• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

recensioner

Veckans filmpremiärer: The ghost writer och Clash of the Titans

16 april, 2010 by Redaktionen


Polanski må ha en ouppklarad affär i det förflutna, men han är trots det en av de stora filmregissörerna. Nu har äntligen han nya film ”The ghost writer” haft premiär. Kulturbloggen ska se den ikväll, en noterar till sin glädje att den fått bra recensioner överallt.

Aftonbladet gav betyg 4:

Polanski stegrar spänningen på ett mästerligt sätt. Genom att krama ur det bästa hos skådespelarna. Genom att i foto, klipp, musik skapa en kuslig stämning. Genom att dra in publiken i en hela tiden oförutsägbar historia.

Med två av mina absoluta favoriter bland skådespelare borde det vara en garanterat lyckad kväll, både Pierce Brosnan och Ewan McGregor.

DN gav också betyg 4:

Det går att se Polanskis hand och öra hela vägen, inte bara i polske fotografen Pawel Edelmans bilder, Alexandre Desplats perfekt nedtonade men spänningsladdande musik och den skickliga personregin på alla händer.

Expressens Miranda Sigander är dock en av få som är kritiska till The Ghost writer och ger betyg 2:

En ganska klassisk handling som i Polanskis händer borde ha blivit mer fängslande. För trots sitt storslagna anslag med filmmusik värdig Hitchcock och storpolitiska släggor (nog är det väl Tony Blair som kritiseras) så uteblir den stora aha-känslan vid den avslutande tvisten. Det finns också en del logiska luckor som irriterar.

Clash of the Titans
Den andra av veckans två stora filmpremiärer verkar dock vara mer av en flopp.

Aftonbladet gav betyg 2:

3D-effekterna är en bluff, pålagda efteråt för att kunna ta mer betalt. Det gör att en del av figurerna ser ännu mer bisarra ut. I övrigt är filmen en torftig lektion i religionshistoria. En nyversion av ”Gudarnas krig” från 1981, om hur människorna startar krig mot guden Zeus och hans bröder Poseidon och Hades.

Ovanligt fjantig skriver Expressen och ger betyg 1.

Synd på en film med Liam Neeson, men alla skådespelare för väl något bottennapp någon gång.

Fast snacka om en film som många väntat på. Trailern som är utlagd på Youtube har haft mer än 4 miljoner visningar.

Trailer:
The Ghost Writer

Clash of the Titans

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, trailer, Pierce Brosnan, Clash of the titans

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: recensioner, Scen, trailer

Veckans nya filmer: Flickan från ovan, Den fantastiska räven och Miraklet i Lourdes

2 april, 2010 by Rosemari Södergren

Den fantastiska räven
Boken ”Den fantastiska räven” är den första boken som Wes Anderson någonsin ägde. Nu har äntligen hans dockfilm om den boken svensk premiär.
Det är en helt underbar historia. Dockfilm, javisst. Men det är inte någon barnfilm, inte för de minsta i alla fall, och jag tror inte att den ens dubbats till svenska.
Och tur är det. För rösterna görs så bra i originalet med George Clooney som räven och Meryl Streep som fru Räv. Det vore helgerån att dubba dessa röster.
Här några av rösterna:
Meryl Streep – Mrs. Fox
George Clooney – Mr. Fox
Bill Murray – Badger
Jason Schwartzman – Ash
Jarvis Cocker – Petey
Owen Wilson – Coach Skip
Willem Dafoe – Rat
Brian Cox – Boggis
Adrien Brody – Bunce
Michael Gambon – Bean

I SVT.s nyhetsmorgon sade recensenten att på sätt och vis har Wes Andersson alltid gjort dockfilmer, för han har ofta haft scener i sina filmer där han placerat skådespelarna i små, trånga utrymmen.

