• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Det blåser på månen till Stora scenen på Dramaten i sommar – här är sommaren på Dramaten

18 maj, 2017 by Redaktionen

Foto: Carl Thorborg

Efter en närapå utsåld spelperiod på Elverket flyttar den kritikerrosade familjeuppsättningen Det blåser på månen in på Stora scenen den 16 juni. På Dramatens sommarrepertoar finns också nypremiärer för Doktor Glas, Och ge oss skuggorna och Tanja Lorenzons succémonolog Mormors svarta ögon som efterlängtat återvänder.

Ett pressmeddelande berättar om sommaren på Dramaten 2017:

Doktor Glas – nypremiär på Stora scenen den 2 juni
”A tour de force” (The Guardian, 4 stjärnor)
”The whole performance is outstanding” (The Arts Desk, 5 stjärnor)
”Krister Henriksson är fulländad i Doktor Glas” (DN)
”Ett själens mörker, lysande gestaltat” (Expressen)
”Fullkomligt trollbindande” (City)

Krister Henriksson återvänder till rollen som doktor Glas i Hjalmar Söderbergs mästerverk – nu i en helt ny tolkning av den tidigare succéuppsättningen. Den melankoliska romanen från förra sekelskiftet som skildrar triangeldramat mellan pastor Gregorius, hans fru Helga och doktor Glas, som när Helga berättar för honom om äktenskapets plågor hamnar i ett moraliskt dilemma. Men är det någon gång rätt att mörda för någon man älskar, undrar Söderberg provocerande.

Krister Henrikssons tolkning hade premiär på Vasateatern hösten 2006 och blev en stor publik- och kritikersuccé. Därefter turnerade Doktor Glas runt Sverige och Finland med Riksteatern, innan den kom till Dramaten 2011 och spelades för utsålda hus. Uppsättningen togs även till Wyndham’s Theatre i Londons West End.

Regi: Peder Bjurman och Krister Henriksson

Det blåser på månen – från och med den 16 juni, Stora scenen
”Frihetsivrande systrar sveper med sig publiken” (DN)
”en visuellt spektakulär upplevelse” (SvD)
”Tveklös power ”(Expressen)

En familjeföreställning från 7 år om syskonkärlek och frihetsdrömmar i skuggan av krigets allvar. Ett sagoäventyr om behovet av att få vara den du är, gestaltat med hjälp av modern teknik.

Systrarna Dina och Dorinda har fått lära sig att de måste vara snälla och lydiga, annars kan en ond vind från månen blåsa in i deras hjärtan. Men allt de gör uppfattas som bus av omvärlden. Deras pappa har åkt iväg till landet Bombardiet för att hjälpa bombardierna att avsätta sin diktator och när han tillfångatas bestämmer systrarna sig för att rädda honom.

Regi: Ellen Lamm
Medverkande: Sanna Sundqvist, Emma Broomé, David Book; Maia Hansson Bergqvist, Thérèse Brunnander, Peter Engman, Magnus Ehrner, Mia Benson, Christoffer Svensson och Charlotta Jonsson

Mormors svarta ögon – nypremiär den 25 augusti, Lilla scenen
”överdådigt fräck och rolig, full av trots mot inskränktheten och med underbara utbrott av galen finsk tango. Det är en pionjärinsats Tanja Lorentzon gör. En likadan pjäs har aldrig spelats på Dramaten.” (DN)
”en stor liten debut. Under 90 minuter trollbinder hon publiken”(SvD)
”en lika angelägen som stark bit närhistoria” (SvD)

Tanja Lorentzons monolog om sig själv, sin mamma och sin mormor gjorde succé när den hade premiär 2010. Nu återvänder den till repertoaren. En personlig, humoristisk och rörande betraktelse över tre generationers olika situationer. Om att leva under kriget, om att flytta till ett nytt land och om att prata ett annat språk än sina släktingar.

Tumba 1981. ”Jag blir kallad finnen, finnpajsarn, finnjävel. Folk spelar upp fulla finnar för mig, och till vilken nytta? Jag är ju bara en fuskfinne som inte ens kan finska. Vad spelar det för roll att vi har bytt till ett svenskt efternamn så länge jag heter Tanja i förnamn?”.
Sverige 1963. Mirjams dotter Terttu, hennes man och barn har kommit till Sverige med den stora arbetskraftsinvandringen. ”Hur länge skall vi stanna? Vi har det ju bra här. Du måste börja prata svenska! Du måste sluta säga att vi skall flytta tillbaka när vi aldrig gör det!”
Finland 1939 under vinterkriget. Mirjam försöker överleva med sina två barn i huset mitt i skogen och längtar efter sin man. Kommer han till jul?

