Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Parkteatern

127 – träffsäker monolog på Parkteatern

by

127
Parkteatern, Stockholms stadsteater
Premiär den 14 juli 2012

Parkteatern har inte riktigt haft vädret på sin sida den här sommaren. Lördagens premiär av 127 genomfördes dock trots osäkert väder och även söndagens föreställnig började lovande. Eftermiddagens regn avtog och under nära en timme av monologföreställningen var det mer eller mindre uppehåll. Sedan tog regnet fart igen och arrangörerna blev tyvärr tvungna att bryta.

Pablo Leiva Wenger är ensam skådespelare i denna monolog som är skriven av brodern Alejandro Leiva Wenger. Bröderna har rötter från Chile och är liksom huvudpersonen Carlos uppväxta i Skärholmen. I 127 får vi följa Carlos från 6-årsåldern då han kom till Skärholmen till Södertörns tingsrätt där han nu sitter ting efter avslutad juristutbildning.

Pjäsen handlar Carlos och barndomsvännen Timmys uppväxt i förorten, om hur Timmys boxardrömmar krossades abrupt och om hur Carlos tar framtiden i sina egna händer och trotsar de osynliga murar som håller tillbaka förortsungdomarna.

Pablo Leiva Wenger skildrar lika träffsäkert förortskillarna med sina olika brytningar som förnumstiga gymnasielärare, tjockskalliga poliser och pretentiösa universitetsstudenter. Han lyckas få med sig den småfrusna publiken och bygger på ett skickligt sätt upp stämningen och det känns snopet att missa sista halvtimmen av pjäsen. Förhoppningsvis kan jag se det på någon av Parkteaterns kommande föreställningar på Vårbergstoppen den 17 och 18 juli eller under eken i Galärparken den 19 och 20 juli. I värsta fall finns en chans till: 127, som har uppförts på Stockholms stadsteater Skärholmen under våren kommer också att spelas där igen i höst.

Av: Alejandro Leiva Wenger
Medverkande: Pablo Leiva Wenger

Foto: Jonas Jörneberg

Relaterat: Teatermagasinet.

Läs i Teatermagasinet om nypremiären i september 2012 på Stockholms stadsteater i Skärholmen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bra är inte ordet: Ödmjukt auditiondrama gästar Parkteatern

by

“Bra är inte ordet”,
Parkteatern Stockholm
Galärparken,
Manus: Bengt Järnblad
Regi: My Holmsten
Musik: Johanna Perera Eriksson, Jonas Gröning
Scenografii: Sven Haraldsson

Speakerrösten kallar gällt till Parkteaterns audition. De två skådespelarna Joanna Perera Eriksson och Oscar Pierrou Lindén hastar, i en metaversion av sig själva, mellan prover och castings för att tillfredsställa en jury som alltid vill ha mer, bättre eller annat. De formulerade motiven är olika; man vill göra mamma stolt, bekräftas som person eller få det stora genombrottet. Men vägen dit, som en nobody med anonymt könummer och hemliga drömmar om ett kravlöst liv i kassan på ICA, är ett hårt pris att betala. Om pjäsen har en frågeställning lyder den; Varför utsätta sig för bedömning? Varför inte bara duga som man är?

Dessa är mantran som präglar Bengt Järnblads minimusikal “Bra är inte ordet” i regi av My Holmsten. Alla våras dröm om bekräftelse à la ”mamma titta på mig” och samtidigt hatkärleken, det nästintill beroendeartade förhållandet till att bli bedömd, hinns med under de knappa 60 minuter då föreställningen spelas. Korta passager av fattig monolog/dialog och ett par tafatta försök att bjuda in publiken, leder oss fram till de musikalnummer, vilka utgör föreställningens styrka. Musikinslagen (som är komponerade av skådespelarna själva) lyckas ringa in en bredd från traditionell musikal till soul och Abbaschlager och de ömsom krävande sångnumren, utförs med bravur och ackompagneras av stundtals riktigt fina arrangemang.
Järnblads pjäs vågar sig också på lite samhällskritik i ett försök belysa juryns maktutnyttjande och de rasistiska samt homofoba fördomar som får avgöra i ett urval där ens talang inte längre spelar in. Tyvärr är dialogen med den inspelade juryrösten en aning schablonartad och i brist på finkänlighet riskerar publiken att skrivas rejält på näsan.

Musikalen bjuder dock på ett och annat hjärtligt igenkänningsskratt, framförallt då arbetsmarknadsutsikter för wannabe-kulturarbetare tas upp, där man i bästa fall erbjuds ströjobb som smurf på finlandsfärja.