Herr Räv har försörjt sig på att vara tjuv – men när han bildade familj lovade han sin fru att sluta med det farliga livet. Det är ju med livet som insats som han gör sina tjuvaktiga räder. Traktens bönder har ingått i en ohelig allians för att döda den som stjäl från dem. Herr Räv har blivit pappa och måste ta ansvar. Men innerst inne är han tjuv och äventyrslysten. Det är inte lätt att lägga band på det som är hans innersta jag.

Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och älskade filmen. Det gjorde JS från Kulturbloggen också. Jag har bara hittat positiva recensioner, som här Expressen som ger betyg 4:

Den überbegåvade Wes Anderson är naturligtvis ett klockrent val för att ta tag i Roald Dahls varma och charmiga bok och göra en rörande, rolig och ironisk stop motion-fabel.
Alla som sett till exempel ”Royal Tenenbaums” inser snabbt att ”Den fantastiska räven” har mängder av DNA från Anderson i sig.

Fast varför jämföra med Royal Tenenbaums? Den filmen tycker jag inte alls var lika bra som Den fantastiska räven.

DN har förresten betyg 5:

”Den fantastiska räven” är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut. Rävpälsarna rör sig när djuren voltar, springer, trillar och gräver sig fram. Varje löv i trädet rasslar, grässtrån böjer sig för vinden. Allt är i sann Anderson-stil helt överarbetat. Med ”The royal Tenenbaums”, ”Life aquatic” och ”Darjeeling limited” färskt i minnet är det som om regissören alltid varit på väg till denna film. I djurriket finns konstnärerna, advokaterna, svindlarna och skurkarna han alltid lekt med. Formen tar det bästa ur alla tidigare filmer: genomskärningar, dockskåp, -avancerade kostymer, diagram och ger dem en mer naturlig plats i just naturen.

Flickan från ovan
Filmen om en 14-årig flicka som mördas men inte kan släppa greppet om livet och därför hamnar i ett mellanland, mellan livet och döden, har jag sett framemot ända sedan jag hörde Susan Sarandon berätta om sin roll som flickans mormor i filmen. Susan Sarandon berättade om den rollen när hon tog emot priset på Stockholms filmfestival hösten 2009.

Filmen ”Flickan från ovan” bygger på boken ”Lovely bones” och är Peter Jacksons första filmprojekt sedan Sagan om ringen-serien. Förväntningarna var höga från mig när jag gick på förhandsvisningen.

Filmen handlar väl egentligen om hur en familj reagarar som drabbas av att ett barn mördas. Fast vi får se det utifrån, uppifrån, från den mördade flickans perspektiv.
Det kunde blivit bra.
Men jag har flera saker jag reagerar emot:
Limbo-landet mittemellan liv och död är lite väl storvulet skildrat. Det är väl å andra sidan omöjligt att recensera en skildring av limbo.
Susan Sarandons mormorsroll är lite väl utflippad. Jag har svårt att köpa den. Den bryter av för mycket.
Mark Wahlberg som sörjande pappa är inte hans bästa rolltolkning. Någon som jag pratade med om filmen sade: Tänk om Maggie Smith fått spela mormodern och Nicholas Cage pappan.”
Kanske. Kanske det hade skapat en annan nerv i filmen.
Men hur filmen blir hänger ju också med hur den klipps samman.

Filmen följer för många spår och genrer samtidigt. Den är också en slags thriller: ska mördaren åka dit eller inte?

Kanske en anledning varför många av oss som gick ut ur biosalongen kände oss lurade har med slutet att göra. Att filmens slut blev ett slags ”jaha”.
Utan att vara någon spoiler: vissa delar i slutet är inte trovärdigt alls.

Sydsvenskans recensent är rejält kritisk:

Skådespelarna kämpar förgäves för att gjuta liv i detta ärkeflummiga dravel, där ordet banal är en alltför generös beteckning. Sällan har specialeffektsmiljoner bränts med sådan tanklöshet.

