Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dockteater

Lillan och pappa August – dockteater när den är som bäst

by

Lillan och pappa August
Bryggan, Stockholms stadsteater
Manus Margareta Sörenson
Regi Helena Nilsson
Premiär 25 februari 2012

En lekfull pappa som visserligen jämt jobbar med att skriva och skriva, men som ändå visar sin dotter hur mycket han älskar henne och gärna leker teater med henne. ”Lilla och pappa August” är en pjäs för fem- till nioåringar med två skådespelare, en musiker och massor av olika dockor. Den färgsprakande föreställningen bjuder på en annorlunda bild av nationaldramatikern och författaren August Strindberg än vad som annars brukar visas upp.

Manus är skrivet av journalister, författaren och teaterkritikern Margareta Sörenson som debuterar som dramatiker med ”Lillan och pappa August”. Berättelsen bygger på brevväxling mellan August Strindberg och hans femte och yngsta barn, dottern Anne-Marie. Hon var dotter till Harriet Bosse och föräldrarna. Eftersom föräldrarna skiljdes växte Anne-Marie inte upp med August Strindberg.

Föreställningen visar en Strindberg som har en varm relation till dottern, som han är mån om. Magnus Erenius som pappa August är mänsklig och leker gärna på barnets villkor.

Föreställningen är dockteater när den är som bäst med fina dockor av olika material, den stora dockan som Anne-Marie bär med sig, pappersfigurer i den lilla dockteaterscenen hon sköter tillsammans med pappa August och Barbieliknande dockor som föreställer mamma Harriet Bosse och hennes nya man. Jag gillade skarpt den enkla scenlösningen med en massa vita lådor i bakgrunden som visar sig innehålla de mest spännande saker och dessutom är perfekta att gömma sig i.

August Strindberg var mycket road av dockteater, berättade Margareta Sörenson, när jag träffade henne i foajén före premiären. Han hade en Kasper-klubb tillsammans med några vänner. Denna sidan av Strindberg hör vi inte alltid så mycket om.

Musiken är en viktig del i berättelsen. Musikern Mikael Augustsson är med på scen och spelar omväxlande på ett litet leksakspiano, dragspel och ett litet keyboard. Lillan och pappa August sjunger, dansar och leker till musiken. När de sjunger ”Bä bä vita lamm” efter ett trolleritrick av pappa August går det inte att låta bli att sjunga med. Visste ni förresten att ”Baa, Baa Black Sheep” översattes av August Strindberg till svenskan redan 1872?

Jag tror barn mycket lätt kan identifiera sig med Malin Halland som spelar Anne-Marie, det spritter i henne av liv och lust och hon är så tydlig i kroppsspråket som barn ofta är.

Jag hoppas många fritis och dagis med barn mellan fem och nio bokar biljetter till föreställningen. Den har så mycket och den berättar på ett lekfullt och roligt sätt. Det är en berättelse om lek, längtan och om hur det känns när ens föräldrar är skilda, om relationen mellan barn och föräldrar men också om teaterns, berättelsens och fantasins kraft. Och en sak är säker: Vuxna har lika stor behållning av den 45 minuter långa föreställningen som barn.

I rollerna: Malin Halland, Magnus Erenius och Mikael Augustsson

Regi Helena Nilsson
Scenografi& Kostym Peter Holm
Dockmakare Jenny Bjärkstedt Thomas Lundqvist Kay Tinbäck du Rées
Ljus Jonatan Winbo
Bild och ljudcollage Appel
Mask Anna Arktoft Jensen

Foto: Carl Thorborg
Bildtex bilden ovan: Malin Halland i Lillan och pappa August. Premiär 25 februari på Bryggan.
Bildtext bilden nedan: Malin Halland och Magnus Erenius i Lillan och pappa August. Premiär 25 februari på Bryggan.

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Från premiären på Systern från havet, på Marionetteatern

by

Sirkka bor i Finland med sin mamma och pappa som tycker mycket om henne. Margareta bor i Sverige och är lite ensam och önskar sig en hund jättejättemycket. Båda är två små flickor som inte börjat skolan än.
Finland hamnar i krig och Sirkkas pappa kallas in som soldat till den finländska armén. Bomber faller över finländska städer och byar, många barn skickas därifrån för att skyddas från kriget. Många av dessa barn kom till svenska familjer.
Margaretas mamma och pappa vill gärna hjälpa ett sådant krigsbarn – samtidigt som Margareta då skulle få en lekkamrat. Fast Margareta som önskar sig en hund så där jättejättemycket blir besviken och arg.
Är det konstigt att Sirkka inte säger ett ord när hon vet att hon inte är välkommen?

