• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Islam

Religionen verkar vara en förklädnad för män som har problem

31 december, 2010 by Rosemari Södergren


På löpsedeln påpekar Expressen idag att de män som gripits misstänkta för att ha planerat terrordåd har en ganska brokig kriminellt förflutet. De är tidigare dömda för narkotikamissbruk, krogbråk och sexbrott, enligt Expressen.
En sak är säker: det är inte några hyggliga medborgare som gripits:
I deras bil fanns ett automatvapen och två magasin med sammanlagt 72 skarpa 9 mm patroner. I lägenheten där de greps fanns dessutom en 9 mm pistol med 36 patroner.

Det här bekräftar något jag misstänkt rätt länge: de personer, oftast unga män, som blir fundamentalistiska terrorister och alltså är beredda att använda våld mot andra människor, det är män med problem i sina skallar sedan tidigare. Det är inte någon religion som gjort dem sådana. De har våldstendenser redan innan de engagerat sig i någon religion.

Sedan ligger det självklart på de religiösa ledarnas ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan vara befogat i religionens namn. Expressen påpekar att flera imamer varit tydliga:

Imam Abd al Haqq Kielan, exempelvis, har länge sett sanningen i vitögat. När Säpo nyligen rapporterade att det finns runt 200 våldsbejakande islamister i Sverige sade han att ”det är ingen hemlighet och vi har försökt uppmärksamma det här länge, men ingen har lyssnat.”
Imamen Awad Olwan har talat öppenhjärtigt om sina problem med ”unga och enkelspåriga” män som ”kommer till moskén med ett knippe idéer och får motstånd och då slutar de att komma.”

Däremot finns tyvärr företrädare för muslimer som inte varit lika tydliga, som Expressen också tar upp:

… ordföranden för Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda. Efter självmordsbombdådet – som hon förvisso fördömde – satt hon i SVT Debatt och förnekade, i princip, att hon hade märkt av någon extremism i Sverige. Hon ville hellre tala om attacker mot moskéer. Nu har Benaoudas dotters fästman häktats för terrorplanerna mot Jyllands-Posten. Det är tredje gången Munir Awad har gripits, misstänkt för terroraktivitet.

Givetvis är Munir Awad inte dömd än, så det finns en möjlighet att han än en gång gripits och varit oskyldig. Det får framtiden utvisa.

Det är en knivig situation. Helt klart finns det personer som är redo att döda oskyldiga och skylla på religioner, fast det är de själva som har problem med att respektera medmänniskor och problem med att se vad som är rätt och fel. Det är oerhört viktigt att samhället kan gripa dessa människor innan de gör skada. Samtidigt är det viktigt att jakten på dessa idiotiska terrorister sker utan övergrepp på vår personliga integritet och att vi offrar vårt öppna samhälle för ett övervakningssamhälle. Jyllandspostens personal måste jobba med förhöjd säkerhet nu, till exempel. Hur många fler ska behöva leva och arbeta under sådana förutsättningar?
Det är också viktigt att inte främlingsfientligheten får mer jordmån och gro. De religiösa ledarna har ett stort ansvar att vara tydliga med att våld aldrig kan utföras i religionens namn.

Stationsvakt berättar om en av de terrormisstänkta, att han ofredade småflickor och började läsa Koranen som medicin mot sitt sexmissbruk.

Dagens Nyheter har liksom de flesta svenska medier idag publicerat namnen på de gripna terrormisstänkta:
Sahbi Zalouti, 37 år
Mounir Dhari, 44 år
Omar Abdalla Aboelazm, 30 år
Munir Awad, 29 år

Svenska Dagbladets redaktionschef förklarar här varför de valt att publicera namnen:

I dag ger vi en utförlig bakgrund av de fyra häktade : Munir Awad, Sahbi Zalouti, Mounir Dhari och Omar Abdalla Aboelazm( läs här och här). De är häktade på sannolika skäl misstänkta för ett oerhört allvarligt brott. Eftersom allt kring häktningen var sekretessbelagt vet vi inte exakt vad de hade planerat, vilka roller de olika personerna haft eller vilka resurser de hade för att genomföra det – och ibland har terrormisstankar en tendens att blåsas upp för mycket initialt, av både polis och medier. Men det som framkommit är tillräckligt allvarligt för att allmänintresset för deras identiteter ska väga starkare än evcentuella risker för publicitetsskada.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Verdens Gang och Berlinske.

