• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms stadsteater

Teatervåren 2019 på Stockholms stadsteater: fantastiska väninnor, män som våldtas, teateropera 2.0, eko-thriller och en halsbrytande jungfrulek

16 oktober, 2018 by Redaktionen

Foto: Carl Bengtsson

Våren 2019 flyttar all teater vid Sergels torg ut till nya spelplatser runt om i Stockholm. Verksamheten kommer finnas från norr till söder, från öst till väst och mitt i city. Teatervåren gör Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Årsta Folkets Hus, Folkoperan, Södra Teatern, Teater Giljotin, Dansens Hus, Nationalmuseum och Stockholms konstnärliga högskola (SKH)/institutionen för scenkonst.

Ett pressmeddelande berättar om Kulturhuset stadsteaterns teatervår 2019:

Carl Bengtsson
Vårens stora pjässatsning är Min fantastiska väninna som för första gången sätts upp i Skandinavien, premiär 1 mars. Tillsammans med Folkoperan sätts Tolvskillingsoperan upp – folkets teater och folkets opera utlovar rännsten och enorm musikalisk skönhet. På Södra Teatern spelar Elisabet Carlsson våldtäktsman i Män kan inte våldtas, baserat på Märta Tikkanens klassiker, urpremiär 2 februari. I samarbete med Teater Giljotin sätter Kulturhuset Stadsteatern upp fyra pjäser. Projektet Stockholm berättar, där stockholmarnas egna historier berättas på scen, kommer under 2019 att utvecklas vidare och i utökad form!

– Äntligen biljettsläpp för vår spännande flyttvår! Vi kommer vara förbluffande nära vår publik på många nya fantastiska spelplatser med en fullmatad repertoar. Nyskrivet svenskt, nyskrivet europeiskt, klassiker som de är, nytolkningar av klassiker, opera och dans. Kulturhuset Stadsteatern är redo att möta nygammal publik runt om i hela Stockholm som vill ha mer drama i sina liv, säger Anna Takanen, teater- och scenkonst chef, Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Årsta Teater
Ferrante-febern kommer till Årsta. I vårens stora pjässatsning är det Ruth Vega Fernandez och Maja Rung som gestaltar de fantastiska väninnorna i pjäsen Min fantastiska väninna! Pjäsen sätts för första gången upp i Sverige och Skandinavien och är baserad på Elena Ferrantes fyra romaner om den mystiska, oersättliga och fantastiska kvinnliga vänskapen: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet. Romanerna skapade den så kallade ”Ferrante-febern” över hela världen. Dramatisering April De Angelis, regi av Maria Sid, nytillträdd biträdande teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Publik- och kritikerhyllade pjäsen Bang flyttar ut till Årsta Teater och får efterlängtad nypremiär 24 januari. Regi står Frida Röhl för, efter text av Magnus Lindman och i rollen som den banbrytande reportern Barbro Alving ser vi Anna Takanen. Under hösten 2018 spelas Bang på Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg. Under våren 2019 gör Bang även gästspel på vår scen i Vällingby.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Folkoperan
Teater + opera = kärlek på största allvar! Till våren samarbetar Kulturhuset Stadsteatern med Folkoperan i Joseph Haydns odödliga körverk Skapelsen. Om jordens skapelse, Adam och Eva. I rollerna från Kulturhuset Stadsteatern ser vi bland andra Annika Hallin och Samuel Fröler, från Folkoperan, operasångarna Jesper Säll, Susanna Stern och Martin Hatlo. Premiär på Folkoperan 6 april 2019 i regi av Mellika Melouani Melani.

