Ett skri i natten
Av Anders Lundin & Hans Marklund
Regi: Hans Marklund
Scenografi: Gert Wibe & Hans Marklund
Kostym: Nina Fransson
Ljus: Jonas Nyström
Mask: Johanna Rönnbäck
Urpremiär 17 februari 2018 – Stora Scenen, Uppsala stadsteater
Ett skri i natten är en nyskriven komedi om en förskräcklig natt i ett hemsökt hus. Den är framför allt en drift med teatermanér, bitvis rolig och satirisk med rätt ofta tröttsamt överdriven. Anders Lundin, en av komedins två manusförfattare säger att det är en pjäs om en skådespelares värsta mardröm, om när det mesta går fel i en föreställning.
Anders Lundin debuterar som dramatiker med ”Ett skriv i natten” har skrivit manus tillsammans med Hans Marklund. Anders Lundin, känd från tv som programledare för flera av våra mest publikdragande program som Expedition Robinson, Melodifestivalen och Allsång på Skansen, är ingennybörjare inom scenkonst. Han filmdebuterade 1987 i kortfilmen Artisten som 1988 fick The British Academy Film Award för bästa kortfilm och han utbildade sig på Dramatiska Institutets radioproducentlinje. Nu tar han alltså steget till dramatiker för scen.
I programmet för uppsättningen berättar Anders Lundin och Hans Marklund om sina tankar om komedin, att de ville förena två slags pjäser:
Vi ville skriva en komedi inspirerade av en genre som var populär iEngland på 70-talet som kallas ”Coarse Acting”. … man agerar ut varje skådespelares mardröm: att allt går fel. … Trots alla missöden och skådespelarnas panik fortsätter man …
Den andra ingrediensen är … alla de ”Dark House Mysteries” som blev populära på 20- och 30-talen. Upplägget är i stort sett alltid likadant: av ett eller annat skäl samlas ett sällskap i ett gammalt hemsökt kråkslott och snart börjar en efter en försvinna.
I den här komedin utspelar sig handlingen i Stanley Mansion, en mörk och stormig natt 1938. En excentrisk miljonär har avlidit och släktingarna ska nu samlas på dagen 20 år efter hans död för att vid tolvslaget öppna och läsa det förseglade testamentet.
Samtidigt börjar föreställningen med att en helt nyanställd scentekniker står på scen innan ridån går upp och berättar att alla sju anställda scentekniker insjuknat och därför måste hon, som är helt nyanställd, tillsammans med en pensionerad tekniker som kallats in på grund av krisen, måste sköta allt det tekniska. Upplagt för misstag, förstås. (Det ingår givetvis i pjäsen).
Och ja, missar blir det. Takkrona i kristall som trillar ned vid fel tillfälle, ett skåp som faller över en skådespelare av misstag, förslutna kuvert som innehållet trillar ur. Jadå det är roligt men skämten upprepar sig lite för ofta. Det blir tjatigt när vi sett de två bröderna Stanley ständigt ska konkurrera om allt hela tiden säger samma sak som den andre broder, eller när Forrest Stanley som förväxlar bokstäver i ord gör det några gånger för mycket, då blir det bara tröttsamt. Föreställningen är fylld av drift med teatermanér som är roliga några gånger men blir lite långtråkiga när de upprepas för ofta. Föreställningen skulle må bra av att tajtas till något.
Det är en lättsam föreställning, jodå. Den som vill se någon lättsmält och tycker det är roligt med den här formen av komedi, blir säkert nöjd. Några goda skratt fick jag, absolut. Det är dock inget som sitter kvar länge och som jag funderar på efteråt, inget som säger mig något om vad livet är, inget som engagerar mig mer än för stunden.
Medverkande: Anna Carlson, Göran Engman, Jacob Ericksson, Jesper Feldt, Åsa Forsblad Morisse, Nadia Hussein, Linda Kulle, Gustav Levin, Mikaela Ramel, David Rangborg
Handlingen i Ibsens drama Peer Gynt kan tolkas på flera sätt. Den rent yttre handlingen kretsar kring den unge Peer Gynt som lever med sin mamma. De är fattiga för att hans pappa slarvat bort det välstånd som farfadern byggt upp. Ansvaret att bygga upp välståndet på nytt vilar tungt på den unge Peers axlar. Han är dock inte skapad för att samla världsliga ägodelar. Han är inte rätt man för att bygga upp ett materiellt välstånd. Han har däremot en livlig fantasi.
Det kan vara svårt att vara en människa fylld av fantasi och växa upp i en omgivning där alla förväntas vara praktiska och sköta sig. Många som vuxit upp i arbetarklasshem har berättat om svårigheter då de kämpat för att få jobb inom kreativa yrken. De har inte haft föräldrar och släkt som gått före dem och varit dörröppnare. Att se Peer Gynt som en fantasifull, kreativ människa som placerats på fel plats i livet, det är ett sätt att se dramat som.
Premiärpubliken innehåller alltid mycket teaterfolk, som skådespelare, regissörer med flera – jag tror att en sådan speciell föreställning tilltalar dem i hög grad. Thalheimers uppsättningar är aldrig traditionella. Han skalar gärna bort mycket av text och tar bort biroller, han vill hellre vara trogen själva kärnan i dramat.
Fördelaktigt med kvällens föreställning är det faktum att de enbart är kvinnor på scen. Det låter kanske banalt, men ser man mycket teater så inser man att det mestadels skrivs teater av män, och för män. Dessutom är det inte alltid så att kvinnliga roll alltid är det mest intressant i en uppsättning. I den här uppsättningen är det i alla fall alla typer av tragikomiska rollkaraktärer och i alla åldrar enbart skapade för kvinnor.
Tyvärr är det ju alltid så i en föreställning som innehåller både sång och agerande, att de blir ganska haltande i en skådespelerskas/sångerskas helhetsbild om hon inte bemästrar båda konstformerna lika bra. Är det dessutom stor skillnad mellan de skådespelare som är fantastiska på att sjunga och de som missar flera tonlägen (falsksång), är det ännu svårare att få en positiv helhetsbild av deras karaktär och hela föreställningen. Alexandra Zetterberg Ehn och Sharon Dyall gjorde kvällens föreställning på bästa möjliga vis och kunde bemästra allt från, sång, rörelse och snabbt levererade repliker enligt konstens alla regler.
