• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmkritik

Filmrecension: Jävla karlar

3 november, 2026 by Rosemari Södergren

Jävla Karlar

Jävla karlar
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 november 2026
Regi Jens Sjögren
Manus av Jakob Beckman baserat på Andrev Waldens Augustprisbelönade roman
I rollerna Aliette Opheim, Filip Berg, David Book, Jakob Öhrman, Victor Norén och Joel Spira

Jävla karlar har gjort succé i många former. 2023 fick författaren Andrev Walden Augustpriset för årets skönlitterära bok för romanen Jävla karlar. Den sattes upp på scen i en monolog med Shanti Roney som blev hyllad. Att berättelsen också skulle bli en film var väl oundvikligt. Det är absolut en stark och berörande berättelse även om en liten pojke vars mamma fastnar för den ena våldsamman mannen efter den andre. Det är tyvärr ett tema som återkommer med jämna mellanrum, då världen fortfarande innehåller män som slår kvinnor.

I berättelsen får vi följa den lilla pojken Andrev som lever med sin ensamstående mamma. Under den första svåra separationen fick Andrev av en slump höra att den man han växt upp med de första åren inte är hans riktiga pappa. Hans mamma flyttar från det förhållandet tillsammans med Andrev. Hon berättar för Andrev att hans pappa bor långt bort och han är vacker och är indian. Denna indian-pappa blir en figur Andrev drömmer och fantiserar om ofta.

Titeln på boken, teaterföreställningen och filmen är talande: Jävla karlar. Ja det är många hemska män som hittar till Andrevs mammas säng. Det är förstås aldrig den slagna kvinnans fel att hon blir slagen. Verkligen inte. Men det gör ont i mig att se att Andrevs mamma så ofta är totalt utan förmåga att se hur farliga en del män är. För sin sons skulle borde hon väl ta det lite lugnare innan hon släpper in männen i deras liv. Det är rätt många våldsamma män hon drar till sig och lever med. Hon visar Andrev kärlek och hon väljer ändå alltid honom. Men varför lyser det aldrig någon varningslampa inne i henne, varför trillar hon in i sådana usla relationer gång på gång? Det skulle jag vilja se mer fokus på.

Aliette Opheim som spelar Andrevs mamma är så duktig och så bra på att spela obehagliga kvinnor som lurar omgivningen eller som i det här fallet lurar sig själv. Tänk hur skickligt hon gestaltade Kristi brud (Åsa Waldau) i en tv-serie om Knutbysekten.

Filmen är en uppväxtberättelse där vi får följa Andrev från förskoleåldern upp till tonåren och hans första sexuella debut. Filmens skapare har fått tag på duktiga barn- och ungdomsskådepelare till rollen som Andrev i olika åldrar och hans kamrater. En lång rad av barn som är som naturliga i filmen. Alla dessa barn får mina stående ovationer. Filmen har också många av duktiga svenska skådepelare i rollerna som Filip Berg, David Book, Jakob Öhrman, Victor Norén och Joel Spira.

Skälet till att filmen inte får ännu högra betyg är att den ändå känns något tunn. Att det är svårt att se hur Andrev påverkas av våldet. Det är lite för mycket som hänger i luften i berättelsen. Kanske är film fel format för en berättelse med det djup som romanen har.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Andrev Walden, Augustpris, Film, Filmkritik, Filmrecension, Jävla karlat

Filmrecension: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

27 oktober, 2026 by Rosemari Södergren

De Gaulle: Frihetens röst

De Gaulle: Frihetens röst
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 oktober 2026
Regi Antonin Baudry

En uppfriskande skildring av andra världskriget sett ut fransk synvinkel där den annars så dominerande amerikanska historieskrivningen ifrågasätts.

Detta är den andra storfilmen av två Charles de Gaulle och andra världskriget. I den första – som Kulturbloggen recenserat här – kollapsar Frankrike och dess regering ger upp då de tyska nazisterna ockuperar landet. General de Gaulle flyr till London och är en av de få som vägrar ge upp och ensam mot alla tar han en stor risk och samlar några andra fransmän som liksom han inte vill ge upp och försöker övertyga världen om att slaget om Frankrike varken är över eller förlorat.

