• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

”Mia – Sanningen om Gömda” av Monica Antonsson

4 januari, 2009 by Redaktionen

mia_sanningen_om_gomda125Boken ”Mia – Sanningen om Gömda” är ett svar på det som står skrivet i Sveriges mest sålda bok ”Gömda: en sann historia”. Först så hade jag svårt att tro på allt som författaren Monica Antonsson berättade, men sen när det blev klart för mig att boken är skriven på uppmaning av dem som Mia Eriksson (huvudperson i Gömda) lämnade kvar i Sverige, så började jag förstå. Hennes äldste son Michael existerade inte ens i Gömda. Antonsson gick helt enkelt i Mias fotspår och upptäckte att mycket av det som Mia & Liza Marklund hävdar i Gömda helt enkelt inte är sant.

Sen att riksmedia och författarna till Gömda fortfarande är relativt tysta förvånar mig eftersom jag i denna bok ser många intressanta och viktiga frågor som förs upp i ljuset. Antonssons bok är viktig av många anledningar och den handlar inte om man är för eller emot misshandlade kvinnor. Den som försvårar för kvinnor som behöver skydd i framtiden är inte Antonsson, utan Mia som genom sina lögner kanske har gjort det svårare för kvinnor som verkligen behöver skydd att bli trodda i framtiden.

Del av min recension:
Nu har jag läst ut Mia – Sanningen om Gömda. Det tog tid eftersom jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ibland. Mest för att jag blev så ilsken på Mia Eriksson och det sätt hon gick fram i livet. Med lögner och falsarier oavsett var hon befann sig.
Ja, jag väljer alltså att tro på Monica Antonsson och den research hon gjort. Den är mycket gedigen och trovärdig. Hon har pratat med många människor och försökt hålla sig objektiv till historien. Sen att detta obönhörligen leder till att Mia Eriksson måste vara mytoman, det är ingenting Antonsson skall lastas för, som vissa vill göra gällande.

Det som återkommer hela tiden är Mia Erikssons lögner och människors förvåning över hur hon har agerat genom åren. Det är precis som om hon inte mår bra om det inte är drama kring hennes person. Hon söker sig till drama och drar sedan på för att hennes verklighet skall passa henne.

Det fanns en hotbild mot henne. Osama Awad var verkligen inte någon oskyldig man. Han gjorde henne illa minst tre gånger och nog tror jag att det förekom hot, speciellt under deras första år tillsammans.

MEN och det är det viktigaste i det hela. Osama valde sedan att gå vidare, medan Mia fortfatande än idag hävdar att hon är förföljd och hotad. Efter 17 år!! Det blir lite löjeväckande faktiskt när jag läser om vilket liv Osama lever idag. Men som sagt, Antonsson väjer inte för att berätta om Osamas sämre sidor. Dock har han avtjänat sitt straff och borde ha sonat de misstag han gjort.

Här finns hela min recension.

Jerry

Monica Antonssons blogg

Mia – Sanningen om Gömda
Författare Monica Antonsson
ISBN 9197738212
ISBN-13 9789197738217

Uppdatering: Ramona Fransson har startat en namninsamling där hon kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson.

Andra bloggar som tagit upp boken av Monica Antonsson:
The Witch,
Daddys blogg, Majas mamma, Gunilla, Gunilla Hjelm, Zacs åsikter, Anjocapi och Ann Helena Rudberg.

Relaterade artiklar:
Chatt med Mia, Aftonbladet, Dagens Nyheter

Andra bloggar om: litteratur, böcker, misshandel, recension, kultur, Gömda, Monica Antonsson, Liza Marklund

Arkiverad under: Scen Taggad som: Böcker, Kultur, misshandel, Recension

Spiritualized på Berns – filmklipp och recension

7 november, 2008 by Rosemari Södergren

Spiritualized, eller Jason Pierce, kan förena gospel och frågor om liv och död med ångestpsykedelisk musik som ingen annan. Under sin karriär som musiker har han gett ut skivor som sinsemellan varit helt olika: en platta kan vara gospel och religiös och en annan psykedelisk rock med hur mycket ångest som helst i sig.

Just nu är Jason Pierce på turné och i veckan har han spelat både i Göteborg och i Stockholm. Skivan han har med i bagaget, som ackompanjerar turnén släpptes tidigare i år: ”Songs in A & E”. Den skrev han strax före en svår sjukdom. Han fick dubbelsidig lunginflammation och riskerade att dö. När han mot alla odds frisknade till gjorde han klar skivan.

Den är en skiva med drag av lite av varje ur hans karriär, men nästan hymner som Harmony och andra mer rockiga spår. Men på turnén nu fyller han ljudrummet med både gospel och flera av sina tidigare ångestskrikande psykedeliska låtar.

Jag har svårt att tänka mig att någon lämnade Berns efter midnatt utan att vara starkt påverkad av Spiritualized. Det lär inte gå att stå där utan att ryckas med.

Får himlen att gråta, skrev Aftonbladet efter konserten i Göteborg.

Här är recensionen i Svenska Dagbladet.