Den dramatiska bågen existerar dessvärre inte och efter en obegriplig vändpunkt sitter man i slutnumret och väntar på poängen. Som inte kommer. Trots detta vill jag ge en eloge till skådespelarna som kämpar i det svårflirtade sommarvädret och sprider värme och medmänsklighet i sina roller, som dock hade mått bra av en matigare dialog och en mer direkt publikkontakt. Idén är tydlig, men tyvärr når utförandet inte ända fram. Med risk för att låta som en uttagningsjury är bra inte riktigt ordet.

Text: Karin Westlund

Medverkande: Oscar Pierrou Lindén, Joanna Perera Eriksson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Plask! – dråpliga clowner plaskar runt

by

Plask!
Pantominteatern som del i Parkteatern i Stockholm
Premiär 6 juni 2012

Att på nationaldagen ta sig till Tensta och Nydalsparken för att se premiären av Plask!, en pantomimteater, kändes som en bra sätt att fira dagen. Tensta, är en invandrartät stadsdel i Stockholm. Efter en stunds funderande så kom jag fram till, att den dagen, man inte tänker
på var nationaldagen firas, den dagen ser jag fram emot. Det är full fart i Tensta centrum när vi kommer ut ur tunnelbanan och det pågår en hel del aktiviteter och det firas.

Enligt programbladet är Plask! ”en interaktiv och rolig mimföreställning för barnfamiljer. Två sommarvikarierande parkarbetare dyker upp vid plaskdammen för att åtgärda ett problem, men det går inte riktigt som de har tänkt sig…” en uppsättning av Pantomimteatern.

Eftersom föreställningen vänder sig till småbarnsfamiljer, så tog jag med mig Lucas 2 1/2 år för att få en ”småbarnsbedömning”.

Nydalsparken är till lekytan en stor parklek och plaskdammen upptar en hel hel del av den ytan. Trots att det är rätt många barn och vuxna på plats, så känns inte föreställningen speciellt intim, utan något som
pågår en bit bort. Under tiden föreställningen pågår, kommer fler besökare. Mimarnas engagemang är det inget fel, de väcker nyfikenhet och de är verkligen inte rädda för att bli blöta.

Trots en nyvaken och rätt sur Lucas, så fastnar hans blick snart på ”parkarbetarna” en bit bort och han blir fascinerad av de dråpliga clownerna som plaskar runt. Föreställningen som är på 20 minuter känns
rätt kort och efter en förvandling från parkarbetare till dansande, vadj jag tror är fåglar så är det över. Han har suttit hela tiden och tittat, så tröttnade gjorde han inte. Det måste ge ett gott betyg till
Plask!

Har man barn i småbarnsåldern, ska man mao inte tveka utan ta sig till något av de ställen Plask! spelas under sommaren. Bristerna i föreställningen berodde mer på parkens, för föreställningens, passande storlek, än på skådespelarna. Det hade varit roligare att ha varit närmare, kanske till och med fått några vattenstänk på sig. Men för Lucas spelade det ingen större roll, han satt nyvaken och nyfiken i vagnen
och följde med i hela föreställningen.

Idén till föreställningen står Micaela Gustafsson för, som också är en föreställningens mimare. Enligt regissören Stalle Ahrreman ville hon sätta upp Svansjön i Kungsträdgårdens damm mitt inne i stan och ur den idén föddes sen tanken på Plask!, en mimföreställning på en plats i de rätta elementen, där barn och vatten finns under sommaren.

Idé: Micaela Gustafsson
Regi Stalle Ahrreman
Kostym: Sara Kander,
Rekvisita: Stalle Ahrreman
Skrädderi: Bengt Wallgren,
I plaskdammen:
Linn Bergstam och Micaela Gustafsson

Text och foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Parkteatern i Stockholm firar 70 år – programmet och tips

by

Parkteatern i Stockholm fyller 70 år i sommar, 2012. Den första parkteaterföreställningen gav 11 juni 1942 i Gamla Stan.

70-årsjubileet firas rejält med stora satsningar: Mer än 160 förställningar och 35 olika programpunkter. Spelplatserna utökas till 56 olika spelplatser och mågna av dessa ligger utanför stadstullarna.
Antalet föreställningar som visas i förområden har mer än fördubblats till 91 stycken.

Premiären äger traditionsenligt rum i Vitabergsparken den 1 juni. ”Fröken Fleggmans mustasch” kommer att spela 24 föreställningar på 10 olika spelplatser runtom i Stockholm under juni, som alltid med fri entré.

Föreställningen är regisserad av Niklas Hjulström och i rollerna Jessica Heribertsson, Jörgen Thorsson, Tomas Bolme och Ralph Carlsson.

”Fröken Fleggmans mustasch” hade premiär på Göta Lejon 1982 med Lena Nyman, Gösta Ekman, Hasse Alfredson och Tage Danielsson i rollerna.

