• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

blues

John Oates på Hamburger Börs, recension och massor av bilder

16 april, 2012 by Rosemari Södergren

John Oates
Hamburger Börs, Stocholm, 15 april 2012
Betyg 4

John Oates spelade för första gången som soloartist i Stockholm när han äntrade scenen på Hamburger Börs. Senast han spelade på svensk mark var med duon Hall & Oates. Charmig med sitt lockiga mörka hår, iklädd grå jeans och grå väst över grå tshirt stod han omgiven av sitt band som bestod av en keyboardist, en trummis, en basist och en gitarrist och själv spelade han på halvakustisk gitarr i de första låtarna och växlade sedan mellan sin elgitarr.

Han lovade att överraska oss med sin repertoar och det gjorde han. Han bjöd på en ovanligt blandad kompott av RnB, soul, folk, bluegrass, rock och blues. Första avdelningen var med RnB och först ut var låten ”Lady Rain” i en ganska bluesig tappning. Den följdes upp av en annan låt från samma album, låten ”When the Morning Comes”,
RnB-sektionen för kvällen avslutade han med en av de stora hitlåtarna från eran med ”Hall & Oates”, nämligen låten ”Maneater”.

Som ett litet mellanstick inför nästa sektion som han kallades ”folk” spelade han en ny sång som ännu inte var inspelad på skiva, en skön countrysoulsång med titeln ”A Different Kind of Groove”.

Under den delen av konserten han kallade ”folk” spelade han bland annat ”Leaving On a Jetplane” som är skriven av John Denver men är mest känd med Peter, Paul & Mary.
Folkrock eller om vi mer ska kallade det folkcountry är inte riktigt John Oates starkaste kort. Hans version av den här klassikern blev en mer mjuk RnB-variant.
Han bjöd på en nyskriven låt till som han kategoriserade under ”folk”-sektionen: ”A Day In A Life of An American Man” som han framförde ensam, utan sitt band.
På sitt kommande album kommer han också att ha med låten ”Dance Hall Girls” av Alan Frazer, som är en av de sånger John Oates lyssnade på när han växte upp i en liten amerikansk småstad under sextiotalet.

Efter RNB och folk-kategorin följde funk-delen där han kom loss ordentligt i en riktigt bra funkig nyskriven låt, inte den heller inspelad på skiva än: ”Six Men Gonna Lay You Down”.
Funk är inte oväntat en avdelning som fungerar bra för John Oates och publiken tände till ordentligt till ragtimelåten och till en klassisk bluegrass-sång som i Oates variant med soul/blues.

Men sedan kom den avdelning som överraskande nog var han allra starkaste kort: Blues.
Vilken bluesröst han har. Oates annars soulkrämiga röst blev härligt bluesraspigt hes. Konserten som varit helt godkänd höjdes flera snäpp. Vilken bluesman. Mer blues med John Oates – det vill jag ha.

Sista delen av konserten, före extranumren, ägnades åt rock´n´roll, påstod han. Men John Oates rock´n´roll är minst lika mycket RnB och soul. Så är det. Publiken gillade det, verkade det som, och när extranumren blev några riktigt fartfyllda rocklåtar åt rockabillyhållet till var det många som tog sig förbi de framdukade borden och dansade framför scenen till bland annat ett svängig Chuck Berry-låt (som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter.) Fullt ös var det – och behöver jag nämna att publiken som suttit vid bord reste sig för stående ovationer?

Foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om John Oates, recension, musik, Hamburger Börs, soul, RnB, blues

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: blues, Hamburger Börs, John Oates, Musik, Recension, rnb, Soul

Gitarrens superstjärna Joe Bonamassa släpper nytt album och egen web-tv-serie

4 april, 2012 by Redaktionen

Gitarrens superstjärna Joe Bonamassa släpper 23 maj sitt nya blues-rock album Driving Towards The Daylight via Mascot Label Group/Provogue Records.

Bonamassas nya web-TV-serie Countdown To Daylight har premiär 3 april och kommer att sändas en gång i veckan tio veckor framåt. Serien kommer att innehålla aldrig tidigare visade intervjuer och scener från inspelningen av nya plattan.

Ett pressmeddelande berättar mer:
Den 23 maj släpper den internationellt hyllade supergitarristen Joe Bonamassa sitt nya studioalbum Driving Towards The Daylight, hans trettonde i ordningen. Plattan är producerad av Kevin ”Caveman” Shirley (Black Crowes, Aerosmith, Led Zeppelin, Europe m fl) och detta är parets sjunde samarbete. Shirley har den senaste året även producerat Bonamassas bäst säljande platta Dust Bowl (2011), Black Country Communion 2 (hårdrocksgruppen Bonamassa har med bl a Glenn Hughes) samt duettplattan Don’t Explain med Joe Bonamassa och Beth Hart.

Inspelningarna gjordes i Village Recorder i Los Angeles samt Studio At The Palms i Las Vegas. Driving Towards The Daylight är en väl balanserad ”tillbaka till rötterna-platta” med den typ av blues och blues-rock som blivit Bonamassas signum. ”Vi har tagit några riktigt traditionella blues-låtar som Howlin’ Wolfs Who’s Been Talking och Robert Johnsons Stones In My Passway och klätt dem i en rock-kostym” berättar Kevin Shirley. ”Det var spännande att återvända till bluesen på ett högst spontant vis. Det skakar och vibrerar och låter väldigt rått och opolerat” fortsätter han.