Foto: Matilda Rahm
Till hösten 2019 når samarbetet nya höjder i den stora produktionen av Tolvskillingsoperan. Det blir rännsten, det blir musikalisk skönhet, det blir skådespelare, operasångare, burleskartister, en kör och en riktig operaorkester. Premiär 11 september. Medverkande: Fredrik Lycke, Sven Ahlström, Karolina Blixt, Maja Rung, Lennart Jähkel, Peter Gardiner, Angelika Prick, Sanna Gibbs, dansare, kör, Folkoperans orkester med flera.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Södra Teatern Män kan inte våldtas – eller? I rollen som Tova; bibliotekarien, hämnerskan, våldtäktsmannen, ser vi Elisabet Carlsson. Urpremiär den 2 februari för Män kan inte våldtas som bygger på den finlandssvenska författaren Märta Tikkanens ständigt aktuella kultroman Män kan inte våldtas. Här i dramatisering av Lo Kauppi. När romanen utgavs 1976 i Sverige blev den direkt ett viktigt inlägg i debatten för kvinnorörelsen – och är det än idag. Lo Kauppi har länge varit en viktig röst i dagens kvinnorörelse och samhällsdebatt, och undersöker ofta i sitt konstnärskap frågor som rör sexualitet kopplat till genus och feminism. Också i ensemblen ser vi Sven Ahlström, Angelika Prick, Christer Fant, Eva Stenson och Nils Wetterholm. Kulturhuset Stadsteatern <3 Dansens hus
Shakespeare in Love, som under hösten 2018 bjuder på storslagen Hollywood-romantik på Stora scenen, flyttar 2019 ut till Dansens hus med nypremiär 13 april. Regi av Ronny Danielsson som tidigare satt upp succéer som Billy Elliot och Cabaret. I huvudrollerna som de älskande tu Alexander Karim och Sofia Ledarp.

Ytterligare en stor pjässatsning får premiär på Dansens hus under 2019, men det återkommer vi till senare i december!

Kulturhuset Stadsteatern <3 Teater Giljotin
Jungfruleken är baserad på ett verkligt kriminalfall från 30-talet. Två systrar som älskar att hata sin arbetsgivare, som i sitt hat går så långt att det slutar med ond bråd död. Skriven av dramatiken Jean Genet under tiden han själv satt i fängelse. Här i en queertolkning med Robin Keller, Robert Fux och Åke Lundqvist i rollerna. Premiär 25 januari. Regi av Richard Turpin – skådespelare, regissör och en av grundarna av Teater Tribunalen.

Den 22 mars får Tiggarna urpremiär. Vad har tiggarna i vårt samhälle gjort med vår självbild? Dramatikern Mia Törnqvist undersöker vårt förhållningssätt till människor som tigger för sitt levebröd i det offentliga rummet. Annika Hallin regidebuterar! I ensemblen ser vi Andreas Kundler, Ann-Sofie Rase, Samuel Fröler och Eva Rexed.

Barnen utspelar sig i skuggan av en kärnkatastrof. En nyskriven, kritikerhyllad, brittisk eko-thriller av unga stjärndramatikern Lucy Kirkwood som innefattar både klimatångest och ett intimt triangeldrama. I rollerna ses Peter Andersson, Katarina Ewerlöf och Gunilla Röör. För regi står Stefan Metz. Skandinavienpremiär 22 februari.

#Metoo blir pjäs! Backstage fångar debatten på en teater där något har hänt i ensemblen. Inget är sig likt längre. Men vems berättelse är sann? Och hur går de vidare? Regi Kia Berglund, konstnärlig ledare på Teater Giljotin. Urpremiär 12 april, med bland andra Angelika Prick, Elisabet Carlsson och Sven Ahlström i rollerna.

Kulturhuset Stadsteatern <3 Nationalmuseum
Transformationer – vi undersöker kroppsideal, porträttposer och hierarkier. Med utgångspunkt från verk ur Nationalmuseums samlingar utforskas porträtt och kroppsspråk tillsammans med museibesökarna, möten där vi med hjälp av skådespelarna Robert Fux och Ann Petrén kan bygga en interaktiv bro mellan nu och då. Transformationer är ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern och Nationalmuseum med början den 20 april 2019.

Kulturhuset Stadsteatern <3 SKH/Institutionen för scenkonst
Från november 2018 kommer Kulturhuset Stadsteatern ha ett utvecklat samarbete med SKH, institutionen för scenkonst gällande lokaler, resurser och praktikarbeten inom ett flertal av Kulturhuset Stadsteaterns produktioner. Samarbetet kommer fördjupas under våren 2019 i SKHs studenters examensproduktioner. Dessa produktioner kommer presenteras senare och produceras under våren.

Barn och ung
I Vällingby har Alexander Salzbergers nyskrivna pjäs Äkta känner äkta urpremiär 16 mars. Pjäsen handlar om Amir som är Dramatenskådespelare och publicerad författare. Amir bestämmer sig för att återvända till barndomsvännerna i Vällingby för att göra en dokumentärfilm om sin uppväxt. Vad var det som hände egentligen, då när de var femton år? Vem var äkta? Från 13 år. Regissör Olof Hanson.
I Vällingby kommer även två av Sergelsscenernas succér att gästspela våren 2019: Bang och Leif. Leif, berättelsen om Leif Andrée får nypremiär 29 januari. I rollen ser vi Leif Andrée, med på scen är även musikern Susanna Risberg. Regi Ole Anders Tandberg.