I denna andra film, De Gaulle: Frihetens röst får vi följa den franska frihetskampen under de sista åren av andra världskriget och vi får också se hur de Gaulle börjar agera mer politiskt klokt. Det är en stor ögon-öppnare att se de fula spelet av USA med den amerikanska presidenten Roosevelt i spetsen. Om filmen berättar det verkliga förhållandena visar de att USA hade långtgående planer på att efter andra världskriget göra Frankrike till en delstat eller lydstat under amerikansk flagg. Denna berättelse har många jag känner som växt upp i Frankrike känt till men i svenska skolor har nog aldrig detta kommit fram. Där har de allierade med USA i spetsen fått all ära för att de tyska nazisterna förlorade andra världskriget.

Också denna andra film är liksom den första en fascinerande och berörande film om att stå för sin övertygelse och tro på sitt lands rätt att vara ett fritt land. Dessa två franska mastodontfilmer avslöjar tillsammans historiens kraft som politiskt vapen.

Det är några långa krigsscener i ökenlandskap som delvis är långdragna men samtidigt mycket välgjorda och intressanta på en mörkt sätt, förstås. Att se konkret hur krig dödar och hur detta dödande gick till under 1940-talet är både obehagligt och ruggigt realistiskt.

Jag såg att Aftonbladet skriver om den första filmen att den berättas ur franskt perspektiv och inga andra synvinklar visas.

Det känner jag är på tiden att den franska synvinkeln nu förs fram. Den har inte berättats tidigare utanför Frankrike. I västvärlden och Sverige i synnerhet har den amerikanska propagandan fått styra. Att USA faktiskt ville ha Frankrike som sin lydstat och att USA inte ville att Frankrike skulle få vara en självständig nation har inte avslöjats av alla amerikanska storfilmer som hyllar den amerikanska inblandningen i andra världskriget.

Denna andra film är spännande och mäktig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Andra världskriget, Film, Filmkritik, Filmrecension, Frankrike

Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

27 oktober, 2026 by Rosemari Södergren

Sense and Sensibility

Sense and Sensibility
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 oktober 2026
Regi Georgia Oakley
I rollerna Daisy Edgar-Jones, Esmé Creed-Miles, Bodhi Rae Breathnach, George MacKay, Caitríona Balfe, Herbert Nordrum, Fiona Shaw, Frank Dillane m.fl.

Välgjord filmatisering av Jane Austen älskade roman Förnuft och känsla (Sense and Sensibility). Det finns flera tidigare och dessutom tv-serier. Att se denna nya filmatisering är förmodligen ett måste att se för alla Jane Austen-fans. Denna nya i regi av Georgia Oakley är välgjord, har fint foto och duktiga skådespelare. Den bryter inte någon ny mark i tolkningen, vilket jag inte tycker behövs. Arvet från Jane Austen förvaltas väl. Vi vet vad vi ska försjunka i när filmen startar, två timmar och tolv minuter av romantisk tidsförflyttning till Jane Austens värld.

Vi får följa tre systrar med fokus på de två äldsta och deras relationer till någon de är förälskad de. De två systrarna är olika, den ena är förnuftig och styrs av logik med den andra är full av känslor som gärna bubblar över. Och när de möter uppförsbackar och utmaningar i kärlekslivet tvingas de att lära sig av varandras styrkor.

Livet för kvinnor var annorlunda under 1700-talets slut, tiden som skildras i romanen och filmen. Jane Austens roman Förnuft och känsla gavs ut år 1811 och handlingen utspelas under 1790-talet. Men också människor idag kan relatera till vissa delar av kärleksrelationernas utmaningar som att våga stå för sina känslor, våga öppna sig och framför allt om relationer mellan systrar eller syskon. Vi är kanske inte fullt så moderna som vi tror eller så finns det något som förenar 1700-talets människor med dagens människor.

