Hårdrock

Accept: "Blood Of The Nations": hårdrock som träffar rätt

31 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

Blood Of The Nations är tyska Accepts första studioalbum på tio år och det första med Mark Tornillo på sång. Producerat av Andy Sneap som bland annat producerat Megadeth.

Det är klassisk heavy metal i fotspåren på Iron Maiden. Kanske Accept inte själva vill skriva under på det, men vad jag menar är att albumet har flera spår som är mer berättelser, på samma sätt som Iron Maidens stora sånger.

Det tyska heavy metal-bandet Accept från Solingen grundades i början av 1970-talet av Udo Dirkschneider och Michael Wagener. Idag är Mark Tornillo sångare i bandet och det senaste albumet Blood of the Nations släpptes 20 augusti 2010 i Europa. Amerikanarna får vänta till mitten av september på albumet.

Accept har haft ett par återföreningar. 2005 gjorde bandet en återföreningsturné med vad som nästan kan betecknas som sin ursprungliga uppsättning, med Herman Frank som andra gitarrist och Stefan Schwarzmann som trummis.

Låtförteckning

1. Beat the Bastards
2. Teutonic Terror
3. The Abyss
4. Blood of the Nations
5. Shades of Death
6. Locked and Loaded
7. Kill the Pain
8. Rollin’ Thunder
9. Pandemic
10. New World Comin’
11. No Shelter
12. Bucketful of Hate

The Abyss är mitt favoritspår, kanske just för att det har en sådan där berättande attityd som Iron Maidens bästa.
Jag får säkert på nöten av hårdrocks/metalexperter. Men då får det blir så.
Jag är ingen expert på metal-musik, men jag gillar stämningen och känslan i Accepts nya album.

* Mark Tornillo – Sång
* Wolf Hoffmann – Gitarr
* Herman Frank – Gitarr
* Peter Baltes – Bas
* Stefan Schwarzmann – Trummor

MetalStorm har rankat skivan som en av de tjugo hetaste skivsläppen i år.

Bandets officiella webbplats.

Aftonbbladet gav betyg 3 liksom Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, metal, skivnytt, recensioner, Accept

Veckans skivor: Kate Perry, Wildbirds & Peacedrums och Sonic Syndicate

25 augusti, 2010 by Redaktionen

Det är höst och visst märks det för att nu kommer det massor nya bra skivor.
Wildbirds & Peacedrums har släppt sitt tredje studioalbum: ”Rivers” och det är förmodligen veckans mest hyllade album. Underbara duon Wildbirds & Peacedrums från Göteborg består av de äkta makarna sångerskan Mariam Wallentin och musikern och trummisen Andreas Werliin.
Deras musik är säregen och speciell, går inte att placera i något förutbestämt fack. Visst har de jazzens drag av improvisation och att låta musiken flöda fritt, men samtidigt är tonerna popiga, uråldriga, sakrala.
Varje album de gett ut har fört dem vidare på nya outforskade områden i musikens värld.
Rivers” består på sätt och vis at två delar – ”Retina” och ”Iris” – tidigare utgivna på var sin vinyl-ep.
Temat som förenar låtarna på är vatten. Materialet på ”Iris” är mer avskalat medan.

De första fem spåren känns väldigt sakrala, vilket förklaras av att de är inspelade i en kyrka i Reykjavik tillsammans med kammarkören Schola Cantorum som också har medverkat på Björks album ”Medúlla”.

DN gav albumet betyg 4 och Kulturbloggen skrev redan tidigare om hur förtjusta vi är i albumet.
Betyg 4 i SVD också.

Här intervjuade Kulturbloggen dem, för snart två år sedan.

Katy Perry: ”Teenage dream”
Ingen av oss på Kulturbloggen är rätt person att recensera Kate Perrys album. Hennes genre ska väl närmast definieras som kommersiell pop och det är inte riktigt vår typ av musik. Jag såg att DN:s Mattias Dahlström gav betyg 2, men det är väl samma med honom. Han brukar väl inte vara den stora talesmannen för kommersiell tuggummipop. Det blir liksom fel då, betyget blir automatiskt lägre. Det bästa är nu när någon som älskar genren i fråga recenserar.
Också SVD:s recensent gav betyg 2.

Jag tycker att själva titelspåret är rätt OK, det är rak dunka-pop, som funkar rätt bra att skutta omkring till.