Av och med: Tanja Lorentzon Personregi: Lotta Tejle

Och ge oss skuggorna – nypremiär den 26 augusti, Stora scenen
”Det är andlöst, det är storslaget. Det är Dramatenhistoria.” (SvD)
”En stark, njutbar och obehaglig uppsättning ” (DN)
”Vi möter en utsökt ensemble.” (Aftonbladet)
”Dramatenteater när den är som bäst ” (Expressen)

Ingen pjäs är mer förknippad med Dramaten än Eugene O’Neills självbiografiska Lång dags färd mot natt, som fick legendarisk urpremiär på Stora scenen 1956 och testamenterades till teatern av författaren. Och ge oss skuggorna, som hade urpremiär på Dramaten 1991, är Lars Noréns pjäs om nobelpristagaren O’Neill, skrivandet och ensamheten. Familjedramat utspelar sig en oktoberdag 1949 i Eugene O’Neills hus på Atlantkusten. Författaren firar födelsedag tillsammans med sina två vuxna söner från två olika förhållanden och sin nya hustru. Frun och sönerna lever i skuggan av den litterära giganten, Nobelprisbelönad och upphöjd, men ångestdrabbad och plågad. Hans stora mästerverk har ännu inte nått sin publik.
O’Neills söner.

Regi: Eirik Stubø Medverkande: Örjan Ramberg, Lena Endre, Erik Ehn, Thomas Hanzon och Joaquin NaBi Olsson

Dessutom på Dramaten i sommar:
Aurora Fine Arts Festival på Lilla scenen och på Dramatenterrassen 12-20 augusti
Internationella stjärnartister inom den klassiska musiken möter Dramatens skådespelare. Mer information tillkommer.

Urban Trail – jogga genom Dramatenhuset 13 augusti
Ett socialt motionslopp på omkring en mil som bland annat går genom kända byggnader i Stockholm. Arrangör är Marathongruppen. Mer information på http://sthlmurbantrail.se

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Det blåser på månen, Dramaten, Elverket, Scenkonst, Teater

Repertoaren på Dramaten säsongen 2017/2018

30 mars, 2017 by Redaktionen

David, Eric och Sanna medverkar i Här kommer alla känslorna på en och samma gång Foto Hannah Modigh

Anna Karenina ges på Dramaten för första gången i september 2017. Dessutom tar Anna Pettersson och Johan Rabaeus sina meningsskiljaktigheter om teater till scenen i Fadren, Teater Fryshuset gästspelar med en pjäs om skjutningar i förorterna, Jan Malmsjö spelar i Krapps sista band och Mattias Andersson är dubbelt aktuell med The Mental States of Sweden in Dance och nyskrivna Uppenbarelsen. Det är några av nyheterna i Dramatens säsong hösten 2017 och våren 2018 som presenterades på en pressträff 30 mars.

Vintern 2017–2018 står Amerika i fokus på Elverket – amerikansk dramatik och dramatik om Amerika på oväntade sätt är att vänta – som Swede Hollow av Ola Larsmo i regi av Alexander Mørk-Eidem och Angels in America av Tony Kushner i regi av Farnaz Arbabi.

En pressmeddelande berättar om säsongen:
Eirik Stubø sätter upp Kung Oidipus/Antigone med Reine Brynolfsson och Sanna Sundqvist i titelrollerna.

Höstens premiärer i kronologisk ordning:

Här kommer alla känslorna på en och samma gång
av David Wiberg
Tre komiker är instängda i ett rum. Utanför brinner världen. För att härda ut leker de ett rollspel vars syfte är att få varandra att skratta så de gråter. Eller? Är vi i själva verket i ett uppehållsrum på en gymnasieskola? Eller på ett konstseminarium i Zürich? Eller i en repsal på Dramaten? Är det blodigt allvar eller bara avancerat trams? Här bjuds en svart och mångbottnad humorföreställning om att vilja sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet för att glömma bort sitt eget jag. Och om vår tids krav på att berätta en tydlig och medryckande historia för att kunna göra sin röst hörd. Hur förhåller man sig till sanningen när det som känns inuti en inte är någon historia?
Uppsättningen är en samproduktion med Lumor.
David Wiberg var en av medlemmarna i humorkollektivet Varanteatern. Han har skrivit och framfört de uppmärksammade föreställningarna Svart tulpan och Dagboksanteckningar från ett källarhål om tonårsflickan Linnea. På Unga Dramaten har han tidigare gästspelat med Det gulliga pojkslemmot, även det en Lumor-produktion, i regi av Paula Stenström Öhman. Eric Stern och Sanna Sundqvist är skådespelare och komiker som, bland mycket annat, medverkar i succéföreställningen Liv Strömquist tänker på dig!
Rekommenderas från 15 år.
Medverkande: David Wiberg, Eric Stern och Sanna Sundqvist
Regi: David Wiberg och Oskar Thunberg
Urpremiär: 1 september, Lejonkulan

