författare

Författare på scen som samtalar med kulturpersonligheter och journalister – det brukar bokförlaget Brombergs bjuda in till varje år, i Berwardhallen i Stockholm..

På måndagskvällen, 2 maj, vad det dags för detta bokprogram igen, i för åttonde gången, som förlagschefen Dorotea Bromberg, berättade då hon inledde kvällen – som hade namnet ”Med hjärtat för boken”. Lite extra stolt var hon över att programmet också på scen hade en världsförfattare, Nicole Krauss, vars nya bok ”Det stora huset” nyligen släppts på svenska.

Lite kort fakta om Nicole Krauss (från Wikipedia):

Nicole Krauss, född 1974 i New York där hon fortfarande bor, är en amerikansk författare. Hon är gift med författaren Jonathan Safran Foer och tillsammans har de två söner. Krauss och Foer bor i Brooklyn, New York; där de är grannar med författarparet Siri Hustvedt och Paul Auster. Nicole Krauss slog igenom för den breda publiken med boken ”The history of love”, på svenska Kärlekens historia. Även hennes böcker Man utan minne och Det stora huset har översatts till svenska.
Krauss växte upp på Long Island utanför New York med båda sina föräldrar. Eftersom föräldrarna inte hade något särskilt intresse för litteratur upptäckte hon böcker på egen hand. Hon började läsa tidigt och läste mycket europeisk litteratur. Hon började även skriva i tidiga år, först poesi, men slog sedan igenom som romanförfattare.

På Brombergs bokkväll ”Med hjärtat för boken” samtalade Nicole Krauss med Gunilla Kindstrand. De pratade en hel del om den nya boken, ”Det stora huset” som är en roman med flera berättelser som vävs in i varandra, där alla har någon slags relation till ett skrivbord.
Gunilla Kindstrand sade att hon uppfattar att boken handlar om vad som krävs för att vara författare, i synnerhet det psykologiska priset.
– Jag tror att det är vad jag alltid skriver om, svarade Nicole Krauss.

Hon berättade också att hon tror att hennes författarskap påverkats av att hon blivit mamma och har två barn.
– Det går inte att bli förälder utan att påverkas, sade hon.
Däremot finns ingen mamma till två mindre barn med i romanen, utan tvärtom är det flera frånvarande mödrar.
– Romanen handlar nog mer om hur vi påverkas av vårt arv, hur vi ärver det förflutna, sade hon.

Det märktes att Nicole Krauss var en uppskattad gäst. Hennes böcker sålde slut i pausen.

En punkt på programmet som också var fascinerande var när Yrsa Stenius berättade om sin bok om Jussi Björling. Den gavs ut för nio år sedan men Yrsa Stenius har forskat vidare och fräschat upp den tidigare biografin.
Jussi Björling, den svenske tenoren och operasångaren, skulle fyllt 100 år i år. Han dog alldeles för tidigt, som 49-åring. Han dog i sängen och riktigt vad han dog är är inte helt fastslaget, berättade Yrsa Stenius.

Jussi och hans två bröder var barnstjärnor redan som småbarn när de under 1910-talet reste runt och sjöng. Hans pappa var sånglärare och puschade på dem oerhört. Deras mamma dog när Jussi var liten och när han var 15 år dog hans pappa också.
– När han stod vid sin pappas grav var han blottställd på allt utom sin röst. Sin sångröst och sin vana att jobba hårt var allt han hade, sade Yrsa Stenius.

Jussi Björling tränades hårt av sin far – en annan förälder som pressar sina barn hårt är kinesiskan Amy Chuan som skrivit en bok om hur hon uppfostrar sina två döttrar. Boken ”Tigermammans stridsrop” har satt igång en livlig debatt om barnuppfostran i USA. DN:s ledarskribent Hanne Kjöller har läst boken som snart ges ut på svenska. Hanne Kjöller samtalade om sina tankar kring boken med Dorotea Bromberg.

Den kinesiska mamman som skrivit boken bor i USA med sin amerikanske man och de har två döttrar som hon, enligt vad Kjöller berättade, uppfostras strikt och målmedvetet, de ska bli bäst på allt: få högsta betyg och bli bäst på sina musikinstrument.
De spelar fiol och piano och det är mamman som valt vilka instrument de ska spela. De straffas om de spelar fel, om de kommer i konflikt med en lärare tar mamman lärarens parti, även om barnen har rätt. De får aldrig beröm när någon hör på.

– Denna uppfostran är tortyrliknande i många avseenden, men denna disciplin kanske inte är så annorlunda mot vissa överklassfamiljer Sverige för 100 år sedan, sade Hanne Kjöller.

Kjöller menade att det fanns en del att fundera över kring boken, att den sätter igång reflektioner kring uppfostran.

– De två döttrarna är rädda för sin mamma, i Sverige är det tvärtom, föräldrar kan vara rädda för sina barn och tassar på tå för femåringar, sade Hanne Kjöller.

Den äldsta dottern i ”Tigermammans stridsrop” är mycket foglig och gör alltid som mamman vill.
– Mamman frågar aldrig vad barnen vill. Jag undrar: har äldsta dottern förmågan att ta ett enda eget initiativ? sade Hanne Kjöller.

Oj, det var så många intressanta samtal som fördes på scen, det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst. Bodil Jönsson berättade om sin nya bok, som handlar om åldrandet och hur vi kan lära oss att åldras i en ny tid. Sara Paborn som nyligen gett ut sin andra bok, ”Tuppen och havet”, samtalade med debutanten Veronika Malmgren och med Gunilla Kindstrand. Ulrika Knutson berättade om Helena Henschen.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Berwardhallen, författare, Nicole Krauss, Brombergs