”Systern från havet” hade premiär på Marionetteatern, som håller till i Stockholms stadsteater, lördag 26 februari. Med i publiken fanns också en medelåldersman med långt grått hår. Det var Ulf Stark, författaren som skrivit pjäsen ”Systens från havet” direkt åt Marionetteatern.

Han var säkert nöjd. Dockspelarna och regissören hade tagit väl hand om berättelsen där de arbetar med flera olika slag av dockor. De två dockor som föreställer flickorna är i ungefär samma storlek som barn i fyraårsåldern. Mammorna och papporna spelades av skådespelare som hade en stor mask framför ansiktet. När händelser ur minnet eller i tankarna spelades upp var dockorna figurer målade på hårt underlag, några decimeter höga.
Scenen var en halvcirkel med blå trasmatta till golv och måsar fördes fram i luften och spännande ljud med klang av hav och vatten vibrerade i luften (skådespelare skapade ljuden med glas som hade olika mängd vatten).

Att dockmakarna som spelar dockorna syns tar inte bort magin, tvärtom tyckte den åttaåring som följde med mig på premiären att det är roligt att förstå hur de gör. Men jag tror att för de allra minsta var det lite för mycket. Det var två mindre barn, säkert inte en dag över fyra år gamla, kanske var de till och med lite yngre ändå, som båda tappade koncentrationen.

”Systern från havet” handlar ju om lite svårare saker, som svartsjuka och om flyktingskap. Marionetteatern har valt att inte flirta med publiken med lättköpta skämt. Berättelsen tas på allvar, vilket jag uppskattar men kanske inte alla barn som är fyra år kan hänga med i berättelsen.

Föreställningen är från fyra år. Dockorna som föreställer flickorna är precis i den storleken. Det var många av de mindre barnen tyckte det var jättekul att gå fram efteråt och få känna på dockorna.

Jag tror att föreställningen fungerar allra bäst för barn som är från sex år och öppet. Fast å andra sidan, barn är individuellt olika och även om en fyraåring inte förstår hela berättelsen kan han eller hon uppskatta andra saker i berättelsen.

Här har Kulturbloggen intervjuat regissören och dockmakarna när de repeterade föreställningen.
Här har en av dockmakarna en blogg.
Här har Teatermagasinet bilder från föreställningen.

Foto: Carl Thorborg
Bildenovan: Anna Hallberg och Malin Halland med dockorna Margareta och Sirkka i Systern från havet.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kulturbloggen träffar truppen bakom dockteatern Systern från havet, av Ulf Stark

by

Dockteater är en teaterform som alltid fascinerat mig. Både marionettdockor som handdockor, eller masker. Dockteatrarna har ofta turnerat runt och spelat på gator och torg och inte räknats in bland de fina teaterakademierna. Fast det har förstås ändrats en del på det under senare tid och i en del länder finns det högskoleutbildningar för dockmakare och dockspelare.

Att göra en föreställning med dockor kräver många olika talanger. Dockan ska skapas för att signalera det skådespelarna och regissör vill säga, den ska kunna röra sig på sätt som stämmer överens med karaktären och kanske samspela med skådespelaren.
När jag hörde att Marionetteatern, som numer flyttat in på Stockholms Stadsteater, snart har premiär på en ny dockteater-föreställning ville jag gärna intervjua regissören och skådespelarna och jag skickade iväg en förfrågan till pressavdelningen. Vad glad jag blev när jag ganska snabbt fick svar med ett ja från regissören.

Här är intervjun:

Måsars skri och ljudet av mjuka havsvågor kommer att välkomna barnen när de träder in salongen. Ett stort tyg omsluter rummet och ger en känsla av att befinna sig i ett stort tält. Barnen får sätta sig på kuddar framför scenen. Dockor i olika storlekar, masker och människor kommer att spela upp ett magiskt spel om ett ämne som berör de flesta barn, om att få en syster man inte vill ha eller att vara den oönskade systern.

Marionetteatern har premiär 26 februari på ”Systern från havet” som skrivits av Ulf Stark. Berättelsen är skriven direkt för teatern och bygger inte på någon bok.

Ulf Stark är så fantastisk, hans texter är så fyllda av både poesi och uppkäftighet, säger Helena Nilsson, pjäsens regissör.
Ulf Stark upprörs av situationen för ensamkommande flyktingbarn och hur de tas emot i Sverige. Han ville skriva något om barn som måste lämna sitt hem och valde att göra det utifrån det som hände under 1940-talet då 70.000 finländska barn fick lämna sitt land under kriget och tas emot i svenska hem.
– Med tanke på hur Sverige har tagit emot flyktingbarn så tycker jag inte vi kan säga att vi är världens mest barnkära land, säger Ulf Stark i en intervju på Stockholms stadsteaterns hemsida.