Ensam
av Alfhild Agrell
Stockholm runt sekelskiftet. Thora är ogift och lever med sin oäkta dotter Yngva. Dessutom är Thoras bästa vän en ogift läkare. Det passar sig inte anser omgivningen – men Thora vägrar att skämmas.
Det är först när dottern träffar en man som situationen blir ohållbar. Fästmannens pappa, som själv knappast är ett helgon, håller nämligen hårt på konventionerna och vägrar låta sonen gifta sig med en oäkting. Snart vilar ungdomarnas eventuella lycka på Thoras axlar. Ska hon böja sig för omgivningen eller hålla fast vid sina principer?
Ensam handlar om att utmana samhällets oskrivna regler och att stå för vad man tror på oavsett konsekvenser. Pjäsen är också ett varmt porträtt av en stark mor-dotter-relation och en insiktsfull studie i ojämlikhet, klass och de konservativa krafternas kvävande effekt på den personliga friheten.
1880-talet är ett omvälvande decennium i svensk teaterhistoria. Det är nu de kvinnliga dramatikerna äntligen bereds plats på våra scener. Den påtagliga verkligheten med sina problem och orättvisor skulle ur kvinnligt perspektiv nu sättas under debatt. Inte minst av Alfhild Agrell.
Hennes karriär på Dramaten blev kort men intensiv. Av de sammanlagt nio pjäser hon skrev på 1880-talet blev inte mindre än sex antagna på nationalscenen, under åren 1881–86. Det kan jämföras med hennes väninna och kollega Anne Charlotte Leffler, som under samma decennium fick upp två pjäser, och August Strindberg, som fick upp en enda. På teatern var Alfhild Agrell tidens stora stjärna.
Regissören Jenny Andreasson har återkommande arbetat med bortglömda kvinnliga dramatiker. På Dramaten har hon tidigare bland annat satt upp Slott i Sverige av Françoise Sagan, Chéri av Colette och De oskyldiga av Lillian Hellman.
Medverkande: Thérèse Brunnander, Peter Engman, David Fukamachi Regnfors, Magnus Ehrner, Mia Benson m. fl.
Regi: Jenny Andreasson
Premiär: 2 september, Lilla scenen

The Mental States of Sweden in Dance
av Mattias Andersson
Om du fick välja en händelse i ditt liv som Cullbergbaletten skulle dansa – vilken skulle du välja då?
Regissören Mattias Andersson fortsätter att undersöka landets tillstånd, denna gång gestaltat med dans i samarbete med 50-årsjubilerande Cullbergbaletten. Liksom i många av hans tidigare uppsättningar är utgångspunkten ett omfattande dokumentärt intervjuprojekt. Människor från skiftande sociala bakgrunder, från norr till söder i Sverige, svarar på frågan: ”Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se dansad av Sveriges främsta danskompani?”. Föreställningen har arbetats fram utifrån svaren. De autentiska rösterna från intervjuerna, gjorda av radiojournalisten Shang Imam, finns med i föreställningen.
Mattias Andersson har på Dramaten tidigare satt upp The Mental States of Sweden, Idioten och Deformerad Persona. Han är hösten 2017 även aktuell med den nyskrivna pjäsen Uppenbarelsen.
Medverkande: Cullbergbalettens ensemble
Regi: Mattias Andersson
Urpremiär: 8 september 2017, Elverket

Anna Karenina
av Lev Tolstoj
Få har beskrivit kärleken starkare än Lev Tolstoj i Anna Karenina. Romanen, utgiven i sin helhet 1879, ses som ett av litteraturhistoriens främsta verk. Nu spelas pjäsen på Dramaten för första gången.
Anna Karenina blir blixtförälskad i officeren Vronskij och inser plötsligt att hon är olyckligt gift. Hon ser inget annat val än att följa passionen. Men hur hon än gör väntar tragedin: Lämna man och barn, sitt liv och sin ställning – eller neka sig själv kärlek och frihet? Samtidigt, i en annan del av landet, försöker den förmögne landägaren Levin glömma sin kärlek genom att gräva ner sig i arbete.
I Helen Edmundsons koncentrerade dramatisering får vi följa Anna Kareninas historia, med Levins berättelse som kontrast: Två skilda sätt att se på livet, etiken och kärleken.
Medverkande: Livia Millhagen, Andreas Rothlin Svensson, Per Svensson, Rakel Benér Gajdusek, Danilo Bejarano, Emma Broomé m.fl.
Regi: Tobias Theorell
Premiär: 9 september, Stora scenen

Flickland
av Jörgen Dahlqvist
Flickland är en drömlik, absurd, läskig och rolig föreställning med skådespelare, dockor och maskiner. Skräckfantasier och önskedrömmar tränger sig på, dröm och verklighet blir omöjliga att skilja åt. Rickie lever ett vanligt liv med vanliga föräldrar, vanliga kompisar och vanliga intressen. Men när hennes föräldrar plötsligt skiljer sig och mamman träffat en ny man slungas hon på en sekund ut ur den trygghet hon alltid tagit för given. Världen är helt förändrad. Plötsligt kan hon inte lita på någonting! Är mammas nya kille verkligen en människa? Tänk om mamma är en robot?
Regissören Erik Holmström startade 2014 Malmö Dockteater och har gjort succé med dockteaterföreställningar för vuxna som Funktionell dumhet och Skvalpet. Manusförfattaren Jörgen Dahlqvist driver Teatr Weimar i Malmö som sedan början av 00-talet varit en framstående frigruppsteater.
Rekommenderas från 10 år.
Regi: Erik Holmström
Premiär: 21 september, Tornrummet.

