• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

The Prodigy: ”Invaders Must Die”

5 januari, 2009 by Redaktionen

prodigy110The Prodigy: ”Invaders Must Die”.

Är den första singel från det femte fullängdsalbumet från The Prodigy från deras nya skivbolag. Albumet är beräknat att ges ut under våren 2009 och är det första riktiga album sedan 2004.

The Prodigy som tillhörde den tidiga ravescenen i Storbritannien har sedan 1997 års ” Fat of the Land” vandrat mer mot det elektro hållet men en tydlig punkprägel. Singeln ” Invaders Must Die” ger god bild av hur den gamla och nya Prodigy låter. [Läs mer…] om The Prodigy: ”Invaders Must Die”

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, rave, Recension

Arn – tempelriddaren

5 januari, 2009 by Rosemari Södergren

arn110Jag tyckte aldrig om boken om Arn. Den första i serien alltså. Jag läste inte ens klart den – och då struntade jag förstås i de uppföljande delarna också. När filmen kom på bio låg den inte direkt överst på min priolista. Men när den nu sänds i Canal + och jag haft en del tid för att slappa framför tv:n bestämde jag mig för att se filmen.

Jo, den för godkänt. Absolut. Jag vet att flera recensenter gav den betyg 3, många hade ju väntat sig en kalkonfilm. Svensk film med massor av resurser har en tendens att bli kalkonmässiga.

Jan Guillous succéböcker om stormannaättssonen Arn Magnusson ligger till grund för den dyraste filmsatsningen i Sverige någonsin. I denna den första av de två filmerna följer vi Arn genom uppväxtåren i ett kloster i Västra Götaland fram till dess att han skickats som korsriddare till Jerusalem.

Bitvis var det som en svensk samuraj-film.

Det jag hade svårast för i filmen var Joakim Nätterqvist, som spelar Arn. Han är lite för fyrkantig i sin tolkning av Arn. Jag tänker mig honom lite livfullare. Överlag verkar det som om också de mer rutinerade skådespelarena blir lite styltigare och onaturligare när de får på sig de tidigare medeltidskläderna. Jag tänker på Stellan Skarsgård och Michael Nyqvist, som både kan spela mer naturligt.

Tanken roar mig, att Arns mamma skickade Arn till ett kloster när han var en liten pojke, för att hans liv skulle ägnas åt gud – och att han där i klostret blev utbildad till en fullfjärdrad krigare.

En liten rolig detalj är att Harvey Keitel var påtänkt för rollen som Broder Guilbert och tackade ja, men avböjde senare på grund av tidsbrist, han ersattes senare av Vincent Perez. Det var verkligen synd. Keitel är bara så häftig.

Den första delen av Arn, den som sänds i Canal plus nu, hade världspremiär på Grandbiografen i Skara den 17 december 2007 och hade premiär för en större publik 25 december samma år. Den andra delen har premiär 22 augusti 2008. För TV görs också en sex timmar lång miniserie. Den totala budgeten har beräknats till 210 miljoner kronor.

Under de första två dagarna såldes 160.310 biljetter i Sverige, vilket är nytt svenskt rekord. Detta innebar att filmen efter de första två dagarna dragit in 14 336 235 kronor i biljettintäkter.

Här är filmens hemsida.
arn260

Diverse recensioner av filmen:
Svenska Dagbladet betyg 2, Filmtipset, Bloggywood, Great Scott, Aftonbladet.

Andra bloggar om: film, recension, medeltid, Arn, tempelriddare, Canal plus, Canal +, Skarsgård, Guillou

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: medeltid, Recension, Scen

Chihuahuan från Beverly Hills

4 januari, 2009 by Rosemari Södergren

beverly_hills_chihuahua260Tandlöst om bortslarvad hund , skriver Aftonbladet om filmen Chihuahuan från Beverly Hills.

