Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Teaterkritik: SAFE – slår Bergmans verk med hästlängder

by

SAFE
Översättning: Magnus Lindman
Regi: Falk Richter
Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke
Video: Christopher Kondek
Scenografi: Katrin Hoffmann
Kostym: Daniela Selig
Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson
Ljusdesign: Carsten Sander
Ljuddesign: Daniel Rejmer
Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär: 23 augusti, Stora scenen
Speltid: 2 timmar, utan paus

Ångest, ångest – människorna i västvärlden mår inte bra. ”Jag har bra intressant jobb som utvecklar mig, intressanta samtal, bra lön …” En ung man med bra karriär funderar på sitt liv. Han borde vara fylld av lyckokänslor ändå mår han dåligt så in i märgen. Falk Richter fantastiska uppsättning SAFE är något av det mest intressanta, mest fängslande, mest berörande jag sett på en svensk teaterscen på länge. Föreställningen fick stående ovationer på premiären på Dramaten där den invigde Bergmanfestivalen detta speciella jubileumsår då Ingmar Bergman skulle fyllt 100 år. Ett drama lämpligare att inviga festivalen är svår att hitta.

Det som gör SAFE till en uppsättning i särklass, en enastående scenkonst-uppsättning, går inte att beskriva. För mig slår den allt jag sett av Ingmar Bergman med hästlängder. Den ångest som Bergmans medelklasskvinnor som aldrig känts angelägen skildras nu mycket mer nära, mer berörande och den går ner på djupet på ett sätt som Bergmans ångestfyllda kvinnor aldrig gjorde och det viktigaste: Richter sätter in människors ångest i ett politiskt samhälleligt sammanhang. Den gör ångesten på många sätt begriplig.

Fem dansare, sex skådespelare och den isländske singer-songwritern Helgi Jónsson på Stora scenen slår knockout på publiken. Skådespelarna som samtliga är duktiga överträffar sig själva i en föreställning som är ensemblespel när det är som bäst. Ingen enskild har någon bärande roll, var och en är viktig, var och en är en unik individ vars livsångest lyfts fram. Dansarna är så skickliga och koreografin talar till oss på djupet.

Det är en sådan helhet med så många sätt att kommunicera: koreografin, scenografin, dräkter, mask, smink och imponerade musik skriven av kompositören Valgeir Sigurðsson och den isländska singer/songwritern Helgi Harfn Jónsson – som också medverkar på scenen.

Premiärföreställningen är två timmar, utan paus. Dessa två timmar gick snabbt som sekunder men var så samtidigt så fyllda av känslor, budskap, tankar att det sitter kvar i mig fortfarande och jag tänker att den här uppsättningen måste jag se igen. Det går inte att ta in allt första gången. Spelet på scen med vridscenen som utnyttjas effektivt, scenografin med stommar till hus, dansarnas rörelser och musiken och digitala filmklipp och foton som appliceras stort på bakre väggen av scenen – allt är talande och starkt.

Det är inget vanligt drama där vi följer en bestämd handling, det är snarare ett resonemangs-drama där karaktärerna delvis är desamma men samtidigt byter karaktär och position och de möts i olika sammanhang.

SAFE är ett tidsklipp för vår tid, om vår tids människor som i medier oavbrutet möts av klimathot, flyktingkatastrofer, fake news och inte vet hur de ska hitta sig själva mitt i alla intryck. Det är ångestfyllda människor som går att känna igen sig själv i. Samtidigt har det som sker och sägs på scen många nivåer och inget är svart eller vitt och jag som betraktare håller inte med om allt som förmedlas. Istället sätts processer igång inne i mig och får mig att själv fundera och känna vidare, söka mina svar, söka mina frågor.

Uppsättningen är regissören Falk Richters premiär på Dramaten. Han är en av de viktigaste nutida yngre dramatikerna och regissörerna. Han är verksam bland annat på Burgtheater i Wien, Théȃtre National de Bruxelles, Nationaltheatret i Oslo, Maxim Gorki Theater, Shauspielhaus Hamburg och Festival d´Avignon. Sedan år 2000 är han husdramatiker och regissör på Schaubühne i Berlin. Hans pjäser är översatta till 35 språk och spelas över hela världen.

Hans förmåga att sätta fingret på nutidsmänniskan och vår situation och våra problem och att sätta samman olika sätt att berätta på gör honom till ett stort hopp för att få en yngre publik att upptäcka teatervärldens storhet.

Vart leder denna tilltagande längtan efter skenbar säkerhet, när det bara är rädsla som kan mobilisera oss?