Fadren
av August Strindberg
I ett samarbete mellan Dramaten och Strindbergs Intima Teater möts Johan Rabaeus (Ryttmästaren) och Anna Pettersson (hans hustru Laura) i en intensiv närkamp i en av Strindbergs mest spelade pjäser.
Hur skall man förhålla sig till ett klassiskt drama idag? Uppsättningen grundas i verkliga diskussioner mellan Johan Rabaeus och Anna Pettersson efter hennes experimentella uppsättning av Henrik Ibsens Vildanden. Nu flyttar diskussionen vidare upp på scenen, med en klassisk pjäs om ett äkta par med starka motsättningar som utgångspunkt.
Regissören och skådespelaren Anna Pettersson är från och med april chef för Strindbergs Intima Teater och uppmärksammad bland annat för sina nyskapande uppsättningar av Fröken Julie och Hedda Gabler.
Medverkande: Johan Rabaeus, Anna Pettersson
Regi: Anna Pettersson
Premiär: 24 augusti, Strindbergs Intima Teater. Dramatenpremiär 30 september, Lilla scenen.

Krapps sista band
av Samuel Beckett

Jan medverkar i Krapps sista band Foto Hannah Modigh
Varje födelsedag spelar Krapp in ett band där han summerar året som gått. Han fyller idag 69 år och värmer upp med att lyssna på tidigare års inspelningar. Han återvänder särskilt till en inspelning han gjorde 30 år tidigare.
Krapps sista band från 1958 av nobelpristagaren Samuel Beckett är på en gång ett monodrama framfört av en ensam skådespelare och en dialog med röster från Krapps alla åldrar. I rollen som Krapp ser vi Jan Malmsjö.
Karl Dunér har tidigare på Dramaten bland annat regisserat Becketts pjäser I väntan på Godot (1990), Lyckliga dagar (1998) och Ur ett övergivet arbete (2009). Karl Dunérs senaste uppsättning på Dramaten var Den fjättrade Prometheus av Aischylos, som belönades med Svenska Teaterkritikers Förenings teaterpris 2015
Medverkande: Jan Malmsjö
Regi: Karl Dunér
Premiär 14 oktober, Målarsalen

Kung Oidipus/Antigone
av Sofokles
Eirik Stubø regisserar Sofokles arketypiska dramer Kung Oidipus och Antigone i en och samma uppsättning, i en version av Marie Lundquist efter Emil Zilliacus och Hjalmar Gullbergs översättningar.
Kung Oidipus är en tragedi från 427 f.Kr. med deckarliknande inslag. Kungen försöker hitta personen som mördade hans företrädare på tronen. Snart läggs ledtrådarna ihop och pekar mot honom själv. Dessutom verkar den fruktansvärda spådomen om att Oidipus skall äkta sin mor och döda sin far redan ha slagit in. Tragedin får sin fortsättning i Antigone, skådespelet om dottern som vänder sig mot makten för att få ge sin bror en värdig begravning.
Eirik Stubø har sedan han tillträdde som teaterchef på Dramaten regisserat Och ge oss skuggorna av Lars Norén och Den goda viljan av Ingmar Bergman.
Medverkande: Reine Brynolfsson, Sanna Sundqvist, Hannes Meidal, Stina Ekblad, Rasmus Luthander, Gunnel Lindblom, Per Mattsson, Ellen Jelinek, David Book, Johan Ulveson, Kicki Bramberg, Pontus Gustafsson m.fl.
Regi: Eirik Stubø
Premiär 3 november, Stora scenen

Swede Hollow
av Ola Larsmo
Svenskar är korkade, går inte att prata med och luktar illa. I alla fall i svenskgettot i den amerikanska staden St Paul i Minnesota.
Året är 1897. Några av alla de svenskar som sökt lyckan i Amerika har hamnat i en liten industristad där fattiga svenskar är förpassade till en skitig och ofta översvämmad ravin mitt i staden. Där kämpar de för att klara dagen – och drömmer om en bättre framtid. Här möter vi deras tidlösa berättelser i närbild, i en ovanligt intim och avskalad uppsättning av regissören Alexander Mørk-Eidem.
Swede Hollow baseras på Ola Larsmos hyllade bok från 2016 med samma namn, som visar hur de flesta av svenskarna som sökte lyckan i Den Nya Världen inte hamnade på landsbygden som Vilhelm Mobergs Karl-Oskar och Kristina. De stannade i de stora städerna, fick slita ont på fabriker. De blev inte omgående en del av det amerikanska samhället utan höll sig för sig själva, lärde sig inte engelska, levde ur hand i mun. De hade nog med att överleva.
Uppsättningen ingår i ett större tema om Amerika på Elverket och har premiär på dagen ett år efter att Donald Trump blev vald till president.
Alexander Mørk-Eidem är känd för en lång rad uppsättningar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och har på Dramaten tidigare satt upp Rampfeber och Ivanov.
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Urpremiär: 8 november, Elverket

