• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturhuset stadsteatern

Hösten 2018 på Stockholms stadsteater: Feministisk kraftmätning, pacifism och Oscarsbelönad romantik

20 april, 2018 by Redaktionen


Fotograf: Carl Bengtsson
Bildtext: Shakespeare in Love av Marc Norman, Tom Stoppard och Lee Hall. Premiär 25 oktober på Stora scenen. Kulturhuset Stadsteatern 2018

Feministisk kraftmätning, pacifism och Oscarsbelönad romantik i Kulturhuset Stadsteaterns höstrepertoar 2018, rapporterar ett pressmeddelande:
Som första teater i Skandinavien sätter Kulturhuset Stadsteatern upp succén Shakespeare in Love med Alexander Karim och Sofia Ledarp i huvudrollerna. Marie Göranzon och Helena Bergström möts i en kraftmätning i Ett dockhem 2. Hösten 2018 på Kulturhuset Stadsteatern genomsyras av nyskriven dramatik, klassiker på nytt vis och generöst ensemblespel.

– Vi är en modern folkteater, och höstens repertoar på Kulturhuset Stadsteatern ska växelverka, utmana och inte minst underhålla vår publik, säger teater- och scenkonstchef, Anna Takanen. Det gör vi med kärlekssagor, föreställningar om vår tids stora frågor, och nyskriven dramatik. Det är val i höst och det märks inte minst på Lilla scenen, som jag vill ska vara ett rum som kan väcka intressanta samtal om allt från religion, till feminism, till pacifism!
Lilla scenen kläs hösten 2018 i grön interiör och kommer att vara en scen för engagemang och samtida, nyskriven teater. Först ut blir Ned med vapnen! – med urpremiär 23 augusti – skriven av dramatikern, samhällsdebattören och regissören Stina Oscarson baserad på Berhta von Suttners bestseller från 1889. Berhta von Suttner var pacifist och första kvinnan att tilldelas Nobels fredspris, 1905. Regisserar gör Nora Nilsson och i huvudrollen står Robert Fux.

Under hösten bjuder Lilla scenen också på Öppna hjärtan som är en del av Stockholm berättar. Sanna berättelser framförda av skådespelare på scen. Bland annat möter vi en aktiv nazist som blir kär i en tjej han träffar på pendeltåget. Hon visar sig vara av utländsk härkomst. Och judinna. Regi av Andreas Kundler, med manus av prisbelönta journalisten Amanda Glans, premiär 28 augusti.

Den 22 september blir det premiär för Underkastelse, baserad på den alltid omdiskuterade Michel Houellebecq och romanen från 2015 med samma namn, i regi av Linus Tunström. Året är 2020 och Muslimska brödraskapet segrar i presidentvalet i Frankrike. Vi möter här den ambivalente universitetsprofessorn Francois spelad av Gerhard Hoberstorfer. Gradvis får vi följa honom när han anpassar sig till den nya ordningen.

I ett unikt samarbete med Al Harah, en av de ledande teatrarna i Palestina, sätts den prisbelönte skotske dramatikern David Griegs bearbetade version av Ayskylos klassiska drama De skyddssökande upp. Premiär 18 oktober. Ayskylos skrev dramat för 2500 år sedan, men frågorna om asyl och godhet är universella och högaktuella. Regi av Dritëro Kasapi.
På Klarascenen regisserar Carolina Frände, konstnärlig chef för Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen, Krilon – en föreställning om det möjliga, baserad på de tre motståndsromanerna som nobelpristagaren Eyvind Johansson skrev mitt i brinnande världskrig. Johannes Krilon spelas av skådespelaren Pablo Leiva Wenger. Det är en föreställning om motstånd. Hur lätt är det att överge – och vad krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar?

Den 28 september har Staffan Valdemar Holms Snövit – för vuxna urpremiär på Klarascenen. Det är en skruvad, modern och egen tolkning av den klassiska folksagan. Vår Snövit gestaltas av Maja Rung. Som de sju dvärgarna ser vi Sven Ahlström, Niklas Falk, Ole Forsberg, Lennart Jähkel, Sten Ljunggren, Göran Ragnerstam och Fredrik Zetterström.

