Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Belle & Sebastian klara för Popaganda

by


Med sommaren i antågande är det väl fel att säga att man längtar efter något i slutet av augusti? Men det går inte att komma ifrån: den underbara mysiga indiepopfestivalen Popaganda lockar alltmer:
Dagens artistsläpp:
Belle & Sebastian klara för Popaganda

Popaganda 27-28 Augusti – Stockholm, Eriksdalsbadet

Alldeles för länge har vi bitit oss i tungan för att inte avslöja oss. Det har varit en sann prövning att inte få berätta att Belle & Sebastians första festivalspelning i Sverige kommer att äga rum på Popaganda i augusti.

Vi var många som nästan älskade ihjäl Belle & Sebastians skivor på 90-talet. På ytan kunde musiken verka lågmäld, men bakom den blyga fasaden rymdes de allra mest perfekta popmelodierna och de mest klarsynta berättelserna som gav våra hårt prövade tonårssjälar hopp.
Hopp om att det fanns andra som oss, och hopp om popmusiken.

Sedan 1996 har Belle & Sebastian förgyllt pophimlen med berättelser om mobbade barn, nördighet och sexuella fantasier, inte sällan med politiska undertoner. Deras första skiva ”Tigermilk” släpptes bara på vinyl i 1000 exemplar, men efter stora framgångar med andraskivan ”If you’re feeling sinister” trycktes debuten upp i en andra utgåva och den allt större fanskaran fick tillgång till den.

Sedan dess har Belle & Sebastian släppt ytterligare fem fullängdsskivor, och en mycket imponerande samling ep:s. 2003 släpptes ”Dear catastrophe waitress”, och i samband med det bytte bandet skivbolag och producent. Många blev oroliga för att Belle & Sebastian skulle anpassa sig till den breda publikens smak, men det stod snart klart att Belle & Sebastian aldrig skulle kompromissa med sin musik.
Musiken har fått lite mer driv, snyggare sång och några fler gitarrer och trumpeter. Kanske har den blivit lite vuxnare.

Samtidigt finns Belle & Sebastians själ och hjärta alltid kvar bland skolgårdens misfits. Det spelar ingen roll när din högstadietid utspelade sig. Belle & Sebastian kommer alltid att vara din allra bästa musikaliska snuttefilt, som inte sviker bara för att du råkar bli gammal.

I slutet av 2010 kommer Belle & Sebastians första skiva på över fyra år. Vi är löjligt glada över att de kommer till Eriksdalsbadet för att ge festivalsommarens största och mest efterlängtade popkonsert. Och äntligen är det ingen hemlighet längre. Nu kan vi alla vara glada och längta tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Martha Wainwright till Stockholm med Piaf-turnén

by


8 juli – Stockholm, Berns – datum och plats för Martha Wainwrights konsert i Sverige.
Ur ett pressmeddelande:

Med det bagage som det medför att vara född i en släkt vars medlemmar har gjort ett så stort avtryck på musikhistorien kanske man hade trott att Martha Wainwright skulle göra ett annat karriärsval än att stå på scen. Men, likt sin excentriske bror Rufus Wainwright är det inför publiken som Martha var född att spendera sin kreativa tid. Och spendera den väl gör hon!

I egen regi har Martha Wainwright gjort succé med sin spruckna röst som reciterar explicita texter, texter som sällan speglar verkligheten genom något censur. ”Bloody Motherfucking Asshole” var tillägnad sin far och hans uppfostringsteknik (eller saknaden utav den). Nog känns det oerhört befriande att höra Martha deklamera världen för hur den är.

Så när nu Martha har valt att tolka Edith Piaf , en kvinna vars liv i stora delar var tumultartat, kan det tyckas självklart. Två starka kvinnor som i detta decennium kolliderar och blir till ett. Är det någon som kan manifestera Piaf så är det Martha. Punkt. ”Sans Fusils, Ni Souliers, A Paris” som skivan heter är ett mästerverk där femton av Piafs verk dras genom det Wainwrightska filtret och mynnar ut i ett par ytterst sköna chansoner.

Live kommer det här att sparka något fruktansvärt; på det grymma och intima sättet som vi känner en sådan enorm kärlek för. Like it, love it, igen och igen och igen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tre tips: Lokko om The Fall, Kallskänken och Drevet går

by


Mark E Smith och hans band The Fall är ett band med högst egen stil. Andres Lokko har skrivit en artikel efter att ha träffat Mark E Smith och han drar intressanta paralleller till Alan Sillitoe som dog nyligen och som Lokko beskriver: den brittiska diskbänksrealismens alla argaste män har gått ur tiden.