Det är en charmig berättelse om kärlek och systerskap, med två duktiga skådespelare, Daisy Edgar-Jones och Esmé Creed-Miles, i huvudrollerna. Vacker och underhållande och för att njuta av filmen behöver ingen ha läst boken eller sett tidigare filmer. Självklart kommer de som ser allt av Jane Austen att bedöma filmen efter andra riktlinjer men jag tänker att filmen måste bedömas helt utefter sina förutsättningar. Den står för sig själv och är förförande elegant och berörande. Helt enkelt oemotståndlig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Förnuft och känsla, Jane Austen, Sense and Sesibility

Filmrecension: Wildwood – ett färgsprakande äventyr och ögongodis om makt, motstånd, kärlek, egoism, uppoffringar och magi

23 oktober, 2026 by Ulf Olsson

Wildwood

Wildwood
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 oktober 2026
Regi Travis Knight
Röster Peyton Elizabeth Lee, Jacob Tremblay, Carey Mulligan, Mahershala Ali, Angela Bassett, Richard E Grant och Tom Waits

I den animerade filmens inledning möter vi en lite pojke, Alexei, som begår självmord genom att hoppa från en balkong. Innan hoppet öppnar han sin bröstkorg och tar ut, inte sitt hjärta, utan ett kugghjul. Vad är nu detta? Och varför tvingas hans mamma, guvernörens hustru, ut i den förtrollade och ogenomträngliga skogen, beskylld för att vara en häxa? Och vad har det att göra med nästa scen där vi möter filmens huvudperson Prue samt henne mamma, pappa och lillebror. Något i det närmaste oförklarligt som filmens magiska fortsättning långsamt får oss att förstå.

Föräldrarna ska besöka marknaden och då får Prue i uppgift att vara barnvakt åt sin lillebror Mac. Men trots att hon har lovat föräldrarna att stanna hemma ger hon sig ut på en farofylld cykeltur genom staden med sin lillebror sittande i en vagn efter cykeln. Det slutar illa. Ett oräkneligt antal kråkor samlas nämligen kring Prue och hennes bror. Det för tankarna till Hitchcocks obehagliga film Fåglarna. Plötslig lyfter alla kråkorna och rövar bort Prues lillebror. Kråkorna flyger in i den ogenomträngliga skogen som det är nästan omöjligt att träda in i och minst lika omöjligt att komma ut ur. Men den skuldmedvetna Prue som visserligen är rädd för skogens alla faror känner hon att hon måste ge sig in i skogen för att rädda sin lillebror. Vid sin sida har hon sin vettförskrämda vän Curtis. I skogen möter de onda och goda talande djur, ett antal mystiker samt skogen urinvånare. De senare kallas banditer och terrorister av de onda talande djuren som under ledning den förvisade guvernörshustrun, änkeguvernörskan, försöker ta makten i skogen.

Efter olika farofyllda strapatser övertalas Prue av änkeguvernörska att det enda hon kan göra är att återvända hem till sina föräldrar och ge upp sökandet efter broder. Det räcker väl med att de har förlorat ett barn. När den Prue kommer hem till föräldrarna säger de att det inte är hennes fel, allt är föräldrarnas fel. Föräldrarnas berättelse om vad de har gjort gör att Prue förstår att hon måste återvända till skogen och gör också att hon förstår varför änkeguvernörska var så mån om att skulle Prue lämna skogen.

Det är ärkeguvenörskan som har fått kråkorna att röva bort Mac. Hon har en särskild relation till Mac och behöver honom för att ta över makten i skogen. Det blir en våldsam – Sagan om ringen – strid mellan de som står på det onda mörkret sida och de som står på det goda ljuset sida. Den avgörande drabbningen, som är ganska förutsägbar, står mellan Prue och ärkeguvernörska.