Förra året spred den 43-årige Pierce sin magiskt vackra gospelkärlek på Emmabodafestivalen. Den här gången har han bestämt sig för att låta det oharmoniska ställa sig i vägen för det orkestrala. Det är inte längre som att strosa runt i ett hymnparadis, utan mer som att befinna sig i ett litet rum omgiven av rörliga gitarrväggar.


Musiktidningen Sonic har en rolig recension där två brorsor som mailar varandra efter konserten
:

Johan: Helt klart. Vad tycker vi om att Jason hade solbrillor på sig hela showen igenom?
Jens: Jag tycker att det är bra att han tänker på sin hälsa och har solbrillor på sig hela tiden. Eftersom han stod I profil hela spelningen så utsattes han för mycket starkt ljus och det kan aldrig vara nyttigt. Skämt åsido så är det få personer som klarar av att komma undan med att ha solbrillor inomhus. Jason är en av dem som klarar det. Richard Ashcroft är en annan. Sätter upp Liam Gallagher i den kategorin också. Inte Noel.
Johan: Och längden?
Jens: Konserten var inte för lång i alla fall. Ett tecken på en bra/väl avvägd konsert är om man aldrig börjar titta på klockan och jag har ingen aning om hur länge konserten pågick (förutom att jag vet när jag kom hem ungefär).
Johan: Lämpliga sista ord!

Spiritualized – Walking with Jesus, från spelningen på Berns

Andra bloggar om: musikvideo, recension, psykedelisk, gospel, Berns, Spiritualized, Jacon Pierce, lunginflammation, spelningar, konserter, recensioner

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, gospel, Musikvideo, psykedelisk, Recension

Burn After Reading – bröderna Coens nya film bättre än den Oscarbelönade

7 november, 2008 by Rosemari Södergren

Det där med Oscar-priser är lite lustigt. Det är inte ovanligt att en bra regissör gör flera storfilmer, som han inte blir belönad för. Så blir han mer och mer upptäckt och etablerad och så får han Oscar för bästa film. Fast filmen som får priset inte alls är hans bästa.

Så var det med bröderna Coen och filmen ”No Country for Old Men” som fick Oscar för bästa film. Både ”Fargo” och ”The Big Lebowski” är väl bättre filmer. Om nu Oscar-juryn tyckte det var för tidigt att ge de två filmskapande bröderna Joel och Ethan Coen den stora filmstatyetten för dessa tycker jag nästan det hade varit bättre de hade väntat ett år till. För ”Burn After Reading” som hade Sverigepremiär i onsdags, 5 november, är snäppet bättre än ”No Country for Old Men”.

”Burn After Reading” är en film i samma anda med ett antal människor vars öden vävs ihop på ett absurt och makabert sätt. Det tog en stund innan filmen fick fart, de olika historierna var lite sega först men sedan blev det full fart. Bröderna Coen sätter fingret på det absurda i dagens samhälle. Det är egentligen en svartsyn på tillvaron som presenteras, men på ett befriande sätt.

Egentligen var det tänkt att ”Burn After Reading” skulle spelas in och lanseras före ”No Country for Old Men”. Men de flesta av rollerna i ”Burn After Reading” var specialskrivna för speciella skådespelare och det gjorde det svårt att sy ihop ett schema som tidsmässigt passade alla inbldnade. Det var en av anledningarna till att ”No Country for Old Men” spelades in före.

Steve Buscemi är ofta med i bröderna Coens filmer. Tyvärr är han inte med i den nya. Men jag tror man får säga att det är John Malkovich som tar upp Buscemis mantel. Malkovich spelar en CIA-agent, Ozzy Cox, som får sparken för att han är alkoholiserad, vilket han inte erkänner för sig själv utan tolkar som orättvisa beskyllningar för att flytta honom om av politiska skäl. Han skriver på sina memoarer medan hans fru är otrogen mot honom och försöker råna honom på hans pengar.

Tilda Swinton spelar Cox vidriga hustru. Hon är som alltid så suverän när hon spelar vidriga kvinnor.

Bröderna Coen har specialskivit några av rollerna åt skådespelarna. George Clooney spelar en vidrig tjänsteman, Harry Pfarrer, i Washington, en sexfixerad man som inte ens kan stava till ordet ärlighet.

– Harry påminner en hel del om de rollfigurer jag gjort i mina tidigare filmer med Ethan och Joel. Han är en sorgsen lite enfaldig person. Men det finns också ett drag av ondska hos honom som inte fanns hos till exempel Everett i ”O, Brother Where Art Thou?”. Det här manuset fick mig att gapskratta när jag läste det, det är helt galet och jag var fast redan från första sidan. Snabbt anlade jag det skägg som min rollfigur skulle ha och sedan begav jag mig till studion – för att äntligen få chansen att filma ihop med Frances McDormand.”

Ja, Frances MdCormand gör en underbar figur i filmen, en snart överårig kvinna som jobbar på ett gym och hett åtrår att få göra en totalt remake av sitt ansikte och sin kropp. Hon är kompis i filmen med Brad Pitts rollfigur, en tugg-gummituggande, ipodgalen, enfaldig gymkille – totalt dum i huvudet men med stort hjärta.