Europa befinner sig i beredskapsläge. Kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts. Det går inte ett år utan att det inträffar händelser som utlöser undantagstillstånd. Vare sig det handlar om terrorism, klimat, politik eller ekonomi, så hörs ropen efter trygghet från alla håll i radikalt förändrade tider.

Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Helgi Jónsson, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö.

Teaterkritik: Krilon på Stockholms stadsteater

by

Foto: Markus Gårder

Krilon
Efter romantriologin av Eyvind Johnson
Dramatisering av Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Premiär 17 augusti 2018 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

Vad kan mänskligheten göra för motstånd när stöveltrampen från det omänskliga närmar sig? Eyvind Johnsons romantrilogi utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Både Danmark och Norge var ockuperade av de tyska nazisterna och Sverige upprätthåll en neutralitetspolitik som stod under stark press. Det är oroväckande hur aktuell situationen känns.

Premiärföreställningen fick stående ovationerna och det var välförtjänst. Trots att föreställningen är nästan fem timmar lång känns det aldrig seg eller för utdragen.

Manusförfattare och regissör har valt att rama in uppsättningen av ytterligare en berättelse: att spela upp föreställningen som om den vore en provföreställningen med en granskningsnämnd närvarande i publiken och att det görs i en tid då censurförhållanden införts i Sverige: en teateruppsättning får inte innehålla något politiskt och nu har skådespelare och övriga scenkonst-arbetare att se till att hålla sig inom rådande riktlinjer. Spelet av berättelsen ur romanen avbryts därför av och till av diskussioner mellan scenarbetare och mitt i alltihop bryts det hela och regissören kallas till teaterledningen.

Denna metateater som ram förstärker frågeställningarna om vad konst/kultur är och om motstånd mot fascism och motstånd mot censur och knyter frågorna ännu tätare till vår tid. Det hade dock inte behövs för berättelsen håller bra nog för att få publiken att ta till sig ämnet. Däremot gör metateatern att det blir en bra krydda av fars och komedi som jag känner gör att föreställningen aldrig känns så lång som den i tid faktiskt är.

Skådespelarna genomför med bravur denna maratonföreställning som är skrämmande välplacerad i tiden. Att göra scen av en romantrilogi är ingen lätt utmaning. En roman innehåller så mycket – att göra på det här sättet ger ändå berättelsen rättvisa. Vi får följa flera olika livsöden och samtidigt behålls den stora grundfrågan och kulturens motstånd mot diktatur. Scenografin förstärker regissörens val av hur dramat ska förmedlas. Scenbilder är medveten rörig med lättflyttade delar som plakat som blir träd, husfasader, en dörr, en hög med stolar.

Eyvind Johnsons trilogi om mäklaren Johannes Krilon: Grupp Krilon, Krilons resa och Krilon själv, bygger på totalt 1-800 sidor. Krilonsviten kallas ofta motståndsromanerna. Eyvind Johnson skrev dem under tidigt 1940-tal, mitt under brinnande världskrig, när inget ännu var avgjort. Nazismen var på frammarsch. Likaså fascismen, och i Sverige svarade man med att föra neutralitetspolitik. Mot allt detta gjorde Eyvind Johnson motstånd genom fastighetsmäklaren Johannes Krilon.

Carolina Frände, regissör säger om uppsättningen i ett pressmeddelande:

– Krilon handlar om hur lätt det är att överge – och vad som krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar när totalitärt språkbruk, manipulation och förtryckarmekanismer normaliseras. Johnsons berättelse blir avstampet för en föreställning som rör sig i ett helt samtida, mycket skrämmande, samhällsklimat. Inför valet 2014 arbetade vi med Ansvaret är vårt/Tingsten. Krilon blir en sorts uppföljande imperativ inför årets val, säger Carolina Frände.

Övrig produktion:
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Ljus Karl Svensson
Mask Erika Nicklasson
Komposition och ljud Patrik Patsy Lassbo
Koreografi Anna Ståhl
Dramaturg Åsa Lindholm

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Krilon Pablo Leiva Wenger
Hovall Angelika Prick
Olesén m.fl Emil Almén
Lydia m.fl Tove Edfeldt
Cedin m.fl Simon Rodriguez
Odenarp m.fl Peter Gardiner
Minning m.fl Anders Johannisson
Verolyg m.fl Astrid Kakuli
Ombudet m.fl Robin Keller
Segel m.fl Eva Rexed
Berättaren Maria Sundbom
Frid m.fl Lotti Törnros
–
Barnstatist Frances Vogel och Noomi Blomme Stahlhammer