Sonic Syndicate – We rule the night
Tyvärr har jag inte hunnit lyssna på mer än några spår av Falkenbergs hårdrockgrupp, men de spår jag lyssnat på har fastnat.
Expressen gav betyg 3, men de spår jag lyssnat på hittills gör att jag vill ge högre betyg,.
”My own life” är en ballad som Expressen kallar sliskballad, men det är just när Sonic Syndicate blandat in några lugnare spår som helheten blir bättre, tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recension, musik, pop, hårdrock, Kate Perry, Sonic Syndicate, Wildbirds & Peacedrums

Här är texten och videon till Ozzy Osbournes nya låt "Life Won't Wait"

24 augusti, 2010 by Redaktionen

Ozzy Osbourne har sina sidor. Jag minns när han under Bush-eran var en av få amerikanska artister som ställde upp på Bush sida. Jag minns också hans konsert i Hultsfred, han var så förkyld att det var en kalkonspelning.
Men han har gjort en del riktigt bra låtar. En av mina favoriter är ”Dreamer”.
Nu har han släppt en video till nya låten ”Life Won’t Wait”.
Aftonbladet visar den exklusivt, se klippet nedan. Fast själva låter finns förstås på Youtube också.

Här är texten till ”Life Want Wait”:

i watch it all change the news of the day and throw it away time will kill all the pain faith will cure the decay your (home)? is blind ambission the (weak)? brings us together stay strong stay true be brave
it comes down to you tried to just let go know that justice moves slow but it comes in the end rise the guilty will fall stay they can’t take it all they want the unimportance it’s love they leave behind stand up stay true be hard-the future looks to you every second you throw away every mintue of every day don’t get caught in a myriad because life won’t wait for you no life won’t wait for you -my friend
i’m watcthing the change though who will carry the flame it all feels very stange dreams-?(that can be good)?
faith-to live as we should and know we’re all conected we give ourselves the power stay strong stay true be brave-it all comes down to you every day that you wait you’re falling faster no sleight of hand no twist of fate no ever after when it’s gone-it’s gone afight to the bitter end life won’t wait for you no life won’t wait for you-my friend life won’t wait for you -my friend life won’t wait for you -my friend lifewon’t wait for you-my friend

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, video, musik, hårdrock, Ozzy Osbourne

Möt mannen som arrangerar rockfestival i Stockholm i september och i oktober

19 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

10-11 september och 16 oktober blir det rockfestival i Stockholm.
I en spännande lokal för hård rock; Gamla Tryckeriet i Alvik.
Stockholm är alltså på gång att få en egen hårdrockande festival.
Kulturbloggen har intervjuat Chris LeMon, mannen som håller i trådarna för att Stockholm Rock Out ska bli riktigt lyckad.

Vem är du?
Chris heter jag, en musikälskare in sin bästa år 😉

Hur kommer det sig att du drar igång ett så stort projekt som en rockfestival?
Ja, det kan man undra idag 🙂 Har ett tag undrat varför inget liknande skett i Stockholm, och tänkte att det kanske var mitt kall i livet. Och målet har vart att göra en annorlunda festival, inte att konkurrera. Som att göra den i mindre skala samt lägga den inomhus.

Vad är din vision för festivalen?
Att det framförallt ska bli ett extremt lyckat arrangemang, både för artister, besökare och personal. Sen har visionen från dag ett vart att det ska vara en årligt återkommande festival, självklart får publiken avgöra det, dvs är det något man vill besöka eller ej, men testar man inte så vet man ju inte 🙂

Det är många festivaler i Sverige nu, en del går jättebra, andra lägger ned. Vad gör er festival speciell?
Ja, och i år tror jag det vart fler än någonsin tidigare…Framförallt är det såklart att vår festival är inomhus, den enda inom denna musikgenre, fördel med detta förutom oro för lera och regn är att alla spelningarna sker i mörker. Vi vill sätta en personlig känsla, jag pratar och kommunicerar med folk i sociala medier, vi ordnar meet n greets med banden, du kanske möter en favoritartist i baren…Sen att vi ligger nära bra kommunikationer och i en storstad, helt enkelt detta är en festival skapad av musikälskare för musikälskare, vi vill ge fansen en oförglömlig och speciell upplevelse…

Var i Stockholm ska den arrangeras och vilka dagar?
På Gamla Tryckeriet i Alvik, Part 2 den 10-11 september och Part 3 den 16 oktober, första delen var den 1 Maj. Målet var en festival, men pga av vulkaner fick vi flytta fram stora delar, och alla bokade artister kunde ej i september så därav vart det också i oktober.

Det måste vara jättemycket jobb med att fixa festival. Hinner du något annat?
Det är extremt bra jobb, som tur är har jag fantastisk hjälp från ett par eldsjälar…På ngt sätt hinner jag med trots ett annat heltidsjobb, musiker i mitt band Badmouth och två barn, men sömn är överskattat just nu 🙂

Vilka artister och band kommer?
I september, U.D.O., Great White, Kingdom Come, Keel, Lizzy Borden, Pretty Boy Floyd, Wig Wam, John Corabi, Dirty Penny, Roxie 77 och 16 till
I oktober, W.A.S.P., KIX, Steelheart, Dizzy Reed och Badmouth samt att det tillkommer ett par till.

