• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Animerad Film

Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

10 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Var är Anne Frank
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Ari Folman
Svenska röster Filippa Steen, Ester Sjögren, Joakim Jennefors, Charlotte Ardai, m.fl.

En animerad film som drar paralleller mellan den judiska flickan Anne Frank som dödades av nazisterna och flyktingbarn runt om i världen idag. Delvis fungerar filmen men samtidigt är den väldigt förutsägbar och tillrättalagd. Eftersom filmen lanseras i Sverige med svenskt tal tänker jag att den främsta målgruppen är skolbarn.

Kitty var namnet på den påhittade vän som Anne Frank talade till i sin dagbok. Kitty kommer till liv på det museum som öppnats i de lokaler där familjen Frank gömde sig för nazisterna. Där finns också Anne Franks originaldagbok. Kitty som vaknat till liv vet inte att tiden gått och att Anne är död. Kitty börjar leta efter Anne Frank och möter under sitt letande den unge ficktjuven Peter som blir hennes vän och kumpan.

Till sin förskräckelse upptäcker Kitty att Amsterdam, där museet ligger, gjort Anne Frank till en hyllad hjälte eller gud genom att döpa såväl en skola som en bro och en teater efter Anne Frank.

Den är vackert animerad och de svenska rösterna är jättebra. Att berättelsen till stor del är förutsägbar är inte så mycket att göra åt. Vad som hände med Anne Frank är välkänt. Filmskaparen drar likhetstecken mellan den förföljelse och utrotning som nazister gjorde på judar och människor som flyr till Europa idag.

Minst en och en halv miljon judiska barn dödades av nazisterna under förintelsen. Det går knappt att ta in och förstå. Barn utsätts också idag av krig, våld och förföljelse. På många håll i världen är det krig och människor förföljs. Ryssland försöker ta över Ukraina, i Jemen utsätts befolkningen av liknande attacker från Saudiarabien. I Burma liksom i Kina förföljs muslimska grupper. Med dessa krig och förföljelser är likheten med vad judarna utsattes för tydliga. Däremot tycker jag att filmskaparen förenklar frågor som är mer komplicerade när de sätter likhetstecken mellan alla som söker uppehållstillstånd i Nederländerna och judarnas situation i Tyskland under andra världskriget.

Kitty tar med sig original-dagboken från museet då hon ger sig ut på sitt sökande. Dagboken som är en historisk klenod har stort värde för landets makthavare. Med den kan Kitty tvinga fram ett beslut att ett start antal flyktingfamiljer får uppehållstillstånd. Det är både ironiskt och en tydligt skrämmande bild och av vad de som styr världen värderar mest.

Varför jag inte ger filmen högre betyg beror på att den är förutsägbar på många plan. Jag upplever att filmen förenklar vissa frågor och är propagandistisk mer än ett drama. Det är viktigt att prata om att människor förföljs och förtrycks och det är viktigt att försöka förändra världen och kämpa för allas lika värde. Humanitet och att respektera människors värde är under attack i världen idag där högerextrema krafter går framåt. Men jag har ändå svårt för när filmer eller teaterföreställningar blir mer propaganda och plakat än dramatik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Anne Frank, Filmkritik, Filmkritik, Filmrecenskon

Filmrecension: Frost 2 – betyg 5

20 december, 2019 by Redaktionen

Frost 2
Betyg 5
Svensk biopremiär 25 december 2019
Filmen visas i 3D, 2D, dubbad till svenska, dubbad till svenska med svensk text, dubbad till nordsamiska med svensk text samt i den engelska originalversionen med svensk text.

På juldagen kommer den av många efterlängtade uppföljaren till Disneys succéfilm Frost. Nu får vi följa systarna Elsa och Anna när det försöker hitta ursprunget till Annas magiska krafter. Ett uppdrag som visar sig vara farligare än de först trott.

Under sin resa upptäcker de sanningar om det förflutna och de lär sig att allt inte är som det verkar. De hittar också orsaken till varför en ogenomträngliga dimman ligger över skogen.
De inser att de måste hitta sanningen om varför Arendal och Tundra-folket började kriga. Endast genom att hitta denna sanning kan de rädda både Arendalen och Tundrafolket.

Filmen riktar sig mot de äldre barnen och är ganska mörk i sin berättelse jämfört med den första filmen, men den är riktigt bra och spännande. Det är en film som både vuxna och barn kommer att uppskatta.

Filmen är delvis som en musikal, det är mycket musik och många låtar i filmen.

Min favoritkaraktär är snögubben Olaf. Han fungerar som en bra brytning mot de intensiva delarna i filmen. Också renen Sven och Kristoffer hjälper till med att lyfta stämningen.