Handlingen kretsar kring två småflickor, Margareta och Sirkka.
Margareta är för mycket ensam tycker hennes föräldrar. Hon önskar sig en hund, jättemycket. Istället får hon en syster från Finland.
Sirkka måste lämna sitt land och sin mamma och pappa för att det är krig. Pappa måste ut i kriget och hinner inte lära henne att cykla, istället får hon åka över havet med en adresslapp kring halsen och med sin lilla slitna tyghund i handen.

– Jag hoppas att de ska bli berörda av det här ödet, och att de kan känna med båda tjejerna. Det är okej att som Margareta bli sur om man inte får en hund utan får ett krigsbarn istället. Barn är fyllda av längtan, hopp och lek, och kan känna igen sig själva i mycket, säger Ulf Stark.

De flesta barn i Sverige träffar idag i sin förskola eller i skolan barn från länder i krig eller oroligheter. Många barn får också uppleva hur de kan få nya syskon när föräldrar skiljs och träffar en ny sambo som har barn med sig till det nya hemmet.

Föreställningen berättas ur barnens perspektiv. Det är ju två berättelser, Margaretas och Sirkkas berättelse.
– Barnen ska kunna känna igen sig och vi hoppas att det känns lätt att förstå varför Margareta blir svartsjuk och lite elak, säger Helena Nilsson.

Att vara dockteater-skådespelare är speciellt, de ska både jobba med sig själva och dockorna. Dockspelarna i Marionetteaterns trupp är också dockmakare och har skapat dockorna. Stina Wirséns teckningar ligger till grund för dockorna.

I föreställningen ingår en mängd olika dockor och samma karaktär finns i olika format.

Flickorna ska vara i centrum och föräldrarna lite mer fragmentariska, men ändå påtagliga, berättar Anna Hallberg, dockspelare och dockmakare.

Föräldrarna är därför oftast masker som skådespelarna håller framför sitt ansikte. Fast det finns en uppsättning av små figurer, där också föräldrarna finns med. Små figurer som spelar i ett format av tittskåpsteater, för att illustrera något som spelas upp i minnet eller i tankarna.

Flick-dockorna är stora, nästan lika stora som fyraåringar. De har rutiga klänningar på sig.

– Vi ville att dockorna skulle ha så mycket som möjligt kvar av känslan från Stina Wirséns skisser. Så var ha handmålade rutor på tyger som vi sedan sedan kläderna av, berättar Anna Hallberg.

Scenen som är en halvcirkel är inbonad av blåa trasmattor. Måsar i trä kommer att flyga över salen, ljud av havsvågar och måsars skri och en mängd olika dockor i olika storlekar. Räkna med en magisk föreställning när ”Systern från havet” har premiär.

Här kan du se en liten cyklande docka.
Bilder på fler dockor finns under filmklippet.


Pjäsen är tänkt för barn från fyra år.

Regi: Helena Nilsson
Scenografi och kostym: Peter Holm
Dockdesign: Stina Wirsén
Ljudcollade och bild: Appel
Medverkande: Magnus Erenius, Malin Halland, Anna Hallberg, Kay Tinbäck du Rees

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Barnteater och bio i september

by


Fyra kulturnyheter i höst som inte får missas av oss med småbarn i Stockholmstrakten, varav ett tips på en underbar dockteater.

Först ut är premiären av Intimans stora satsning, Bamse och världsmästaren i elakhet. Från 18 september kan man se Bamse, Lille Skutt, Skalman och Nina Kanin på scenen fightas med tuffingarna och häxan Krax och Reinard Räv. Regisserat har Linus Wahlgren gjort och som hälsade till svenskan i våras att han hoppas föreställningen blir lika rolig för vuxna som för barn. Rätt massiv reklam gör man och enda farhågan jag har är att det kommer känns lite för kommersiellt med Bamse som musikal.  Man kan vinna biljetter lite överallt. Både på Intimans egen Bamseteater-sida och hos Barnistan.se.

24 september har filmen Vem? premiär. Filmen bygger på Stina Wirséns fina böcker om Nallegrisen, Fågel, Kanin och de andra älskade djuren. Filmen kommer visas både på bio (SF) och senare på Bollibompa. Totalt blir biofilmen är ungefär 30 minuter lång bestående av flera kortfilmer, bland annat Vem blöder.  Här kan se en fin trailer. Hos SVT kan man också se  en intervju med Stina Wirsén om filmen.

