Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

ungdomar

Från premiären av Älvsborgsbron på Unga Dramaten

by

Älvsborgsbron
Unga Dramaten/Elverket
Premiär: 23 september 2011

Älvsborgsbron är skriven av 25 år gamla Johanna Emanuelsson som förra året vann Riksteaterns manuspris ”Ny text!” Hon går på Stockholm Dramatiska högskola och blev i år tilldelad Columbines debutantstipendium.

Redan när man kliver in i rummet där pjäsen snart ska utspela sig blir man uppmärksam på den annorlunda scenografin. Scenen är en upphöjd oktagonformad plattform som till en början är omgärdad av ett högt galler, vilken publiken sitter i en cirkel runt, och det ser ut som att det skulle kunna visas en match i cage-fighting på scenen. Någon cage-fighting blir det dock inte, istället får vi en intensiv uppvisning i scenkonst.

Regina är en aktivist som vill göra revolt mot och förändra det destruktiva och korrumperande samhället. Hon och hennes motståndsgrupp, bestående av tre, håller till i en källarlokal under Älvsborgsbron där de planerar sina statskupper, som dock inte alltid går så bra på grund av Reginas något instabila psyke.

Pjäsen börjar med att Regina blir utsläppt från vad som tycks vara en slags ordningsanstalt där hon varit i en vecka. Hon vill genast samla gruppen och börja planera för en ny statskupp men vännen och gruppmedlemmen Eskil föreslår att de just nu kanske kan gå och se en undergångsfilm istället. Men Regina är envis, hon vill gå till lokalen nu. Vad är det Eskil inte vill att hon ska se?

Det visar sig snart att Björn, den tredje medlemmen i gruppen tillika Reginas pojkvän, under veckan Regina varit borta hittat en ny tjej – Donna. Donna är helt annorlunda från Regina. Hon gillar att dansa på nattklubbar med sina tjejkompisar där de byter läppglans med varandra och är som tjejer är mest. Regina blir förstås uppriven av Björns svek, men det är när hon och Donna senare möts som något förändras hos dem båda.

Älvsborgsbron är en pjäs om drömmar, kärlek och revolution. Trots att jag vid ett tillfälle kände att det saknades en förklarande scen så tycker jag att Älvsborgsbron är välskriven och välspelad med en effektfull kombination av musik, ljus och koreografi och jag imponeras av skådespelarnas naturlighet, särskilt Alexandra Drotz Ruhns Donna och Davood Tafvizians Björn.

I rollerna: Kajsa Ericsson, David Book, Davood Tafvizian, Alexandra Drotz Ruhn, Lina Ljungqvist*, Agnes Hargne Wallander**

*Praktikant från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet
**Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö

Regi: Annika Silkeberg
Scenografi och ljus: Jenny André
Kostym: Helena Sjöstedt
Musik: Fredrik Arsæus Nauckhoff
Peruk och mask: Sari Nuttunen

Text: Mikaela Gustin

Bild: Davood Tafvizian, Agnes Harge Wallander, Alexandra, David Book, Lina Ljungqvist, Kajsa Ericsson. Foto: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Också ett sätt att satsa på ungdomar: fler kan äta ute oftare

by

Det där med ekonomi och hur ett land ska styras, ja det finns det många teorier kring.

Att den styrande moderatledda regeringen i Sverige vill satsa på ungdomar låter väl som något som vilken regering som helst  skulle kunna säga. Vi har alldeles för hög ungdomsarbetslöshet. Samtidigt som Sverige är det land i världen som har allra mest utbredd diskriminering av människor över 50 år på arbetsmarknaden.

Ja  vi vet väl alla att människor över 50 inte har något värde på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet att Sverige är det land där diskrimineringen av människor med livserfarenhet är mest utbredd. Sverige är det mest åldersdiskriminerande landet i världen. Och det går igenom i samtliga politiska partier.

Så att göra ett utspel som sägs vara till för att stödja ungdomar, det skulle vilket politiskt parti som helst kunna göra. Trist att inget parti kraftfullt gå ut med budskapet att vi måste skapa arbete åt alla.

Nå, hur ska då den moderatledda regeringen satsa på ungdomar?

Genom att sänka priserna på krogen så fler unga kan gå ut oftare och ta en matbit och ett glas eller två.

Expressen:

Regeringen kommer att presentera en stor ungdomssatsning.
I den ligger sänkt restaurangmoms, uppger regeringskällor för Expressen.se på måndagsmorgonen.
Detta innebär en stor seger för Centerpartiet som drivit frågan.