Chichuahuan Chloe är en vit, liten chihuahua som bor i Beverly Hills och är bortskämd som det knappt går att drömma om. Hennes matte är en ensamstånde medelålders kvinna (spelad av Jamie Lee Curtis) med mycket god ekonomi. Chloe umgås med andra mer än bortskämda hundar. Grannens trädgårdsmästare har en pojk-chihuahua, Papi, som är förälskad i henne och som uppvaktar henne.

Matte ska resa bort och en ung släkting, ska ta hand om Chloe. Hunden tappas bort och råkar ut för äventyr och träffar hemlösa hundar och en massa annat. Visst, en hel del är sådant man kan räkna ut i förväg, men en del överraskande moment finns också.

Alla hundar talar i filmen och Chloes röst görs av Drew Barrymore och den lite ledsna men tappra schäfern Delgados röst görs av Andy Garcia.

Okey, det är inte en film som kommer att förändra världen – men för en husdjursälskare och hundvän var det ändå en söt historia och inte alls bortslängd en och en halv timme att se filmen. Om man älskar hundar och vill se en snäll berättelse är den inte alls så oäven.

Trailer:

Andra som berättar om Chihuahuafilmen: Filmtipset, MovieZine, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.

chihuahua125
Andra bloggar om: hundar, film, recension, kultur, barnfilm, Chihuahua, Beverly Hills, Drew Barrymore, filmrecension

Arkiverad under: Scen Taggad som: Barnfilm, Hundar, Kultur, Recension, Scen

”Mia – Sanningen om Gömda” av Monica Antonsson

4 januari, 2009 by Redaktionen

mia_sanningen_om_gomda125Boken ”Mia – Sanningen om Gömda” är ett svar på det som står skrivet i Sveriges mest sålda bok ”Gömda: en sann historia”. Först så hade jag svårt att tro på allt som författaren Monica Antonsson berättade, men sen när det blev klart för mig att boken är skriven på uppmaning av dem som Mia Eriksson (huvudperson i Gömda) lämnade kvar i Sverige, så började jag förstå. Hennes äldste son Michael existerade inte ens i Gömda. Antonsson gick helt enkelt i Mias fotspår och upptäckte att mycket av det som Mia & Liza Marklund hävdar i Gömda helt enkelt inte är sant.

Sen att riksmedia och författarna till Gömda fortfarande är relativt tysta förvånar mig eftersom jag i denna bok ser många intressanta och viktiga frågor som förs upp i ljuset. Antonssons bok är viktig av många anledningar och den handlar inte om man är för eller emot misshandlade kvinnor. Den som försvårar för kvinnor som behöver skydd i framtiden är inte Antonsson, utan Mia som genom sina lögner kanske har gjort det svårare för kvinnor som verkligen behöver skydd att bli trodda i framtiden.

Del av min recension:
Nu har jag läst ut Mia – Sanningen om Gömda. Det tog tid eftersom jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ibland. Mest för att jag blev så ilsken på Mia Eriksson och det sätt hon gick fram i livet. Med lögner och falsarier oavsett var hon befann sig.
Ja, jag väljer alltså att tro på Monica Antonsson och den research hon gjort. Den är mycket gedigen och trovärdig. Hon har pratat med många människor och försökt hålla sig objektiv till historien. Sen att detta obönhörligen leder till att Mia Eriksson måste vara mytoman, det är ingenting Antonsson skall lastas för, som vissa vill göra gällande.

Det som återkommer hela tiden är Mia Erikssons lögner och människors förvåning över hur hon har agerat genom åren. Det är precis som om hon inte mår bra om det inte är drama kring hennes person. Hon söker sig till drama och drar sedan på för att hennes verklighet skall passa henne.

Det fanns en hotbild mot henne. Osama Awad var verkligen inte någon oskyldig man. Han gjorde henne illa minst tre gånger och nog tror jag att det förekom hot, speciellt under deras första år tillsammans.

MEN och det är det viktigaste i det hela. Osama valde sedan att gå vidare, medan Mia fortfatande än idag hävdar att hon är förföljd och hotad. Efter 17 år!! Det blir lite löjeväckande faktiskt när jag läser om vilket liv Osama lever idag. Men som sagt, Antonsson väjer inte för att berätta om Osamas sämre sidor. Dock har han avtjänat sitt straff och borde ha sonat de misstag han gjort.