På Stora scenen gör vi plats för Oscarsprisad romantik när Shakespeare in Love, som bygger på den kritikerrosade filmen från 1998 med Gwyneth Paltrow och Joseph Fiennes, för första gången sätts upp som teater i Skandinavien. Ronny Danielsson regisserar och som det älskande paret Viola De Lesseps och William Shakespeare ser vi Sofia Ledarp och Alexander Karim. Det blir Alexander Karims debut på Kulturhuset Stadsteatern. Skandinavienpremiär 25 oktober.

– Jag har alltid drömt om att spela på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen. Att få debutera i ett så fantastiskt sammanhang med Shakespeare, Ronny och Sofia är helt otroligt, säger Alexander Karim.

Helena Bergström och Marie Göranzon drabbar samman i Ett Dockhem 2 – en prisbelönt, nyskriven pjäs av dramatikern Lucas Hnath som bygger på Ibsens klassiska mästerverk Ett dockhem (1879). Helena Bergström återvänder till rollen som Nora som hon spelade i Philip Zandéns uppsättning på Stockholms stadsteater 2002. I rollen som Ann Marie – Noras barnjungfru, ser vi ingen mindre än Marie Göranzon. Philip Zandén står för regi även denna gång och gör dessutom själv rollen som Noras make, Torvald. Rollen som Emmy gör Matilda Ragnerstam. Premiär på Stora scenen den 25 september.

– Jag är så glad över att få återvända till Nora och till Philip Zandén som regissör. Det är en fantastisk pjäs och jag har helt enastående motspelare! säger Helena Bergström.

– Helena och jag spelar med varandra på scenen för första gången! Vi pratar väldigt mycket båda två och det är 25 år som skiljer oss åt. Det blir ett vitalt och spännande möte, hoppas jag, säger Marie Göranzon.

7 september är det premiär på Stora scenen för Fredrik Benke Rydmans tolkning av Stravinskijs mästerverk Våroffer. En föreställning i två akter med både originalmusik och nyskriven musik i första akten av Johan Liljedahl och Carl-Johan Rasmusson. Benke själv medverkar på scenen i duett med en industrirobot i samarbete med ABB, 20 streetdansare och 5000 liter vatten.

Urpremiär den 7 november på Klarascenen för dansfföreställningen Monolit Polygon där koreografen Virpi Pahkinen skapar en sinnrik värld för en stor ensemble med visuella (o)möjligheter; fugor av kroppar som bitar i ett pussel, kroppar som halkar in i varandra och fyller ut varandras tomrum.

Barn och ung
På Marionetteatern, som firar 60 år i år, regisserar Helena Nilsson en specialskriven version av Alice för dockteatern av Margareta Sörenson. Formatet är litet och fantasin stor. Den gåtfulla sagan om Alice med urpremiär den 20 oktober är skapad efter originalberättelsen av Lewis Carroll.

Kulturhuset Stadsteatern Vällingby har den 15 september premiär för en ny dancehallföreställning med några av Sveriges bästa dansare och koreografer. Verksamheten har länge jobbat med dancehall både genom publika event i form av internationella mästerskap och i medskapande form genom dancehallklasser. Nu tar dem det till en ny nivå. Biljetterna släpps 7 maj.

Den 7 september har föreställningen Snubben lättar på sitt hjärta premiär på Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. Publiken får följa ett gäng killar som försöker förstå sig själva, varandra och världen. Pjäsen är skriven utifrån samtal om mansrollen och normer och riktar sig till en publik från 14 år. Den är skriven av Åsa Lindholm och Farzin Fatih som också står på scenen. Regissör är Affe Ashkar.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Stockholm, Teater

Teaterkritik: Onåd – starkt om kulturkrockar inom oss och i möten

11 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Premiär på Kulturhuset/Stadsteatern, Lilla scen den 8 mars 2010;
Regi Dritëro Kasapi;
Scenografi Lars Östbergh;
Kostym Annika Nieminen Bromberg;
Ljus Åsa Holtz;
Ljud Emil Olsson;
Mask Petra Göransson;

