Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dokumentär

”I’m Still Here” har premiär 3 december samtidigt på bio och online på Voddler

by


Långfilmen ”I’m Still Here”, om Joaquin Phoenix tumultartade år som hiphopartist, har premiär den 3 december på Folkets Hus och Parkers biografer och hos filmtjänsten Voddler. Den svenska distributören NonStop Entertainment ser fördelar med att släppa filmen i flera visningsfönster samtidigt, skriver de i ett pressmeddelande.

”I’m Still Here” måste vara en av årets mest omskrivna filmer. Först hävdade regissören att allt var sant, att Phoenix verkligen höll på att bli så galen som den så kallade dokumentären visade. Men efter att filmen haft premiär medgav filmens regissör Casey Affleck att den var fejkad.

Ur pressmeddelandet om filmens svenska premiär:Casey Afflecks regidebut ”I’m Still Here” dokumenterar det tumultartade året då Joaquin Phoenix drog sig tillbaka från sin framgångsrika skådespelarkarriär för att istället satsa på hip hop. Filmen har fått stor uppmärksamhet internationellt och sålde snabbt slut på Stockholms filmfestival. När den får svensk premiär når den en bred publik tack vare att den går upp både på bio på Folkets Hus och Parkers biografer och på onlinetjänsten Voddler.

– Det är otroligt spännande att ge en så efterlängtad film premiär även i VOD-fönstret, samtidigt som det känns naturligt med tanke på hur intensivt förhandssnacket har varit på nätet. Det är dessutom en möjlighet för filmen att bli tillgänglig för hela den breda publik som otåligt väntat på premiären, säger Ignas Scheynius, VD för NonStop Entertainment som redan 2008 presenterade Brian De Palmas Redacted simultant på bio och VOD.

Från Voddlers sida ser man fram emot att visa filmen online, och hoppas även kunna hjälpa biograferna att fylla sina salonger:

– Som onlinetjänst når vi ut till hela landet och kan visa filmen i folks hem från Treriksröset till Smygehuk. Men samtidigt är bioupplevelsen av en film stark och härlig. Våra onlinevisningar skapar då ett tryck kring filmen som hjälper biograferna att fylla sina biosäten. Precis som filmens biobesökare kommer tipsa den publik som inte har tid att gå på bio att istället se den online, säger Anders Sjöman, kommunikationschef på Voddler.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Ladies and gentlemen" – dokumentär om Rolling Stones från 1974 återfunnen och har fått nypremiär

by


”Ladies and Gentlemen: The Rolling Stones” är en konsertdokumentär som regisserats av Rolin Binzer och som visades på biograferna 1974.

Filmen försvann snabbt från biograferna och har därefter levt ett ljusskyggt liv på bootlegmarknaden, berättar Expressen.

Rolling Stones har köpt tillbaka filmrättigheterna och restaurerat den. I mitten av september hade den nypremiär och Mick Jagger själv var förvånad över att de var så bra redan då, berättar Expressen:
– Jag trodde att vi var ett ganska sopigt band vid den här tiden, säger han i den inledande intervjun som spelades in på lyxhotellet Dorchester i somras ljusår bortom den ekonomiska misär bandmedlemmarna uppenbarligen befann sig i då.

Det finns en hel del fakta om filmen i Wikipedia:

’The tracks in the film followed the running order of a typical setlist of the 1972 tour (with the exception of ”Dead Flowers,” which was played at one of the filmed shows in Ft. Worth and only occasionally elsewhere on the tour). The song ”Rocks Off,” which was played at all the 1972 tour shows, was notably absent from the film.

* ”Brown Sugar”
* ”Bitch”
* ”Gimme Shelter”
* ”Dead Flowers”
* ”Happy”
* ”Tumbling Dice”
* ”Love in Vain”
* ”Sweet Virginia”
* ”You Can’t Always Get What You Want”
* ”All Down the Line”
* ”Midnight Rambler”
* ”Bye Bye Johnny”
* ”Rip This Joint”
* ”Jumping Jack Flash”
* ”Street Fighting Man”

De som sett filmen berättar att den startar med en svart stor bild och publiksorlet hört, för att tittaren ska få en känsla av att själva vara med där, dår när konserten speladet, vilket var strax efter utgivningen av ”Exile on main street” i USA.