Någon bokning du är extra glad över?
Jag är jätteglad över alla band, men W.A.S.P. är stort, KIX första spelning i Skandinavien efter en 30 årig karriär är mkt bra, Steelheart första Sverigespelning på 20 år, Keel´s första skandinavien spelning på 24 år..Sen mycket stolt och nöjd med U.D.O., Great White som denna gång pga av sin sångare Jack Russells hastiga operation ersätts på av en legend vid namn Paul Shortino enbart för denna spelning, Lizzy Bordens första spelning i Stockholm, ja listan kan göras lång, skulle nog ville ta med alla artister i denna mening 🙂

Vilken spelning tänker du inte missa?
Oj, hoppas kunna se så mycket som möjligt, men vill definitivt se Keel, Kix, Steelheart, John Corabi, W.A.S.P., U.D.O., Great White, Wig Wam mfl…ja, du ser jag vill nog se allt 🙂

Vad lyssnar du på mest, nämn tre band eller musiker.
Varierar…men om jag får välja tre favoriter blir det Guns n Roses, Kiss och Kingdom Come.

Om du inte lyssnar på rock, vad blir det då för musik?
Lyssnar gärna på all bra musik men favoriter som inte är rock är tex Prince, Elvis och Michael Jackson.

Här är hemsidan för Stockholm Rock Out.

Läs även andra bloggares åsikter om rock, musik, musikfestival, hårdrock, intervju

Filmklipp och recensioner från Sonisphere i Stockholm

8 augusti, 2010 by Redaktionen

Ja, skumt är det att det alltid blir värsta regnvädret när det arrangeras rockfestival på Stora Skuggan i Stockholm. Gyttjigt och lerigt blir det. Området är inte direkt lämpat för att gästas av 47.000 rockare medan regnet öser ned. Kanske borde rockfestivaler i Stockholm läggas i något område där marken inte blir till gyttja som snabbt?

Kulturbloggen var förstås på plats trots vädret och träffade några av banden som spelade, så intervjuer kommer de närmaste dagarna på Kulturbloggen. Här är Kulturbloggens första reflektion.

Iggy Pop var kanske den regniga dagens modigaste artist, som
Aftonbladet berättar:

Utan att ens reflektera över vattenöverfallet har 63-åringen klivit ned från scenen och kravlar nu fram och tillbaka i kravalldiket i bar överkropp. Ibland kränger han sig halvvägs ut i publikhavet. Den fullständigt ohämmade energin går inte ens att hitta bland 15-åriga punkare som för första gången har fått ihop nåt d-taktsinferno i replokalen.

Iggys spelning fick betyg 4 av Aftonbladet. och betyg 4 av Expressen.

Iron Maiden utmanade publiken och lät bli att rada upp de gamla hitsen. DEt fick det bra kritik för att tidningarnas recensenter men det är inte omöjligt att en del av dessa gamla fans blev lite besvikna. För den som inte sett massor av konserter med dem var det kanske en besvikelse att inte få höra de gamla säkra korten.
Bruce Dickinson från Iron Maiden skrev förresten också på uppropet för att fria Dawit Isaac. Expressen berättar:

Här skriver Bruce Dickinson på Expressens kampanj för fängslade Dawit Isaaks frigivande. Sångaren i världens största metalband, Iron Maiden, tog sig tid att protestera mot behandlingen och var märkbart upprörd över den. – Det är fruktansvärt, säger Bruce Dickinson.

Expressens Anders Dahlbom menar att trots leran och gyttjan är Sonisphere ett bra exempel på den typ av festival som kommer att överleva in i framtiden. Han skriver:

Just närheten till city är en av Sonispheres stora fördelar. En annan är själva bandlistan.
… Grejen med Sonisphere är att alla namnen här är lite större än ett vanligt utfyllnadsband. Plus, som grädden på moset, ett meganamn som Iron Maiden som på egen hand skulle kunna fylla Stora Skuggan.
Möjligheten att köpa till ett VIP-paket, med eget inhägnat område och känslan att inte tillhöra pöbeln utanför, är också det framtiden för festivaler.

Ja Sonisphere var ju utsåld i förväg och då gör det förstås inget att vädret blev ovanligt dåligt eftersom biljetterna var sålda. Jo, stadsfestivaler är nog här för att stanna. Nästa helg är ju ett annat sådant lyckat exempel: Way Out West i Göteborg.

En liten tråkig sak var dock att en del köpt falska biljetter och inte kom in på Sonisphere. Expressen:

Flera besökare blev stoppade vid entren till Sonisphere festivalen efter att ha köpt falska biljetter på Blocket.se och utanför festival området.
– Vi har haft biljetter i entren som varit falska. Det är jätteråkigt, säger Catarina Oscarsson pressansvarig på Live Nation.

Trist.
Nå i vilket fall: låt oss återuppleva lite av känslan från lördagens rockfest med några klipp därifrån:

Fast det första klippet är på gyttjebrottningen som regnet gav upphov till: