• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Hello Confusion på Marie Laveau

5 februari, 2011 by Redaktionen

När jag kliver ner i Marie Laveaus dimmiga källare har jag inga högre förväntningar. Visst, jag lyssnade igenom all Hello Confusion material jag lyckades få tag i dagen innan och det var ganska intressant, men man kanske inte ska förvänta sig jättemycket av ett nytt band live.

Med decenniets största rockband som största influenser är Hello Confusion inriktade på att göra sig kända genom simpla tekniker och catchiga låtar, vilket går hem åtminstone kortsiktigt. Bandet bildades i Stockholm för knappt tre år sedan.

Väl på plats ser jag mig runt bland publiken. Att stället nästan är fullt en torsdagnatt är ganska imponerande. Tanken ”Har folk inget vettigare för sig?” dröjer sig kvar i sinnet på mig. Och snart, någon kvart över nio, intar bandet den ynkliga scenen som knappt är 30 cm högre än golvet.

Men showen blir förvånansvärt bra. Det lysande scenuppträdandet har inget att avundas mera etablerade namn och överträffar faktiskt en hel del jag har sett (och mina förväntningar). Energin och glädjen överflödar och smittar av sig; folk känner precis det tryck som de förmodligen kom dit för, och hela kvällen känns riktigt fullföljd.

Det finns inte mycket att vara besviken på här – dock är materialet lite väl enformigt. Trots så kallade ballader lite här och var och snabbare låtar är det inte så mycket som fastnar. ”Everyone Is A Dancer” är nog undantaget som får igång (de närmast sörjande i) publiken rejält och har det där lilla extra igenkännande klanget som kan komma att karakterisera bandets sound.

Ett lovande band som är både energiskt och lite intimt, men som dock saknar bredd på låtarna. Lär bli intressant att följa utvecklingen när bandet väl har släppt sin fullängdare.

Här finns Hello Confusion på Myspace.
Bandets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, musik, hello confusion

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: hello confusion, Musik, Recension

Göteborgs Filmfestival: Odjuret

4 februari, 2011 by Redaktionen

Odjuret
Betyg: 4

– Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha min flickvän. Jag vill ha ett hus, Jag vill ha ett fiskespö och jag vill ha en bil.

Det är med ren ilska som Kim (Magnus Skog) skriker ur sig sin önskan. Han har just muckat ifrån fängelset och nu längtar han efter en lugn miljö. Något som verkar svårt då hans pappa (Rolf Jarl) lever kvar i det kriminella och försöker få med sin son på sina uppdrag. Det är lätt att genast uppfatta deras spända och något dysfunktionella relation.

Kims kompis Jesper (Stefan Söderberg) är bosatt i en buss och livnär sig så gott det går på egen hand i porrbranschen och han gör vad som krävs för att tjäna sitt dagliga bröd. Susanne önskar helst av allt att få jobb som strippa och hon brukar träna på sin privata stång i sitt rum. Hennes kompis Ylva (Emelie Sundelin) är uppvuxen i en strängt kristen familj. Detta samtidigt som hon drivs av sexuella fantasier. Det är fyra, ganska missplacerade ungdomar, vars liv en kväll vävs samman.

Filmen är skriven och regisserad av Emil Larsson och Martin Jern (Fjorton suger). Här har man verkligen lyckats med konsten att få oss att med lätt antipati skapa en slags medkänsla. Å visst blir man glad när grabbarna har hittat hur de ska ta sig ur sina situationer.

– Är vi produkter av vår omgivning eller gör vi våra egna val?
Det är Martin som spekulerar framme på scen efter filmens visning.

Kanske är det lättare att låta arg på skånska? Vad vet jag. Jag vet bara att Magnus Skog på ett läckert sätt levererar känslor åt alla håll. Något som även stärker de levererade känslorna är den enastående klippningen av filmen. Det är en vacker bild av tämligen trasiga miljöer. Både fysiskt och psykiskt. Gillar du svensk film är denna ett måste!

Filmen har premiär 11 Mars

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Göteborg International Filmfestival, GIFF

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Giff, Göteborg International Filmfestival, Recension, Scen

Skivrecension: Sirenia med The Enigma of life

3 februari, 2011 by Redaktionen

Artist: Sirena
Titel: The Enigma of Life
Betyg: 3/5
Utgivningsdatum: 21.01.201

Det norska Sirenia har betat av ett antal bandmedlemmar och kvinnliga sångerskor, den senaste är spanska Ailyn. På det senaste albumet The Enigma of Life så det bara hon och Morten Veland kvar i studion. Ailyns röst är vacker med lite för tunn för att kunna ge soundet en behövlig tyngd och tryck. Svulstiga arrangemang med smäktande melodier och mäktiga körer hjälper inte heller.

Det blir mer pop än rock, och rätt långt till metal. Det är vackert men lite slätstruket. Långt ifrån de första albumen på tidigt 2000-tal som var betydligt mer metal. Eftersom den här genren har funnits en längre tid, med flera väl etablerad grupper, så krävs det mer för att göra ett avtryck.

Lite fakta om Sirenia från Wikipedia:
Sirenia är ett känt gothic metal-band ifrån Stavanger i Norge bildat av Morten Veland 2001, efter att han lämnat bandet Tristania. De har haft olika sångerskor för varje skiva de släppt. Bandets nuvarande sångerska är känd som Ailyn och det är hennes röst som hörs på det senaste albumet, The 13th Floor.
Sirenias två första album är mörkare och tyngre än vad de två senaste är. Sirenias skivbolag är Nuclear Blast och Napalm Records.