Nej, protesterar säkert någon. Detta förslag är för att ungdomar ska få jobb.
Jaha, ungdomar måste jobba inom krogbranschen. Det är vad den moderatledda regeringen vill.
Det är inte mycket till frihet, det. Att bygga upp arbetsmarknaden genom att tvinga in människor i branscher, det tror jag inte är någon bra väg. Hellre borde vi satsa på människors inneboende lust och engaemang.

Det är ju så att det är Centerpartiet som drivit frågan om att sänka restaurangmomsen framför allt. Finns det någon vinst för bönderna i detta kanske? Om fler går på krogen kommer restaurangerna att köpa in fler varor från bönderna?

Jag är inte emot att sänka restaurangmomsen. Inte alls. Jag tycker moms över huvudtaget är en dålig idé. Först jobbar vi och sedan betalar vi skatt på inkomsterna. Sedan ska vi betala en ny form av skatt när vi köper varorna.

Skatt i sig löser inte några problem. Jag vill ha ett samhälle där alla, både unga och gamla, som vill ha jobb kan få jobb. Samhället behöver resurser för att stå för bra vård, bra skolor och bra omsorg. Men det kräver inte nödvändigtvis högt skattetryck.

Om en regering menade allvar med att vilja satsa på ungdomar:
Ge ungdomar möjlighet att få praktik på arbetsplatser de är intresserade av.
Ge ungdomar möjlighet att starta eget genom bra utbildningar i att driva eget och ge dem mentorer.
Ge ungdomar möjlighet att utbilda sig inom områden de är intresserade av, alldeles för många utbildningar är alldeles för svåra att komma in på. Ungdomar som strulade i gymnasiet kan komma tillbaka och vilja satsa.
Öppna fler vägar in till jobb.

Och satsa på stöd till alla som inte har jobb – alla de förslag jag skissade på skulle kunna gälla alla.

Om inställningen i samhället är att det är bra att människor kan försörja sig själva, då borde varenda krona som satsas på att ge människor möjlighet att få jobb anses som välplacerade.
Men satsa på alla och satsa inte bara på krogjobb.

Den moderatledda regeringens förslag just nu kommer bara att föra med sig att de som redan har jobb och pengar kan gå ut lite oftare.
Vad är vitsen med det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Förortsungdomar satsar på papperstidningar

by

Runtom i Stockholms förorter har ung­domar de senaste åren startat nya tidningar. De tycker att man tidigare fått en alltför negativ bild av områdena, berättar Dagens Nyheter som i ett reportage träffat tjejerna som i Husby driver tidningen Nuförtiden.

DN har varit på ett redaktionsmöte med sex av tjejerna bakom tidningen, de är mellan 15 till 21 år. En av dem gör en artikel om Facebook:
–?Jag tänkte skriva om Facebook, att många är så beroende, säger Zeynep Yilmaz.
–?De sitter uppe halva natten och sen orkar de inte träffa sina kompisar eller släktingar dagen därpå. Och så vill jag göra en text om varför man blir kriminell. Det har jag undrat över länge, fortsätter hon.

En annan av tjejerna ska göra en jämförelse mellan olika förorter. Någon annan ska skriva om de offentliga nedskärningarna i området. Det som förenar dem och flera andra liknande tidningsprojekt i förorter till Stockholm är att de vill ge en annan bild av förorten än den negativa som de upplever att traditionella medier oftast ger. Det är intressant att de alla satsar på papperstidningar, trots att det egentligen skulle vara mycket billigare att göra webbtidningar.

–?Är det på papper är det påriktigt. Allt händer på internet ändå, i alla fall för oss ungdomar. Vi är ute på Facebook, vi msn:ar och mejlar, en stor del av vår värld är där. Vi behövde något mer äkta, något som man kan se och ta på, det blir mer på allvar då, säger Ailin Moaf.

Att en tidning på papper respekteras mer än en webbtidning- är det så? Jo, i många sammanhang är det så fortfarande så. Vi på Kulturbloggen.com har märkt det i en del sammanhang. När Ozzy Osbourne var på Sweden Rock fick inte alla ackrediterade fotografer fotografera hans konsert utan Ozzys manager valde ut tidningarna vars fotografer fick äran att plåta Prince of Darkness.
De som valdes ut var papperstidningar och tidningar med order ”rock” i sitt namn.
Vi märker också att annonsörer mycket hellre betala 100.000 för att ha en annons i en tidning som har en upplaga på 20.000 än köper en annons för 1.000 kronor på ett webbplats med 200.000 besökare.