Det är fascinerande att se hur långt Pixar har kommit under de senaste åren med sin grafik. Detaljerna är otroligt skickligt utförda.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Animerat, Disney, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Förfärliga snömannen – bästa familjefilmen

24 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Förfärliga snömannen
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 oktober 2019
Regi Jill Culton och Todd Wilderman.

En varm, gullig, söt, animerad berättelse om några ungdomar i Kina som måste rädda en snöman från vetenskapsmän som inte vill väl. Om du bara ska se en film på bio med familjens minsta – då är det en här du ska se. Bästa familjefilmen. Den är vacker, spännande, magisk, fantasifull, engagerande, skickligt animerad och med bra musik och gissa om filmen fick applåder av alla barn som var på pressvisningen.

Huvudpersonen är en ung kinesisk tonårsflicka, Yi, som bor i Shanghai. Hon bor med sin mamma och mormor och gör allt hon kan för att slippa vara hemma. Det är hennes sätt att fly från den sorg hon bär på efter att hennes pappa har dött.

På taket till lägenhetsbyggnaden där hon bor har hon ett hemligt ställe där hon har fiolen hon ärvt av sin pappa och där hon samlar pengar som hon jobbar in i smyg för att få ihop pengar till en resa runt om i Kina, en resa som hon och hennes pappa drömde om att göra tillsammans.

En kväll hittar hon något som ser ut som ett slags monster på taket. Hon upptäcker efter ett tag att den varken är farlig eller något monster. Det är en yeti, en snöman från bergen i Himalaya, en varelse som ingen vet om den finns eller är en fantasifigur. Denna yeti har rymt från ett stort forskningsprojekt som lyckats fånga in den. Helikoptrar och militärer letar efter den flyende yetin.

Yi inser att yetin är i fara och hon förstår också att den är en unge. Hon bestämmer sig för att föra den i säkerhet, ut från Shanghai. Med på färden hamnar hennes busiga vänner Jin och Peng. De tre ungdomarna och yetin för en underbar och spännande men också farlig resa genom Kina. En resa som förändrar både dem och de vetenskapsmän och forskare som förföljer dem.

Filmen ger en del viktiga saker att prata om efteråt också, om natur och djur och att inte förstöra det magiska i livet. Att vissa saker ska skyddas.

Filmen är producerad av Dreamworks i samarbete med den Shanghaibaserade animeringsstudion Pearl Studio. Det verkar som att den fått vissa problem med en del länder i området kring Kina. I Vietnam får den inte visas och förmodligen kommer den inte att få visas i Malaysia heller. Filipinernas utrikesminister uppmanar till bojkott av filmen. Göteborgsposten berättar att orsaken är att filmen hamnat i den geopolitiska hetluften på grund av en karta över Kina som skymtar förbi i en scen. På kartan ringas ett omstritt område i Sydkinesiska havet in som kinesiskt, vilket väcker ilska i flera grannländer som också gör anspråk på delar av området.

Röster i originalversionen: Albert Tsai, Chloe Bennet, Tenzing Norgay Trainor.
Svenska röster: Yi: Dominique Pålsson Wiklund, Jin: Melker Duberg. Peng: Frank Dorsin, Doktor Zara: Hanna Dorsin, Burnish: Jacob Nordenson, Mo Mo: Annica Smedius, Yis mamma: Emma Molin.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Filmrecension, Magiskt, Recension, Scen

Filmrecension: Mirai, min lillasyster – flödar av fantasi

9 juli, 2019 by Rosemari Södergren

Mirai, min lillasyster
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 juli 2019
Regi Mamoru Hosoda
Originaltitel: Mirai no Mirai

En vacker, söt liten berättelse som flödar av fantasi om en fyraårig pojke som blivit storebror. Den här filmen lär alla småbarnsföräldrar känna igen sig i och älska. Ett litet minus får den dock för dess bärande tema som är något pekfingeraktigt och uppfostrande.

Fyraårige Kun väntar hemma med mormor på att föräldrarna ska komma hem med familjens nya familjemedlem, hans baby-lillasyster. Det tar inte många dagar tills Kun blir både trött på och arg på att ha fått en lillasyster. Babyn får all uppmärksamhet.

Ingen har tid för honom längre, ingen tycks tycka att han är söt längre. Då upptäcker han plötligt att det händer magiska saker i trädgården. I trädgården möter han karaktärer och personer både från det förflutna och framtiden och han möter familjen hund Yoko i människogestalt. Yoko berättar att innan Kun föddes var Yoko föräldrarnas prins som fick all deras uppmärksamhet och kärlek. Sådant är livet i familjer, men kärleken är inte begränsad, den räcker till åt alla. Fast ibland känns det inte så för en liten fyraårig pojke.