Jo förresten, i tidigare kalkoner som ”The Fountain” och ”The Happening”. Där Rachel Weisz respektive Mark Wahlberg hade huvudrollerna. Ett gott råd till dem vore därför: läs manus.

Aftonbladet gav betyg 1 och har rubriken: Splittrad flum.

Miraklet i Lourdes
En måstefilm för mig, förstås. Jag har inte sett den än. Men den står på programmet under påskhelgen. Måste få tid till att se den.
Expressen berättar om den:

En kvinna med MS försöker bryta sin isolering genom att delta i pilgrimsresor. I mirakelorten Lourdes blir hon till synes botad – och då också sedd och accepterad på ett annat sätt av omvärlden.

Svenska Dagbladet gav allra högsta betyg: 6:

Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.

Så som sagt, så här i påsktider är det väl filmen som bör ses.

Läs även andra bloggares åsikter om film, premiärer, recensioner, religion, animerat, dockfilm, liv, död, kärlek, räv, George Clooney, Lourdes

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Animerat, Dockfilm, premiärer, recensioner, Religion, Scen

Veckans nya skivor med Mikael Wiehe, Ry Cooder och Timo Räisänen

25 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Ry Cooder är inblandad i ett av veckans mest hyllade nysläppta album: The Chieftains featuring Ry Cooder: ”San Patricio”. BBC:s kritiker var så entusiastisk att recensionen fick en oerhört positiv rubrik: A transatlantic musical campaign whose eccentric heart makes it hard to resist.

Som oftast när Ry Cooder är inblandad bygger musiken på en berättelsen. Den här gången jobbar han tillsammans med den irländska folkmusikgruppen The Chieftains. De r
berätta den sanna historien om San Patricios, en liten bataljon, bestående av irländare, som deserterade från den amerikanska armén under amerikansk-mexikanska kriget 1846 för att ansluta sig till fiendesidan. De ville inte skjuta katoliker och de ville inte kriga mot ett folk som var lika fattig som de själva.
Albumet finns på Spotify och är just oemotståndligt, i sin blandning av irländsk och mexikansk musik.

DN gav också högt betyg:

Chieftains har bjudit in en rad kända mexikanska artister för samarbete, och resultatet har både djup och variation. Ry Cooder själv hörs inte så mycket, men hela projektet håller den klass han eftersträvar.

Expressen och Dagens Nyheter har också recenserat och båda är rätt svala.

Mikael Wiehe: Ta det tillbaka!
Mikael Wiehe är tillbaka med ett dubbel-album, som till hälften består av livespelningar av några av hans mest kända politiska sånger och elva nyskrivna sånger. Allt vibrerar att Wiehes samhällsengagemang. Det är mycket politik och tyngden ligger i det politiska budskapet, vilket gör att musiken fått stå tillbaka.
Albumet är inte Wiehes bästa ur musikalisk synvinkel, men textmässigt är det är en slägga mot högerregeringens politik.
Svenska Dagbladet recenserar:

Här efterlyser man den politiska protestsångens återkomst och som ett illrött mejl trillar Mikael Wiehes passionerade svar ner i min inkorg. I teorin är detta djupt otidsenligt, djärvt och nödvändigt. Men det är också musikaliskt svårälskat, texterna säger vad som bör sägas, men retoriken och refrängernas ordval är från ett avlägset förr. Resultatet blir en dogmatisk angelägenhet för de redan övertygade (med den vackra doowop-balladen Strö min kärlek som rörande undantag).