Onåd
Av Ayad Akhtar
Regi Dritero Kasapi
Premiär 10 mars 2018 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Ett tankeväckande drama om kultur och religion och våra ursprung och vad som kommer fram om vi skrapar på ytan och om rädslan för muslimer i USA efter 11 september. Uppsättningen är berörande träffsäker och skådespelarna är enastående i sina roller.
Amir Kapoor är en framgångsrik jurist i finansärenden. Han jobbar på en advokatfirma med judiska ägare. Själv har Amir muslimska rötter, fast det har han dolt så långt det är möjligt. Han har bytt efternamn från det betydligt mer muslimskt klingande Abdullah. Dessutom är han sekulariserad och ser sig inte som troende muslim. Han jobbar hårt och har förhoppningar om att framöver få bli felägare i firman.

Han har en flickvän, Emily, från vit amerikansk övre medelklass. Emily är konstnär och har på senare tid börjat skapa verk starkt inspirerad av muslimsk konst. Hon brinner för att visa nutiden hur mycket vackert som muslimska konstnärer skapat. Det finns en tydlig konflikt mellan dem. Amir ser det mörka med islam, förtryck och terror som skett genom historien i islams namn, han upplever koranen som en förtryckande bok medan hans västerländska flickvän ser något vackert i islam.

I dramats början står Amir modell för Emily som tagit start intryck av Diego Velazquez berömda porträtt av den moriske slsvrn Juan de Pareja. Emily vill använda samma färger men istället måla Amir i sin 600 dollarsskjorta och kavaj.

Symboliken är uppenbar. Amir har framgång men är han fri? En extra krydda i symboliken får vi genom att bara hans överkropp porträtteras så undertill står han i kalsongerna.

Allt sätts på sin spets när hans systerson kommer och tillsammans med Emily övertalar honom att försöka hjälpa en imam som gripits, misstänkt för att ha stött terrorister då han skickat pengar utomlands.

Föreställningen kan delvis placeras i facket ”middagsbjudningar som går överstyr”. Emily har bjudit in en vän, Isaac, som har stort inflytande i konstvärlden och Emily har förhoppningar om att få med några av sina konstverk på hans kommande utställning. Isaac är av judisk ursprung och hans flickvän är svart amerikanska med rötter från ghettot.

Allt börjar så trivsamt i den vackra Manhattanlägenheten med dessa fyra trendkänsliga moderna unga personer men sakta med säkert raseras deras yta och det judiska och det muslimska går i clinch. Det är starkt, dramatiskt och mångsidigt. Vem är vi, hur har vårt ursprung präglat oss?

Shebly Niavarani är lysande som Amir och visar att han är en av vår tids stora nya namn.

Arkiverad under: Recension, Scen, Skivrecensioner, Teater, Teaterkritik Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: Åtta kvinnor – Härligt kvinnligt lättsamt men inte fullt så mycket ”camp” som man hade hoppats på

26 januari, 2018 by Lotta Altner


Åtta kvinnor
Av: Robert Thomas
Översättning: Lisa Lindberg
Regi: Anna Novovic
Premiär 25 januari 2018 på Kulturhuset Stadsteaterns Klarascen

Föreställningen promotar sig som ”camp” vilket inte är ett helt lätt begrepp fullkomligt förklara. Kortfattat skulle man kunna säga att man med hjälp av denna teknik vill påvisa teatern som en berättande form a la Agatha Christie och 1950-talet. Medhjälp av någon typ av pusselteknik kan allt och alla bli misstänkta för mord och rollkaraktärerna ska med bitsk humor angripa och med överdramatisering försvara sig. Publiken ska hållas i sträckbänk och mot slutet ges en liten twist och ett nytt perspektiv där kanske ingen eller alla är lika skyldiga på något vis. Mellan raderna blir det också en fet känga mot fin- och fulkulturen där allt och ingenting sätts på sin spets.

Fördelaktigt med kvällens föreställning är det faktum att de enbart är kvinnor på scen. Det låter kanske banalt, men ser man mycket teater så inser man att det mestadels skrivs teater av män, och för män. Dessutom är det inte alltid så att kvinnliga roll alltid är det mest intressant i en uppsättning. I den här uppsättningen är det i alla fall alla typer av tragikomiska rollkaraktärer och i alla åldrar enbart skapade för kvinnor.

