The Dark Knight Rises
Betyg: 4
Regi: Christopher Nolan
The Dark Knight Rises, det tredje och sista kapitlet av Christopher Nolans Batman-saga, utspelar sig åtta år efter Harvey Dents död i föregående filmen The Dark Knight. En enslig Bruce Wayne på kryckor flyttar tillbaka till sin herrgård i Gotham bara för att mötas av en stad som är på väg att ödeläggas av korruption och lögner. Vi blir snabbt varse om att behovet av den mörka riddaren är större än någonsin.
Istället för mer etablerade Batman-fiender såsom The Riddler och The Penguin har valet av skurk som bekant fallit på den minst lika ondskefulla Bane, genialiskt porträtterad av brittiska skådespelaren Tom Hardy. Redan i öppningsscenen får vi bevittna Banes kallblodighet, men kanske mest skrämmande är hans följeslagares fullständiga fanatism och oräddhet inför att offra sina egna liv i genomförandet av den övergripande planen att krossa såväl Gotham som den västerländska civilisationen. I Bane är nämligen all världens anti-amerikanska värderingar samlad. Kommunism, anarkism och terrorism – allt förpackat i samma muskulösa monster. Troligtvis är tanken att väcka rädsla hos de amerikanska biobesökarna, men det går även hem hos mig – The Dark Knight Rises är amerikansk propaganda när den är som bäst.
Till skillnad från Heath Ledgers roll som Jokern i The Dark Knight känns Bane som en mer verklig fiende. Hans illgärningar grundar sig i någon form av rationalitet. Med lika mycket hjärna som rå styrka är Bane dessutom intressant eftersom han är den första Batman-skurken som faktiskt kan besegra den mörka riddaren. Han känns rent av oövervinnelig, men trots att mörkret sprider sig som en löpeld hela filmen igenom finns det hopp för Gotham. En ljusglimt är till exempel den unga polisen John Blake som spelas av Joseph Gordon-Levitt och får en framträdande roll. Även symbolism spelar en stor roll. Vad innebär egentligen titeln The Dark Knight Rises och är Batman hjälten Gotham förtjänar?
The Dark Knight Rises är en fängslande actionfilm med bra tempo, känslor som får en och annan opera att blekna i jämförelse och en handling som med råge är tillräckligt intressant för att de hundrasextiofyra minuterna inte någon gång ska kännas särskilt långa. Som vanligt när det gäller Christopher Nolans filmer måste jag åtminstone vid några tillfällen vrida mig i biostolen för att kunna hänga med i filmens dramatiska vändningar. Vi får återigen träffa bekanta ansikten i form av Christian Bale, Michael Caine, Gary Oldman och Morgan Freeman men min personliga favoritkaraktär är Selina Kyle, eller Catwoman även om hon aldrig kallas så under filmens gång, som får något av en Robin Hood-roll. Dessutom resonerar The Dark Knight Rises skrämmande väl med världens samtida politiska klimat och rörelser som Occopy Wall Street.