Timo Räisänen: ”The anatomy of Timo ­Räisänen”
Timo har blivit folkkär. Han är med i ”Så ska det låta” och har varit med i ”Körslaget”. Det är inte konstigt att hans pigga utstrålning gör att de flesta faller för hans charm. Det gjorde jag redan när jag för flera år sedan såg honom live på Emmabodafestivalen.
Det kanske inte är enbart positivt att bli folkkär. Nya albumet får ett medelbetyg av DN:s recensent som gnäller över hans utveckling men samtidigt uppskattar ett par av spåren:

Men den här skivan är ett steg tillbaka, och ett fall framåt. Han tar det ganska mycket lugnare, första låten är till och med en stilla pianoballad, och lutar sig mot sina starka poplåtar med ännu bättre refränger. Här och var kan skönjas ett visst släktskap med Loney Dear, framför allt i de självklara sommarfestivalhittarna ”Numbers” och ”Outcast”.

Jag har inte hunnit lyssna på den, men har precis hittat den i Spotify. Det låter absolut intressant att han också går några lugna ballader.

Recension också i Svenska Dagbladet och i Göteborgsposten.

The Chieftains featuring Ry Cooder: ”San Patricio”

MIKAEL WIEHE ”Hej då trevligt att träffas” (från ”Ta det tillbaka”)

Timo Räisänen ”Numbers”

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recensioner, indie, musik, Ry Cooder, Timo Räisänen, Mikael Wiehe

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, recensioner, skivnytt

PD James ”Patienten" – knappt en deckare, mer en fundering över livet och existensen

20 mars, 2010 by Rosemari Södergren


PD James ”Patienten” bör läsas i studiesyfte av alla deckarförfattare – och av Svenska Akademien.
Det skrev Svenska Dagbladets Mats Gellerfelt när kriminalromanen släpptes våren 2009.
Gellerfelt var lyrisk över bokens lyriska miljöskildringar, trovärdiga person­porträtt och en dialog värdig Dramaten.

Nu finns boken i pocket och jag har äntligen läst den. PD James är en favorit bland brittiska deckarförfattare.

Till det yttre är det väl en deckare eller kriminalroman, eftersom det handlar om kriminalpoliser och ett brott och några mord. Polisintendenten och poeten Adam Dalgliesh och hans Scotland Yard-lag, Kate Miskin och Benton, blir kallade att utreda mordet på en granskande journalist som strypts på ett privatsjukhus i Dorset.

Miljöerna och människorna beskrivs så det känns som om jag är där också. Jag ser dem, hör dem, känner lukterna och dofterna, smakerna.

Kriminalhistorien i sig blir aldrig rafflande, knappt spännande, mer än att jag verkligen långt in i boken undrar vem som är mördaren. Det är dock inte något negativt, för bokens behållning ligger dels i det fantastiska berättandet men också, och för min del ännu mer, i det filosofiska funderandet.

Dalgliesh reflekterar över liv och död, över mänskliga relationer och det är vad boken sätter igång.

Men jag kan bli lite fundersam över att människorna är ovanligt asexuella. Och det kan kanske ha att göra med att författarinnan hunnit fylla 89 år och då kanske ser på livet ur en annan synvinkel. Jag har lite svårt att tro på att så många av de djupa relationerna i berättelsen inte har några sexuella förbindelser.

Patienten
Författare
P. D. James
Översättare Ulla Danielsson
ISBN 9146219846
ISBN-13 9789146219842

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, deckare, recensioner, Storbritannien, PD James, pocket

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Deckare, recensioner, Storbritannien

En helkväll med rock: Halestorm, Heaven´s Basement och Theory of a deadman

18 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Tre riktigt ösiga rockiga band spelade på Pub Anchor i Stockholm. Om du gillar rockmusik och en avslappnad stämning där publiken är blandad, med såväl unga som nyss fyllt insläppsåldern och medelålders rockälskare, då ska du nog kolla in programmet på den rockpuben.