I Skärholmen fortsätter Joakim Sten och Carolina Frände sitt framgångsrika samarbete. Senast aktuella på Kulturhuset Stadsteatern med hyllade pjäsen Krilon. Våren 2019 gör de Sherlock Holmes – det vita hjärtat urpremiär den 22 februari, en pjäs inspirerad av Arthur Conan Doyles berättelser. I huvudrollen ser vi guldbaggevinnaren Maria Sundbom. Berättelsen utspelar sig i London men handlar om kolonialismens grymhet. Från 16 år. Våren 2019 flyttar Marionetteatern in i Skärholmen, först ut är Alice – baserad på Lewis Carrolls klassiker. Formatet är litet och fantasin stor. Regi av Helena Nilsson. Nypremiär i Skärholmen den 23 februari 2019.

Hösten 2018 är det sista chansen fram till återflytten 2020 att se teater på våra klassiska scener vid Sergels torg. Stora scenen, Lilla scenen, Klarascenen, Marionetteatern och Kafé Klara.
Senare i höst återkommer stadsteatern med information om var deras utställningar, konserter, litteratur- och debattsamtal tar vägen.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater

Teaterkritik: Krilon på Stockholms stadsteater

18 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Markus Gårder

Krilon
Efter romantriologin av Eyvind Johnson
Dramatisering av Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Premiär 17 augusti 2018 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

Vad kan mänskligheten göra för motstånd när stöveltrampen från det omänskliga närmar sig? Eyvind Johnsons romantrilogi utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Både Danmark och Norge var ockuperade av de tyska nazisterna och Sverige upprätthåll en neutralitetspolitik som stod under stark press. Det är oroväckande hur aktuell situationen känns.

Premiärföreställningen fick stående ovationerna och det var välförtjänst. Trots att föreställningen är nästan fem timmar lång känns det aldrig seg eller för utdragen.

Manusförfattare och regissör har valt att rama in uppsättningen av ytterligare en berättelse: att spela upp föreställningen som om den vore en provföreställningen med en granskningsnämnd närvarande i publiken och att det görs i en tid då censurförhållanden införts i Sverige: en teateruppsättning får inte innehålla något politiskt och nu har skådespelare och övriga scenkonst-arbetare att se till att hålla sig inom rådande riktlinjer. Spelet av berättelsen ur romanen avbryts därför av och till av diskussioner mellan scenarbetare och mitt i alltihop bryts det hela och regissören kallas till teaterledningen.

Denna metateater som ram förstärker frågeställningarna om vad konst/kultur är och om motstånd mot fascism och motstånd mot censur och knyter frågorna ännu tätare till vår tid. Det hade dock inte behövs för berättelsen håller bra nog för att få publiken att ta till sig ämnet. Däremot gör metateatern att det blir en bra krydda av fars och komedi som jag känner gör att föreställningen aldrig känns så lång som den i tid faktiskt är.

Skådespelarna genomför med bravur denna maratonföreställning som är skrämmande välplacerad i tiden. Att göra scen av en romantrilogi är ingen lätt utmaning. En roman innehåller så mycket – att göra på det här sättet ger ändå berättelsen rättvisa. Vi får följa flera olika livsöden och samtidigt behålls den stora grundfrågan och kulturens motstånd mot diktatur. Scenografin förstärker regissörens val av hur dramat ska förmedlas. Scenbilder är medveten rörig med lättflyttade delar som plakat som blir träd, husfasader, en dörr, en hög med stolar.

Eyvind Johnsons trilogi om mäklaren Johannes Krilon: Grupp Krilon, Krilons resa och Krilon själv, bygger på totalt 1-800 sidor. Krilonsviten kallas ofta motståndsromanerna. Eyvind Johnson skrev dem under tidigt 1940-tal, mitt under brinnande världskrig, när inget ännu var avgjort. Nazismen var på frammarsch. Likaså fascismen, och i Sverige svarade man med att föra neutralitetspolitik. Mot allt detta gjorde Eyvind Johnson motstånd genom fastighetsmäklaren Johannes Krilon.

