Efter fyra dagar fullspäckade av hårdrock är det slutligen dags för de 30.000 besökarna att återgå till vardagen. Men inte förrän mörkrets prins i egen hög person avrundat festivalen.
Det vi möts av är en väldigt glad Ozzy som hoppar runt på scenen omgiven av minst sagt professionella musiker, som även passar på att ha ett par längre trum och gitarrsolon med underhållande övergångar under spelningens knappa 90 minuter. Det visuella i showen är inte någon större storsatsning och sträcker sig till en brandslang Ozzy använder för att spruta skum på publiken.
Ozzys röst är till en början långt ifrån fläckfri men det är inget som bekymrar den enorma publiken. Att få höra låtar som Mr Crowley, Crazy Train och Paranoid under samma spelning är en upplevelse som väldigt många i publikhavet gått och väntat på länge.
Det har spekulerats en del om att Ozzy Osbournes storhetstid är över men det vi får se borde tysta de påståenderna ett tag till. Så länge den lilla gubben som fumlar omkring på scenen kan skrika åt publiken att jubla högre mellan varje låt är det ingen som kommer att kunna utmana den här legenden.