Filmen är mycket vackert tecknad och blandar magi och verklighet på ett snyggt sätt och även om den på sätt och vis är lite pekfinger-aktig är den ändå inte förutsägbar. Jo delvis förutsägbar men ändå fylld av överraskningar.

Regissören Mamoru Hosoda (som tidigare skapat Wolf Children, Odjuret och hans lärling) går i mästaren Miyazakis fotspår, helt klart, fast han når inte riktigt upp på samma nivå ännu. Miyazaki är aldrig lika moralisk utan släpper fram fantasin mer. Mirai – min lillasyster sprudlar av fantasi och magi men sensmoralen att den lille fyraåringen ska lära sig och uppfostras att agera klokt när det är föräldrarna som borde öppna sina ögon drar ned filmens betyg. Det är faktiskt rätt skrämmande att dessa ändå rätt unga föräldrar har glömt så mycket om hur det var att vara barn. Och att de är så blinda för hur världen helt förändrats för Kun när babyn får all uppmärksamhet.

Filmen visas både dubbad till svenska och på originalspråket japanska. Om ni inte behöver se den dubbad på svenska för att ni har med småbarn som inte kan läsa rekommenderar jag att se den med japanskt språk. Den svenska dubbningen är lite slätstruken. Kun har väldigt få uttryckssätt: antingen andas han snabbt av rädsla och skriker eller så är han hoppitossig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Anime, Animerad Film, Animerat, Filmrecension, Japan, Japanfilm, Recension, Scen

Filmrecension: Ploey – ett vinteräventyr

17 januari, 2019 by Rosemari Södergren

Ploey – ett vinteräventyr
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 januari 2019

En animerad vacker film för hela familjen om mod. Om att vara liten och övergiven men att inte ge upp utan kämpa för att överleva och för att återse sina nära och kära.

Huvudpersonerna är fåglar som skildras med mänskliga tankar och beteenden. Ploey är en liten fågelunge av arten strandpiparna.

Filmen utspelas på Island och börjar med att en mängd strandpipare kommer flygande i luften för att bosätta sig på sitt vanliga ställe, dit de flyger i samlad trupp varje år när vintern tagit slut.

Ploey är ännu inte född men hans föräldrar flyger i ledningen för fåglarna, hans blivande pappa är fåglarnas ledare. Redan från början ser vi att det finns en stor fara, en farlig fågel kallad Skuggan håller till på toppen av ett torn. Skuggan har som mål att äta upp så många strandpipare som möjligt och helst också hindra att de parar sig och förökar sig. Där har en av berättelsen små misstag. Om Skuggan lyckas med att hindra den stora fågelflocken att föröka sig: vad ska han då äta? I och för sig finns det andra fåglar och kanske andra smådjur han kan fånga och äta, men att helt utrota strandpiparna är inte så troligt att det ligger i hans intresse.

Däremot får vi redan från start höra några av de året-runt-boende fåglarna gnälla och klaga över att flyttfåglarna är på ingång. Det är kanske tänkt om en liten parallell till främlingsfientlighet, ett sätt att visa den misstänksamhet mot de som är annorlunda än en själv som tycks klistra sig fast överallt.

Filmen är mycket snyggt animerad och jag håller med Cinemagazine som i sin recension skrev: Låt dig förundras över det fantastiska isländska landskapet.

Den hemska Skuggan lyckas i alla fall inte hindra Ploeys föräldrar att få ett ägg och Ploey föds. Han är ganska liten och en väldigt söt och snäll liten fågelunge, inte bland de tuffaste. Men han lyckas bli kär och bli bästa vän med en fågelflicka.

Det finns fler farligheter än Skuggan och det händer otäcka saker som gör att Ploey missar avfärden, när det är dags att lämna det isländska landskapet och flyga till varmare breddgrader.

Ploey har hört om en mytomspunnen plats, Paradisdalen, som ska vara en dal där det går att överleva den kalla vintern. Vägen dit är dock farlig och han måste ta sig över islandet. Vad är en vandring på film där hjälten inte får en vapendragare? Inte oväntat får Ploey en vän på vägen, den majestätiska fågeln Giron var ståtliga vingar en gång skadats av Skuggan.

Äventyr och strapatser i en mycket välgjord animerad berättelse för hela familjen. En film som ger hopp om att vintern också här ska få ge sig för sommaren, också i år.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Film för familjen, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in