Halestorm
Först ut var Halestorm, ett rock band från en York, Pennsylvania som släppte debutalbumet i april 2009.
Bandet har varit aktivt sedan 1997 med syskonen Arejay och Lzzy i spetsen, de var endast 10 och 13 år gamla när bandet startades. I det första stadiet spelade deras pappa bas innan de hittade sin nuvarande basist Josh Smith.
Publiken gillade bandet och alldeles speciellt märktes det att många var förtjusta i sångerskan, Lizzy, en tuff rocktjej.
Det är lite ont om tjejer i rockbranschen så det är välkommet när det dyker upp duktiga sådana.
Halestorm spelar hård rock men jag vill inte kalla det metal. De flesta låtarna med full fart och ösigt.

Efter spelningen gick bandet ner från scen och ut bland publiken och snackade med fans och alla som vill häls apå dem. Jag tog ett kortare samtal med Josh, basisten. Det var första gången de var i Sverige och på frågan om vad han kände till om svenska musik sade han ”In Flames och Abba”.
Halestorm består av:
Lizzy Hale – lead vocals, rhythm guitar, keyboards (1997–present)
Joe Hottinger- lead guitar, backing vocals (2003–present)
Josh Smith – bass, backing vocals (2005–present)
Arejay Hale – drums, percussion, backing vocals (1997–present)

Halestorm på Mypace,
Halestorms officiella hemsida.

Heaven´s Basement
Andra bandet på scen var det brittiska Heaven’s Basement, Enligt brittiska wikipedia kategoriseras band somn ”British hard rock & heavy metal”.
Bandet startade 2008 och har tre medlemmar som tidigare spelat i Hurricane Party/Roadstar. De har turnerat bland annat med Bon Jovi.
Ur Wikipedia:

Heaven’s Basement first performed in Kettering in April 2008. Over the last two years Heaven’s Basement have toured with the likes of Buckcherry, Disneyland After Dark, Thunder, Black Stone Cherry, Shinedown, Blind Melon, Hardcore Superstar, Tesla, Madina Lake, Papa Roach, Bon Jovi and played at many festivals such as Bloodstock Open Air, Hard Rock Hell, Metalway and Sonisphere.[1] They opened for Bon Jovi at the City of Manchester Stadium alongside The Feeling in 2008.

På bandets officiella hemsida står det att de är influerade av AC/DC och Zeppelin – och det är väl så deras musik kan beskrivas, en slags blandning av dessa band. Rockigt, hårt och urrockigt.

Det syntes att publiken gillade bandet, de klappade händerna och gungade med i den fartiga rocken.

Heaven´s Basements hemsida.
Heaven´s Basement på MySpace.

Theory of a deadman
Kan det vara magiskt med hård rock?
Svaret är definitivt ja när Theory of a deadman kliver in på scen.

Theory of a Deadman är ett kanadensiskt rockband, bildat 2001. De spelar traditionell rock eller om nan så vill ska det väl beskrivas som grunge och har också en del rockballader och med en sångare som ser ut som när rockabillyn möter Elvis möter Fred Mercury.

De skivdebuterade 2002 med det självbetitlade albumet Theory of a Deadman. Sedan har de kommit ut med ytterligare ett album – Gasoline 2005 samt ett antal singlar och 2008 släppte de sitt tredje album Scars & Souvenirs 2008.
Dessutom spelade de min favoritlåt från den senaste skivan, låten ”All or nothing”. Så jag var mycket nöjd och det märktes att de har en stor publik som kan deras låtar. Där jag stod långt fram och trängdes viftade publiken med armarna i takt och sjöng med i flera sånger.

Theory of a deadman – officiell hemsida.
Theory of a deadman på Myspace.

—-
Banden spelar på Sticky Fingers i Göteborg dagen efter, det vill säga de spelar 17 mars.

Halestorm – I Get Off

Heaven’s Basement – Executioner’s Day – Live

THEORY OF A DEADMAN (SANTA MONICA) LIVE IN STUDIO K-ROCK

Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rock, grunge, hårdrock, metal, Pub Anchor, Stockholm, Halestorm, Heavens Basement, Theory of a deadman

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: grunge, Hårdrock, metal, recensioner, rock

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 26
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in