Läs även andra bloggares åsikter om terrorister, Danmark, namnpublicering, religion, islam, muslimer

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Recension Taggad som: Danmark, Islam, muslimer, namnpublicering, Religion, terrorister

Lars Vilks har gjort nya Muhammedteckningar, men nu är hans blogg kraschad

30 december, 2010 by Rosemari Södergren


Error establishing a database connection.

Så står det med stora svarta bokstäver mot en vit bakgrund när jag försökte ta mig till Lars Vilks blogg.
Jag läste nämligen Dagens Nyheter att Lars Vilks gjort nya teckningar på Muhammed och publicerat dem i sin blogg:

– Jag har fått många klagomål på att mina gamla teckningar varit taskigt ritade, att de lika gärna skulle ha kunnat göras av en nioåring. Så därför har jag tecknat nya och ansträngt mig lite mer den här gången. Det är fler linjer nu.

Verken återfinns på Lars Vilks blogg.

Lars Vilks har ju sedan han gjorde teckningar på Muhammed fått en mängd hot och också vid flera tillfällen attackerats. Redan när han gjorde de första har han fått en del kritik för att han överhuvudtaget gjorde dem, eftersom han borde förstå att en del muslimer skulle ta illa vid sig.
Det är en knepig situation. Om jag vet att mina grannar skulle bli ledsna om jag gjorde en bild på något som de högaktar och satte upp i vår trappuppgång, då skulle jag säkert låta bli.
Fast om vi får mer och mer frivillig censur då är frågan vart vi hamnar med yttrandefriheten.
Många kristna har blivit ledsna i samband med olika konstnärers gestaltning av Jesus-gestalten.
Buddister har blivit ledsna över karikatyrer på Buddha-bilder. Är det bara när de som blir ledsna hotar med våld som vi ska bry oss?

De fem personer som gripits nu senast för att ska ha planerat att ta sig in på Jyllandsposten och döda så många som möjligt är ännu en grupp människor som är ett hot mot vårt öppna samhälle. Borde Jyllandsposten aldrig ha publicerat karikatyrer på Muhammed?
Är det inte just mediers uppgift att provocera och driva saker till sin spets, att våga lite mer, liksom det är konsten och kulturens uppgift att utmana? Vad blir det av kulturen om den bara ska stryka medhårs?

Karin Olsson tar i Expressen upp vad som händer när vi börjat lägga på oss självcensur:

Terroristernas planer på att attackera Jyllands-Posten gick i stöpet. Taimour Abdulwahab misslyckades också med att i vrede över Lars Vilks rondellhund massmörda stockholmare.
Ändå kan de islamistiska extremisterna glädjas åt något: självcensuren. Det dyker ständigt upp nya exempel.
GT:s kulturredaktör Ingrid Norrman avslöjade häromveckan hur Världskulturmuseets chef försökte pressa fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att ställa in sin utställning om bland annat islams syn på homosexualitet.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Jyllandsposten, Berlinske, Verdens Gang, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Vilks, demokrati, självcensur, samhälle, islam, yttrandefrihet

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: demokrati, Islam, Lars Vilks, samhälle, självcensur

Jag skäms över Broderskap och jag skäms över Lars von Trier

29 december, 2010 by Rosemari Södergren

Kristna som är med i den Socialdemokratiska föreningen Broderskap har ett manifest där det står:
Vi strävar efter en värld […] utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning” …

Men för muslimer som är medlemmar i Broderskap finns ett annat manifest. SVD berättar:
När Broderskaps styrelse den 28 maj i år antog sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, så strök man kampen för HBT-rättigheterna.

Jag begriper inte hur en Socialdemokratisk organisation kan ha två olika manifest. Som om vissa medlemmar är A-medlemmar som kan ha ett fullständigt manifest, medan någon grupp inte anses lika civiliserad utan inte ska klara av att ha samma krav. Eller?

På bloggen Kristen Vänster finns ett slags försök till förklaring som bland annat säger:

Det svåra, och på samma gång fantastiska, med att leva i ett mångkulturellt samhälle är att vi behöver lära oss att leva med mer än ett värdesystem samtidigt.
Det kan störa den politiskt ängslige, men det gör vårt samhälle så oerhört mycket rikare. När olika tankar och idéer bryts mot varandra, blir syntesen större.
Muslimerna har något att lära oss. Och den svenska kristna radikaliteten står sig väl i många frågor, t ex HBT-rättigheter. Därför räknar jag kallt med att ganska snart få läsa också detta i ett manifest för muslimsk vänster. Det gäller bara att ha lite tålamod.