Pjäsen tar plats en vacker dag i början av 1930-talet. Den obekymrade ädlingen Niklas von Sanguin väntar besök av den stenrike surkarten direktör Kurt S. Wresig. Han anländer med sin lojala och förtjusande kammarjungfru Frida Fleggman, samt Alvar Dysterkvist vars namn säger allt. Ädlingen blir snabbt förälskad i Frida. Men tyvärr också ruinerad. Direktör Wresig dör plötsligt under oklara omständigheter. Är det ett mord? Är surkarten den skyldige?
Nu dyker kommissarie Kolerik Wresig upp för att utreda saken. Kolerik påstår dessutom att han är son till den gamle Wresig! Och att han har rätt både till arvet – och till Frida. Det kan hon väl aldrig gå med på? Jo då…

Fröken Fleggmans mustasch är skriven av Hans Alfredson och Tage Danielsson och är baserad på de gamla grekernas fyra temperament: det sangviniska, det koleriska, det melankoliska och slutligen det flegmatiska temperamentet återspeglas både i karaktärernas namn och attityder.

– De tydliga karaktärerna gör att det är en lättarbetad pjäs, säger Niklas Hjulström, regissör, vi behöver inte göra det svårt för oss. Samtidigt har ju alltid HasseåTage en djupare tanke och ett alldeles speciellt publiktilltal. Och just att alla roller i Fröken Fleggmans mustasch spelas av bara fyra skådespelare gör det extra kul att regissera.

Teater på engelska
Turister som inte kan svenska kan se ”Shakespeare in the Park” med The Stockholm English Speaking Theatre. Det är premiär för teater på engelska i Parkteatern.

Ett program jag inte tänker missa är Emil Jensens föreställning. På en pressvisning visade han upp en bit ur vad han ska framföra. Jag lovar: det blir både roligt, rappt och en hel del att tänka på.

Gretli och Heidi är också ett måste. De två kvinnorna, klädda i tyrolerdräkter spelar på glas. Ja glas som är fyllda med vätska i olika nivåer och det blir musik som från en symfoni. Jag lovar.

Ett axplock ur sommarens övriga program:
Bra är inte ordet – om alla krav på unga människor idag att vara unga, vackra och duktiga.

127 med Pablo Leiva Wenger. Föreställningen gjorde succé när den spelades i Skärholmen i våras. Nu har alla som missat den chansen att se den. Skarpt, roligt och samhällskritiskt.

Plask med Pantomimteatern visar att scenkonst inte behöver innehålla så många ord. Pantomimteatern behärskar förmågan att säga något med kroppsspråk och mimer.

Harlem hot shots – fantastiska steppdansörer.

La Meute bjuder på säregen akrobatik.

Dockteatern Tittut har en föreställning med två underbara dockgorillor. Ett måste för barnfamiljer och alla vi som älskar dockteater.

Marionetteatern spelar föreställningen ”Fågel, fisk och mittemellan”

16-mannabandet Club Killers bjuder på helkvällar.

Dessutom blir det gästspel av Cirkus Cirkör, Folkoperan, Cullbergbaletten och Kungliga Operans balett och i år som tidigare gästspel av Kungliga Operan.

Här kan du läsa programtidningen för Parkteatern 2012.
Här kan du hämta programtidningen som pdf.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Parker Lewis, Wild at Heart, Azure Blue och Summer Heart spelar på gratisfestivalen i Galärparken den 23 juli

by

Popaganda – den mysiga popfestivalen i slutet av augusti i Stockholm har en mindre festival också i Stockholm, en gratisfestival i Galärparken på Djurgården i Stockholm de 23 juli.

Ett pressmeddelande berättar om fler artister som bokats dit:

Nya akter till gratisfestivalen i Galärparken den 23 juli

Nu närmar vi oss med stormsteg det fantastiska popkalas som kommer att utgöra en av högsommarens festligaste dagar – popaganda parkteatern – Lördagen 23 juli i Galärparken.

Vi fyller nu på programmet med ytterligare 4 akter:
Parker Lewis, Wild at Heart, Azure Blue och Summer Heart.

Förutom att lyssna på vansinnigt bra musik så bjuder dagen tillfälle att prata med oss från Popaganda och Parkteatern. Dessutom planeras lite extraaktiviteter i sann Popaganda-anda.

Detta skinande nya projekt har som syfte att lyfta fram ny, riktigt bra, svenskproducerad musik. Lördagen 23 juli, klockan 15-22 kommer banden avlösa varandra på Parkteaterns spelplats Galärparken/Under Eken. Det är helt gratis och alla som är nyfikna på ny musik är varmt välkomna.

Klara artister:

PARKER LEWIS
WILD AT HEART
AZURE BLUE
YOU SAY FRANCE AND I WHISTLE
URBAN CONE
SUMMER HEART
FANNY

Läs mer om artisterna och festivalen på: www.popaganda.se/parkteatern

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,