Carolina Frände, regissör säger om uppsättningen i ett pressmeddelande:

– Krilon handlar om hur lätt det är att överge – och vad som krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar när totalitärt språkbruk, manipulation och förtryckarmekanismer normaliseras. Johnsons berättelse blir avstampet för en föreställning som rör sig i ett helt samtida, mycket skrämmande, samhällsklimat. Inför valet 2014 arbetade vi med Ansvaret är vårt/Tingsten. Krilon blir en sorts uppföljande imperativ inför årets val, säger Carolina Frände.

Övrig produktion:
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Ljus Karl Svensson
Mask Erika Nicklasson
Komposition och ljud Patrik Patsy Lassbo
Koreografi Anna Ståhl
Dramaturg Åsa Lindholm

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Krilon Pablo Leiva Wenger
Hovall Angelika Prick
Olesén m.fl Emil Almén
Lydia m.fl Tove Edfeldt
Cedin m.fl Simon Rodriguez
Odenarp m.fl Peter Gardiner
Minning m.fl Anders Johannisson
Verolyg m.fl Astrid Kakuli
Ombudet m.fl Robin Keller
Segel m.fl Eva Rexed
Berättaren Maria Sundbom
Frid m.fl Lotti Törnros
–
Barnstatist Frances Vogel och Noomi Blomme Stahlhammer

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Kulturpolitik, Recension, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: Besök av en gammal dam med Marie Göranzon

10 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Bengt Wanselius

Besök av en gammal dam
Av Friedrich Dürrenmatt
Översättning: Britt G Hallqvist
Regi: Katrine Wiedemann
Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Mats Öhlin
Ljud: Kristian Oscarsson
Maskdesign: Sara Lycke och Maria Reis
Premiär 9 mars 2018 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm

En skrämmande berättelse om vad människor kan förmås att göra för välfärden, för att få ett lyxliv och pengar. Den ikoniska svenska skådespelerskan Marie Göranzon debuterar på Stockholms stadsteaters stora scen i en grym och absurd skildring av hur människor i grupp kan förmå sig till att utföra de mest grymma handlingar. En skildring av hur vanliga hyggliga medborgare till och med kan begå mord i grupp för att rädda ett välmående liv.

Marie Göranzon spelar miljardärskan Claire Zachanassian som efter 45 år återvänder i stor stil till sin solkiga lilla barndomsstad. Hon tas emot av borgmästaren och stadens förnämsta invånare som haft ett möte där de beslutat att herr Ill, som har hennes ungdomskärlek när hon bodde i staden, ska flörta med henne för att förmå henne att sponsra staden som är näst intill bankrutt. Claire är dock inte så lättlurad. Hon har skinn på näsan och är ute efter hämnd. Hon lovar staden en miljard, på ett villkor. Hon kräver hämnd på herr Ill. Han övergav henne när de var unga och han gjort henne med barn. Claire kräver att någon av stadens invånare ska döda herr Ill.

Spontant, direkt, säger borgmästaren och alla invånare nej. De kan inte begå brott, de kan inte döda, för att få pengar. Sakta men säkert börjar medborgarna ändå att utnyttja möjligheten till en bättre tillvaro. De börjar handla på kredit och börjar vänja sig vid att ha tillgång till pengar.

Regissören Katrine Wiedemann har valt att förlägga scenen som en cirkusscen med publik på båda sidor och att låta skådespelarna agera som typer, schabloner, istället för mänskliga karaktärer. Jag tycker dramat förlorar på det. Handlingen är så skrämmande att det fungerar inte riktigt att göra det till en komedi och det märks genom att det inte kommer så mycket skratt från premiärpubliken. Det är mer ett drama, men för att fungera borde karaktärerna få djup.

Det är synd att ha Marie Göranzon tillsammans med flera ur den svenska skådespelareliten på scen och ändå får de inte agera mer än som klichéer. Jag tänker att regissören gjort detta som ett medvetet val för att det ska handla om vad gruppen människor kan förmås göra och att det inte skulle handla om de enskilda individerna. Men trots det är varenda en i gruppen en unik individ. Att ta steget och agera med gruppen bygger ändå på att varje individ gjort en inre resa. Jag tror iscensättningen hade vunnit på att vi kommit några karaktärer närmare. Också Marie Göranzons Claire är för ensidigt skildrat. Tvekar hon aldrig inför att hennes ungdomskärlek ska dödas?

