• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

noah and the whale

Skivrecension: Noah And The Whale med Last Night On Earth

12 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Noah And The Whale
Album: Last Night On Earth
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-07

Nu är Noah And The Whale aktuella med sitt tredje album – Last Night On Earth.
Trots plattans ganska så deprimerande albumtitel så är låtarna harmoniska och positiva. Jag fylls med mer vårkänsla av den här skivan än år 2009’s The First Days Of Spring, det är nästan så att jag skulle vilja byta namn på dom. Men bara nästan.

För alla som gillar blandade toner av synth, klassiskt piano tillsammans med skönt poppigt rockgung och lite fiolstråk här och var så är det här en alldeles utmärkt skiva. Och för alla som fastnade för First Days Of Spring så är Last Night On Earth en mycket bra fortsättning på Noah and The Whale’s troligtvis långa musikkarriär.

Jag skulle vilja dra vissa liknelser mellan detta albumet och Jay Jay Pistolet’s ”Happy Birthday You” från 2008 och någonstans så får jag känslan av att det skulle kunna vara en skiva med filmmusik. Det känns inte så nytt och spännande men det funkar och framför allt så tror jag att på en stor scen i London med ett väldigt stort publikhav så funkar det nog också, väldigt bra.

Får inte missas: Life Is Life, Life Goes On och Waiting For My Chance To Come.

– L.I.F.E.G.O.E.S.O.N släpptes innan Last Night On Earth som ett smakprov på vad som skulle komma och enligt mig så är den skivans tiopoängare. För er som har hört den så tror jag inte ens att jag behöver förklara varför, för er som inte har hört den: LYSSNA, annars går ni miste om någonting riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Noah And The Whale, recension, musik, skivrecension, indie, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, noah and the whale, Popmusik, Recension, skivrecension

Skivnytt: Goldfrapp och Laura Marling

27 mars, 2010 by Redaktionen

Goldfrapp – Head First

Goldfrapp är ett sådant band som för vart nytt släpp verkar sträva efter att undankomma all form av klassifikation från såväl kritiker som fans. Från den atmosfäriskt filmiska knasterelektroniska debuten via stundtals roliga, stundtals irriterande infall på de tre albumen däremellan med fantastiska folkiga Seventh Tree som största utropstecken, har de nu landat i ett svulstigt åttiotalssound.

Om åttiotalet har varit en genomgående trend på 00-talet så är det få som egentligen har lyckats ro hem det helt; det har antingen blivit ironiskt blinkande eller för pretentiöst manierat. Därför är det så kul att höra hur självklart Goldfrapp rör sig mellan pulserande dansgolv och mer lågmälda ballader, allt med skimrande analoga synthljud utan att det låter tillgjort eller skämtsamt. Det är det mest lättillgängliga de presterat hittills och det på ett bra sätt. De verkar ha skippat de mer tillkrånglade sidorna hos deras tidigare musik och omfamnat ett mer direkt tilltal som gjort låtarna både bättre och mer drabbande. Lyckats uppfinna sig själva igen, bara det en enorm prestation.

Läs mer på Dagens Skiva, Expressen, Smålandsposten.

Laura Marling – I speak because I can

Laura Marling var bara 19 år när hon släppte fint charmiga debuten ”Alas, I cannot swim”. Detta är något som har tjatats sönder i varenda recension av den skivan, men det kändes väldigt relevant och ännu mer relevant när nu skiva nummer två kommer. Om ”Alas…” var charmigt snirklig i sina låtuppbyggnader så är ”I speak because I can” betydligt mörkare och mer genomarbetad. Marling har precis som sitt gamla band Noah and the whale tagit steget från den naiva folkpopen till en mer ”vuxen” engelsk och amerikansk folkmusik, mer ankrad i 70talet och pionjärer som Leonard Cohen och Joni Michell. Hon har mer gemensamt med Neko Case och Jason Molina än med Regina Spector som hon ofta jämförts med.I inledande suggestiva ”Devil Spoke” lyckas hennes altcountry till och med låta lika domedagsprofetisk som 16 horsepower, en stor bedrift i min bok.

Det är lätt att rada upp influenser men Laura Marling låter aldrig som en pastich; hon är alldeles för ärligt personlig och ambitiös för det, hon undanslipper genom ren vilja var generallisering och målar upp ett alldeles eget universum, hela tiden i perfekt balans mellan då och nu, mellan andra och sig själv. Arrangemangen, med banjo, körer och plockande gitarr är perfekta och Laura sjunger mer återhållet och mörkt vilket inte sällan ger mig rysningar av välbehag. Det är mindre direkt men därmed med ett mycket längre bäst-föredatum. Laura har precis som Goldfrapp gjort en fantastisk utveckling mot ett eget höst personligt sound och en gjuten skiva.

Läs mer på Aftonbladet, Gaffa, GP.


Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: 80-tal, country, folk, godfrapp, laura marling, noah and the whale, pop indie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Roofman Betyg 3 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Roofman – halvfärdig och delvis underhållande

Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

För första gången arrangerar Göteborg … Läs mer om Gymnasieelever får egen festivaldag på Göteborg Film Festival

Filmrecension: A House Of Dynamite – årets största besvikelse

A House Of Dynamite Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A House Of Dynamite – årets största besvikelse

Filmrecension: Tron: Ares – besynnerlig, udda

Tron: Ares Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: Tron: Ares – besynnerlig, udda

Kulturhuset Stadsteaterns teater för unga innehåller både nyskrivet och klassiker

Säg inget till mamma, premiär … Läs mer om Kulturhuset Stadsteaterns teater för unga innehåller både nyskrivet och klassiker

Trevlig tribut med stark spännvidd gör originalen rättvisa – En hyllning till Peter LeMarc på Lorensbergsteatern

5/10 2025 Lorensbergsteatern i … Läs mer om Trevlig tribut med stark spännvidd gör originalen rättvisa – En hyllning till Peter LeMarc på Lorensbergsteatern

Fyndig teatral lek stöpt i musikalens form – Romeo och Julia på Folkteatern

Av William Shakespeare Bearbetning: … Läs mer om Fyndig teatral lek stöpt i musikalens form – Romeo och Julia på Folkteatern

Stefan Larsson regisserar Lång dags färd mot natt

Peter Andersson i Lång dags färd mot … Läs mer om Stefan Larsson regisserar Lång dags färd mot natt

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

3/10 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in