• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

GöteborgsOperan

Madame Butterfly på Göteborgsoperan: Det handlar ju inte om några j-a körsbärsträd

14 februari, 2016 by Redaktionen

madamebutterfly450

Madame Butterfly
Opera av Giacomo Puccini
Dirigent (13/2–6/4) Manlio Benzi
Dirigent (16/4–18/5) Ariane Matiakh
Regi Yoshi Oïda
Scenografi Tom Schenk
Kostymdesign Thibault Vancraenenbroeck
Ljusdesign Fabrice Kebour
Premiär Göteborgsoperan 12 feb 20116

Var är vi? Är vi i Japan? På en teater? (här finns de klassiska sminkborden, fast ingen använder dem) I en filmstudio? I en militärhangar, fylld av korrugerad plåt och byggnadsställningar? Scenografen Tom Schenk och regissören Yoshi Oïda kastar gåtor över oss. Första akten liknar mest en sorts julkrubba, mer Turandot än Butterfly. Spelet spretar åt olika håll, varje sångare i sin spelstil. Vad vill dirigenten?
Pinkerton dominerar akt 1, så är det skrivet, Marcelo Puente låter snyggt och ser ut som den korkade Barbie-Ken Pinkerton sorgligt nog är. Men fascinerar gör han inte, han verkar inte vilja spräcka nån schablon. Synd! Jung Nan Yoon som Cio-Cio San är under denna inledande akt mest del i det inledande spektaklet, där japansk rekvisita staplas tätt, lyktor, bonsaiträd, parasoller, solfjädrar och körsbärsträd- på huvudet. Jag försöker förstå vad all denna exotica ska säga mig –  men ger upp.

Andra akten – då börjar vi snacka. Den är skälet att spela operan, i min världsbild. Här väntar och väntar och väntar vår japanska ex-geisha på att hennes marinlöjtnant skall återvända, och den taffligt svettige amerikanske konsuln förmår inte säja henne att allt är slut. (Puccini sågar verkligen manssläktet med fotknölarna i denna sin sjätte opera).
Här växer Yoon/ Butterfly för varje minut, jag kommer innanför hennes pansar av stilisering och kontroll – det är bara att ge sig och låta tårkanalerna gå för fullt. Livet! Men- den som från första stund trollbinder oss är Katarina Giotas Suzuki. Hon orkar inga charader, hon ser avgrunden var minut, en desperat väninna mer än den amma Suzuki ofta blir En ung Susan Sarandon? Gå dit för henne, Giotas är allt opera kan och SKALL vara. Bättre kan det inte bli.

Så tredje akten (efter ett oändligt mellanspel som den här på GO använda Brescia-versionen ger oss) det oundvikliga, barnet lämnas, döden är oundviklig. Västerlänningarna får nu sällskap av Pinkertons amerikanska hustru Kate – varför ser hon ut som en akademiker på safari? Har Pinkerton växt upp? ännu en gåta, men tur att Brescia ger henne några fraser till att sjunga. Bakom den handskakande gruppen syns Butterfly som en stukad fjäril i rött och vitt, fången i sin japanska maskerad. Stark bild! Vi kan se hennes plågsamma insikt, hon är bortplockad, hon har gjort sitt i kolonisatörernas värld, och det för länge sen. Visst, vi har hört krämigare sopraner i detta part, men Yoon för sin rollfigur i mål. Endast ett stenhjärta kan låta bli att röras över BUTTERFLY och dess slut.

Har jag surat? Glöm det! De absolut flesta kommer att uppleva detta som en vacker och välgjord MADAME BUTTERFLY, och här visar Puccini, kanske mer än nånsin(om än stegrande) att han är kvinnornas tonsättare och försvarare. Och en opera som målar upp dem av oss män som är svin behövs i alla tider.
Dessa män som bara är ute efter en sak.

Dessa mödrar som ensamt, tåligt och med kärlek uppfostrar de barn som ingen pappa får. Det är trots allt det det handlar om. Inte några körsbärsträd.

