• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Teju Cole: Varje dag är tjuvens dag – en blick övad både i vaksamhet och ömhet

29 juni, 2015 by Rosemari Södergren

varjedagartjuvensdag

Varje dag är tjuvens dag
Författare: Teju Cole
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-03
Förlag: Natur Kultur
Översättare: Ragnar Strömberg
ISBN: 9789127141100

En man återvänder till Nigeria efter många år i New York. Han landar i ett Lagos som är laddat med barndomens minnen men också något främmande: våld, en plötslig vaksamhet. Berättaren tar in staden genom att röra sig genom den, i buss eller bil; inte sällan fastnar han i en av de evighetslånga bilköer som tillhör dagarnas rytm.
Här finns yahoo yahoo, de unga män som skickar spammejl över hela världen, en gammal kärlek, korrumperade poliser och tjuvar. Överallt vill de han möter ha mutor, oavsett om det är kriminella som annars kommer att slå honom eller poliser eller andra tjänstemän.

Författaren Teju Cole nådde internationell framgång med sin förra roman, Öppen stad, som kom på svenska 2013. Teju Cole är författare, fotograf och konsthistoriker och bor i New York men har sitt ursprung i Nigeria. I ”Öppen stad” skildrar han New York. ”Varje dag är tjuvens dag” är egentligen Teju Coles debutroman, men den kom på svenska först två år efter bok nummer två. I ”Varje dag är tjuvens dag” skildrar han en man som återvänder till Lagos och Nigeria efter många år utomlands. Teju Cole experimenterar med lyckosamt resultat med romanens form och boken är, som Svenska Dagbladets recensent uttrycker det en roman hopsatt av en mängd olika format:
Visst har ”Varje dag är tjuvens dag” sin ram: den börjar och slutar i New York och däremellan skildras en resa till Lagos, skriven ur det odefinierade jagets perspektiv. Men bortsett från det skulle den kunna vara lite vad som helst: dagbok, klippbok, reseskildring, reportagebok, autofiktiv lek, essä, fragmentarisk (själv)biografi).

Det är en stark berättelse som känns i min mage – det känns väldigt äkta och nära. Språket är sparsmakat, väl genomtänkt och de bilder han målar fram i berättelsen säger så mycket. Mannen som är bokens jag besöker Nationalmuseet i Lagos och blir oerhört besviken – på museet utomlands i västvärlden har han sett mycket mer och finare statyer, bilder och skulpturer från Nigerias konstskatt. Den bilden berättar mycket om kolonialismen. Samtidigt hittar han till musikkonservatoriet som drivs av privata vinstintressen och där finns mycket mer av kulturellt värde. En skrämmande bild av hur kommersiella vinstintressen är det som styr utvecklingen i hans Nigeria.

Teju Cole rör sig blixtsnabbt mellan det lilla och det stora och ger en fascinerande inblick i ett Nigeria som nu förändras snabbt. Romanen, essän, biografin och fotografierna är en bok om tjuvar. Om kolonialtidens djupa sår, om en stat som stjäl från sina medborgare, om ropet som ljuder över marknadsplatsen, Tjuv! och vad en mobb är kapabel till.

Ur Göteborgspostens recension:
Cole rör sig i staden och skildrar ett kaotiskt och korrumperat Lagos som känns igen från andra exilförfattare, som Chimamanda Ngozi Adichie och Sefi Atta. Precis som de söker han efter – och han använder Tomas Tranströmers ord – solkatterna, glimtarna av det andra. Han hittar det, men kan heller inte undvika tyngre ämnen som kolonialismen, historien som aldrig ifrågasätts och svårigheten att hitta nigeriansk litteratur i Nigeria.

Aftonbladets recensent är kluven:
Jag trodde att det skulle bli lätt att skriva om den här boken. 175 sidor, språket är enkelt och vackert och iscensättningen av varje kapitel kongenial med berättarens reflektioner om Nigeria. Som utsökta fönster mot staden finns dessutom Coles personliga små svartvita foton från Lagos med, ett grepp jag gillar skarpt.
Men lika gäckande som idén om hemmet är bokens berättare. För att citera romanen (som citerar Churchill) är han något av en gåta innesluten i ett mysterium. Han verkar lite endimensionell, ena stunden som hämtad ur en 1800-talsroman, nästan som ett utrikesreportage av säg Åsne Seierstad, och ibland lutar det åt litterär memoar.