Medlemmar
Morten Veland – låtskrivare, growls, sång, gitarr, bas, keyboard
Ailyn – sång
Jonathan A. Perez – trummor
Michael S. Krumins – gitarr)

Läs även andra bloggares åsikter om Sirenia, hårdrock, recension, metal

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, metal, Recension, Sirenia

Recension, filmklipp och bilder från Kvelertak på Debaser

3 februari, 2011 by Redaktionen

Kvelertak, Debaser Slussen 2/2

I åratal har Turbonegro varit Norges främsta export när det kommer till rivig partyrock, men i och med Hank von Helvetes hopp från hård dödspunkare till helylle mysmusiker så har det varit ont om bra musik från Norge. Tills nu. Kvelertak är sexmannabandet från Stravanger som blandar black metal-mörker,klassisk rock n’ roll och den hårdaste hardcore med riviga melodier och norska vrål i sin helt nya genre kallad black n’ roll av fansen.

Detta är tredje gången på mindre än ett år som bandet gästar sina svenska fans. När jag såg Kvelertak i somras så spelade de som förband till Converge. Då var det cirka tio 10 personer i publiken. Nu har det gått nästan ett år och Kvelertak har vuxit, vilket märks på kvällens publik. Debaser slussen är kvällen till ära knökfullt, att försöka ta sig till baren eller toaletten känns nästintill omöjligt.

21.30 stormar Kvelertak scenen. De sex norrmännen river igång låten ”Fossegrim” och publiken blir helt vild. Händer flyger och huvuden kastas runt i helvilda cirklar. Det råder kaos på både scenen och i publiken, härligt kaos.
Som liveband är Kvelertak någonting som absolut bör ses för att förstås. Med något så ovanligt som TRE gitarister är det inte bara en visuellt kul upplevelse, utan musikaliskt är det nästan brilljant.
Kvällens bästa låt är utan tvekan ”Blodtørst”. Det melodiösa breaket i mitten av låten är genialiskt. Nananananana nanana nana nananaaaa nananananana nananaaa. Kommer gå runt och nynna på det i en evighet nu.
Folk hängde i takbalkarna, stage-diveade och glasögon låg krossade på golvet. Kvällen var toppen och Kvelertak får välförtjänta 5 av 5 möjliga.

Läs även andra bloggares åsikter om Kvelertak, Debaser, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Debaser, Kvelertak, Musik, Recension

Morning Glory – har något att säga medieägarna

3 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Morning Glory
Betyg: 4

Becky Fuller, spelad av Rachel McAdams, är tv-producent och helt hängiven allt som har med nyheter att göra. Nyheter är allt hon har i huvudet och rejält snurrig är hon och kan inte hålla sig från att svara i mobiltelefonen, i vilket situation som helst. Hon spelar den rollen så bra, jag blir riktigt irriterad på henne emellanåt.

Becky Fuller får till sin förtvivlan sparken från sitt jobb och söker hysteriskt nytt jobb. Hennes mamma talar om för henne att hon borde sluta ha ambitioner och tro att hon kan bli något stort, hon har dock fyllt 28 och då blir det patetiskt att ha ambitioner. Det säger en hel del om inställningen i nutiden och i dagens västerländska samhälle.

Becky ger sig dock inte och får ett jobb på en rätt usel tv-kanal. Hon upptäcker att en av världens främsta nyhetsjournalister jobbar där. Jobbar och jobbar, han sitter och surar i ett rum och vägrar göra något. Denne surmulne Mike Pomeroy spelas av Harrison Ford.

Av personer som träffat Harrison Ford i verkligheten flera gånger har jag fått höra att han kan vara rätt stöddig som person, lite elak och inte alls vänlig. Nu får han spela ut den rollen helt och fullt, när han den bittre Mike Pomeroy.

Mike Pomeroy har rapporterat från krigshärdar och har varit Beckys stora idol inom journalistiken. Han sitter däremot och bara surar, för han får inte göra de stora nyhetsuppdragen som är det enda han tänder till på. Becky å sin sida drivs framförallt av att öka tittarsiffrorna, vilket hon är beredd att göra till nästan vilket pris som helst. I en scen säger hon också det till Pomeroy, att hennes syn på tv och nyhetsrapportering redan vunnit kampen.

Becky kommer på den, som hon själv tycker, briljanta idén att sätta Mike Pomeroy som en av två programledare i hennes morgonshow.

Jag tycker ofta att filmer och böcker som ska skildra medievärlden är så överdrivna, att de inte skildrar verkligheten alls. Det gör den här inte helt och fullt heller. Fast å andra sidan handlar den om en amerikansk medievärld.

Flera duktiga skådespelare (både Jeff Goldblum och Diane Keaton är med) och Notting Hill-regissören Roger Michell som behärskar konsten att använda situationskomik gör Morning Glory till en film att bli glad av. Under ytan har den lite saker att säga också, om att ingen borde ge upp för att han/hon blivit så gammal som 28 år, att det går att lära gamla hundar att sitta, att framgång handlar om att ge och ta.

Jag tycker kritikern i Los Angeles Times formulerat det bra:

Los Angeles Times

In ”Morning Glory,” Rachel McAdams gives the kind of performance we go to the movies for. The rest of the film isn’t always up to her level, but it does provide genial entertainment until it runs out of steam.

A ”Broadcast News”-type saga of life behind the camera on a struggling national morning news show based in Manhattan, ”Morning Glory” starts beautifully and, though it doesn’t quite go the distance, it certainly has the credentials to do so.

Och filmens sensmoral säger väl att kvalitetsjournalistiken är den som kan ge riktigt stora tittarsiffrorna. Ingen dålig sensmoral som mediemogulerna borde fundera över.

Läs även andra bloggares åsikter om film, medier, tv, Harrison Ford, Diane Keaton, recension, journalistik

Relaterat: Recension i SVD.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Diane Keaton, Harrison Ford, Journalistik, Medier, Recension, Scen, tv

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in