• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Debaser

Kulturbloggens Möte med Park Hotell – ett indieband att lägga på minnet

15 november, 2008 by Rosemari Södergren

Ett popband med lugna och sävliga norrlänningar är på väg att slå sig på den svenska indiepophimlen. Debutskivan ”Free For Friends” hyllas av musikkritiker och när Franz Ferdinand spelade i Stockholm var Luleåbandet Park Hotell förband på konserten som var utsåld månader i förväg.

Kulturbloggen satt på ett lugnt café på Medborgarplatsen och pratade med gitarristen Jonas Teglund och trummisen Mikael Yvesand i Park Hotell efter att de soundcheckat före spelningen.
Att de var stressade och knappt hade tid att sätta sig i en intervju syntes inte ett spår av.

– Jo, vi är nog typiskt norrländska lugna och sävliga och ganska trevliga, säger Mikael Yvesand och Jonas Teglund.

Det hade verkligen kört ihop sig vid spelningen. Uppskjuten och försenad soundcheck då huvudbandet Franz Ferdinand var försenade och dessutom drog över tiden. Det har sina sidor att vara förband. Men Jonas och Mikael tar det med ro.

Park Hotell har funnits i sex år men nuvarande uppsättning har spelat ihop i ett år ungefär och består av:
Cristian Ramirez, sångare och gitarrist, startade bandet
Jonas Teglund, gitarrist
Mikael Yvesand, trummor
Petter Granberg, basist
Tvillingarna Miriam och Johanna E Berhan som körar

Bandet, förutom tjejerna, kommer från Luleå.

Luleå är en bra plats att bo på för ett band, tyckte de båda.

– Det är helt suveränt, där har hänt så mycket, både politiskt och på andra sätt, säger Jonas. Bland annat har en massa ungdomar styrt upp och fixat ett hus med replokaler. Ungdomar styr det själva, det är helt autonomt.

– I folkmun kallas huset Punkhuset, berättar Mikael.

Park Hotell repar där och hade releasefest för debutalbumet där. De spelade in skivan i början av i år, men att det tagit så många år för bandet att släppa ett debutalbum var inte direkt planerat.

– Den första skivan spelades in 2003. Men det blev väldigt strul för han som hade skivbolaget försvann, berättar Jonas.

Den skivan gavs aldrig ut, bara några låtar från den släpptes på EP.

Albumet har fått bra omdömen och framför allt har kritikerna fastnat för den fartfyllda låten Dead Ringers. Men när Kulturbloggen frågar vilket spår de är mest nöjd med vill de inte lyfta fram någon särskild.

– Många tycker säkert Dear Ringers, för den kanske är mest som en hit, men det är svårt att säga vilken låt vi är mest nöjd med, de är bra på olika sätt, säger de.

Hur vill ni själva beskriva er musik?
– Gitarrindie, förmodar jag, svarar Jonas. Den bygger mycket på gitarr. Låtarna börjar ofta med gitarrslingor, rätt invecklade.

Hur kom det sig att ni blev förband åt Franz Ferdinand?
– Det vet vi inte riktigt, men det gick rätt snabbt. Konsertarrangören ringde i mitten av veckan och frågade, säger Mikael.
– Det var ren tur att vi kunde med så kort varsel, säger Jonas. Vi jobbar på olika ställen och det är inte alltid vi kan komma loss så snabbt.

Vad lyssnar ni själva på för musik?

– Jag lyssnar mycket på Don Lennon, säger Mikael.
– För min del blir det mycket gubbrock, som Stones, Neil Young och Lynyrd Skynyrd, säger Jonas. Och gubbig jazz och gubbig klassisk mycket. Mycket gubbigt blir det. Och en del fräsch indie. Fast kanske mest gubbindie, men band som var unga och fräscha.

Text: Rosemari Södergren
Foto: Jonatan Södergren

Lyssna på Park Hotell på deras MySpace.

Här skrev Kulturbloggen om skivan.

Park Hotells hemsida

Recensioner av skivan:
Nöjesguiden
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Dagens Skiva

Andra bloggar om: intervjuer, indie, Debaser, förband, Park Hotell, Franz Ferdinand, Park Hotell

Arkiverad under: Intervju Taggad som: Debaser, förband, indie, intervjuer

Filmer och bilder från konserten med Division of Laura Lee, Pascal och Giant Boar

1 november, 2008 by Rosemari Södergren

Division of Laura Lee släppte sitt tredje album – Violence is timeless – sista veckan i oktober. Det firade bandet med flera spelningar, en av dem på Debaser, Medis, i Stockholm fredagskvällen 31 oktober.

Det var en helkväll med tre band: Giant Boar, Pascal och Division of Laura Lee, DOLL.

Först ur var Giant Boar.Det är ett indierockband med rätt klassisk rockstil. För mig var det första gången jag hörde dem.
De spelare bland annat låten Jessica Hell som du kan lyssna på här.
Det märktes att många i publiken gillade öset.