Uppenbarelsen
av Mattias Andersson
Vi lever i en ny tid. Familjen, nationen och religionen har återuppstått. Den universella sanningen har en miljon alternativa fakta. Uppenbarelsen är en hyperrealistisk pjäs om ett antal människor som år 2017 får en kallelse av Gud att utföra ett heligt offer. Dramatikern och regissören Mattias Andersson har skrivit pjäsen direkt för Dramaten.
Mattias Andersson är under hösten även aktuell med The Mental States of Sweden in Dance. Han har tidigare satt upp Idioten, The Mental States of Sweden och Deformerad persona på Dramaten.
Regi: Mattias Andersson
Urpremiär 16 november, Lilla scenen

Klipp han
av Teater Fryshuset
Våra barn skjuter ihjäl varandra. Varför? Klipp han handlar om det eskalerande våldet i några av landets förorter. Om människorna som är inblandade i skjutningarna. Hur blir man den som tar upp en pistol och skjuter ett barn i huvudet? Och hur ska man som brottsoffer hantera att veta vem som mördat ens son, syskon, eller bästa vän utan att kunna säga något till polisen på grund av rädsla för hämnd?
Genom att lyfta fram dokumentära berättelser från offer och förövare görs här ett försök att förstå vilka krafter som satts i spinn, hur de påverkar oss – och hur man ska stoppa dem.
I föreställningen medverkar rapparen Rosh som fick sitt genombrott i remixen av Linda Piras Knäpper mina fingrar – som också blev utgångspunkten för en bejublad konsert på Dramatens stora scen. Uppsättningen är en samproduktion mellan Teater Fryshuset och Dramaten.
Regi: Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten
Koreografi: Emil Rosén Adsten
Musik: Rosh
Urpremiär 23 november, Lejonkulan

Angels in America

Alexander Mørk-Eidem, Rikard Wolff och Farnaz Arbabi Foto Ali Mian
av Tony Kushner
USA på 1980-talet. Gud har övergivit människorna som försöker leva sina liv trots AIDS-epidemi och Reagan-administration. En av dessa människor är utvald. Nu stiger en ängel ner från himlen för att övertyga honom om att han är den enda som kan rädda världen från undergång.
Den mångfaldigt prisbelönta Angels in America – A Gay Fantasia on National Themes, ansedd som ett av 1900-talets viktigaste dramatiska verk, ges för första gången på Dramaten, i regi av Farnaz Arbabi. Det är en berättelse som rör sig fritt mellan det övernaturliga och det outhärdligt verkliga.
Angels in America har belönats med bland annat Pulitzer Prize For Drama och en Tony Award för bästa pjäs.
Farnaz Arbabi är regissör, dramatiker och konstnärlig ledare på Unga Klara. Hennes egensinniga och samhällsaktuella uppsättningar har belönats med priser och stipendier, bland annat Sveriges teaterkritikers pris och tidningen Expressens teaterpris ”En bit av Georgs hatt”. På Dramaten har hon tidigare regisserat ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri.
Uppsättningen ingår i ett större tema om Amerika på Elverket.
Medverkande: David Arnesen, Razmus Nyström, Marall Nasiri, Christoffer Svensson, Christopher Lehmann, Thérèse Brunnander, Lotta Tejle, Rikard Wolff m.fl.
Regi: Farnaz Arbabi
Den första delen har premiär på Elverket 1 februari 2018 och del två 22 februari.

Dramaten&
En rubrik för konserter och performance, introduktioner och läsningar, samtal med skådespelare, samhällsdebatter och ny scenkonst.

Spoken word
Kärlekshistorien mellan Dramatens publik och de återkommande spoken word-kvällarna börjar bli lång och trogen. Det började med en blygsam start på Lejonkulan och växte snabbt till en succé på Stora scenen. Nu kan du se landets vassaste spoken word-poeter, rappare och artister tillsammans med Dramatenskådespelare i ett intimt format på Lilla scenen, med ordet i fokus. Regisserar gör Spoken word-poeten Niklas Mesaros som har varit delaktig i Dramaten& Spoken word sedan starten.
11 och 12 september, Lilla scenen

Svenska berättelser på scen
En serie föreställningar med nya dokumentära berättelser vid varje tillfälle.
Radioprogrammet Svenska berättelser bygger på lyssnarnas behov av att få dela med sig av sina egna berättelser. Nu flyttar berättelserna, och lyssnarna, in på scenen i ett samarbete mellan Sveriges Radio och Dramaten. Svenska berättelser på scen är en serie föreställningar med nya dokumentära berättelser vid varje tillfälle.
Medverkar på scenen gör två lyssnare som berättar sina historier och en spoken word-artist. För regin svarar Niklas Mesaros, som även regisserar Spoken word på Dramaten. Karl-Jonas Winqvist, producent för SR:s musikprogram Kalejdoskop, ljudsätter föreställningen.
Radioprogrammet Svenska berättelser tilldelades våren 2013 Public Service klubbens Ikarospris för Erika Svantesson berättelse ”Det omöjliga valet.”
Producent/ dokumentärt textansvarig: Ola Hemström
Regi: Niklas Mesaros
Musikproduktion: Karl-Jonas Winqvist
Tre föreställningar under hösten, med start september 2017, Neondämon.