Lokko skriver:

För där Sillitoe blev världsberömd som ilsken ung observatör av arbetarklassens vardag i 1950-talets Nottingham har Mark E Smith – E:et står för Edward – utgjort hans surrealistiskt konsekventa arvtagare sedan han 1977 döpte sitt band till The Fall efter Albert Camus roman.

Skillnaden är bara den att Mark E Smith valde musiken som plattform för sina texter från en nordengelskt grå verklighet som har förändrats väldigt lite sedan Sillitoe skrev Saturday night and Sunday morning.

Kamferdroppar har ett kul filmklipp med Mark E Smith där han läser fotbollsresultat.

Kallskänken
Från HBT-sossen hämtar jag ett annat tips:

Om Jenny Wrangborg har jag skrivit om tidigare. Poeten och kallskänkan har nu äntligen släppt sin diktsamling Kallskänken på det nystartade bokförlaget Kata.

Göran Greider har utsett henne till Elsie Johanssons och Susanna Alakoskis arvtagare och det med rätta. Kallskänken är banne mig det bästa jag har läst på mycket länge.

Drevet går
Bokbloggen Enbokcirkelföralla som också är en bokcirkel har en gästrecensent:
Gästrecensent Ann Wolgers recenserar; Drevet går av Anders Philblad

Om historien tvistar det lärde. Om närhistorien tvistar de lärde ännu så mycket mer! Att beskriva ett tiotal av de senaste politiska skandalerna kan ju vara som att ge sig ut på mycket tunn is. Säkert har många läsare andra minnesbilder av hur det gick till ”egentligen”. Själv har jag varken minne eller kännedom nog för att ha någon åsikt om hur det gick till ”egentligen”. Pihlblads beskrivningar av skandalerna och dreven känns relevanta, och jag har inga större synpunkter på sanningshalten i dessa.

”Drevet går” är en mogen men samtidigt ganska krass bok. Bladen vänder sig själva. Jag kan rekommendera Anders Pihlblads bok

.

Relaterat:
Fler recensioner av Drevet går:
Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vinnarna i Patti Smith-tävlingen

by


Vinnare i Kulturbloggens tävling med vinsten boken ”Just Kids” av Patti Smith är avgjord. Det var många som hade rätt svar och många underbara motiveringar, det var ovanligt svårt att kora vinnare.

Frågorna var:
Vilket år och var föddes Patti Smith?
Rätt svar: Patti Smith, född 30 december 1946 i Chicago, Illinois.

Vilket åt kom albumet Horses?
Rätt svar: Albumet Horses kom 1975.

2008 släppte Patti Smith ett liveinspelat spoken word-album med titeln The Coral Sea. Patti Smith läser upp dikter som hon skrivit till minne av sin vän Robert Mapplethorpe, Vem spelar gitarr på skivan?
Rätt svar: Kevin Shields ackompanjerar Patti Smiths läsning på skivan.

De vinnande motiveringarna lyder:

Patti Smith är den enda artisten jag sett live som fått mig att gråta, vuxna OCH nyktra karln, på Roskilde 1996, bara för att hon var så fantastiskt bra, vilket gjorde mig, som då var sjukskriven för depression, lycklig och leende i en vecka efteråt.

….

Patti Smith bryr sig mer om innehållet än om ytan, i en alltför fåfäng värld.
Patti Smith har alltid gått sin egen väg, och oavsett motgångar och motvind har hon rest sig.
Patti Smith är en intressant människa, en viktig del i musikhistorien,en stark kvinna och en okrönt Drottning.

….

Kulturbloggen – vilken möjlighet,
att vinna boken från rockens kvinnliga kunglighet.
Patti Smith är helt min melodi, boken ”Just Kids” blir pricken över i.

….
Vinnarna som får boken på posten nästa vecka är:
Jerker Nilsson i Liatorp
Annelie Andersson i Eskilstuna
Kristina Magnusson i Luleå

Och som sagt: Jag hade verkligen önskat att många fler kunde vinna. Det var många spännande motiveringar. Men några måste vinna, så är det med tävlingar.

Här är ett filmklipp från när jag träffade Patti Smith på en presskonferens på Stockholms Jazzfestival och hon plötsligt mitt i pressmötet greppar tag i sin gitarr, reser sig och sjunger en sång för oss:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,