Bernardas hus

Riksteaterns Tyst Teater sätter upp Federico García Lorcas klassiska familjedrama Bernardas hus i regi av Josette Bushell-Mingo. För första gången framförs pjäsen på svenskt teckenspråk. En högaktuell uppsättning med paralleller till den nationalism, kvinnliga frigörelse, förtryck och det våld som finns i dagens samhälle.

Ett pressmeddelande:
– Likt många klassiker är Lorca aktuell även idag. En spegel från det förflutna som reflekterar nutiden. I Bernardas hus lyfter han återigen kvinnans röst och belyser frågor som rör makt, tradition, familj och sexualitet, säger Josette Bushell-Mingo, regissör.

Bernardas hus är ett unikt samarbete mellan Tyst Teater i Sverige, Teater Manu i Norge och Teatteri Totti i Finland. När Bernarda Albas make går bort inleder hon en åtta år lång sorgeperiod och låser in sig själv och sina fem döttrar i deras hem. I denna uppsättning är Bernarda och hennes döttrar döva. Innanför hemmets väggar utspelar sig en kamp mellan kärlek och tradition, ilska och avundsjuka. Samtidigt breder fascismens skugga ut sig utanför huset väggar och döva och teckenspråket är hotade. Därför måste Bernarda till varje pris kontrollera sina döttrar.

På scen står sju kvinnliga skådespelare och föreställningen framförs både på svenskt teckenspråk och svenska. Vilket ger ytterligare dimensioner till berättelsen då relationen mellan döva och hörande utforskas. Vem har egentligen makt och status? I denna uppsättning är rollerna omvända då Bernardas familj har en hög status medan deras hushållerska Poncia, som är hörande, anses ha en låg status i samhället. Genom Poncias berättelse, laddad med både kärlek och rädsla för Bernarda, kan hela publiken följa med.

Föreställningen får även publiken att fundera över vad de själva skulle gjort i samma situation och vilka val som de gör i sitt eget liv.

– Rädsla och makt leder bara till förödelse. Ingen föds till diktator, det är något man blir. Så var det då och så är det nu. Därför måste vi kämpa bortom vår rädsla. Vi måste se varningssignalerna för vad som kan hända med vårt samhälle. Vissa säger att det redan har hänt. Jag hoppas att publiken frågar sig vad de själva skulle ha gjort och sedan gör rätt val, säger Josette Bushell-Mingo.

Föreställningen har även turnerat i Norge och Finland. Den hade premiär i juli på prestigefyllda festivalen Clin d´Oeil i Reims, Frankrike.

Josette Bushell–Mingo är konstnärlig ledare för Tyst Teater, regissör, sångerska och skådespelare. Hon var senast aktuell på Riksteatern med den kritikerrosade föreställningen Nina – a story about me and Nina Simone. Hon har tidigare regisserat En druva i solen för Riksteatern och Tyst Teaters hyllade uppsättningar av Odysséen och FAME Visukalen.

Sverigepremiär den 5 september på Södra Teatern i Stockholm

Medverkande
Mira Zuckermann, Mette Marqvardsen, Dawn Jani Birley, Rebecca Drammeh, Aino Hakala, Cecilia Järbrink och Marie-Thérèse Sarrazin

Regi Josette Bushell–Mingo
Svensk översättning Jens Nordenhök
Dramaturg Jenny Schöldt
Manuskonsult Sølvi Zuckermann
Scenograf Lotta Nilsson
Ljusdesign Charlie Åström
Kostym Tanja Honkanen
Mask Anna Olofsson
Maskassistent Gabriel-Jim Nal
Språkkonsulter Debbie Z. Rennie och Sarah Remgren
Koreograf Sofia Lindgren