Medverkande
Butterfly (13, 27/2, 17, 24, 28/3, 16, 26/4, 4, 13, 18/5) Jung Nan Yoon
Butterfly (17/2, 6, 13, 20, 26, 30/3, 1, 6, 19, 22/4) Karah Son
Suzuki Katarina Giotas
Kate Pinkerton Ann-Kristin Jones
Pinkerton Marcelo Puente
Sharpless (13/2–26/3) Mats Persson
Sharpless (28/3–18/5) Daniel Hällström
Goro Daniel Ralphsson

Foto: Mats Bäcker

madamebutterfly2

Arkiverad under: Recension Taggad som: GöteborgsOperan, Madame Butterfly, Opera, Recension

The Phantom of the Opera sätts upp på GöteborgsOperan 2017

5 november, 2015 by Redaktionen

phantomoftheoperagbg

Hösten 2017 kommer en av tidernas mest populra musikal till GöteborgsOperan: Andrew Lloyd Webbers The Phantom of the Opera.

Ett pressmeddelande berättar:
Två nordiska operahus har gått samman för att skapa en ny, storslagen uppsättning av världens mest spelade musikal ­– den första produktionen skapad för och med operahusets fantastiska möjligheter.

Medverkar gör sångare av allra högsta klass tillsammans med GöteborgsOperans Kör, GöteborgsOperans Orkester och dansare.

– Eftersom vi sätter upp The Phantom of the Opera på engelska kommer vi att kunna handplocka sångare både inom och utanför Sverige, ur hela den europeiska gräddan, säger Stephen Langridge, konstnärlig ledare Opera/ drama. Med stor orkester och kör kommer den drabbande musiken att beröra mer än någonsin.

Berättelsen och musiken är desamma som alltid, och uppsättningen klassiskt praktfull. The Phantom of the Opera, i regi av Tiina Puumalainen, är en samproduktion mellan GöteborgsOperan och Finlands Nationalopera i Helsingfors, där den just nu går för utsålda hus med extraföreställningar inlagda på grund av det stora publiktrycket.

The Phantom of the Opera är en kraftfull berättelse om konstens kraft och om längtan efter kärlek. I handlingens centrum står den mystiske och ensamme fantomen på operan i Paris och hans besatthet av balettflickan Christine.

Andrew Lloyd Webbers känslostarka musik har gjort att The Phantom of the Opera i dag är världens populäraste musikal. Den hade urpremiär i London 1986 och har sedan dess setts av över 140 miljoner människor i runt 30 olika länder. Den spelas fortfarande på Her Majesty’s Theatre i London där den har getts över 11 000 gånger. Nu är det dags att återupptäcka The Phantom of the Opera’s dramatik och drabbande skönhet!

För ytterligare information vänligen kontakta pressavdelningen GöteborgsOperan 031-10 80 35 eller press@opera.se

Premiär på GöteborgsOperans Stora scen hösten 2017.

Sångtexter av Charles Hart och Richard Stilgoe

Musik av Andrew Lloyd Webber.

Sjungs på engelska med svensk text på textmaskin.

Rollbesättning pågår under hela 2016.

Bild från Finlands Nationalopera, Helsingfors. Foto Stefan Bremer

Arkiverad under: Scen Taggad som: GöteborgsOperan, The Phantom of the opera

Notorious på GöteborgsOperan – smartaste och snyggaste scenlösningen på en svensk scen på länge

23 september, 2015 by Rosemari Södergren

notorious

Notorious
Bygger på filmen av Alfred Hitchcock med samma namn
Av: Hans Gefors (musik) och Kerstin Perski (libretto)
Dirigent: Patrik Ringborg. Regi: Keith Warner. Scenografi och kostym: David Fielding. Ljus: John Bishop. Medverkande: Nina Stemme, John Lundgren, Michael Weinius, Katarina Karnéus, Jón Ketilsson med flera. Scen: Göteborgsoperan
Premiär på GöteborgsOperan 19 september 2015
Föreställning som recenseras: 23 september 2015

En göra om en film av Hitchkock till opera – det är onekligen ett spännande projekt. Att en spionthriller fungerar som opera är fascinerande. I Hitchcocks thriller från 1946 spelades huvudrollerna av Ingrid Bergman och Cary Grant. Nu sjungs de två rollerna av Nina Stemme och John Lundgren.