26 september har Teater tre premiär på sin stora satsning Siv sover vilse, en pjäs efter Pija Lindenbaums bok. Mest spännande är att redan den 25e kan dom som vill och vågar vara med i Teater tres filosoficamp. Är man mellan fem och nio år får man ta med sig en föräldrer och sova över med Siv. Då ingår en förhandsvisning av pjäsen, middag, saga och frukost. Först till kvarn gäller. Platserna kan ta slut fort. Läs mer här.

Matilda Äppel Päppel! med Dockteater Amusé den 19 september i Stora växthuset på Rosendals Trädgård, Djurgården.
Ta med picknickkorgen och se en fantastisk dockteater-föreställning:

Tänk när man så gärna vill ha något som är någon annans…
Matilda är väldigt bra på att klättra i träd. Varje dag går hon förbi Snåla Gumman som har trädgården full med äppelträd. Matilda vill gärna smaka på de där äpplena. Men så en dag händer någonting oväntat. Matilda Äppel Päppel! är en föreställning om ditt och datt, om att snåla och att dela med sig. Ni får träffa Marionett-dockan Matilda, Snåla Gumman, en vevgrammofon och ett samvete på flykt. Äppelfiskdamm för alla barn!
Läs mer här.

Breakfast Book Club har också tipsat om en del av de här arrangemangen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En riktig kul fest när Kulturdirekt fyllde ett år

by


Kulturfolk är väldigt kul folk, trevliga, roliga, smarta, fantasifulla …
Det är ett som är säkert. Kulturdirekt hade fest med kulturfolket i Stockholm och gissa om det var trevligt.

Kulturdirekt är en förening eller organisation i Stockholm för kulturarrangörer av olika slag, som teater, musikhallar och mycket mera. Tisdag 31 augusti firade Kulturdirekt ett år och då bjöds det på kulturfest.

Kulturbloggen har samarbete med Kulturdirekt. Vi är i början av detta och har inte hittat alla former för det än, men det är väldigt spännande. Det vi skriver om på Kulturbloggen är ju till stor del sådant som Kulturdirekts medlemmar arrangerar.

Stockholms Improvisationsteater spelade upp några sketcher. De frågade publiken saker och sedan spelade de upp något utifrån detta. De har premiär för en ny föreställning 15 oktober. Här är deras hemsida där du kan läsa mer om det.

I minglet pratade jag med Björn från Playhouse Teater. Det är en teater som specialiserat sig på att översätta nyskrivna amerikanska och ibland brittiska uppsättningar.
Det är ju jättespännande. Jag har en extra förkärlek för nyskriven dramatik. så gissa om jag ska ta mig till någon av deras föreställningar.

Jag träffade också Ellinor från Dockteater Amusé som är aktuell med en föreställning som heter Matilda Äppel Päppel!
Kultur Direkt berättar om den föreställningen:

Tänk när man så gärna vill ha något som är någon annans…
Matilda är väldigt bra på att klättra i träd. Varje dag går hon förbi Snåla Gumman som har trädgården full med äppelträd. Matilda vill gärna smaka på de där äpplena. Men så en dag händer någonting oväntat. Matilda Äppel Päppel! är en föreställning om ditt och datt, om att snåla och att dela med sig. Ni får träffa Marionett-dockan Matilda, Snåla Gumman, en vevgrammofon och ett samvete på flykt. Äppelfiskdamm för alla barn!

Jag vet att den kommer att spelar på äppledagarna på Rosendals trädgårdar söndag 19 september. Så ta med dig barn och matsäck och se en underbar dockteater-föreställning.

Vi pratade med en hel del andra kulturarrangörer också, som Nalen och Strand, de fyller ju sina lokaler med musik och annat dagligen.

Mycket intressant för innovativa kulturarbetare är säkert fonden Innovativ Kultur.

Från deras hemsida:

Vi har resurser till kulturella experiment och ny samverkan mellan kulturyttringar, kultur och näringsliv eller kultur och akademi i Stockholmsregionen. Projekten behöver inte bli publika, välkända eller lyckas fullt ut. Däremot vill vi se projekt i tidiga faser som utmanar och förnyar.

Ovanpå alltihop hade Kultur Direkt en kulturfrågesport och gissa vad: Kulturbloggen var en av de som hade alla rätt. Det blev lottdragning av vinsten – och turen var också på vår sida denna magiska kväll. Så vi fick en underbar fruktkorg med en stor flaska bubbel med oss hem.
Bigarråerna är utsökta, kan jag meddela.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,