Maria Schottenius skriver i DN om romanen:
Författarnamnen i boken är många men ”det jag letar efter, det Tranströmer beskriver som en solkatt, finns någonstans i Lagos”.
Det är vackert och rörande att se att den som vägleder Teju Cole i dessa helveteskretsar i Lagos är ingen mindre än vår milde Tomas Tranströmer. En bättre Vergilius kunde han inte få.

Katarina Wikars på Kulturnytt sammanfattar sina intryck på ett sätt som jag skriver under på:
Man läser den här relativt tunna boken ganska snabbt men det betyder inte att man är klar med den. Jag tror att meningen är att när man med huvudpersonen lyfter från Lagos ska man bläddra till början igen, förbereda sig på ännu en ankomst. Läsa om hel enkelt, och då kommer andra saker att ställa sig i förgrunden, och vem vet vilka historier som kommer att haka i varandra denna gång. Varje dag är tjuvens dag är i sanning och osanning en samtidigt drömsk och genomskådande roman om korruption och minnen, full av överlevnadsstrategier av en blick både övad i vaksamhet och ömhet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, Nigeria

Tankar efter att ha läsa Haruki Murakamis nya novellsamling Män utan kvinnor

18 maj, 2015 by Rosemari Södergren

murakami_manutankvinnor

Män utan kvinnor
Författare Haruki Murakami
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-04
Översättare: Eiko Duke och Yukiko Duke
ISBN: 9789113066561
Förlag: Norstedts

Haruki Murakami är tillbaka med en ny bok, novellsamlingen ”Män utan kvinnor”, sju noveller om män och deras relationer till kvinnor: sorgliga, vemodiga och som alltid förenar Murakami popkultur med en egensinnig magisk realism.

Samlingen innehåller sju starka noveller och alla ..är så där fascinerande välskrivna. Vem mer än Murakami kan beskriva hissmusik som en bild av himlen som kvinnan M i titelnovellen ”Män utan kvinnor”: … Det finns inga avgränsningar. Inga väggar. Inga tak. Där behöver jag inte tänka på något. Jag behöver inte säga något. Jag behöver inte göra något. Jag behöver bara vaa. Jag behöver bara lyssna och ge mig hän åt de vackra stråkarna. Där finns ingen huvudvärk, överkänslighet mot kyla, ingen mens, ingen ägglossning. Där är allt bra, bara ett vackert, vilsamt flöde. …

De sju novellerna skildrar sju olika män som på olika sätt mist den kvinna de älskar, eller aldrig lyckats hitta någon att älska, eller gett upp hoppet om att hitta någon kvinna. Eller så har de kanske en sam gemensamt: de skiljer på sex och att älska. Sex är aldrig liktydigt med att älska. Eller så är det egentligen det fast de inte vill förstå det. Jag skriver kanske. För det är precis det som Murakami så elegant gör. Han funderar. Kanske. Som han skriver i novellen ”Män utan kvinnor”:
Som en representant för alla män utan kvinnor ber jag verkligen för det ur djupet av mitt hjärta. För det verkar inte som om jag kan göra något annat än be. Just nu. Kanske.

En sak som ibland stör mig när jag läser Murakami är hans sätt att dela in människor, hans sätt att kategorisera och beskriva såväl män som kvinnor utifrån hur snygga eller vackra de är. Det är för honom viktigt att skriva om någon ser alldaglig ut eller är vacker, snygg. Jag kan inte riktigt se världen så. Jag tycker inte det finns en mall som bestämmer om någon är snygg eller inte.

Jag kan också tycka att han är lite väl fixerad vid sex. Sex dyker alltid upp i hans berättelser, i alla novellerna.

Varje år inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur finns Haruki Mirakami med i förhandsspekulationerna. Jag tror dock inte att han någonsin kommer att få priset. Han skriver bra och jag är mycket mer förtjust i hans novellsamlingar än hans romaner – och jag rekommenderar absolut den nya novellsamlingen – men även om det finns olika nivåer i hans litteratur är den ändå för grund att vara på Nobelprisnivå.