Dock vill jag protestera mot Robert Thomas och/eller översättarens påstående ”om ändå vi kvinnor kunde hålla ihop” (replik i föreställningen) vilket är förtal och något som män gärna säger om kvinnor. Jag skulle hellre vilja säga att människor inte alltid är bra på att hålla ihop i alla lägen. Kvinnor är inte sämre/bättre på det än andra människor. Har man hört det där många gånger, blir det tröttsamt att få de påståendet nedkört i halsen ännu en gång. Inte blir den bättre när en kvinna leverera den dessutom och vill få oss andra att tro på det och känna oss mindre värda.

Kvällens premiär började i ett ganska lågt tempo och humorn blev under de först 30 minuterna mer buskis humormässigt än just camp. Replikerna satt inte tillräckligt rappa och spydigheterna uppfattades inte tillräckligt riktade med någon typ av sarkastisk glimt i ögonvrån. Meningarna mellan skådespelare ska ju vara som duellslag i camp. Med tiden växte i alla fall de flesta med sina rollkaraktärer och fick därmed de skarpa kvickhet som behövdes.

Tyvärr är det ju alltid så i en föreställning som innehåller både sång och agerande, att de blir ganska haltande i en skådespelerskas/sångerskas helhetsbild om hon inte bemästrar båda konstformerna lika bra. Är det dessutom stor skillnad mellan de skådespelare som är fantastiska på att sjunga och de som missar flera tonlägen (falsksång), är det ännu svårare att få en positiv helhetsbild av deras karaktär och hela föreställningen. Alexandra Zetterberg Ehn och Sharon Dyall gjorde kvällens föreställning på bästa möjliga vis och kunde bemästra allt från, sång, rörelse och snabbt levererade repliker enligt konstens alla regler.

Kostymerna var helt i rätt i sin tidsepok och bars fantastiskt upp av scenens alla kvinnor. Däremot gav inte scenografin dem tillräckligt mycket plats för att kunna leva ut de kaos och tempo som de verkligen behövde. Jag gick därifrån med en känsla av att att de alla sprungit runt i små hamsterhjul och därmed var slutkörda utan att ha kommit i mål.

Jag vet inte vad det är med sången ”En sådan karl” (Text och musik Barry Mason och Les Reed, svensk text av Patrice Hellberg). Det var som att alla kvinnor i salongen ikväll tilläts fnissa uppskattande, ge uttryck för den attraktion och fascination som många av oss upplever med just män. Vi vet inte vad det är, men nog sjutton gillar vi härliga karlar alltid. Det är inte ofta vi kvinnor ges utrymme för att kollektivt faktiskt säga ”jag vill ge allt som jag har till denna underbara karl, så han blir min för hela livet”. Många män i salongen utstrålade uppskattning för glädjeropen och såg ut att tänka på någon som faktiskt tycker att de är fina som de är.

I rollerna: Alexandra Zetterberg Ehn, Annika Hallin, Sandra Huldt (f.r.o.m. Februari spelar Katarina Ewelöf istället för Sandra Huldt), Sharon Dyall, Agnes Rase*, Annika Rimbléus, Siw Malmkvist och Karin Knutsson

 

 

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

En självupptagen mor och en sjuk dotter som vill älska varandra – Ann Petrén och Sofia Ledarp på Lilla scenen

18 januari, 2018 by Redaktionen

Foto: Matilda Rahm

Ann Petrén och Sofia Ledarp gör rollerna som mor och dotter i Björn Runges livsbejakande och humoristiska drama, urpremiär på Lilla scenen 27 januari. Ann Petrén och Björn Runge har samarbetat flera gånger tidigare, bland annat vann Ann två guldbaggar för sina roller i Om jag vänder mig om (2003) och Happy End (2011) – båda regisserade av Björn som själv vann två guldbaggar för den förstnämnda.

Ett pressmeddelande:
– Det är verkligen inspirerande att arbeta ihop med Björn igen. Det finns en viss humor i materialet som jag tycker passar mig och Sofia väldigt bra, trots svärtan och allvaret så finns där hopp för våra karaktärer, säger Ann Petrén.