Den schweiziske författaren Friedrich Dürrenmatt skrev dramat 1956 (tyska: Der Besuch der alten Dame). Filmen Besöket från 1964, med Ingrid Bergman i huvudrollen, bygger löst på pjäsen. Likaså filmen Hyènes från 1992 i regi av Djibril Diop Mambéty. Skildringen av det våld som förtryck som människor i grupp kan utföra tillsammans är om möjligt ännu mer aktuellt idag. Att en stor grupp människor kan förmås att begå mord har hänt många gånger genom historien, inte bara nazisterna har utrotat människor, än idag upprepas det: se bara vad IS och andra fundamentalistiska islamistiska grupper är beredda att göra och gör. Jag ser också berättelsen som en metafor för hur nutidens människa för sin välfärds och bekväma tillvaros skull är beredd att ta död på vår jord.

Fakta om regissören från ett pressmeddelande:
Danska regissören Katrine Wiedemann har haft stora framgångar med sina egensinniga tolkningar av klassiker, på Kulturhuset Stadsteatern har hon bland annat satt upp Peer Gynt med Magnus Krepper i titelrollen (2012) och Hamlet med Gustaf Skarsgård (2009). I Sverige har hon även uppmärksammats för Romeo och Julia (2002) i samarbete med Cirkus cirkör som spelades på Elverket och Havsfruen (2005) i samarbete med Teater Kaleidoskop.

– Jag har alltid velat sätta upp Besök av en gammal dam, den är så oerhört aktuell idag trots att den är skriven i en helt annan tid! Fokus på maktbalansen mellan kön, kapitalismens kraft, pressens makt, etc – den känns självklar att sätta upp just nu, just i Stockholm. I Durrenmatts universum finns den mest groteska humorn och de svarta stämningarna sida vid sida, det är ett universum som ställer oss många relevanta frågor idag, säger Katrine Wiedemann.

I rollerna:
Claire Marie Göranzon
Ill Dan Ekborg
Ills fru Kirsti Stubø
Ills dotter Lotti Törnros
Ills son Pablo Leiva Wenger
Borgmästaren Allan Svensson
Prästen Gerhard Hoberstorfer
Läraren Samuel Fröler
Doktorn Leonard Terfelt
Polisen, domaren Ulf Eklund
Journalisten Tim Dillman
Swing Henrik Hellström och Sylvia Rauan

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Recension, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Kärlek och hämnd när Marie Göranzon gör debut på Stora scenen på Stockholms stadsteater med Besök av en gammal dam

8 mars, 2018 by Redaktionen

Foto: Bengt Wanselius

Den 9 mars 2018 är det premiär för Besök av en gammal dam i regi av Katrine Wiedemann. I huvudrollen som hämnerskan Claire Zachanassian ser vi Marie Göranzon, som med detta gör sin debut på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
I stor stil återvänder Claire Zachanassian efter 45 år till sin solkiga lilla barndomsstad. En välkomstkommitté är på plats och förväntningarna på topp – Claires enorma förmögenhet skulle kunna få stan på fötter igen. Hoppet står till hennes ungdomskärlek Alfred Ill som självsäkert menar att han har Claire ”som i en liten ask”. Där har han fel. Claire har trots sju avverkade äkta män inte glömt Ill. Och hur deras kärlekshistoria slutade …

Besök av en gammal dam är en svart komedi om allt det som ryms inom människan – gott och ont.

– Hämnden är central i den här historien, och kärleken som till slut kräver den. Och att det är en kvinnas kärlek som kräver det ultimata offret. Men också vad pengar och makt betyder och gör med oss människor, säger Marie Göranzon.

I rollen som Alfred Ill ser vi Dan Ekborg. Marie Göranzon och Dan Ekborg har mötts på scenen två gånger tidigare. Dels som mor och son i Thorsten Flincks legendariska uppsättning av Lång dags färd mot natt (1998) på Dramaten, för vilken Göranzon belönades med O´Neill-priset. Och i Dubbeltrubbel av Marc Camoletti som gick på Vasan 1995-6, där Marie Göranzon spelade frun i huset och Dan Ekborg hennes unge älskare.