Filmen är ett färgsprakande äventyr och ögongodis om makt, motstånd, kärlek, egoism, uppoffringar och en magi som pekar bort från det välbekanta mot det obekanta som enbart finns i fantasin. Den berör många frågor som vi brottas med i den välbekanta världen, men ändå blir filmens budskap oklart. Berättelsen är spännande när man sitter i salongen, men lämnar inte kvar några starkare intryck. Styrkan i filmen och det som stannar kvar är det visuella. Varje filmsekvens och varje bild är mycket välgjord och vacker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerat, Filmkritik, Filmrecensioln, Wildwood

Filmrecension: Smugglaren – en unik dokumentär

22 oktober, 2026 by Rosemari Södergren

Smugglaren

Smugglaren
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 oktober 2026
Regi Sylvelin Måkestad

En dokumentär som är så skickligt berättad att den nästan känns som ett drama istället. Den ger en inblick i hur det är att växa upp med i ett land som varit i krig och med en pappa som varit soldat. Det är en mycket intressant dokumentär där vi får följa Lisbeth, en kvinna som bor i Sverige men kommer från Finland och hennes pappa var med i kriget mot Ryssland. Detta har hon burit med sig som ett tungt bagage hela livet och nu ger hon sig av på en så kallad terapiresa.

En terapiresa är en slags gruppresa i Finland för män och kvinnor som haft en pappa som varit med i kriget. Bussen tar dem till olika platser som haft betydelse under kriget och de resande lär känna varandra och får nya bekanta och ibland vänner som varit med om liknande upplevelser och de kan dela med sig av hur de känner och känt.

För Lisbeth är det första gången hon är med på en sådan terapiresa. Men flera av deltagarna har gjort samma busstur flera år, en del i många år. Lisbeth har dock en uppdrag hon ålagt sig själv under resan. Hon ska ta sig till en vapenhandlare och försöka få tag på en revolver som hennes pappa hade med sig i kriget. Hon upplever att hennes pappa fast han gått ur tiden talat till henne och vill att hon ska hämta revolvern.

Lisbeth har precis blivit pensionär då hon bestämmer sig för att ge sig iväg på detta uppdrag. Hon har bestämt sig att hon ska hitta pistolen som hennes far riktade mot sig själv år 1940, men som han misslyckades att ta sitt liv med. Vapnet försvann och blev med tiden en mörk familjelegend.

Lisbeth visar sig vara både tuff och vågar gå sin egen väg. Hon lär sig skjuta samtidigt som hon hämtar råd ibland med telefonsamtal med en kvinna som kallar sig häxa och som drar runor för att ge henne råd längs vägen. Råden är ofta sådant som ökar Lisbeth mod och tro på sig själv.

Filmen vann pris som Bästa nordiska dokumentär på Nordisk panorama.
Juryns motivering
Juryn blev enhälligt djupt imponerad av denna film, som utforskar ett fortfarande smärtsamt kapitel i Europas historia vid gränsen mot Ryssland och följer en enastående huvudpersons äventyrliga sökande efter försoning. Genom sin subtila elegans, lekfullhet och det genuina förtroendet mellan regissören och hennes medverkande växer en ovanlig skildring av beslutsamhet och kärlek fram, berättad genom ett enastående foto – filmen har lämnat ett bestående intryck på oss. Priset för Bästa nordiska dokumentär går till Smugglaren av Sylvelin Måkestad.

Filmen handlar förstås om en hel del som sägs mellan raderna, under ytan. Det är en form av försoningsresa med pappan och med sådant som var tungt under uppväxten.

Det finns i delar filmen som jag är lite missnöjd med att regissören inte tar upp. Varför får vi inte veta om Lisbeth någon familj. Har hon något eller några barn? Ofta när man får barn blir deras liv och att vara till stöd för dem viktigare än att gräva i sina föräldrars liv. Jag tror filmen skulle vinna på att låta oss få veta lite mer om hennes privatliv och vad hon gjort tidigare i sitt liv. Delvis haltar berättelsen på grund av saker som hålls hemligt för oss tittare. Fotot är enastående och mycket av resan med terapibussen är unikt att få följa med på.

Smugglaren

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, Smugglaren

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 81
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in