Miriam är på väg till sjukhuset för behandling och på vägen besöker hon sin mamma Claire som opererat höften.
Claire pratar mest om sig själv, om sitt liv, om sin ålder, om att sluta röka. Att Miriam har cancer blir som en parentes, något hon inte riktigt tar in.
Men Miriam har bestämt sig – både för att överleva och att nå fram till sin mamma. Deras möten när Miriam är på väg till och från sjukhuset förändrar relationen mellan dem på djupet.

Ann Petrén medverkade i Runges succéfilmer, den så kallade Befrielsetrilogin Om jag vänder mig om (2003), Mun mot mun (2005) och Happy end (2011). Om jag vänder mig om belönades med fyra guldbaggar, bland annat till Björn Runge för bästa regi och bästa manuskript och Ann Petrén för bästa kvinnliga huvudroll. Om jag vänder mig om belönades även med en Silverbjörn och Blå ängeln för bästa europeiska film på Berlins filmfestival.

Sofia Ledarp har de senaste åren varit knuten till Kulturhuset Stadsteatern. Bland annat har hon gjort stora roller i Gösta Berlings saga (2015), Benke Rydmans version av Macbeth (2013) Norénpjäserna 3.31.93. och Demoner, (2013), Ingmars Bergmans Persona (2011, regi Hugo Hansén). På teve har vi nyligen kunnat se henne i Fröken Frimans krig.

Björn Runge har de senaste åren arbetat mer och mer med teater, senast Europas kniv på Göteborgs stadsteater (2016). Hans första teateruppsättning var Uppdraget på Stockholms stadsteater 2007 med bland andra Ann Petrén, Pernilla August och Jakob Eklund. Björn Runges senaste film The Wife, hade världspremiär på Torontos internationella filmfestival, TIFF, i höstas. Filmen har rönt stor internationell uppmärksamhet.

JAG ÄR EN ANNAN NU
AV BJÖRN RUNGE
Premiär 27 januari 2018 på Lilla scenen
Av och regi: Björn Runge
Scenografi och kostym: Annika Nieminen Bromberg
Ljus: Max Mitle
Mask: Maria Reis
Ljud: Magnus Ericsson

I rollerna:
Claire Ann Petrén
Miriam Sofia Ledarp

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Teater

Teaterkritik: My Fair Lady med Johan Rabaeus, Robert Fux, Magnus Uggla och Nina Zanjani

9 december, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

My Fair Lady
Efter George Bernard Shaws skådespel och Gabriel Pascals film Pygmalion
Sångtexter och dialog: Alan Jay Lerner
Musik: Frederick Loewe
Regi Elisa Kragerup
Scenografi och kostym Maja Ravn
Ljus Åsa Frankenberg
Ljud Emil Assing Høyer och Pär Gardenkrans
Koreografi Signe Fabricius
Mask Susanne von Platen
Kapellmästare Martin Östergren
Premiär på Stora scenen. Kulturhuset Stadsteatern 8 december 2017

En storartad helaftons-föreställning med duktiga artister, välkända melodier, suveräna dansare och smart och snyggt scenbygge. Det var ett tag sedan det sattes upp något så underhållande och mäktigt. My Fair Lady på stora scenen på Stockholms stadsteater med Johan Rabaeus, Robert Fux, Magnus Uggla och Nina Zanjani med flera duktiga skådespelare, dansare och musiker kommer att fylla salongen många föreställningar framöver. Den fick också stående ovationer av premiärpubliken.

För den som vuxit upp med musiken från My Fair Lady på en LP-skiva (som vinylskivor hette på den tiden) blir det ett kärt men samtidigt poppigare återseende när de gamla välkända sångerna framförs. Den yngre generationen får stifta bekantskap med en lång rad pärlor i musikalens sångskatt.