Nypremiärer hösten 2017
Mormors svarta ögon av och med Tanja Lorentzon, nypremiär 24 augusti, Lilla scenen
Och ge oss skuggorna av Lars Norén, regi Eirik Stubø, nypremiär 26 augusti, Stora scenen

Premiärer våren 2018:
Tartuffe av Molière, regi av Staffan Valdemar Holm, Premiär 13 januari, Stora scenen
Kras av Tilde Björfors, regi Tilde Björfors, urpremiär 25 januari (Unga Dramaten)
Peer Gynt av Henrik Ibsen, regi Michael Thalheimer, premiär 15 februari, Stora scenen
Höst och vinter av Lars Norén, regi Stefan Larsson, premiär i februari, Lilla scenen.
Budskapet till Maria av Paul Claudel, regi Wilhelm Carlsson, premiär i mars, Lilla scenen
Kungligaste teatern av Anna Vnuk, regi Anna Vnuk, (Unga Dramaten)

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Scenkonst, Teater

Dr Moreaus ö på Moment:teater – fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankeväckande

26 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Petter Cohen.

Dr Moreaus ö
Dramatisering fritt efter H G Wells: Rikard Lekander och Andreas Boonstra
Regi: Rikard Lekander
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Musik: Simon Steensland
Tekniker: Joel Dannerup
Producent & marknadsföring: Daniel Szpigler
Sverigepremiär 25 mars 2017 på Moment:teater

Att berätta något viktigt om samhället med komedi och absurda inslag är en svår, svår konst. Inte många klarar balansgången mellan att få oss att kikna av skratt och samtidigt inte bli billig hötorgs-revy. Teatermannen Andreas Boonstra, dramatiker, regissör med mera, på Moment:teater är en av de få som behärskar denna konst. Jag har hittills aldrig blivit besviken på något han varit inblandad i som manusförfattare och/eller regissör. Dr Moreaus ö är regisserad av Rikard Lekander, men manus har Boonstra skrivit tillsammans med Lekander. Om igen har moment:teater skapat en av årets mest sevärda föreställningar.

Dr Moreaus ö bygger på HG Wells skräck-fantasy från 1896. En mer än hundra år gammal framtidssatir har något att säga fortfarande idag. Romanen handlar om en ung man, Edward Prendick, som hamnar på en ö som
bebos av vetenskapsmännen doktor Moreau och Montgomery och flera underliga varelser som männen forskar på.
De underliga varelserna är djur som de två vetenskapsmännen förvandlat till människor, eller åtminstone människoliknande varelser. Dessa djurmänniskor har fått talorgan och kan prata, de går upprätt på två ben och dricker vatten på samma vis som människor.

För att hålla kontroll på djurmänniskorna så de rovdjur som blivit människor inte ska äta upp de djurmänniskor som kommer från djur som rovdjuren i naturen annars äter har Dr Moreaus infört några lagar som säger att alla måste äta växter.

Skådespelarna är oerhört skickliga på att gestalta dessa olika djurmänniskor. Inledningsscenen är genial där en vanlig skinnsoffa föreställer ett skepp som går under i ett skeppsbrott. Det är så roligt hur vanliga vardagsmöbler kan förvandlas på en scen till de mest äventyrliga farkoster genom att skådespelarna får igång vår fantasi.

Regissören har valt att låta föreställningen pendla mellan gestaltande scener och scener där skådespelarna berättar vad som sker och hur de tänkt när de repeterat inför föreställningen och hur de tolkar romanen och berättelsen. Det fungerar bra. Sådant kan bli övertydligt och pekfinger-mästrande. Som publik behöver jag ju inte att någon berättar att berättelsen exempelvis handlar om totalitära samhällen. Det kan jag tänka ut själv. Men eftersom den här berättelsen rymmer så mycket djup och kan ses ur så många synvinklar gör det inget att skådespelarna pratar om sin tolkning. Det är inte allt. Det finns så mycket mer undertext – och skådespelarna säger långt ifrån allt.

Att växla mellan att gestalta en scen och att själv som skådespelarna kommentera det som sker, det kräver modiga skådespelare. Det är fascinerande och imponerande hur väl de klarar av detta. Denna så kallade verfremdungseffekt som teatermannen Bertolt Brecht införde bygger på tanken att publiken ska vara medventa och inte bara passivt suga in en föreställning och för att få denna effekt kan skådespelarna på olika sätt distansera sig från handlingen, exempelvis genom att tala direkt till publiken. Just nu verkar det vara en våg där många föreställningar arbetar med den metoden, med varierat resultat. I Dr Moreaus ö på Moment:teater fungerar det utmärkt.