Notorious är en nyskriven opera av Hans Gefors (kompositör) och Kerstin Perski (librettist). Huvudrollen som Alicia görs av Nina Stemme, utsedd till världens bästa operasångerska. En av dagens mest betydelsefulla operaregissörer, britten Keith Warner, iscensätter verket som sjungs av ett mycket starkt, svenskt sångarlag.

Scenografin tillsammans med ljussättning är bland det bästa, snyggaste, smartaste och mest moderna jag sett på en svensk scen på länge. Redan det gör föreställningen värd ett besök. Scenografen låter filmen vara med på ett tydligt sätt rakt igenom. Den bakre väggen av scenen utnyttjas som fond för film och foto, som vy över Rio när Alicia anländer till staden tillsammans med Devlin som rekryterat henne som spion. Föreställningen börjar med att Alicia bryter med sin pappa som har fått gestalt som Hitchkock och denna Hitchkock-karaktär dyker upp lite varstans och ofta under hela föreställningen. Hitchkock övervakar sin thriller och är högst påtagligt närvarande.

notorious2Möbler, bil, trappa – alla detaljer är väl valda och placerar oss i tiden för berättelsen. Filmen utspelar sig i samband med andra världskriget och handlar om Alicia som efter det att hennes tyske far dömts för förräderi mot USA blir uppsökt av agenten T.R. Devlin. Han vill att hon ska spionera på några av hennes fars nazistiska vänner nere i Sydamerika. Devlin och Alicia börjar få känslor för varandra, men Alicia dras allt djupare in i sitt uppdrag.

Fast att berätta något i operaform är väldigt annorlunda än i film, dessa två scenkonster har så olika uttrycksformer. I operan dyker vi ner i känslorna, vi grottar ned oss i hur karaktärerna känner i de stunder som är avgörande för berättelsen. Det är känslorna som är det viktiga och som gestaltas i musik, sång, kläder, scenografi och sångarnas kroppar. Det viktiga är inte handlingen utan hur de olika personerna känner sig och upplever sitt liv och de situationer de ställs inför.

Det som gör föreställningen lite tung och kanske svår för en del är att musiken är nyskriven så där finns inga berömda klassiska arior eller sånger att se fram emot under föreställningen. Mogens H Andersson på operalogg beskriver musiken på ett sätt som jag håller med om:
Musikaliskt är det en stor upplevelse även om jag kanske inte, med mina kunskaper, kan beskriva musiken. I mina öron lät musiken symfonisk dock utan symfonins vanliga uppbyggnad. Hur som helst så gillade jag musiken även om jag inte med bästa vilja i världen kan karakterisera musiken som traditionnell operamusik.

Dagens Nyheter kritiker berömda föreställningen och skrev bland annat:
Kompositör Hans Gefors har utifrån Hitchcocks förlaga skapat en opera som skälver och skimrar. Och vilken ensemble sedan!
…
En sångarkvartett av världsklass som torde vara något av det mest glansfulla och samtidigt dramatiskt övertygande som hörts och setts på en svensk operascen.

I pressmaterial berättar operans båda upphovspersonerna om att se sin opera växa fram:
Hans Gefors (tonsättare):
– 2009 fick jag idén att göra Notorious till opera – nu är vi framme! Jag har gjort en sångaropera som några av Sveriges främsta solister levandegör. Det är överväldigande att se operan växa fram: musikaliskt, sceniskt, visuellt. I dessa hängivna iscensättares händer växer den bortom det jag föreställt mig.

Kerstin Perski (librettist):
– Att höra och se detta fantastiska team av konstnärer, sångare och musiker ta sig an dramat och texten som jag har jobbat så länge med, kan närmast liknas vid att se sitt barn ta sina första steg. Rätt vad det är har det vuxit upp och blivit en självständig varelse. Det är en både gripande och omskakande upplevelse.