Här finns hela min recension.

Jerry

Monica Antonssons blogg

Mia – Sanningen om Gömda
Författare Monica Antonsson
ISBN 9197738212
ISBN-13 9789197738217

Uppdatering: Ramona Fransson har startat en namninsamling där hon kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson.

Andra bloggar som tagit upp boken av Monica Antonsson:
The Witch,
Daddys blogg, Majas mamma, Gunilla, Gunilla Hjelm, Zacs åsikter, Anjocapi och Ann Helena Rudberg.

Relaterade artiklar:
Chatt med Mia, Aftonbladet, Dagens Nyheter

Andra bloggar om: litteratur, böcker, misshandel, recension, kultur, Gömda, Monica Antonsson, Liza Marklund

Arkiverad under: Scen Taggad som: Böcker, Kultur, misshandel, Recension

Spiritualized på Berns – filmklipp och recension

7 november, 2008 by Rosemari Södergren

Spiritualized, eller Jason Pierce, kan förena gospel och frågor om liv och död med ångestpsykedelisk musik som ingen annan. Under sin karriär som musiker har han gett ut skivor som sinsemellan varit helt olika: en platta kan vara gospel och religiös och en annan psykedelisk rock med hur mycket ångest som helst i sig.

Just nu är Jason Pierce på turné och i veckan har han spelat både i Göteborg och i Stockholm. Skivan han har med i bagaget, som ackompanjerar turnén släpptes tidigare i år: ”Songs in A & E”. Den skrev han strax före en svår sjukdom. Han fick dubbelsidig lunginflammation och riskerade att dö. När han mot alla odds frisknade till gjorde han klar skivan.

Den är en skiva med drag av lite av varje ur hans karriär, men nästan hymner som Harmony och andra mer rockiga spår. Men på turnén nu fyller han ljudrummet med både gospel och flera av sina tidigare ångestskrikande psykedeliska låtar.

Jag har svårt att tänka mig att någon lämnade Berns efter midnatt utan att vara starkt påverkad av Spiritualized. Det lär inte gå att stå där utan att ryckas med.

Får himlen att gråta, skrev Aftonbladet efter konserten i Göteborg.

Här är recensionen i Svenska Dagbladet.

Förra året spred den 43-årige Pierce sin magiskt vackra gospelkärlek på Emmabodafestivalen. Den här gången har han bestämt sig för att låta det oharmoniska ställa sig i vägen för det orkestrala. Det är inte längre som att strosa runt i ett hymnparadis, utan mer som att befinna sig i ett litet rum omgiven av rörliga gitarrväggar.


Musiktidningen Sonic har en rolig recension där två brorsor som mailar varandra efter konserten
:

Johan: Helt klart. Vad tycker vi om att Jason hade solbrillor på sig hela showen igenom?
Jens: Jag tycker att det är bra att han tänker på sin hälsa och har solbrillor på sig hela tiden. Eftersom han stod I profil hela spelningen så utsattes han för mycket starkt ljus och det kan aldrig vara nyttigt. Skämt åsido så är det få personer som klarar av att komma undan med att ha solbrillor inomhus. Jason är en av dem som klarar det. Richard Ashcroft är en annan. Sätter upp Liam Gallagher i den kategorin också. Inte Noel.
Johan: Och längden?
Jens: Konserten var inte för lång i alla fall. Ett tecken på en bra/väl avvägd konsert är om man aldrig börjar titta på klockan och jag har ingen aning om hur länge konserten pågick (förutom att jag vet när jag kom hem ungefär).
Johan: Lämpliga sista ord!

Spiritualized – Walking with Jesus, från spelningen på Berns

Andra bloggar om: musikvideo, recension, psykedelisk, gospel, Berns, Spiritualized, Jacon Pierce, lunginflammation, spelningar, konserter, recensioner

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, gospel, Musikvideo, psykedelisk, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 236
  • Sida 237
  • Sida 238
  • Sida 239
  • Sida 240
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in