Berättelsen ställer många frågor. Vad är djuriskt och vad är mänskligt? Vad är det djuriska i en människa och går det att med lagar ta bort det djuriska i människor? Vad är lagar till för? Under Dr Moreaus styre var lagarna tydligt till för att skydda djuren. Men hur blev det sedan? Blev lagarna istället mer till för att skydda härskaren? Ett annat spår att fundera kring är förstås forskning och vetenskap. Hur långt kan människan gå i sina experiment? Kommer naturen att slå tillbaka?

Dr Moreaus ö på Moment:teater är fascinerande, starkt, absurt, roligt och tankeväckande.

Medverkande:
Josefin Ankarberg, Cecilia Milocco, Peter Järn och Ludde Hagberg
Musiker: Erik Stenberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dr Moreaus ö, HG Wells, moment:teater, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Tankar om Hemsöborna på Stockholms stadsteater

18 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Hemsöborna
Av August Strindberg
Dramatisering Bertil Arlmark och Ragnar Lyth
Bearbetning Åsa Lindholm
Regi Stefan Metz
Scenografi och kostym Alex Tarragüel Rubio
Ljus Linus Fellbom
Mask Sara Englund
Djurmasker Wintercroft
Koreografi Moa Lichtenstein
Kompositör Pär Ulander, David Tallroth och Rickard Borggård
Premiär på Stora scenen, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, 17 mars 2017

August Strindbergs roman Hemsöborna kom 1887, ett år efter Tjänstekvinnans son. Strindberg gjorde även en dramaversion av berättelsen 1889. De inledande raderna är några av svensk mest kända inledningar på romaner:
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Foto: Sören Vilks
Denna klassiska svenska berättelse har både satts upp på teaterscen och filmatiserats ett par gånger. Min upplevelse av Hemsöborna fram tills nu har varit romanen och tv-serien 1966 med Sif Ruud som Madame Flod, Allan Edwall som Carlsson och Sven Wollter som Gusten.

Yrvädret Carlsson, landkrabban som kommer ut till änkan Flod och hennes gård på skärgårdsön, är fylld av energi och tankar om mänsklighetens möjligheter i den nya tiden. Han får uppdraget att få fart på gården, att dra upp den ur förfallet. Änkans vuxne son Gusten tar inget ansvar för gården, han är helst ute med bössan och skjuter fåglar. Carlsson lyckas bra och får inte bara igång gården utan hittar också en ny inkomstkälla genom att hyra ut ett av husen till sommargäster. På bygden har folk börjat prata och skvallra så Carlsson och änkan Flod gifter sig. Fast Carlsson är yngre än änkan och egentligen förälskad i en yngre piga. Men chansen att få vara delägare i en egen gård drar i honom. Att aldrig mer behöva arbeta för någon annan.

Strindbergs berättelse är en fängslande roman som skildrar något evigt hos människan men det är också en bra skildring av just den tidsepoken och skärgårdsmiljön.

I regi av Stefan Metz, med Ann Petrén och Claes Malmberg som Madam Flod och Carlsson, blev det en välgjord föreställning, som i de viktiga delarna är trogen grundberättelsen. Däremot skiljer den sig i tonen från den tv-serie jag såg 1966 som jag minns mer allvarlig, mörkare. På Stockholms stadsteater, i regi av Stefan Metz, har den kryddats mer med komedi, framför allt i första delen före paus.

Föreställningen är en helhet där varje del är viktig och Alex Tarragüel Rubio som ansvarar för scenografi och kostym har gjort ett imponerande arbete. Tillsammans med ljus-ansvarige Linus Fellbom har han skapat en lösning på hur en av de sista scenerna, den berömda snöstormen, gestaltas på scen. Den lösningen är så genialiskt utförd med enkla medel att den i sig gör föreställningen värd att se.

Regissören har en rollista med skickliga svenska skådespelare och jag är minst lika imponerad av birollerna som huvudrollerna, som Shebly Niavarani som Norman, Frida Westerdahl som Clara, Anna Wallander som Lotten, Ulf Eklund som Rundqvist, Lotti Törnros som Ida och Gerhard Hoberstorfer som pastorn.

Förebild för romanens Hemsö är Kymmendö. Strindberg var väl förtrogen med skärgårdsmiljön kring Dalarö, Ornö och Kymmendö; han vistades som sommargäst på Kymmendö under åren 1871–1873 och 1880–1883 och på Dalarö 1891 och 1892. Det var på Kymmendö som Strindberg hämtade figurerna till Hemsöborna.

Romanen kritiserades för sin råa skildring av livet, enligt wikipedia: bland annat för en scen där ett par har sexuella kontakter längst inne i en kyrka mitt under pågående gudstjänst (finns inte med i scenföreställningen på Stockholms stadsteater). Hemsöbornas publicering slog hårt mot öborna som portförbjöd Strindberg som därigenom stängdes ute från sin ungdoms paradis.