Nästa band som spelade var Pascal. Det är ett band som verkligen sticker ut: det är en trio med två tuffa tjejer. Trummisen: en tjej med långt ljus hår och rosa aftonklänning ger vibbar från Sagan om ringen och alvernas land.

Här kan du se videon Cadillac med Pascal.
På sin hemsida berättar Pascal själva om hur bandet startade:

Pascal bildades i februari 2005. En dag var Isak ute och gick. Innan dess hade han sparkat in sin spis. Han var ute i en skog och såg någonting långt borta som blänkte. Han drogs mot den. Det var en rysk spritflaska med en ylande varg på. Inuti fanns Pascal, en rysk sjömans binnikemask. Isak tog med Pascal till replokalen och då skapades från tomma intet ett mördarriff som senare tillsammans med Mimmi och Manuela blev Pascals första låt ”Kom inte till mig”.

Pascals hemsida

Och sist men inte minst var det då dags för Division of Laura Lee. Vänersborgsbandet som numer bor i Göteborg och vars nya skiva – Violence is Timeless – som släpptes i slutet av oktober på cd fått enormt mottagande av kritiker.

Live är Division of Laura Lee brötigare, helt enkelt mer punk och hardcore. Det var skön stämning och där jag stod var folk helt absorberade av soundet och takten, och lirade med i luften på låtsasgitarrer eller låtsartrummor. DOLL gör mer än spelar, det är en hel show, där ljus och scenografi är delar i helheten. Ljuset som pendlar mellan att vara helt mörkt med bara några små lampspottar till att plötsligt tända hela lokalen. I delar av vissa låtar användes ljuset för att göra bandmedlemmarnas rörelser ryckiga i takt med musiken, det var oerhört suggestivt.

Division of Laura Lee är ett av de mest spännande banden på den svenska indiearenan. Tillsammans med Giant Boar och Pascal bjöd de på en bra start på Halloween-helgen.

Här är Kulturbloggens intervju med Division of Laura Lee.
Här är Kulturbloggens recension av albumet ”Violence is timeless”.

Foto: Anders Löwdin
http://www.flickr.com/photos/anderslowdin/

Filmklipp: Rosemari Södergren

Här tre av låtarna från spelningen på Debaser:



Andra bloggar om: Debaser, punk, indie, Division of Laura Lee, Pascal, Giant Boar


Arkiverad under: Scen Taggad som: Debaser, indie, Punk

De första filmklippen från Hellacopters sista konsert på Debaser

27 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

Först ut av traditionella medier att recensera Hellacopters avskedskonsert på Debaser var Svenska Dagbladet.
Svenskt rockguld i sin allra renaste form, skriver Linnéa Olsson och ger spelningen betyg 6, allra högst möjliga.

Men fans har varit snabbare, det finns redan flera klipp nedladdade till YouTube, att njuta av efteråt, blandat från de två avskedskonserterna, lördagen den 25 och söndagen den 26 oktober 2008:

Hellacopters (debaser medis) – Everything’s on tv

Hellacopters Electrocuted! @ Debaser Medis, 25 oct 2008

Hellacopters, live Debaser 26/8-08, last gig ever.

Andra bloggar om: musikvideo, Debaser, Stockholm, rockmusik, Hellacopters

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser, Musikvideo, Rockmusik, Stockholm

Världens bästa brittpop-band till Stockholm i november

24 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

11 november är jag bokad. Det bara är så. Då ska jag till Debaser Slussen för då gästas Stockholm av kanske världens bästa band. Åtminstone det bästa brittpopbanket. Coldplay får ursäkta, men i jämförelse med Supergrass är Coldplay hissmusik. Hur bra de än är.

OK, den sista skivan av Supergrass var inte deras bästa. Men med ett album som ”Road to Rouen” i bagaget är det svårt att överträffa sig själv.

Supergrass album ”Road to Rouen” måste vara det främsta albumet genom tiderna.


Ett pressmeddelande från Newsdesk
:

1995 var året då britpopen erövrade världen och fick oss att vika turn-ups på jeansen och sätta fast klämmor i luggen. Svenska flickor vallfärdade till London och drömde om att få hångla upp brittiska killar med vildvuxna polisonger och Fred Perry-tröjor.

Samma år släppte de osnutna Oxfordpojkarna Supergrass sin debutskiva ”I Should Coco” som blev soundtracket till alla galna klubbnätter nere i mörka källare. Albumet låg etta på topplistan i England i tre veckor och sålde en halv miljon skivor bara i Storbritannien. Tillsammans med deras andra skiva ”In It for the Money” från 1997 finns det numera listat i boken ”1001 Albums You Must Hear Before You Die”.