Jag vet inte. Det känns ändå som en slags konstig bortförklaring. Inlägget i Kristen Vänster börjar med en lång rad förklaringar av hur bra Broderskap är och att de länge stått upp för HBT-frågor. Men jag tycker ändå det känns som att de homosexuellas rättigheter skruvats ned alltför mycket i det muslimska manifestet. Jag förstår inte ens varför det ska finnas ett särskilt muslimskt manifest. Det luktar åtskillnad och segregations-politik kring det. Är vi inte alla människor med samma värde och lika rättigheter? Hur kan då ett samhälle byggas genom att vissa grupper inte förväntas klara av att ha respekt för människor oavsett deras sexuella läggning?

Jan Rejdnell har också bloggat om detta:
Hur skall man växa in med mänskliga rättigheter? Antingen accepterar man mänskilga rättigheter och folks lika värde eller så gör man inte det.

Nej, jag skäms över Broderskap. Jag har av och till funderat på att aktivera mig där, men sådant här gör att det inte känns rätt.

Likaså skäms jag över den danske filmaren och författaren Lars von Trier, eller rättare sagt hans filmbolags agerande. De skrämmer fildelare till att betala höga ersättningar så till den grad att filmen fått in mer intäkter genom hot än genom att folk har sett filmen. Aftonbladet berättar:

Fildelare i Tyskland sätts åt genom hot från filmbolag.
Lars von Triers film ”Antichrist” har kammat in mer pengar på detta sätt än genom dvd- och biointäkter.

Jag tycker att filmmakare, liksom andra kulturskapare, ska kunna få intäkter. Jag skulle inte själv se en film genom att ladda ned den olagligt. Fast det beror också på att jag inte känner mig trygg med det, hur vet jag att det inte finns virus och annat i filmen då? Det finns många sätt att se film på idag som inte är särskilt dyrt. Att se filmer via Voddler och Headweb är inte särskilt dyrt. Att hyra film är inte heller så dyrt.
Det är fortfarande dåligt att nya filmer tar tid innan de går att se digitalt lagligt, men jag går å andra sidan gärna på bio också.

Men jag tycker definitivt inte om att filmbolag tar till hot. Jag skäms över Lars von Trier och hans filmbolag.
Är det en värld av hot de vill uppnå?

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Broderskap, muslimer, islam, mänskliga rättigheterm hbt-frågor

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Broderskap, fildelning, Islam, mänskliga rättigheterm hbt-frågor, muslimer

”Tusen och en natt” (Jävla sköna män) – om en feminist som blir kär i en muslim

24 september, 2010 by Rosemari Södergren

Fatemet Gosheh bor i Göteborg och är en iranska som är internationellt känd för sin konst där hon ofta är provokativ och utmanar männens styre i muslimska Iran. Egentligen borde hon uppmärksammas mycket mer för sin stora kamp för kvinnors rättigheter.

Hon brukar föra dagbok över sitt liv i form av videoinspelningar, en videodagbok. Under sju år har Fateme Gosheh filmat sin stormiga, smärtsamma och inte minst kärleksfulla relation i både ur och skur. Hur ska man förhålla sig till varandra för att lyckas bevara de ideal man tror på. Hur ska kärleken överleva konventioner, strukturer och ett samboskap? Är kärleken värd att väljas före allt man tror på? Kring de här frågorna kretsar dokumentären ”Tusen och en natt ( jävla sköna män)” med filmarna själva i huvudrollerna.

Hon blev plötsligt kär i en man som i alla hennes målningar stod för ondska. Hon blev kär i en muslimsk man, kär i sin fiende, skriver filmleverantören på pressutskicket. Egentligen tycker jag inte filmen alls handlar om att hon träffat och blivit kär i en muslim. Isa Vandi är som rätt många män och inte alls särskilt muslimsk. Det handlar mer om att kärleken gör en människa beroende och också en radikal feminist kan vilja leva traditionellt när hon blir mycket kär i en man. Filmen handlar om det svåra med relationer och det svåra att kombinera eget yrkesliv och karriär och egen utveckling med att leva tillsammans med någon.

Det är så modigt av Isa Vandi och Fatemet Gosheh att lämna ut sig själva och att visa upp sitt förhållande och att klippa ihop videodagböckerna på det här sättet. De visar inte alltid upp sig ur sin bästa sida. På sätt och vis blir filmen mycket starkare för att den är dokumentär istället för att de hade varit en spelfilm. Bilderna är förstås tagna ur taffliga vinklar ibland, precis som det blir med en videodagbok.