För att utmana Bonamassa och sätta honom i ett nytt sammanhang anlitade man en unik grupp musiker som inkluderade Aerosmiths gitarrist Brad Whitford, gitarristen Blondie Chaplin, trummisen Anton Fig, keyboardisten Arlan Schierbaum, basisterna Michael Rhodes och Carmine Rojas, gitarristerna Pat Thrall och Harrison Whitford (Brads son!) samt Jeff Bova & The Bovaland Brass på blås.

Brad Whitford var lyrisk när han intervjuades under inspelningen; ”Den här plattan är definitivt mer influerad av vad vi alla här i studion älskar, nämligen tidig 60-talsrock och blues från Storbritannien och Staterna. Jag antar att vi aldrig får det ur vårt system men det var fantastiskt att hitta våra egna vägar på den kartan!”

Albumet innehåller fem låtar signerade Bonamassa, det stökiga öppningsspåret Dislocated Boy, titelspåret och första singeln Driving Towards The Daylight, I Got All You Need, Heavenly Soul samt Somewhere Trouble Don’t Go. Bland övriga låtar kan nämnas Bonamassas versioner av Tom Waits New Coat Of Paint, Bill Withers Lonely Town, Lonely Street och A Place In My Heart av Bernie Marsden. Plattan avslutas med en duett med den Australiske nationalklenoden Jimmy Barnes på hans hit från 1987 Too Much Ain’t Enough Love.
Joe Bonamassas nya web-TV-serie har premiär 3 april och sänds i sammanlagt tio 3-4 minuters webisoder där vi får följa bandet i studion, intervjuer, behind the scenes m m.

Varje fredag visas ett nytt avsnitt på Joes egen You Tube-kanal.

JOE BONAMASSA – DRIVING TOWARDS THE DAYLIGHT
Tracklisting

1. Dislocated Boy
2. Stones In My Passway
3. Driving Towards The Daylight
4. Who’s Been Talking
5. I Got All You Need
6. A Place In My Heart
7. Lonely Town Lonely Street
8. Heavenly Soul
9. New Coat Of Paint
10. Somewhere Trouble Don’t Go
11. Too Much Ain’t Enough Love (w/ Jimmy Barnes)

Läs även andra bloggares åsikter om Joe Bonamasa, blues, musik, webb-tv, skivnytt

Arkiverad under: Scen Taggad som: blues, Joe Bonamasa, Musik, skivnytt, webb-tv

Rival Sons, bilder från spelningen på Debaser Medis

3 april, 2012 by Rosemari Södergren

Amerikanska blues och rock bandet Rival Sons intog Debaser Medis på måndagskvällen den 2 april.

Rival Sons är ett amerikanskt blues-rock-band från Los Angeles. Bandet har gett ut ett album digitalt själva medan deras senaste album gavs ut på indipendentbolaget Earache Records.

Rival Sons hemsida.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Rival Sons, rock, blues, musik, Debaser

Arkiverad under: Musik Taggad som: blues, Debaser, Musik, Rival Sons, rock

Leon Russell på Berns, bilder

25 mars, 2012 by Redaktionen

Leon Russell
Berns, Stockholm, 24 mars 2012

Rocklegenden Leon Russell är på Sverigeturné under våren 2012 och spelade på Berns i Stockholm lördag den 24 mars.Med på turnén är även Bill Champlin (tidigare i Chicago) och Joseph Williams från Toto med band.

PETER FRIESTEDT – guitar
HERMAN MATTHEWS – drums
PER MATHISEN – bass
STEFAN GUNNARSSON – keyboards and song
TAMARA CHAMPLIN – song

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Leon Russel, Berns, musik, blues, foto

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berns, blues, Foto, Leon Russel, Musik

Joe Bonamassa på Cirkus – på första raden satt prins Carl Philip

21 mars, 2012 by Redaktionen

Joe Bonamassa
Cirkus, Stockholm
Betyg 4

Att sälja slut Cirkus i Stockholm är egentligen ingen konst, men att göra det tre gånger är något stort. Den 34-årige amerikanen Joe Bonamassa har lyckats göra det tre gånger (en gång tillsammans med Black Country Communion). Redan när han kliver på scenen i ett moln av rök som lyser upp och blänker svart så bjuds han på publikens jubel och applåder. Han vet verkligen hur gitarren ska tas, varje liten sträng som han klingar på fylls med melodier i sång och ekande. Man ryser på ett glädjande och uppmuntrande sätt. Publiken som mest är äldre gillar verkligen vad de ser. Trots Joes unga ålder är han en legend. Han är hur grym som helst genom att få fram de långa dirrande ljuden på ett musikaliskt, nästan konstnärligt sätt. Jag är inte direkt ensam om att tycka det.

På den första raden precis framför scenen satt nämligen ingen mindre än prins Carl Philip. Han satt med två styck säkerhetsvakter bredvid sig och diggade bluesen. Under korta stunder tog han även fram sin telefon som han filmade och fotograferade med. Han såg ut att njuta av den nästan två timmar långa konserten.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Joe Bonamassa, bilder, blues, musik, konsertbilder

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: bilder, blues, Joe Bonamassa, konsertbilder, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 12
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in