Huvudrollerna är skrivna direkt för sina sångare: Nina Stemme (Alicia), Katarina Karnéus (Madame Sebastian), John Lundgren (Devlin) och Michael Weinius (Alex Sebastian). Dirigent är den internationellt efterfrågade Patrik Ringborg.

notorious3

notorious4

notorious5

notorious7

Arkiverad under: Recension Taggad som: GöteborgsOperan, Hitchkock, Nototiuos, Opera

Repetitionerna av helt nyskrivna operan Notorious har startat på GöteborgsOperan

31 juli, 2015 by Redaktionen

Notorious_GPguiden_800x600

Nu har repetitionerna av helt nyskrivna operan Notorious startat. Några av Sveriges främsta solister, bland annat världsberömda sopranen Nina Stemme och ett namnkunnigt team är på plats inför urpremiären, som väcker mycket stort intresse även internationellt.

Ett pressmeddelande berättar:
Notorious är en nyskriven opera av Hans Gefors (kompositör) och Kerstin Perski (librettist) som bygger på Alfred Hitchcocks spionthriller med samma namn. Huvudrollen som Alicia görs av Nina Stemme, utsedd till världens bästa operasångerska. En av dagens mest betydelsefulla operaregissörer, britten Keith Warner, iscensätter verket som sjungs av ett mycket starkt, svenskt sångarlag.

Så här säger de båda upphovspersonerna om att se sin opera växa fram:

Hans Gefors (tonsättare):
– 2009 fick jag idén att göra Notorious till opera – nu är vi framme! Jag har gjort en sångaropera som några av Sveriges främsta solister levandegör. Det är överväldigande att se operan växa fram: musikaliskt, sceniskt, visuellt. I dessa hängivna iscensättares händer växer den bortom det jag föreställt mig.

Kerstin Perski (librettist):
– Att höra och se detta fantastiska team av konstnärer, sångare och musiker ta sig an dramat och texten som jag har jobbat så länge med, kan närmast liknas vid att se sitt barn ta sina första steg. Rätt vad det är har det vuxit upp och blivit en självständig varelse. Det är en både gripande och omskakande upplevelse.

Huvudrollerna är skrivna direkt för sina sångare: Nina Stemme (Alicia), Katarina Karnéus (Madame Sebastian), John Lundgren (Devlin) och Michael Weinius (Alex Sebastian). Dirigent är den internationellt efterfrågade Patrik Ringborg.

Notorious är Keith Warners första uppsättning i Sverige. I nära samarbete med David Fielding (scenografi och kostymdesign) skapar han en storslagen uppsättning, där Hitchcocks närvaro och referenserna till filmen är högst påtagliga.

Urpremiären sker samma år som filmens Alicia, Ingrid Bergman skulle fyllt 100 år.

Arkiverad under: Scen Taggad som: GöteborgsOperan, Notorious

Eldfågeln på GöteborgsOperan: Succéartat när myllrande streetdance draperas i rysk skrud

31 maj, 2015 by Mats Hallberg

eldfgeln

Eldfågeln
Koreografi och scenografi Fredrik Benke Rydman
Dirigent Henrik Schaefer
Världspremiär 30 maj 2015
GöteborgsOperan Stora scenen

Bounce upplöstes 2010 med en beljublad retrospektiv på Globen Jag har sett dem på Göteborgs kulturkalas och i samma stad inomhus när de skakade ur sig makalösa Gökboet. Konstnärlige idésprutan Benke Rydman förnyade deras koncept ytterligare några snäpp när han gjorde Svansjön på Göteborgs-Operan för några år sedan. En bländande nytolkning i världsklass! Eldfågeln är mot den bakgrunden delvis en främmande fågel.

Man har valt att uteslutande använda originalmusiken från 1909, vilket onekligen får konsekvenser för mig som mottagare. Rydman beskriver den uttrycksfulla musiken som lekfull och komplicerad. Hos Stravinskij finns en dramatisk laddning, men självfallet inget beat; något som gör att publikfriande moves inte får de applåder de förtjänar. Och jag ryser inte heller av välbehag förrän i den fantastiska finalen. Fredrik Wentzel, högst meriterad streetdansare och elitgymnast, är den ende som definitivt bryter igenom. Med sin breakdans bestående av bland annat backflips och headspins, gör han den spontanklappande publiken salig av lycka. Om han hade gjort dessa osannolika kroppsövningar ackompanjerad av fet hip hop, hade åskådarna stått upp och skrikit av extas. Nu samlade premiärpubliken ihop sitt bifall, genom att efteråt överösa den stora ensemblen med stående ovationer. Benke och några solodansare bjöd då på ett härligt extranummer till ett sugande sound som skulle kunna vara hämtat från Snoop Dog. Aviad Arik Herman (Ivan) passar då på att göra en dråplig blinkning till traditionell balett.

