”Desirada” handlar om tre generationer kvinnor med ursprunget från den tidigare franska kolonin Guadelope.
Huvudhandlingen utgår från Marie-Noelle som alltid undrar vem som är hennes far. Hennes mamma var bara femton när hon födde henne och övergav henne. Hon växte upp i den barnlösa Ranelises vård och var älskad. När hon fyllt tio kom ett brev från hennes mamma Reynalda som nu bor i Paris som vill ha ha sin dotter.
Marie-Noelle tvingas lämna sin fostermamma och all kärlek på Guadeloupe för att komma till en mamma som inte alls bryr sig om henne.
I sitt sökande efter vem som är hennes pappa får Marie-Noelle svar på vad som gjort hennes mamma kärlekslös mot sina barn.
Visserligen utspelar sig en stor del av handlingen i Guadeloupe och för mig främmande miljöer. Även om det är fascinerande att känna vindarna och dofterna därifrån känns boken inte alls som om den handlar om några exotiska människor. Det är eviga frågor som berör oss alla som tas upp, om kvinnors förhållande till män, om valet mellan karriär eller familjeliv.
I DN:s lista över höstens tio bästa böcker ligger ”Desorada” som tvåa den här veckan. Ja Marysde Condés bok är engagerande. Den är välskriven och fängslande och handlar väl om att kunna leva utan att låta det förflutna göra en människa bitter.
DN:s Maria Schottenius skriver i sin recension:
Den största skammen. Våldtäkter som leder till oönskade graviditeter och kyliga moderskap – i ”Desirada” skildrar Maryse Condé en av vår tids största skamligheter, kolonialismens övergrepp. Men bokens hetta och energi känns ändå hoppfull.Maryse Condé: ”Desirada”
Det är väl ungefär vad jag ville säga fast jag började från andra hållet, att trots att boken är spännande och exotisk för att den utspelar sig i miljöer som inte så ofta beskrivs i nutida litteratur i västvärlden är det eviga frågor som tas upp, om oönskade graviditeter, om att satsa på karriär, om hur familjeliv kan ta frihet från människor, om bristen på solidaritet mellan de utslagna.
Författarinnan Maryse Condé är född i Karibien och har nämnts många gånger i spekulationerna om vem soms ka få Nobelpriset i litteratur. Ja, hon vore en värdig mottagare. Hennes berättelse är välskriven men den flyter på, är lättläst men har samtidigt många bottnar och undertoner.
Hon ger i sin litteratur röst i väst åt människor från kulturer som inte så ofta kommer till tals i vårt mediebrus.
Relaterat: Göteborgsposten har en recension.
Läs även andra bloggares åsikter om karibien, litteratur, recension, kvinnor, böcker, Desirada, Nobelpris, Maryse Condé, väldtäkt, mammor
Det är ett intressant tema som Ken Loach tar upp, och det här måste vara en av Loachs mest lättsamma filmer som han någonsin gjort. Regissören Ken Loach är en av Storbritanniens bästa filmskapare har en tendens att fylla sina filmer med många och långa socialistiska utsvävningar som även för den inbitne kan bli tröttsamma men turligt nog är det mindre sådant i den här filmen.