Bokförlaget berättar om novellsamlingen:
En skådespelare anställer en chaufför och anförtror henne sina innersta hemligheter. En man har blivit lämnad av sin hustru och öppnar en bar som blir hemsökt av något okänt. Maken till en tidigare kärlek ringer efter midnatt och låter meddela tråkiga nyheter. En man vaknar en dag och inser att han gått igenom en metamorfos och förvandlats till Gregor Samsa, huvudpersonen i Franz Kafkas Förvandlingen.

Novellen ”Samsa in love” som är den novell som handlar om en man som vaknar och upptäcker att han förvandlats till Gregor Samsa, från Franz Kafkas ”Förvanlingen” är min favorit av de sju novellerna. Där är Murakamis storhet som författare som störst, den är välskriven, fascinerande, fängslande och berättar inte allt utan lämnar mycket till mig som läsare att känna och fundera vidare kring. En perfekt novell.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Bokblogg, Bokrecension, Haruki Murakami, Japan, noveller, novellsamling

Hönan som drömde om att flyga – vacker, poetisk, vemodig och ändå hoppingivande

14 maj, 2015 by Rosemari Södergren

honansomdromdeomattflyga

Hönan som drömde om att flyga
Författare Sun-Mi Hwang
Utgiven: 2015-03
Översättare: Ninni Holmqvist
ISBN: 9789113061412
Förlag: Norstedts

Knopp är en höna, hon bor inlåst i ett hönshus tillsammans med ändligt många andra hönor och de värper ägg som varje dag tas ifrån dem av bondens fru. Knopp har själv gett sig namnet knopp, för knoppar pär det som är början på vackra blommor. Ingen annan vet att hon har ett namn, ingen av dessa äggkläckande hönor har fått något namn. Genom ladugårdsdörrarna kan hon se utanför hönshuset. Hon vet därför att det finns ett liv utanför deras inlåsta existens. Hon längtar av hela sitt hjärta dit, utanför.

En dag tröttnar hon på att värpa ägg som bara tas ifrån henne. Hon har sett att det finns en höna där utanför som vår ruva på sina ägg och som får ta hand om sina kycklingar. Knopp känner en stark längtan att få ruva på ett ägg.

Längtan till friheten griper tag om henne så starkt att hon inte längre kan värpa ägg och hon blir magrare och magrare. Bonden och hans fru har ingen användning för en sådan höna och hon rensas bort tillsammans med flera överåriga hönor och slängs på sophögen. Det är bara det att Knopp inte är så livlös som de tror. Hon lyckas på så sätt fly.

Livet utanför det inlåsta hönshuset är dock inte riktigt så härligt om hon tänkt sig. Där finns många faror och där finns orättvisor och själviska djur. Vesslan lever på att jaga smådjur som höns, den fria hönan på gården vill inte ha någon annan höna där utanför. Nej livet i frihet är inte så enkelt.

”Hönan som drömde om att flyga” är en vacker fabel skriven av den sydkoreanska författaren Su-Mi Hwang. Det är lätt att se symboliken och metaforerna i denna saga.

Författaren, Sun-Mi Hwang, är professor i litteratur vid Seoul Institute of Arts och han vunnit flera priser för sitt författarskap. Berättelsen om hönan Knopp är en modern klassiker som blivit oerhört älskad i hennes hemland där den gjorts som både animerad film, pjäs, musikal och tecknad serie. Berättelsen har också inneburit hennes internationella genombrott.

Jag skriver lätt under på det som bokförlaget skriver om berättelsen:
En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

Den är snyggt skriven, den är vacker, poetisk, vemodig och ändå hoppingivande.

Lyrans Noblesser har också recenserat boken.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, höna

Helande minnen från tidigare liv

10 mars, 2015 by Rosemari Södergren

helandeminnen

Det finns människor som haft problem i livet som de kunnat ta itu med efter att under hypnos fått kunskap om och minnen från tidigare liv. Ofta har det handlat om hemska minnen som i sin tur påverkar deras nuvarande liv. De kan ha drunknat i ett tidigare liv, exempelvis, och därför haft svår ångest för vatten i nuvarande livet. För ett tag sedan läste jag en bok av en man som forskat kring detta, han heter Michael Newton och har gjort enormt mycket forskning kring detta. Han är ödmjuk och säger att han inte kan säga bestämt om det är tidigare liv hans patienter minns – det enda han kan säga säkert är att många blivit hjälpta på detta sätt. Om det verkligen är minnen från tidigare liv eller ett sätt för det undermedvetna att bearbeta och beskriva problemen, det kan han inte avgöra, skriver han i en av böckerna jag läst av honom.