Stockholm Fringe Festival (11-15 sep) – totalt 70 akter från 23 länder

by

Svankvinnan (Foto: Robert Mosbach)

Pressmeddelande: Stockholm Fringe Festival presenterar årets program

En mix av internationell scenkonst; virtual theatre från Reykjavik, kroppspositiv gatukonst från Toronto, teater från Dublin, Riot Grrrl-punk från Barcelona, Svankvinnan från Stockholm och många fler. Årets program på Stockholm Fringe Festivalbjuder på totalt 70 akter från 23 länder. Stockholm Fringe Festival – som gör sin nionde upplaga – levererar upplevelser som både utmanar, underhåller och lämnar få oberörda. STOFF 2018 äger rum 11-15 september, med Bianca Kronlöf som årets invigningstalare.

Ett pressmeddelande:
– Stockholm Fringe Festival fogar samman “finkultur” och fulkultur” under ett paraply. Vi i festivalteamet är bottenlöst exalterade över årets festivalprogram som präglas av fringens egensinniga rackartygsanda, häpnadsväckande konst och det fria ordets revolt. Vi utlovar en fringe som publiken sent kommer att glömma, säger festivalarrangörerna Helena Bunker, Lina Karlmark och Adam Potrykus.

Nästa år firar STOFF 10-årsjubileum med festivaltemat FEMALE, där alla programpunkter kommer att fyllas med verk av kvinnliga upphovsmakare. Redan i årets fringe lyfts kvinnliga artister fram inom bl.a. performance, dans, musik, gatukonst, teater, stand-up och tatueringskonst.

Som första klara bokning presenterades tidigare i somras den legendariska performanceartisten och electro-rock provokatören Peaches. Under festivalen kommer besökarna att få se denna omtalade superstjärna i ett helt nytt ljus när hon gästar Södra teatern för att framföra Andrew Lloyd Webbers Jesus Christ Superstar i en avslöjande och vördnadsfull “one-woman tour-de-force”, ackompanjerad av endast ett piano. Med utomordentlig känsla och dramatisk kraft axlar Peaches föreställningens nio huvudroller. Genom verkets raffinerade subversiv som grund skapar Peaches en hyllning till musiken hon älskat sedan sina tonår.

Hela programmet finns nu att läsa här: http://www.stockholmfringe.com/wp-content/uploads/2018/08/stockholm-fringe-festival-2018-for-issuu-uncensored.pdf

Några höjdpunkter i årets program:
12/9 @ Slaktkyrkan: Sveriges kanske största feministiska klubbkväll någonsin. Med dans, musik, standup, performance och en pop-up tatueringsstudio. Det blir bl.a. feministisk salong med JUCK som bjudit in the best of the best av kvinnliga dansare, street konstnärer, performance artister och feministiska tänkare, kända och okända, för att uppträda, diskutera, agitera! Moa Svan förhandsvisar ett nytt koncept med ”Svan Sessions! där stand-up möter popmusik och konst i ett nytt koncept med ljuddesign av Sabina Wärme och konstverk av Fanny Agazzi. Bandet These Heavy Clouds bjuder på värld full av pumpande bas, lesbiska kärleksförklaringar, strobbande lampor, ångest och flirtig stämning. Spanska Riot Grrrls bandet Los Odio avslutar kvällen med en fet dos punk! Besökare uppmuntras att få med sig ett minne för livet med StaDemonia Queer Tattoo’s ”Pop-Up”studio.

12 & 14/9 @ Ö2 (Ex Dramalabbet): Ett darkroom fyllt med post-drag från Berlin. The Real Housewives Of Neukölln bjuder in dig att dyka in i mörkret i Berlins mest ökända och underground queer-utrymmen. Häpnadsväckande avvikande och absurt skrämmande levererar hemmafruarna en extraordinär post-dragupplevelse man ej får missa… allsång är inkluderat.

14 & 15/9 @ Teater Tre: Nyskriven engelsk nutidsteater
Gracefool Collectives “This is really too much” presenterar en provocerande och skratta-högt-rolig och genreöverskridande föreställning som avslöjar livets absurditeter som en tredimensionell, högupplöst, vattendrickande, salladsätande, WO-man i dagens samhälle.

12 & 13/9 @ c.off: Norsk-svensk performance (urpremiär)
Med PlatonPlatina får vi ett performance i talkshow format där två medelålders platinablonda kvinnor diskuterar filosofi, vetenskap och vem som är den bästa lögnaren – den som medvetet ljuger eller den som gör det omedvetet?

