Ute är himlen helt grå. Det verkar inte vara särskilt kallt, men det dimmiga grå gör att jag lika gärna stannar inomhus. Medier lurade oss, de hade lovat värme och vackert väder.
En bra bild av hur fel traditionella medier kan ha.
Tänkte på det när jag hänger framför dvd:n och kollar en nyutkommen roadmovie om Cornelis Vreeswijk.
Det är hans son Jack Vreeswijk som rest till Tromsö tillsammans med trubaduren Stefan Sundström.
De reser i Cornelis fotspår, för att se om de kan hitta svar på frågor om den svenska nationaltrubaduren Cornelis.
Jack Vreeswijk är son till Cornelis.
Jack berättar i dokumentären att när han fick följa med sin pappa på turné var det inte något utsvävande liv.
– Bilden av att pappa bara höll på med droger och jagade kvinnor är spridd. Men så var det inte när jag reste med honom. Kanske skärpte han sig när jag var med. Jag vet inte.
Men det är kanske också så att det delvis är en myt av medier, att det sålde bättre att utmåla Cornelis som utsvävande.
I filmen berättar Jack för första gången hur han som barn upplevde alla skandaler och tidningsskriverier och hur det kändes att vara son till Cornelis. Jack berättar också om sig själv som pappa. Han är själv trubadur och pappa, men har valt att tillbringa mycket tid med sina barn.
Filmen är givetvis ett måste för Cornelis alls fans, men också intressant som ett dokument om livet och livspuzzlet för musiker, eftersom Jack och Stefan Sundström bjuder på sig själva och berättar om sin vänskap och sin syn på livet som musiker och familjefar.
Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, trubadurer, Vreeswijk
Aha…det är den filmen som förföljer mig. Jag har nämligen också gjort en film som heter Pappa Kom Hem som kom ut samma år. http://www.pappakomhem.nu
// Ingela-Kesomackan