Atasha Fyfe studerade historia och brittisk litteratur på universitet innan hon utbildade sig till hypnosterapeut. Efter att hon i flera år hjälpt människor att i hypnos hitta minnen från tidigare liv upptäckte hon att många blev ännu mer hjälpta av att hitta positiva erfarenheter från tidigare liv.

Jag tycker det är en väldigt positiv tanke och inställning: att hitta positiva erfarenheter istället för att enbart fokusera på det mörka och jobbiga. Att något bra man gjort stärker in och gör att man kan ta sig ur en jobbig situation, att man lär sig av det bra som hänt istället för att låta det dåliga påverka en negativt. Det är en bra tanke, oavsett om det verkligen finns tidigare liv eller om det handlar om tidigare i sitt liv eller drömmar från det undermedvetna. Nu menar jag inte att man ska blunda för och förneka saker som är jobbiga – att se saker som de är, att hitta sanningen, vad som är verkligt, är bra och läkande också. Men ibland kan det vara ett bra sätt att hitta energi och kraft i livet genom att minnas bra saker som man gjort, oavsett om det är i detta livet, i drömmar eller i tidigare liv, om vi har tidigare liv.

Det viktiga tycker jag inte är om det verkligen är så att vi har flera liv eller inte, huruvida vår själ eller vårt medvetande kan ta plats i olika fysiska gestalter eller inte, det vi är medvetna om är ju det liv vi lever nu. Atasha Fyfe skriver dock utifrån sin övertygelse, hon spekulerar inte kring om vi verkligen har olika liv eller inte, hon utgår från det. Men jag tycker inte det spelar någon roll, det är lika intressant ändå och sedan är det upp till läsaren hur hen tolkar det som berättas.

Hennes bok, ”Helande minnen från tidigare liv” tar upp många fall där hon berättar hur människor hittat läkande kraft genom att i hypnos möta minnen från tidigare liv. Boken är dock bredare än så, hon tar upp en massa annat som intressant som hur vi kan hitta styrka genom naturen och hitta trädens själar, eller ande, eller livskraft, eller vad vi nu vill kalla det som ger träden dess liv, hon berättar om schamaner och deras livsinställning, om magiker och mycket annat. Om du inte är låst vid ett sätt att tolka livet och du inte är fast vid ett sätt att besvara de existentiella frågorna kan du ha glädje av att läsa boken. Jag är inte säker på att jag tror på allt hon skriver om, men jag ser det som intressant att läsa om hur hon ser på dessa frågor. Livet är nog mycket större och vidare än bara ett sätt att beskriva det.

Kanske du är en person som tycker allt sådant här är jätteflummigt? Kanske är du en person som menar att endast det vetenskapen kan bevisa är sant. I så fall undrar jag hur du rent vetenskapligt kan fastställa om du är förälskad? Jag funderar också hur du kan tro att vetenskapen idag vet allt, om tvåhundra år kommer förmodligen vetenskapen att skratta åt mycket som vi slog fast som sanningar idag.

Existentiella frågor och svar och funderingar kring detta är för mig olika sätt att försöka förstå lite av vad livet är, det låter oss i alla fall ana något om denna stora gåta.

Beskrivning av boken på förlagets hemsida:
Minnen från tidigare liv är traditionellt kopplat till svårigheter och negativ påverkan på det liv vi lever nu. I sitt arbete med klienters regressioner till tidigare liv upptäckte Atasha Fyfe att positiva minnen kan ha minst lika stor betydelse, och att de till och med kan fungera helande. Likväl som det behövs terapi för att komma tillrätta med svåra minnen från liv levda före detta, kan positiva minnen fungera läkande för vårt liv just nu.I Helande minnen från tidigare liv får vi ta del av många fascinerande och dramatiska berättelser om historiska hemligheter, forntida visdom och bortglömd kraft. Med råd och övningar vägleds läsaren till hur man når den skattkista som tidigare liv utgör.