Ja, det är en svart komedi, en dramathriller med skruv som inte följer vanliga filmregler och dramaturgiska seder. Och för min del är det denna filmen som borde fått Oscar-statyetten.

Även om filmen handlar om det absurda livet i Washington säger den mycket om livet i västvärlden idag.

Andra som recenserat Burn After Reading:
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Helsingborgs Dagblad
MovieZine


Andra bloggar om: Oscar, filmtrailer, video, recension, George Clooney, Swinton, Brad Pitt, John Malkovich, Ethan Coen, Joel Coen, Frances MdDormand

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: filmtrailer, Oscar, Recension, Video

Recension av 4:13 Dream – nya albumet med The Cure

27 oktober, 2008 by Jonatan Södergren

”4:13 Dream” är The Cures första album på 4 år och deras bästa sedan tidiga 90-talet. Det är en ganska så stor variation på låtarna men vad de har gemensamt är att de utgör första halvan av vad som i början var tänkt som ett dubbelalbum.

Det känns som att The Cure musikaliskt har återfunnit sig själva efter 2004 års skiva. Låtarna är mer åt pophållet och låter som en blandning av material från ”The Head on the Door”, ”Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me” och ”Wish” samtidigt som de känns förvånansvärt fräscha.

Öppningsspåret ”Underneath the Stars” är bland det vackraste de gjort och ”The Hungry Ghost” är ytterligare en juvel. ”This. Here and Now. With You” är den perfekta radiodängan och när Robert Smith börjar skrika i ”The Scream” är jag i himmelriket men höjdpunkten för mig är ”The Real Snow White” – en av de mest excentriska poplåtarna jag har hört någonsin och refrängen är fullständigt briljant.

Om skivan har någon svaghet så skulle det vara att det känns som att det saknas något. I början var tanken att det skulle vara ett dubbelalbum med 33 låtar men planerna ändrades och istället så släpper de alltså första halvan, ”4:13 Dream”, nu och andra halvan, med betydligt mörkare låtar, (förhoppningsvis) lagom till att Robert Smith fyller 50 år den 21 april nästa år. Där lär ”A Boy I Never Knew”, an av de bästa låtarna som spelades på deras världsturné tidigare i år, finnas med.

Här är ett youtubeklipp från när de spelade ”4:13 Dream” i sin helhet i Rom den 11 oktober i år.



Recension i DN.

Recension i SVD

Andra bloggar om: recension, musikvideo, The Cure, skivnytt

Arkiverad under: Recension Taggad som: Musik, Musikvideo, Recension, The Cure

Sad Day For Puppets "Unknown Colors"

26 oktober, 2008 by Redaktionen

Det snygga Blackebergsbandet Sad day for puppets bildades 2006 i Blackeberg, utanför Stockholm. I våras släpptes ”Just Like A Ghost EP” som mottogs väl och bidrog till att gruppens namn började sprida sig inte bara i avskärmade indiekretsar utan även på de lite större musikarenorna. Gruppen består av songwritern Martin Källholm, sångerskan Anna Eklund, gitarristen Marcus Sandgren, basisten Alex Svenson-Metés samt trummisen Micael Back.

Debutalbumet ”Unknown Colors” släpps helt rätt i tiden. Säkert är det fler än jag som gått och längtat efter en melodisk shoegazeinfluerad musik som ger gitarren det utrymme den förtjänar. Den första singeln ”Little Light” är en passande presentation av albumets karaktär. Gillar du låten, så lär du älska albumet. Anna Eklunds sköra och smått barnsliga röst påminner lite om den brittisk-georgiska sångerskan Katie Melua. Dock framhävs det fridfulla och mystiska i Annas sång många gånger av de duktiga musikerna i bandet.

Även om modulationerna och formerna kanske inte alltid känns direkt innovativa, så blir jag imponerad av Martin Källholms arbete. Hans musik är sublim och biter sig okomplicerat fast i själen. ”Unknown Colors” kommer helt klart till sin rätta i denna annars så gråa och murriga höst. Jag sitter på fyrans buss och när vi åker över västerbron tittar jag ut över Stockholms stad. I mina hörlurar spelas ”Lay Your Burden On Me” och jag inser hur vacker och förtröstansfull staden ter sig.

Andra bloggar om: popmusik, recension, skivnytt, Sad day for puppets


Arkiverad under: Recension Taggad som: Popmusik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 236
  • Sida 237
  • Sida 238
  • Sida 239
  • Sida 240
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

3/10 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Musikerförbundet ser med oro på en … Läs mer om Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Svenska PEN:s styrelse har beslutat att … Läs mer om Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

Beata Hedman och Marie Delleskog i … Läs mer om Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

I bakgrunden Reinis Hofmanis, detail … Läs mer om ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Anna … Läs mer om Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells … Läs mer om Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

22 verk och 24 författare och … Läs mer om Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

A Big Bold Beautiful Journey Betyg 1 … Läs mer om Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in