I övriga roller Kirsti Stubø, Lotti Törnros, Pablo Leiva Wenger, Allan Svensson, Gerhard Hoberstorfer, Samuel Fröler, Leonard Terfelt, Ulf Eklund och Tim Dillman.
Danska regissören Katrine Wiedemann har haft stora framgångar med sina egensinniga tolkningar av klassiker, på Kulturhuset Stadsteatern har hon bland annat satt upp Peer Gynt med Magnus Krepper i titelrollen (2012) och Hamlet med Gustaf Skarsgård (2009). I Sverige har hon även uppmärksammats för Romeo och Julia (2002) i samarbete med Cirkus cirkör som spelades på Elverket och Havsfruen (2005) i samarbete med Teater Kaleidoskop.
– Jag har alltid velat sätta upp Besök av en gammal dam, den är så oerhört aktuell idag trots att den är skriven i en helt annan tid! Fokus på maktbalansen mellan kön, kapitalismens kraft, pressens makt, etc – den känns självklar att sätta upp just nu, just i Stockholm. I Durrenmatts universum finns den mest groteska humorn och de svarta stämningarna sida vid sida, det är ett universum som ställer oss många relevanta frågor idag, säger Katrine Wiedemann.
Besök av en gammal dam som skrevs 1956 av Friedrich Dürrenmatt, har satts upp en gång tidigare på Stockholms stadsteater, då i regi av Hilda Hellwig (1993) och med Claire Wikholm och Sven Wollter i rollerna som Claire Zachanassian och Alfred II.

BESÖK AV EN GAMMAL DAM
AV FRIEDRICH DÜRRENMATT
Premiär 9 mars 2018 på Stora scenen

Översättning: Britt G Hallqvist
Regi: Katrine Wiedemann
Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Mats Öhlin
Ljud: Kristian Oscarsson
Maskdesign: Sara Lycke och Maria Reis

I rollerna:
Claire Marie Göranzon
Il Dan Ekborg
Ils fru Kirsti Stubø
Ils dotter Lotti Törnros
Ils son Pablo Leiva Wenger
Borgmästaren Allan Svensson
Prästen Gerhard Hoberstorfer
Läraren Samuel Fröler
Doktorn Leonard Terfelt
Polisen, domaren Ulf Eklund
Journalisten Tim Dillman

Swing Henrik Hellström och Sylvia Rauan

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater

Teaterkritik: Ilya – En seg minnesförlust utan klarhet med ett förlorat barn i centrum

5 mars, 2018 by Lotta Altner

Foto: Bengt Wanseliu

Ilya
Manus och regi Lars Rudolfsson
Musik Frida Hyvönen
Scenografi Robin Wagner
Kostym Kersti Vitali Rudolfsson
Ljus Linus Fellbom
Ljud Camilla Nässström, Johan Ehn
Stockholms stadsteater, föreställning söndagen den 4 mars 2018 (urpremiär 2 mars 2018)

När livet krisar, när allt går åt skogen och vi tappar fotfästet, så är vi i Sverige inlindade i en falsk förhoppning. Vi tror villkorslöst att nära, kära eller samhället kliver in och reder upp allt åt oss. Vi tror att om vi går till polisen så kan de lösa alla brott, vänder vi oss till sociala myndigheter så försvaras de värnlösa och går jag hem så kan någon krama mig lugn och lycklig igen. Vi glömmer de mänskliga faktorerna, det mörka i oss och att varje människa trots allt står sig själv närmast. Ingenting är fullkomlig eller perfekt, framförallt inte när det krisar.

Mary hamnar på en polisstation och har tappat minnet. Hon minns enbart att hennes dotter är borta och hon minns inte ens vad hon heter. Hon får arbetsnamnet Ilya efter en gammal bortsprungen hund. Polisen förstår sig inte på henne dessutom och är upptagen i byråkratiska processer. Hemma har Mary en pojkvän (barnets far) som är våldsam och som suger ur henne kraft och energi. Var ska man börja för att göra det bortsprungna barnet rättvisa? Avstånden mellan de ena och andra processerna är alldeles för långt. Ingen början eller slut på något, leder till något väsentligt för 8-åringen, ”…folk pratar bara sönder en…” och ”har jag rätt till en advokat för jag känner mig lurad…”. Föreställningen tar upp ett viktigt problem och det är hur chock och förtvivlan påverkar oss. En minneslucka kan drabba oss alla om påfrestningen i verkligheten blir för stor. Man behöver vara oerhört frisk och allert för att kunna försvara sig i tuffa stunder. Modern tas inte på allvar någonstans och barnet försvinner mellan stolarna.