På DVD har filmen premiär 12 oktober.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Dokumentären om nerdekade rapparen Joaquin Phoenix var bluff

by

Han gick från filmstjärna till knarkande rappare i dokumentären ”I’m still here”.
Nu avslöjaren regissören Casey Affleck att dokumentären om Joaquin Phoenix var en bluff.
– Jag menade inte att lura någon, säger han.
Berättar Aftonbladet.

Det var vad jag misstänkte hela tiden. Joaquin Phoenix var jättebra i rollen som Johnny Cash men i rollen som en nerdekad Joaquin Phoenix som misslyckats som rappare, det köpte jag inte. Bland annat för att om Joaquin verkligen ville bli rappare, då skulle han bli grymt bra.

Joaquin är ju lillebror till filmstjärnan River Phoenix, som dog 23 år gammal 1993. Det är tragiskt att River dog så ung och att vi inte fick se River utvecklas inom filmen, han var också en oerhört talangfull skådespelare.

För övrigt kunde väl det inte bli bättre reklam för filmen än att först hävda att den var helt sann och sedan avslöja att det var, som regissören Casey Affleck säger till New York Times, att

Men det var precis vad det var. På torsdagen berättade Casey Affleck för New York Times att dokumentären är fejk.

Affleck förklarar att filmen är ett exempel på ”gonzo-filmskapande” där gränsen mellan vad som är verkligt och inte medvetet suddats ut.

Joaquin Phoenix gjorde ju ett besok hos David Letterman 2009, som har setts miljontals gånger på nätet. Så här efteråt vet vi alltså att det också var fejk. Aftonbladet berättar att den 22 september besöker Joaquin Phoenix Letterman igen. Den här gången som sig själv.
Här är den intervju hos Letterman där Phoenix spelade sig själv som lätt galen och under är en trailer till dokumentären:

En skön blogg har ett själavandringsperspektiv på detta.

Relaterat:

DN, SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Något att längta efter för Springsteens fans: filmen The Promise: The Making of Darkness on the Edge of Town

by


”The Promise: The Making of Darkness on the Edge of Town” är en film om hur det gick till när Bruce Springsteen och The E Street Band spelade in sitt fjärde album ”Darkness on the Edge of Town”.

Filmen har premiär på Toronto Film Festival 14 september som på sin hemsida berättar om filmen:

Grammy and Emmy Award-winning filmmaker Thom Zimny has collaborated with Springsteen on this documentary, gaining access to never before seen footage shot between 1976-1978, capturing home rehearsals and recording sessions that allow us to see Springsteen¹s creative process at work.

Filmen kommer att ges ut tillsammans med en nyutgåva av albumet senare i år, berättar SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Pappa Kom Hem – en roadmovie om Cornelis Vreeswijk

by


Ute är himlen helt grå. Det verkar inte vara särskilt kallt, men det dimmiga grå gör att jag lika gärna stannar inomhus. Medier lurade oss, de hade lovat värme och vackert väder.
En bra bild av hur fel traditionella medier kan ha.
Tänkte på det när jag hänger framför dvd:n och kollar en nyutkommen roadmovie om Cornelis Vreeswijk.
Det är hans son Jack Vreeswijk som rest till Tromsö tillsammans med trubaduren Stefan Sundström.
De reser i Cornelis fotspår, för att se om de kan hitta svar på frågor om den svenska nationaltrubaduren Cornelis.
Jack Vreeswijk är son till Cornelis.
Jack berättar i dokumentären att när han fick följa med sin pappa på turné var det inte något utsvävande liv.
– Bilden av att pappa bara höll på med droger och jagade kvinnor är spridd. Men så var det inte när jag reste med honom. Kanske skärpte han sig när jag var med. Jag vet inte.

Men det är kanske också så att det delvis är en myt av medier, att det sålde bättre att utmåla Cornelis som utsvävande.

I filmen berättar Jack för första gången hur han som barn upplevde alla skandaler och tidningsskriverier och hur det kändes att vara son till Cornelis. Jack berättar också om sig själv som pappa. Han är själv trubadur och pappa, men har valt att tillbringa mycket tid med sina barn.

Filmen är givetvis ett måste för Cornelis alls fans, men också intressant som ett dokument om livet och livspuzzlet för musiker, eftersom Jack och Stefan Sundström bjuder på sig själva och berättar om sin vänskap och sin syn på livet som musiker och familjefar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,