15/9 @ Södra Teatern: Världsartisten Peaches som en kvinnlig Jesus
Ett osannolikt scenario: Hela Andrew Lloyd Webbers rockopera Jesus Christ Superstar utförs av en kvinna ackompanjerad endast av ett piano. Det blir ännu mer extraordinärt när den kvinnan är Peaches, electro-rock provokatören som har gjort sexuell frankhet till sitt signum. Med utomordentlig känsla och dramatisk kraft axlar Peaches föreställningens nio huvudroller. Med verkets raffinerade subversiv som grund skapar Peaches en hyllning till musiken hon älskat sedan sina tonår. Se denna omtalade superstjärna i ett helt nytt ljus.
I samarbete med Slaktkyrkan presenterar festivalen också en helkväll med Peaches som bjuder på filmvisning och Q&A ledd av journalisten Mona Masri. Detta äger rum den 14 september, dagen innan Södra Teatern-föreställningen.

14/9 @ Slaktkyrkan: Ikonisk gender-bender-hiphop-röra från USA
Efter filmvisning och Q&A med Peaches och journalisten Mona Masri, gästas Slaktkyrkan senare samma kväll av amerikanska trash-ikonen Christeene, aktuell med med nya albumet BASURA. Sedan sin debut 2011 har Christeene samlat globalt beröm för sina högoktaniga och radikala uppträdanden som river ner normalitet på löpande band. Spin Magazine kallar henne för en manisk mix av Alice Cooper och Hedwig (ur Hedwig & the Angry Inch). NOW Magazine kallade Christeene “Beyonce hög på badsalt”. Enligt The New Yorker befruktar Christeene både hip-hop och queerkulturen med en välbehövd dos av punk-rock-humor med attityd. Med sig på scen har Christeene dansarna T-Gravel och Dawg Elf som osar av smutsig, hårig gender bender sexenergi fokuserad på universums centrifug: Christeene! Det blir hits som ”Fix My Dick” och ”Tears from My Pussy” live på scen i en show publiken sent kommer att förtränga.

VAD: Multidisciplinär scenkonstfestival, 5 dagar, 8 spelplatser och 24 premiärer med artister från 23 länder! (Argentina, Brasilien, Kanada, Chile, Colombia, Cypern, England, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Hong Kong, Island, Irland, Israel, Norge, Polen, Rumänien, Spanien, Sverige, Turkiet, UK och USA.)
VAR: Flera platser runt om i Stockholm: Bångska Våningen, c.off, Högkultur, Slaktkyrkan, Södra Teatern, Teater Tre, Ö2, ZITA.
NÄR: 11-15 september 2018

STOFF produceras med stöd av Kulturrådet, Nordic Culture Point, Stockholm Stads Kulturförvaltning och Stockholms läns landsting.

Stockholm Fringe Festival är en del av Nordic Fringe Network – NFN, med systerfestivalerna FINFringe (Åbo), Gothenburg Fringe Festival, Lahti Fringe Festival, NO Fringe Festival Bergen, Reykjavik Fringe Festival and Zagare Fringe Festival.


Peaches (Foto: Angel Ceballos)

LABYRINT – en poetisk och visuell teaterupplevelse för barn på Malmö stadsteater

by

Labyrint har urpremiär på Studion 24 augusti och spelas för barn 5-8 år. Foto: Wang & Söderström

LABYRINT – en poetisk och visuell teaterupplevelse för barn på Malmö stadsteater med urpremiär på Studion 24 augusti 2018, berättar ett pressmeddelande:

Poeten Felicia Mulinari och regissören Saga Gärde står bakom pjäsen Labyrint om en flicka och hennes mamma, som tar avsked av mormor som bor långt borta. I ett färgglatt, bubbligt universum med lekfulla animationer och ett spännande ljudlandskap skapas en föreställning som sätter barns frågor om längtan och avsked i centrum. Det blir en konstupplevelse där barnen får använda alla sina sinnen! De har skrivit pjäsen tillsammans och Saga Gärde står för regin:

”Felicia och jag har arbetat med döden som tematik för våra frågor: vad kan det innebära att sörja i exil? Hur villkoras relationer mellan döda och levande av att de befinner sig långt ifrån varandra? Titelns Labyrint är både de korridorer i vilka minnet irrar och det inre rum där vi förbereder oss för vad som måste göras, att ta adjö för sista gången. I arbetet med föreställningen har jag använt mig av principer hämtade från musikalisk komposition, jag har fokuserat på det akustiska, för att göra lyssnandet och reflektionen ledande i barnens upplevelse. Röst, musik och poesi vävs samman till ett verk om en flicka och hennes mor, som tillsammans tar adjö av mormor”, berättar Saga Gärde.