Scenografin har innerligt funnit sina amerikanska toner och unikt vackra lösningar i grått. Det gör att tempot mellan de skilda platserna går att lösa genom genialiska skjutdörrar och tydliga skyltar och möbler. Att ensemblen är så stor och rollerna så många, höjer också möjligheten till tolkningar av historien. Tack vare antalet människor på scen orkar man hålla nyfikenheten uppe.

Mest förunderligt i föreställningen är de hat mot idrott som en socialsekreterare påvisar i samtal, i kombination av en vulgär styvpappa som från ingenstans vill knäppa upp byxorna och uttrycker att oknullade kvinnor är det värsta han vet. Förutom att enbart försöka chocka, vet jag inte riktigt var all den passiva aggressiviteten hör hemma. Självklart vinner tillfälligheternas hysteriska uttryck skratt bland nervösa åskådare. Däremot känner jag mest sorg över att man inte kunde hittat på något annat än att stereotypt slå ner på kvinnors eventuella ointresse för sport och mäns förtryckande sexualitet.

Föreställningen innehåller rytmisk och vacker musik. Samtliga i ensemblen gör individuellt unika sånginsatser där ord och musik är i full harmoni med varandra. När även dans tillförs, ger de helhetsbilden just den där extra finessen som gör byråkratin lättare att acceptera om ej respektera. Lättsamheten gör det tragiska något komiskt. Samhällsapparater sviker oss ju när den inte främjar och räddar. Satiren slår hårt eftersom det är människan som är den största felande länken. Hur skyddar vi oss mot oss själva?

Mary skadas och hjälps lika mycket av de som menar väl och de som vill skada henne. Jag lämnas med känslan att behöva ifrågasätta den goda- och den onda gärningen. Gör vi gott när vi gör väl för någon och vår egen vinning är lika stor? Är något en ond handling om vi slumpmässigt råkat skada någon annan eller är det syftet som räknas? Stackars Mary far dock illa oavsett och det gör dottern också.

Manuset är allt för långt och vid många tillfällen känns det som om syftet är att utmatta oss gång på gång i samma frågeställningar kring dotterns försvinnande och moderns förtvivlan. Metoden leder dock inte till fler insikter, utan snarare till avskärmning från tidens gång. Publiken är vid några tillfällen beredd att ge upp och gå därifrån. En känsla av tjat och undervärdering av publikens intelligens infinner sig. Kanske är manuset att för ambitiöst och uppfattas därmed som något pretentiöst? Kasten mellan nu- och dåtid gör inte heller att handlingen håller ihop. Jag kan inget annat än tänka, ”…finns det ingen tråd som håller samman allt…”

Medverkande skådespelare Birthe Wingren, Lars Lind, Robin Keller, Sven Ahlström, Fredrik Lycke, Per Sandberg, Gunilla Röör, Ksenia Timoshenko, Odile Nunes, Johanna Lazcano, Richard Sseruwagi, Andreas Kundler, Ada Höstman/Hilda Söderman (antingen eller i föreställningen d.v.s. dottern som 8 åring)

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Recension, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 27
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

3/10 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Musikerförbundet ser med oro på en … Läs mer om Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Svenska PEN:s styrelse har beslutat att … Läs mer om Tucholskypriset 2025 tilldelas Phạm Đoan Trang

Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

Beata Hedman och Marie Delleskog i … Läs mer om Premiär för Silver Star i regi av Mattias Nordkvist på Göteborgs stadsteater

ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

I bakgrunden Reinis Hofmanis, detail … Läs mer om ArkDes öppnar Sveriges första utställning om rollspel och design i alternativa världar

Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Anna … Läs mer om Esoteriskt äventyr med välbekanta musiker rör sig i gränsland – Necessities av Anna Einarsson

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells … Läs mer om Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

22 verk och 24 författare och … Läs mer om Här är de nominerade till Prisma Litteraturpris 2025

Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

A Big Bold Beautiful Journey Betyg 1 … Läs mer om Filmrecension: A Big Bold Beautiful Journey – genant och hopplöst

Filmrecension: Four Mothers

Four Mothers Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Four Mothers

Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

Bolero - Ravels eviga melodi Betyg … Läs mer om Filmrecension: Bolero – Ravels eviga melodi – strålande tolkning av Maurice Ravel

På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Alhierd Bacharevič Foto: Julia … Läs mer om På Dramaten: Författare från Belarus visar hur lögner kan växa till och förvandla både människor och hela länder

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in