Papperstidningarna är inte bortsorterade än, inte alls. Och när de unga i förorterna vill göra en tidning som ska få respekt väljer de att göra den i papper.

Vad betyder det? Håller pendeln på att slå tillbaka, är ungdomar trötta på webben? Eller ser de på webben som något som är till för Facebook, mail och kortare inlägg på Twitter och papperstidningar för längre artiklar och mer djuplodande diskussioner och reportage?

Fakta från DN om några av förortstidningarna som drivs av ungdomar:

Nuförtiden drivs av Megafonen, en ungdomsorganisation som vill öka inflytandet för ungdomar i Järva (det vill säga Stockholmsförorterna Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Kista, Husby och Akalla). Den görs av tio sommarjobbande ungdomar, och kommer att tryckas i 25.000 exemplar och delas ut till unga i Järva i augusti.

Lokala tidningar som görs av ungdomar i Stockholms förorter har funnits i omgångar. Några – som Shoo i Botkyrka, 128 i Skarpnäck och Vår Linje i Rinkeby – har precis som Nuförtiden gjorts av unga sommar­jobbare, vars löner har finansierats med hjälp av kommunala medel.

Andra tidningar som drivs av ungdomar (eller där unga är skribenter och fotografer) är Fokus Fisksätra i Nacka och South West i stads­delen Enskede-Årsta-Vantör.

Norra Sidan är en gratis lokal­tidning som sedan i mars i år delas ut i Järva varannan vecka, upplagan är 38.000 exemplar. Förlagan är Södra Sidan som sedan 2006 ges ut i söderförort och arbetar med så kallad medborgarjournalistik.
Här finns webbversionen av Södra Sidan.
——–

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Tre av fyra svenska ungdomar vill betala för musikstreaming, enligt ny rapport

by

Musiktjänsterna Wimp och Spotify är definitivt här för att stanna ett bra tag. Den slutsatsen drar jag när jag läser om en ny undersökning som visat att tre av fyra svenska ungdomar vill betala för musikstreaming.

Undersökningen är genomförd av Norstat på uppdrag av den skandinaviska musikstreamingtjänsten WiMP. Okey, det är klart att resultatet är något som Wimp (och för den delen Spotify också) gärna visar upp. Rapporten konstaterar:
Sverige är enligt en ny undersökning inte bara det land i Skandinavien med högst tillgång till musikstreamingtjänster – det är också svenskarna som säger sig vara mest betalningsvilliga. Allra mest positiva till att betala för streaming är de yngsta, som enligt undersökningen nu också både gjort sig av med sin cd-samling, och slutat ladda ner musikfiler olagligt.

Tyvärr har företaget som gjort rapporten inte lagt ut, inte ens som pdf-fil, och det är ju lite trist. För att vi ska tro på resultatet tycker jag de borde visa upp någon form av rapport förutom pressmeddelandet.

Här är pressmeddelandet i alla fall:

Enligt en undersökning genomförd av Norstat på uppdrag av den skandinaviska musikstreamingtjänsten WiMP utmärker sig alltså Sverige inom digital musikkonsumtion. Nästan en tredjedel av alla svenskar säger sig ha streamat musik under förra veckan – och i åldergruppen under 30 är siffran 55 procent.
Hela 73 procent av unga svenskar säger att de kan tänka sig att betala för en musikstreamingtjänst, mot 58 procent i befolkningen totalt, vilket också är den högsta siffran bland de skandinaviska länderna. 18 procent sätter som förbehåll för detta att tjänsten är till belåtenhet. I Norge under första kvartalet var den digitala musikomsättningen större än den fysiska, och streaming större än nedladdning.
”Betald streaming kommer bidra allt mer till att vända den nedåtgående trenden i svensk musikomsättning. Vi vet att om vi bara kan erbjuda en tillräckligt bra tjänst, så är folk beredda att betala. Det handlar om att ge det där lilla extra, snyggt och enkelt,” säger Fredrik Zmuda, Sverigechef för WiMP.
Undersökningen visar att den överlägset viktigaste faktorn för svenskarnas val av musiktjänst är att tjänsten ger enkelt tillgång till gamla favoriter. Två i prioritetsordningen kommer att man får tillgång på alla plattformer, såsom dator, mobil och så vidare.
”Vi jobbar mycket med att göra det lätt för folk att hitta rätt bland alla miljoner av låtar som finns i WiMP och att lyfta upp både nya och gamla favoriter i olika genrer. Exempelvis har vi nu exklusiva albumversioner av både Timbuktus och Mauro Scoccos nya album, Fina album och låtlistor med Sverigeaktuelle Bob Dylan, Festivalspellistor för de bästa festivalerna skapade av musikjournalister som Fredrik Strage och Kristin Lundell”, säger Fredrik Zmuda.
Den yngre generationen har enligt undersökningen redan gjort sig av med CD-samlingen, över hälften säger de har städat undan, slängt, gett bort eller sålt CD-skivorna, mot totalt 26 procent bland alla svenskar.
Ökningen i streaming påverkar också andelen som laddar ner musikfiler olagligt. 37 procent säger att de inte längre beskäftigar sig med detta och siffran är ännu högre bland de yngsta, där 46 procent svarar detsamma.
Undersökningen genomfördes under juni månad av analysbolaget Norstat på uppdrag av musiktjänsten WiMP och omfattade totalt 3000 personer, med 1000 i vardera Sverige, Norge och Danmark.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dvd-recension: Det vita bandet: Skoningslöst träffande