Maria Naidu spelar mamman tillsammans med flickan och mormorns inspelade röster, som talas av Yamina Jebril och Isabel Rayo Planella. Maria Naidu är dansare och koreograf, och har under många år bl a jobbat som dansare i New York och på Malmö Stadsteater har hon tidigare medverkat i Blod och eld av Liv Strömquist och Ada Berger.

Saga Gärde är regissör och arbetar med scenkonst, film och dokumentära processer. Hon är utbildad på Stockholms dramatiska teaterhögskola i dokumentärfilm och hennes master på Teaterhögskolan i Malmö rör sig inom fältet Composed theatre. Hon har regisserat Anna Järvinen i rollen som Marie Antoniette på Drottningsholms slottsteater i ett drama skrivet av Iris Smeds. I samarbete med ljuddesignern David Gülich har hon gjort radiodrama för Sveriges radio av Athena Farrokhzads debut Vitsvit, 2014 och monologen Brev till en krigerska, 2016.

Felicia Mulinari är poet, lärare och skribent från Malmö. Hon medverkade som textförfattare i Malmö Stadsteaters uppsättning Vinnaren tar allt 2018, och nästa år debuterar hon med en diktsvit på Bonniers.

Labyrint har urpremiär på Studion 24 augusti och spelas till och med 13 oktober 2018.

LABYRINT
Av Felicia Mulinari och Saga Gärde
Urpremiär på Studion 24 augusti 2018
För barn 5-8 år

Regi: Saga Gärde
Scenografi, kostym och animationer: Wang & Söderström
Musik och ljud: David Gülich
Ljus: Sven-Erik Andersson
Mask: Siv Nyholm
I rollerna: Maria Naidu, samt Yamina Jebril (röst) och Isabel Rayo Planella (röst).

Malmö Stadsteater spelar nyskriven dramatik varvat med klassiker på tre scener: Hipp, Intiman och Studion.

Dockteater från hela Europa invaderar Stockholm

by

Marionetteatern fyller 60 år och firar med den fem dagar långa dockteaterfestivalen Pop up Puppets som mellan den 18-22 augusti bjuder in publik i alla åldrar till europeiska gästspel från nio olika länder. Festivalen är förlagd till flera av Kulturhuset Stadsteaterns scener vid Sergels Torg, men kommer även dyka upp ute på Stockholms gator och torg.

Ett pressmeddelande:

– Det som är extra spännande med Pop up Puppets är den bredd och den mångfald vi visar upp. Och festivalen kommer definitivt slå hål på myten om att dockteater endast är för barn, säger Marionetteaterns konstnärliga ledare Helena Nilsson. Det här är en konstform för alla, vuxna som barn, som dessutom når helt över språkbarriärer.

Under festivaldagarna möter publiken bland annat bulgariska teaterkompaniet Puppet’s Lab som prisats stort för sina innovativa föreställningar. Brittiska Pickled Image lyfter begreppet clownskräck till en helt ny nivå i vuxenföreställningen Coulrophobia. Dessutom medverkar jubilaren Marionetteatern själva med hyllade Da-Da-Da, teater för bebisar och Du och jag, ett ordlöst möte mellan dans och dockteater.

Marionetteatern introducerade modern dockteater i Sverige redan 1958 och har sedan dess utgjort en av grundpelarna inom svensk scenkonst. Man har sin fasta scen i Kulturhuset vid Sergels Torg, men är också en efterfrågad och hyllad gäst på festivaler och scener runt om i världen.

Pop up Puppets 2018: Teatro Gioco Vita (IT), Puppet´s Lab (BUL), Plexus Polaire (FR/NO), Compagnie La Pendue (FR) Teatro de Marionetas a Tarumba (POR), Pickled Image (GB) Teater My (DK), Livsmedlet Theatre (FI) Clive Chandler (UK), José Gil (POR), Irene Vecchia (IT), Milla Risku (FIN) och Marionetteatern (SE).

Scener: Marionetteatern, Kilen, Hörsalen, Studion, Brunkebergstorg, Norrbro
Målgrupper: För både barn och vuxna.
Språk: Dockteater är en visuell teaterform som ofta når över språkbarriärer. De föreställningar som inte är ordlösa spelas på engelska, eller i vissa fall på originalspråk. Introduktion till föreställningarna ges på svenska.