Donna Juanita
Sångtexter Hans Alfredson och Tage Danielsson
Av Erik Norberg och Johanna Garpe
Regi Johanna Garpe
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Kersti Vitali Rudolfsson
Ljus Erik Berglund
Mask Katrin Wahlberg
Koreograf Roger Lybeck
Kapellmästare Carl Bagge
Musik av bland annat Franz Schubert, Gunnar Svensson, Hoagy Carmichael
Donna Juanita är en härligt nostalgisk resa genom Hasse & Tages sångtexter, med en något så när hyggligt röd tråd i berättelsen där Gina Dirawi än en gång imponerar, denna gång i rollen som Anita som blir Donna Juanita. Gina Dirawi är en ung kvinna som verkar lyckas med allt hon tar sig för.
Don Juan-karaktären känner vi väl alla till, en man som med framgång flirtar med och har framgång hos massor av kvinnor. I Donna Juanita har regissören vänt på begreppen och låtit en ung kvinna i femtiotalet Sverige bryta mot de patriarkala reglerna för tiden och rymmer hemifrån för att leva i frihet, för att få älska med många män, få att slippa gifta sig och slippa leva sitt liv fastnaglad vid spisen.
Den som känner till Hasse & Tage får förstås ut allra mest av denna föreställning som är full med hänvisningar till deras unika och stora produktion av texter. Där finns en präst som heter pastor Jansson, där finns en man som drömt om att han fastnat med foten i en potta … Jag kan inte räkna upp dem alla, blinkningarna till Hasse & Tages verk som sker inte bara i sångerna.
Scenografen och de kostym- och mask-ansvariga har gjort en bra insats i att sätta tidsepoken. Vi som var med då, för femtio år sedan känner igen kläderna, det permanentade håret, byxorna som sitter över midjan, de fula discomiljöerna. Det är nyttigt att bli påmind om hur stor skillnad förutsättningarna i livet var för pojkar och flickor för femtio-sextio år sedan i Sverige. Att flickorna förväntades att lära sig sköta hushållet och hitta en make att gifta sig med.
Anita som tar sig namnet Donna Juanita och ger sig iväg på resa ut i livet och världen för att leva i frihet och få älska många män spelas som ung av Gina Dirawi och som gammal av Claire Wikholm, som förstås som nästan alltid äger scenen.
Styrkan i musikaler ligger sällan i fördjupade karaktärsskildringar eller i psykologiskt spel, även om det finns några exempel på musikaler som har sådana dramaturgiska kvaliteter. Donna Juanita går inte på djupet i det som händer inom en människas psyke, dramatiken är inte så djuplodande och berättelsen överraskar inte heller direkt. Ganska snart inser vi vad som ska hända, med några små undantag. Scenen med Skavlan mot slutet är en sådan överraskning och riktigt rolig. Det är dock inte för föreställningens dramaturgiska djuplodande eller utforskande av människors karaktärer som jag såg och uppskattade den. Jag ser föreställningen som en hyllning till Hasse & Tages underbara sångtexter och jag skulle gärna få ännu mer av detta.
Ja det var ett sant nöje att få återuppleva många av sångerna som ”Släpp fångarne loss”, ”Spader, Madame”, ”Vad har du i fickan Jan?””, ”Bedårande sommarvals”, !Att angöra en brygga” och ”Ska vi byta grejer?” med många flera, sammanlagt 28 stycken, fast Donna Juanita tyvärr bara i instrumental version. Eftersom Hasse & Tage alltid hade fokus på samhällsfrågor och det alltid fanns vass samhällssatir bakom vad de gjorde var det helt rätt i deras anda att göra föreställningen med fokus på kvinnors rättigheter och till en hyllning till kärleken i många av dess gestalter. Även om jag inte direkt tror att kärlek och erotisk frihet alltid går hand i hand och gör människor lyckliga.
Det är imponerande att en stab av skådespelare kan bära en musikal, både med sång och dans utöver agerandet. Alla sjöng godkänt även om ingen av dem är professionell sångare och ingen av dem kan ersätta Monica Zetterlund som ju satt sin särskilda prägel på några av sångerna. Men varje föreställning måste bedömas utifrån sina förutsättningar och den publik som ser den. Monica Zetterlund lämnade tiden 2005, så att få se henne framföra dessa sånger idag ligger långt utanför det möjliga.
Jag såg förresten föreställningen tillsammans med en person som inte kommer från Sverige, inte är uppväxt med Hasse & Tage – och hon gav föreställningen högt betyg och var mycket nöjd med både sång och musik, dräkter och scenografi och skådespelarna. Så även om föreställningen innehöll en mängd minnesväckande sånger för oss som var med under Hasse & Tage-eran får också den som inte har allt detta att hänvisa till ut mycket av det som uppförs på scen.
I rollerna
Anita/Juanita som ung Gina Dirawi
Anita 22,24,25/11 Maja Rung
Juanita den äldre Claire Wikholm
Maria/hemtjänstpersonal Matilda Ragnerstam
Dan/Anitas bror Robin Keller
Mamma Kajsa Reingardt
Pappa Ole Forsberg
Janne Lindeman/brevbäraren Fredrik Lycke
Robert Lind/tunnelbaneförare Kalle Westerdahl
Lena Lind/tunnelbaneförare Ann-Sofie Rase
Fader Pius Sven Ahlström
Charlotte/student Maja Rung
Charlotta/student Stran Cetin
Charlotte/student 22,24, 25/11 Tove Edfeldt
TV-programledare Kristofer Kamiyasu
Musiker Carl Bagge, Per Ekdahl, Per ”Texas” Johansson, Nils Jansson, Joe Williamson
Foto: Petra Hellberg