I år är gruppen återigen hyperaktuell med sitt sjätte studioalbum”Diamond Hoo Ha Man” om vilket sångaren och frontmannen Gaz Coombes uttalar sig: ”We wanted a record where you got all of Supergrass. The joy, the intensity, the darkness, the melodies. All of those have always been important to us and still are.’

Den 11 november har ni chansen att uppleva en intim konsert med indielegenderna på Debaser Slussen. Det kommer bli p-a-r-t-y med stora bokstäver så kom hit och dansa er euforiska och kolla in världens snyggaste polisonger på nära håll!

Men som sagt: pressmeddelandet glömde att nämna deras bästa album:

Här spelar de Road to Rouen på en spelning i Somerset House

Low C

St. Petersburg

Har bloggat lite om Supergrass på min engelska blogg också.

Andra bloggar om: musikvideo, brittpop, indie, alternativ, Debaser, Stockholm, Supergrass

Arkiverad under: Scen Taggad som: alternativ, brittpop, Debaser, indie, Musikvideo, Stockholm

Wombats live på Debaser, Stockholm

9 oktober, 2008 by Jonatan Södergren

Wombats är ett band som verkligen älskar att spela live, något som speglas i publiken. Energin i Liverpool-bandets fartfyllda låtar får hela publiken att dansa till Joy Division.

Det var andra gången bandet spelar i Stockholm och jag längtar redan till när de kommer tillbaka 2009.

Konserten varade bara i en timme, vilket var tråkigt eftersom man inte ville att det skulle ta slut. Men det är samtidigt förståeligt att spelningen inte blev längre, eftersom de bara släppt en skiva.

De spelade i stort sett alla sina låtar och höjdpunkterna för mig var: Kill The Director, Lost in the Post, Moving to New York och framför allt Let´s Dance to Joy Division.

Tyvärr kändes de nya låtarna inte riktigt lika bra som ”klassikerna”. Kanske beror det på att man inte hört dem på CD eller att de det senaste året varit rätt upptagna av turnerandet och inte hunnit lägga ner tid på låtskrivandet. Men allt som allt gav konserten ett gott intryck av ett av mina favoriter bland nya band som slog igenom förra året.

Och jag förväntar mig att de gör nya bra låtar.

One song from the concert:

And one of their greatest songs so far: Let’s Dance to Joy Division

Andra bloggar om: indie, Debaser, alternativ, musikvideo, konserter, Wombats, Liverpool, Stockholm

Arkiverad under: Recension Taggad som: alternativ, Debaser, indie, Konserter, Musikvideo

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: De Gaulle: Motståndets pris – ögonöppnare som sätter igång många tankar

De Gaulle: Motståndets pris Betyg … Läs mer om Filmrecension: De Gaulle: Motståndets pris – ögonöppnare som sätter igång många tankar

Filmrecension: The End of Oak Street – tja seg och långtråkig och förutsägbar

The End of Oak Street Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The End of Oak Street – tja seg och långtråkig och förutsägbar

Filmrecension: Arco – drömsk, magisk och vackert om existentiella frågor och miljön

Arco Betyg 4 Svensk biopremiär 14 … Läs mer om Filmrecension: Arco – drömsk, magisk och vackert om existentiella frågor och miljön

Göteborgs Bluesfestival 2026 – Lyckat utfall för blå toner i nedbantat skick

9/8 2026 Villa Belparc i slottsskogen … Läs mer om Göteborgs Bluesfestival 2026 – Lyckat utfall för blå toner i nedbantat skick

Filmrecension: Hjärtat Mitt

Hjärtat mitt Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Hjärtat Mitt

Teaterkritik: En näst intill normal familj – omöjligt att inte bli berörd

En näst intill normal familj Regi Carin … Läs mer om Teaterkritik: En näst intill normal familj – omöjligt att inte bli berörd

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 del III – Framträdanden med fokus på det vokala

Varje lyckad festival innehåller … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 del III – Framträdanden med fokus på det vokala

Recension: Håkan Hellström – Huskvarna Folkets Park – en helt lysande kväll

5/5 07.20. Det är tiden jag kommer … Läs mer om Recension: Håkan Hellström – Huskvarna Folkets Park – en helt lysande kväll

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – II Internationella storheter och samarbeten

KURT ROSENWINKEL tillhör en av vår tids … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – II Internationella storheter och samarbeten

Se trailern för The X-Files: I Want to Believe – Vrach Frankenshtey – med Fox Mulder och Dana Scully

Den officiella trailern och … Läs mer om Se trailern för The X-Files: I Want to Believe – Vrach Frankenshtey – med Fox Mulder och Dana Scully

Way Out West presenterar 19 nya titlar i årets filmprogram

Världspremiärer, kortfilmer och … Läs mer om Way Out West presenterar 19 nya titlar i årets filmprogram

Grattis Shahab Mehrabi till Filmstadens Kulturs stipendium

Farbror Ali och jag (2026). Shahab … Läs mer om Grattis Shahab Mehrabi till Filmstadens Kulturs stipendium

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in