Fatemet Gosheh är en mycket intressant kvinnokämpe. Jag vill veta mer om henne. Hon född i Iran 1961 där hon fått sin film- och konstnärliga utbildning. Hon är bosatt i Göteborg där hon är verksam som konstnär. Hennes verk ”En muslimsk kvinnas drömmar och mardrömmar” har bland annat visats på Liljevalchs i Stockholm, Galleri Icosahedron i New York och konstbiennalen i i Florence. Hennes konst har gett upphov till debatt och protester och hon har blivit polisanmäld av Sveriges Muslimska Råd.

ISA VANDI är född 1960 och filmutbildad I Teheran, Iran. Verksam som filmare inom både spel- och dokumentärfilm. 2003 gjorde han en dokumentär om Fatemeh Gosheh och hennes konstnärsskap med titeln ”Dans under vita lakan”.

Folkets bio berättar om filmen.




I samarbete med Filmtrailer.se

Relaterat:
Recension i DN., Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Tusen och en natt, videodagbok, film, recension, islam, feminism, Fatemeh Goshe, Isa Vandi, Folkets bio

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Fatemeh Goshe, feminism, Folkets bio, Isa Vandi, Islam, Recension, Scen, Tusen och en natt

Norsk tidning stöder dansk tidning och visar Muhammedbilder

8 januari, 2010 by Rosemari Södergren

muhammedbild
Frågan om visa upp Muhammedbilder har blivit konstig i medier. I alla fall i svenska medier. Traditionella medier visar inte dem – och ställer på så sätt inte upp på sina danska kollegors rätt till yttrandefrihet.
Bland bloggar är det mest högerbloggar och i värsta fall bloggar som stöder Sverigedemokraterna som visar upp Muhammedbilder. Som den här bloggen som troligen har Sveriges största galleri med Muhammedbilder.
Tyvärr skriver den bloggen också så här: Sverigedemokraterna säger sanningen om muslimer.

Att kritisera en religion måste vara tillåtet i samhällen med yttrandefrihet.
Alla religioner.
buddha_tjockSjälv är jag buddist och får ofta se buddafigurer utnyttjas i alla möjliga för en buddist otänkbara sammanhang. Som den så vanlige tjocke buddhan, den är ett hån mot de buddistiska idealen.
Kristna får stå ut med att granskas i alla möjliga sammanhang.
Islam har ingen frisedel.
Det är illa att högerextrema krafter lagt beslag på islamkritiken.

Några få andra vågar gå ut och föra fram kritik, som här före detta Abba-medlemmen Björn Ulvaeus.på Newsmill:

Undersökning efter undersökning visar att kvinnor i muslimska länder har sämre levnadsvillkor och kvinnor i de liberala sekulära demokratierna de bästa. Vi måste tala om att islam i sig är ett problem för kvinnors frihet och vi måste få kritisera islams maktutövning på samma sätt som vi kritiserar kristendomens.

Den artikeln är snart ett år gammal. Men mycket få vågar fortsätta denna diskussion.
Det får inte vara så att högerextrema krafter lägger beslag på islamkritiken.

Och självklart borde fler stödja danska tidningarna när de vågar publicera muhammedteckningar. Oavsett deras baktankar.
homojesusNär utställningen gjordes om Jesus och homosexuella var det inga svenska medier som tyckte den skulle förbjudas.

Att kritisera vad en religion står för är inte samma sak som att kritisera människorna. Vi är alla mer än vår religon. En muslim är en människa och mycket mer än islam, precis som en kristen är mer än kristendomen.

Nu berättar svenska medier att den norska tidningen Aftenposten publicerat två Muhammedkarikatyrer. Jag undrar om det bara är i den tryckta pappersversionen? Jag har letat på Aftenpostens hemsida och inte hittat någon av dessa bilder.

Pophöger uppmanar alla att publicera bilderna.

Här kan du rösta om du tycker det är rätt eller fel att visa bilderna.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Nyheter 24 och SVT Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om islam, religion, yttrandefrihet, blasfemi, Aftenposten, Muhammed, Buddha, homosexuell, Jesus, Muhammedkarikatyr

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: blasfemi, Islam, Religion

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

11/4 2026 Kungsbacka Teater (arrangör … Läs mer om Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in