Rollistan har en lång rad duktiga skådespelare. Johan Rabaeus är perfekt som professor Higgins och Robert Fux fantastisk som överste Pickering. Jag tror inte att jag någonsin sett Robert Fux göra en roll dåligt. Magnus Uggla är rolig som Elizas alkoholiserade pappa och Nina Zanjani är ett bra val till rollen som blomsterflickan Eliza (förutom att jag inte förstår den klädsel hon hade i första scenen där hon mer såg ut som en skolflicka än en tuff, fattig tjej från slumkvarteren – men det berodde inte på hennes spel utan på kläder). Minst lika viktiga för helhetsintrycket är alla skickliga dansare och den fantasifulla, överraskande och snygga koreografin.

Johan Rabaeus som professor Higgins

Musikalen My Fair Lady bygger på George Bernard Shaws pjäs Pygmalion om blomsterflickan Eliza och hennes möte med en annan värld som hade sin urpremiär 1956. Professor Henry Higgins är en rejält egenkär och självförträfflig språkprofessor som kan skilja på alla brittiska dialekter. Eliza är en fattig flicka från slummen som säljer blommor för småpengar. Higgins retar henne för hennes obildade och slarviga rännstensspråk. Han blir utmanad av överste Pickering att på sex månader försöka förhandla henne till en fin dam som ska kunna gå på en bal på slottet och ingen ska kunna genomskåda att hon kommer från Londons slumkvarter. Åå sex månader ska han få Eliza att tala belevat och förvandla henne från ingenting till drottningen av Saba.

För regin står Elisa Kragerup som är en av Danmarks just nu mest hyllade regissörer. Tidigare i år blev hon utsedd till chef för Betty Nansen Teatern i Köpenhamn. Hon har belönats med fyra Reumert, det mest prestigefyllda teaterpriset i Danmark, varav hon två år i rad tilldelats priset som årets regissör. Nu är hon aktuell med en ny tolkning av den klassiska musikalen, My Fair Lady. I ett pressmeddelande säger hon om föreställningen:

– Jag har, sen jag var liten, älskat berättelsen i den här musikalen. Hur ett möte med en människa kan förändra oss och rubba vår världsbild. Jag tror att vi måste våga mötas och utmana våra fördomar. Jag vill också i den här uppsättningen fokusera på hur människors förväntningar på oss påverkar oss och våra prestationer. Om någon tror på oss, då kan vi klara vad som helst.

Det är en berättelse om klass-skillnader, om vad miljön gör med människor, vad utbildning betyder för människors möjligheter att ta sig ur fattigdom och vad det för med sig att byta samhällsklass, om att känna sig utanför både den klass man lämnat och den klass man klättrat till. Och samtidigt är föreställningen underhållande, varm och i många delar HELT UNDERBAR. Speciellt första delen fram till paus var jag helt fängslad och tiden bara flög igen, jag kände inte ens att jag satt på en stol i salongen.

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Higgins Johan Rabaeus
Eliza Nina Zanjani
Pickering Robert Fux
Doolittle Magnus Uggla
Fru Pearce Kajsa Reingardt
Fru Higgins Lena-Pia Bernhardsson
Fru Eynsford Hill Ann-Sofie Rase
Freddy Vilhelm Blomgren
Zoltan Karpathy Ole Forsberg

I övriga roller:
Tove Edfeldt, Rolf Lydahl, Karin Mårtenson, Klara Nilsson, Rita Saxmark, Snorre Ryen Töndel,
Swing Anna Hansson

Dansare
Patrik Riber, Aviad Arik Herman, Suad Demirovic, Andrea Schirmer, Anna Näsström, Anna Virkkunen, Markus B. Almqvist, Gabriella Kaiser

Foto: Sören Vilks

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Musikal, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Lysistrate Av Aristofanes Bearbetning … Läs mer om Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

För en vecka sedan såg jag Veronica … Läs mer om Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Det finns få svenska band som kan få en … Läs mer om Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Manus: Lisa Lindén (fritt efter bok av … Läs mer om Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in … Läs mer om Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Decamerone med Rostvit Regi & scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Pinocchio Koncept och regi Alice … Läs mer om Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Inte Ett Riktigt Jobb Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

Det börjar nästan som en liten … Läs mer om Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

Det har nu gått några dygn sedan jag … Läs mer om WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

August Strindbergs "Moderskärlek" sätts … Läs mer om August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in