Sonisphere 2010 – en reflektion

Det verkar vila en förbannelse över Stora Skuggan – för tredje året i rad regnade det skyar under en festival. En publik som trotsar ett väder som detta är en trogen publiken.

Iggy & The Stooges inledningen med Raw Power, Search and Destroy och Gimme Danger i följd var bland det mäktigaste jag sett på länge. Mindre än en timme innan hade jag sett bandet halta fram på kryckor backstage, ändå hoppade den 63-årige punkikonen runt som om han fortfarande vore tonåring på scen. Snacka om att vara olika personer på och av scenen. Med sådan energi gör det in så mycket att de inte spelade låtar från Iggy Pops solokarriär.

Och när Lasse Berghagen äntligen hade anlänt till Stora Skuggan kunde festivalens dragplåster börja sin konsert. Iron Maiden hade utan tvekan festivalens mest förväntansfulla publik, vilket inte enbart berodde på att Bruce Dickinson fyllde år. Ändå var järnjungfruarna de enda som inte fjäskade för publiken med en hitkavalkad. Konserten byggde nämligen på material från 2000-talet.

En publiken som trotsar en ”obskyr låtlista” är en trogen publik.