by


Ute öser snön ner. Någon mer som är filmintresserad och lite krasslig och då slipper undan julstöket någon dag och kan ägna den åt att hyra någon film? Själv lyckades jag välja Michael Hanekes flerfaldigt prisbelönade skoningslösa film ”Det vita bandet”.

Handlingen utspelar sig i en protestantisk by i norra Tyskland 1913.1914 på randen till första världskriget. Det är en berättelse om några barn och tonåringar som sjunger i kyrkokören och deras familjer: baronen, förvaltaren. prästen, barnmorskan och bönderna.

Märkliga utstuderat grymma händelser inträffar. Byns doktor råkar ut för en svår ridolycka när han rider sin morgonritt och någon har fäst en nästan osynligt hård ståltråd så hästen stupar och doktorn blir svårt skadad. Baronens lille pojke blir svårt misshandlad och hus brinner. Jag kan inte berätta alla händelser, vill ju inte förstöra filmen.

Byns pastor har sex barn som han håller i hårda tyglar. När de två äldsta barnen – som är yngre tonåren . kommer för sent hem till middagen får hela familjen lägga sig utan mat. De två tonåringarna får också beskedet att de nästa kväll vid middagen ska få tio rapp med rottingen inför sina syskon och därefter ska fadern träda på dem ett vitt sidenband som de ska få bära fram tills han och hans fru åter kan lite på dem.
I sin totala självgodhet talar pastorn om att det smärtar honom att behöva straffa dem.

När äldste sonen börjar se trött ut på dagarna inser pastorn att sonen börjat få sexuella känslor och han får sova med händerna bundna för att inte kunna röra sin snopp. Pastorn är övertygad om att pojkar kan dö av att onanera.

Barnen tilltalar sin pappa med ”Herr Vater”. Ungefär ”herr fader”.

Barnen tar emot bestraffningarna tåligt, visar ingen ilska eller något hat gentemot föräldrarna. Det är en värld av disciplin som de tar för naturlig. Givetvis bubblar det då under ytan. Och de unga män som utsattes för denna sadism under sin uppväxt blev sedan de unga soldater som gick ut i första världskriget.

På baksidestexten står:
Ska vi fråga oss om dessa händelser var ett förebud för det som många år senare exploderade i Nazityskland? Föddes här fröet till de tragedier som sedan följde?

Jag tycker att det är att göra det lite för lätt för sig. Visserligen är den stenhårda disciplin som barnen levde under där något som många kan tycka är främmande idag. Men disciplin och maktutövning finns maktmissbruk finns av olika grader överallt och dessa maktens män, som pastorn har en tendens att vara svämma över i sin självgodhet. Filmen handlar om mycket mer än vad som mynnade ut i nazismens sadism. Filmen visar vad som händer när barns rätt till respekt kränks. Och det kan ske om och om igen, tyvärr, i olika religioner, i olika samhällsstrukturer …

Filmen är stark och jag kan inte riktigt komma undan. Scener ur den har bränt sig fast och jag ser dem in mitt inre då och då. Skådespelarna är mycket bra, bilderna skarpa och lämnar ändå kvar åt oss själva att tänka och fundera.

Jag håller helt med Malena Jansson i SVD:

Orsakssammanhang pekas inte ut utan antyds, publiken skrivs inte på näsan utan ges en lätt lätt vink. Och bjuds därtill, lite överraskande, på en smekning i form av en kärlekshistoria mellan den rart rundkindade magistern och den unga fnissiga barnsköterskan, vilket får filmen att enkelt kvala in som österrikarens mest ömsinta.

Johan Croneman på DN gav filmen betyg 4 när det släpptes på bio
Betyg 5 hos Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,