Här är Atasha Fyfes hemsida.

Helande minnen från tidigare liv
Författare: Atasha Fyfe
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-01
Översättare: Cicci Lyckow Bäckman
ISBN: 9789187505195
Förlag: Massolit Förlag

Detta inlägg ingår i #blogg100
Dag 10

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, helande minnen, new age. återfödelse

Den stilige mannens kafé deluxe – äntligen en ny roman i Damernas detektivbyrå-serien

13 februari, 2015 by Rosemari Södergren

den-stilige-mannens-kafe-deluxe

Den stilige mannens kafé deluxe
Författare: Alexander McCall Smith
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-01
Översättare: Yvonne Hjelm
Massolit Förlag
ISBN: 9789187783487 Förlag:
Serie: Damernas detektivbyrå (del 15)

Äntligen är de två damerna från detektivbyrån i Botswana tillbaka. Det har hänt en hel del sedan den första boken i serien kom. Mma Precious Ramotswe, chefen på Damernas detektivbyrå, har under seriens gång äntligen gift sig med sin älskade lugna bilmekaniker J.L.B. Matekoni. Hennes sekreterare, den beskäftiga Mma Makutsi har också ingått i äktenskapet och har en liten son på sex månader.

Trots att en hel del hunnit hända och en del förändrats i det botswanska samhället är ändå mycket sig fortfarande likt i denna bon nummer 15 i serien. Alla som älskar atmosfären i de tidigare böckerna kommer att uppskatta också denna. Tänk att det är bok nummer 15 i serien. Det är fortfarande lika viktigt att dricka te, Mma Ramoakacie åker omkring i sin vita skåpbil, Mma Makutsis färgstarka skor kan fortfarande tala och akacieträden sprider sin skugga över den som behöver lite svalka. Språket är enkelt och rakt och känns fortfarande i sin form snarare som en muntlig berättelse än en roman. Boken är smålustig men har som alltid ett djup som ibland är underfundigt, ibland riktigt allvarligt.

Jag tror att det finns flera skäl till att vi är så många som fastnat för denna serie. Mma Ramotswe startar en detektivbyrå i ett samhälle där det aldrig tidigare funnits kvinnor som är detektiver, hon får kämpa mot mycket fördomar – och det känns inte så exotiskt egentligen. Vi i vår svenska västvärld kan helt klart känna igen oss i mycket. Ett annat skäl till att vi älskar serien är att människorna beskrivs så mänskliga, så äkta att det känns som att vi känner dem. Vilken välväxt man eller kvinna har inte upplevt att det är rätt gott att skära av en rejäl bit på den nybakade härliga kakan? Vi känner igen oss i smått såväl som i stort.

Ett annat skäl till att vi älskar serien är att brotten som undersöks och Damernas detektivbyrå hittar lösningen på handlar om mänskliga problem och vi slipper en massa biljakter och skjutande med k-pistar – som det annars är ett överflöd av i många deckare.

I denna nya, Den stilige mannens kafé deluxe, får detektivbyrån ta hand om ett fall där en indisk affärsman vänder sig till dem för att få hjälp. Han har fått en oväntad gäst i sitt hus, en indisk kvinna, utan id-handlingar, som tappat minnet. Utvisning väntar henne om inte någon lyckas lista ut vem hon är.

Samtidigt kan Mma Ramotswe inte vänta sig så mycket hjälp på detektivbyrån av Mma Makutsi som nämligen är fullt sysselsatt med att öppna en restaurang. Hon ska öppna en riktig lyxrestaurang som ska locka de förnämaste och finaste människorna. Det är dock inte så lätt att starta en restaurang och vara chef och lyckas anställa de rätta personerna.

Jag tänker inte berätta för mycket om handlingen, då förstör jag lite av läsningen för den som blir nyfiken nu. Men jag ska avslöja så mycket som att detektivbyrån får förstärkning av en ny rekrytering – som har sina problem.

Som alltid har författaren Alexander McCall Smith sytt ihop en charmig historia om vikten av att följa sin magkänsla och att vara ärlig.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Bokblogg, Bokrecension, Botswana, Damernas detektivbyrå

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 42
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in