Annorlunda med Eldfågeln är också att den megastora kören, som koreograferas snyggt och synkat, består av amatörer i olika generationer. Den ansvarige för repetitionerna med amatörerna, har berättat intressant om inlärning av stegkombinationer, krocken mellan street-stilen och Stravinskij och om hur amatörerna i bakgrunden förstärker scener mellan huvudrollsinnehavarna. Med inspiration från en uppsättning i Berlin har skaparna av detta mastodontprojekt tagit fasta på kommunikation och inkludering. Tyckte det var lite ostrukturerat inledningsvis, även om nattklubbsinteriörerna var tydliga. Vidare går det förstås inte att ta in allt som händer på scen i denna dramatiska fresk. Det finns en kärlekshistoria. Och framför allt gestaltas en sedvanlig kamp mellan gott och ont, lycka och förtvivlan. Tematiken kretsar kring respekt och dess motsats. Uppoffrande Eldfågeln symboliserar kraften och modet, själva förutsättningen för förändring. Men allt är inte glasklart om man en inte läst på. Den laddning som låg i att alla dansare, i finalen viftade med var sin fjäder, förstod jag inte förrän jag studerade det fylliga programhäftet.

Operans orkester under ledning av Henrik Schaefer gör den nydanande kompositören rättvisa. Ljusdesignern Tobias Hallgren har julafton genom sin orgie av varianter på fräck belysning. Och över hela produktionen svävar Benke Rydmans genialitet. Är minst sagt anmärkningsvärt att hans fantasi inte ser några begränsningar. Kroppar, osannolikt akrobatiska i roller som vakter och gangsterkung, kan tillsammans uttrycka det komplexa i att vara kämpande människa. Även om jag som framgått saknade pulserande beats, måste uppsättningen ges omdöment konstnärlig triumf.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Benke Rydman, Dans, Eldfågeln, GöteborgsOperan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Maja Ivarsson på Cirkus – en kväll som aldrig lyfter

Maja Ivarsson är en av Sveriges mest … Läs mer om Maja Ivarsson på Cirkus – en kväll som aldrig lyfter

Skruvat och ironiskt när väninnors relation belyses – En jättehärlig dag på Folkteatern

Av Maria Maunsbach Regi: Nina … Läs mer om Skruvat och ironiskt när väninnors relation belyses – En jättehärlig dag på Folkteatern

Ingelin Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset 2025

På Astrid Lindgrens födelsedag den 14 … Läs mer om Ingelin Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset 2025

Filmrecension: Eagles of the Republic – skrämmande om vad som händer när kulturens frihet tas bort

Eagles of the Republic Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Eagles of the Republic – skrämmande om vad som händer när kulturens frihet tas bort

Filmrecension: The Running Man – en av 20025 års bästa filmer

The Running Man Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Running Man – en av 20025 års bästa filmer

The Molotovs sprider punkglädje – se dom gratis i Stockholm och Göteborg

The Molotovs på Kollektivet Livet, som … Läs mer om The Molotovs sprider punkglädje – se dom gratis i Stockholm och Göteborg

Ambitiös ytterst gedigen debut vad gäller eget material – Resurrection Game av Emma Swift

Emma Swift Resurrection … Läs mer om Ambitiös ytterst gedigen debut vad gäller eget material – Resurrection Game av Emma Swift

Spännande sound lyfter känslorusig dramatik i stumfilmsklassiker – YoJuliet och Jonas Jonasson levererar musik till Gösta Berlings saga på Aftonstjärnan

8/11 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Spännande sound lyfter känslorusig dramatik i stumfilmsklassiker – YoJuliet och Jonas Jonasson levererar musik till Gösta Berlings saga på Aftonstjärnan

Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Klimatet i terapi Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Adam Forkelid Dreams 4 Inspalad … Läs mer om Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

7/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Eriks och Elisabeths semester Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in