Enligt Olof Lagerkrantz skrev Strindberg Hemsöborna ”för att tjäna pengar och i det uttalade syftet att återvinna sin popularitet i Sverige”. Det är intressant och värt en egen essä att analysera att en författare med välbärgad bakgrund som Olof Lagerkrantz tycks se ned på behovet att tjäna pengar. Det må vara hur som helst med detta, men Stockholms stadsteater hade förluster förra året och behöver en riktig publikdragare på Stora scenen. Om Hemsöborna blir det är svårt att sia om. Drygt halva premiärpubliken reste sig för stående ovationer. Föreställningen är absolut sevärd, den är varm, bitvis rolig, bitvis sorglig, skildrar mänskligheten utan stora åthävor och har en smart scenlösning och bra musik.

I rollerna:
Carlsson Claes Malmberg
Madam Flod Ann Petrén
Gusten Leonard Terfelt
Norman Shebly Niavarani
Clara Frida Westerdahl
Lotten Anna Wallander
Rundqvist Ulf Eklund
Pastorn Gerhard Hoberstorfer
Ida Lotti Törnros
Professorn med flera. Anders Johannisson
Statister; Hanna Gustafsson, Niclas Dedorsson, Maria Kuzmin, Maria Jernström, Henning Attlin och Petter Skoglund
Musiker Pär Ulander och David Tallroth

Foto: Sören Vilks

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Hemsöborna, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Bernardas Hus – mer en scenkonst-installation än ett drama på Stockholms stadsteater

11 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Bernardas hus
Av: Federico García Lorca
Översättning: Jens Nordenhök
Regi och bearbetning: Anna Pettersson
Scenografi: Jan Lundberg
Kostym: Kajsa Larsson
Ljus: Max Mitle
Ljud: Michael Breschi
Mask: Susanne von Platen
Kompositör: Gustave Lund
Premiär på Klara Scenen, Stockholms stadsteater 10 mars 2017
Föreställning som recensioner bygger på: genrep 9 mars 2017

Bernardas hus är Federico García Lorcas sista pjäs – färdig endast två månader innan han blev mördad av Francoanhängare under spanska inbördeskriget. Pjäsen handlar om fem unga kvinnor, systrar, som lever som fångar i sitt barndomshem, hårt hållna av sin mor. Pjäsen skildrar hur människor som inte har frihet inte alltid ställer upp på att hjälpas åt att bli fria, utan själva blir förtryckare och passar på varandra. Dramat är en stark beskrivning av det fascistiska samhällssystemet. Som det uttrycks i ett pressmeddelande:
Det är en vass humoristisk pjäs om fascism och social kontroll – om hur en grupp agerar och reagerar i en instängd situation där alla delar ansvaret för regelverk och handlingar.

När regissören Anna Pettersson tar itu med Bernardas hus har hon valt att ta bort själva tidsperspektivet och handlingen. Alla skådespelarna går in i och ut ur samma roller. Alla är alla. Ena stunden är de tjänstefolk som tryckts ned av husmor, nästa stund är de dättrarna. Föreställningen är mer en scen-installaton är en föreställning.
Den är vacker, stilistiskt fantastisks snygg i scenografin med alla skådespelarna i svarta kläder och det som sker på scen visas samtidigt på en skärm bakom dem, filminspelade live med perspektivet uppifrån.

Foto: Sören Vilks
Jag tycker tyvärr att dramat förlorar på att själva berättelsen, handlingen, tas bort. Skådespelarna är mycket duktiga, scenbilden fantastisk och musiken som spänner mellan klassiskt, flamenco och hiphop (komponerad och bearbetad av Gustave Lund, Gurra G i JustD), är stark och tillför ett perspektiv till helheten. Trots allt detta är blir det en brist för helheten att grundhandlingen inte skildras på traditionellt teater-dramaturgiskt vis. Dramat förlorar på det. Om denna scenkonst-installation kompletteras med att det finns en traditionell föreställning också, eller när publiken kan berättelsen väl, då blir det en bra helhet tillsammans.

Fast även om jag sett Bernardas hus tidigare, i traditionell teaterkostym, är jag splittrad. Denna nya uppsättning är snygg och vacker – och burlesk, men tenderar till att i vissa scenen överdriva de komiska inslagen och det blir nästan lyteskomik ibland. Är det människor med svåra psykiska sjukdomar som skildras? Är det scener ur en låst psykiatrisk avdelning? Är det medvetet av regissören att det ska kunna tolkas så? Kanske. En bild av att fascism förstår det mänskliga.

Det är en stark föreställning som ger mig som betraktare en hel del att fundera på, men samtidigt är jag lite besviken. Jag är kluven, helt enkelt.

I rollerna: Nadia Hussein, Siri Hamari, Angelika Prick, Tove Edfeldt, Eva Rexed, Matilda Ragnerstam och Hanna Nygårds

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bernardas hus, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in