Notorious
Bygger på filmen av Alfred Hitchcock med samma namn
Av: Hans Gefors (musik) och Kerstin Perski (libretto)
Dirigent: Patrik Ringborg. Regi: Keith Warner. Scenografi och kostym: David Fielding. Ljus: John Bishop. Medverkande: Nina Stemme, John Lundgren, Michael Weinius, Katarina Karnéus, Jón Ketilsson med flera. Scen: Göteborgsoperan
Premiär på GöteborgsOperan 19 september 2015
Föreställning som recenseras: 23 september 2015
En göra om en film av Hitchkock till opera – det är onekligen ett spännande projekt. Att en spionthriller fungerar som opera är fascinerande. I Hitchcocks thriller från 1946 spelades huvudrollerna av Ingrid Bergman och Cary Grant. Nu sjungs de två rollerna av Nina Stemme och John Lundgren.
Notorious är en nyskriven opera av Hans Gefors (kompositör) och Kerstin Perski (librettist). Huvudrollen som Alicia görs av Nina Stemme, utsedd till världens bästa operasångerska. En av dagens mest betydelsefulla operaregissörer, britten Keith Warner, iscensätter verket som sjungs av ett mycket starkt, svenskt sångarlag.
Scenografin tillsammans med ljussättning är bland det bästa, snyggaste, smartaste och mest moderna jag sett på en svensk scen på länge. Redan det gör föreställningen värd ett besök. Scenografen låter filmen vara med på ett tydligt sätt rakt igenom. Den bakre väggen av scenen utnyttjas som fond för film och foto, som vy över Rio när Alicia anländer till staden tillsammans med Devlin som rekryterat henne som spion. Föreställningen börjar med att Alicia bryter med sin pappa som har fått gestalt som Hitchkock och denna Hitchkock-karaktär dyker upp lite varstans och ofta under hela föreställningen. Hitchkock övervakar sin thriller och är högst påtagligt närvarande.
Möbler, bil, trappa – alla detaljer är väl valda och placerar oss i tiden för berättelsen. Filmen utspelar sig i samband med andra världskriget och handlar om Alicia som efter det att hennes tyske far dömts för förräderi mot USA blir uppsökt av agenten T.R. Devlin. Han vill att hon ska spionera på några av hennes fars nazistiska vänner nere i Sydamerika. Devlin och Alicia börjar få känslor för varandra, men Alicia dras allt djupare in i sitt uppdrag.
Fast att berätta något i operaform är väldigt annorlunda än i film, dessa två scenkonster har så olika uttrycksformer. I operan dyker vi ner i känslorna, vi grottar ned oss i hur karaktärerna känner i de stunder som är avgörande för berättelsen. Det är känslorna som är det viktiga och som gestaltas i musik, sång, kläder, scenografi och sångarnas kroppar. Det viktiga är inte handlingen utan hur de olika personerna känner sig och upplever sitt liv och de situationer de ställs inför.
Det som gör föreställningen lite tung och kanske svår för en del är att musiken är nyskriven så där finns inga berömda klassiska arior eller sånger att se fram emot under föreställningen. Mogens H Andersson på operalogg beskriver musiken på ett sätt som jag håller med om:
Musikaliskt är det en stor upplevelse även om jag kanske inte, med mina kunskaper, kan beskriva musiken. I mina öron lät musiken symfonisk dock utan symfonins vanliga uppbyggnad. Hur som helst så gillade jag musiken även om jag inte med bästa vilja i världen kan karakterisera musiken som traditionnell operamusik.
Dagens Nyheter kritiker berömda föreställningen och skrev bland annat:
Kompositör Hans Gefors har utifrån Hitchcocks förlaga skapat en opera som skälver och skimrar. Och vilken ensemble sedan!
…
En sångarkvartett av världsklass som torde vara något av det mest glansfulla och samtidigt dramatiskt övertygande som hörts och setts på en svensk operascen.
I pressmaterial berättar operans båda upphovspersonerna om att se sin opera växa fram:
Hans Gefors (tonsättare):
– 2009 fick jag idén att göra Notorious till opera – nu är vi framme! Jag har gjort en sångaropera som några av Sveriges främsta solister levandegör. Det är överväldigande att se operan växa fram: musikaliskt, sceniskt, visuellt. I dessa hängivna iscensättares händer växer den bortom det jag föreställt mig.
Kerstin Perski (librettist):
– Att höra och se detta fantastiska team av konstnärer, sångare och musiker ta sig an dramat och texten som jag har jobbat så länge med, kan närmast liknas vid att se sitt barn ta sina första steg. Rätt vad det är har det vuxit upp och blivit en självständig varelse. Det är en både gripande och omskakande upplevelse.
Huvudrollerna är skrivna direkt för sina sångare: Nina Stemme (Alicia), Katarina Karnéus (Madame Sebastian), John Lundgren (Devlin) och Michael Weinius (Alex Sebastian). Dirigent är den internationellt efterfrågade Patrik Ringborg.
[…] Rosemari Södergren i Kulturmagasinet Kulturbloggen […]