• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Från pressvisningen av Rango, en av de bästa animerade filmerna på länge

3 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Rango
Betyg 4

Rango är en kameleont. När den datoranimerade filmen om kameleonten hade pressvisningen hade jag inga problem att få med mig en åttaåring på visningen. Han hade sett Rango i tv-kanalen Cartoon Network.
– Rango är en ödla som vill vara en cowboy, berättade åttaåringen för mig före visningen.

Nu har Pirates of the Caribbean-regissören, Gore Verbinski, tagit sin an kameleonten och skapat en animerad långfilm. I den engelska versionen görs Rangos röst görs av ingen annan än Johnny Depp och bland övriga medverkande kan vi höra Bill Nighy, Isla Fischer, Ray Winstone, Abigail Breslin och Harry Dean Stanton.

Datoranimationerna är mycket skickliga, det är en snygg film. I Sverige lanseras den med en sju-årsgräns. Det är bra. För även om det är en familjefilm tror jag att den vuxne får ut minst lika mycket som ett barn, om inte mer. Skämten är många gånger på alltför avancerad nivå för barn och ordvalet i den svenska översättningen är inte alltid anpassat för barn. Ord som ”ömsesidig” till exempel, används. Det är inget negativt. Även om en film är animerad behöver den inte vara för enkel.

Rango är en kameleont som är ett husdjur och bor i ett akvarium där han roar sig med att sätta samma små skådespel med sig själv och några leksaker i rollerna. Under en bilfärd trillar Rango ut ur akvariet och bort från sin ägare och hamnar i en liten stad i en ökenstad i Vilda Västern. Rango tar efter invånarna och låtsas vara mycket tuffare och hårdare än han är. Stadens invånare blir imponerade och väljer honom till sheriff.

Det är en utsatt stad han hamnat i och livet blir allt svårare för invånarna eftersom vattnet sinar och försvinner. Rango måste ge sig ut på jakt efter vattentjuvar. Filmen är rolig, spännande och underhållande men har en del att säga också, budskapsmässigt. Både att den som har vattnet har makten men också hur det är att hamna i en miljö där allt känns tufft och hårt. Barn som börjat i skolan kan säkert känna igen känslan.

Filmen är välgjord och den flirtar med och driver med många Vilda Västern-klicheer. Slapstikshumorn kanske jag inte roas så mycket av, men de yngre skrattade gott.

Musiken är en njutning. Härlig spaghettivästern-musik. Wow.

Jag såg filmen tillsammans med en åttaåring, en elvaåring och en tjugo-ettåring. Alla tre gillade filmen och var överens med mig om betyget. Själv ska jag se om den. Det är den värd.

Det är dessutom ett plus att varken Pixar, Disney eller Dreamworks har haft med den här produktionen att göra. ”Rango”kommer från specialeffektstudion Industrial Light & Magics och är deras första animerade långfilm.

Spelet som bygger på filmen fick dock rätt dåligt omdöme i Svenska Dagbladet. Det ska dock inte filmen lastas för.
Filmen sticker ut och är en av de bättre datoranimerade filmerna jag sett på länge.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Rango, film, recension, animerat, kameleont, familjefilm

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Animerat, Familjefilm, kameleont, Rango, Recension, Scen

Förändring är ledordet för teaterbiennalen i maj

1 mars, 2011 by Rosemari Södergren

11–15 maj 2011 hälsar Gävle teatersverige välkommen till teaterbiennalen. Då ska teaterns framtid och samtid, dess tradition och förnyelse så i fokus. Temat för biennalen är Förändring.

Det låter väldigt intressant och spännande.
Fast en liten reflektion slog mig när jag kollade in deras webbplats, som visserligen är snygg men inte särskilt modern. Jag kunde inte hitta någon länk till deras facebook eller twitterkonto. Inte heller verkar de välkomna att teater- och kulturintresserade som kulturbloggare länkar till dem. De samlar inte ihop länkar på något sätt. De verkar inte riktigt leva i samma nutid som jag gör, till exempel.

Fast det kanske kommer framöver.

Här finns mer information om teaterbiennalen, från ett pressmeddelande i alla fall:
Hela Sveriges teaterliv hälsas välkomna till Gävle 11–15 maj 2011 för att diskutera samtid och framtid, tradition och förnyelse, veteraner och rookies, traditionalister och avantgarde, globala, nationella, regionala, lokala perspektiv. Idag kl 9.00 släpper vi programmet och bokningen på www.teaterbiennalen.se.

Många är delaktiga i genomförandet av denna teaterbranschens gemensamma manifestation: medverkande på och bakom scenen, studenter, arrangörer och medverkande i seminarier, ledare för workshops, debattörer, organisationer och föreningar och inte minst alla samarbetspartners.

Denna gång har teaterbiennalen temat Förändring!
Var finner vi våra framtida berättelser? Och hur ska de gestaltas?
Vad händer med regionteatrarna när storregionerna tar över?
Hur ska teatern möta de nya kraven från deltagarkulturen?
Vem ska betala framtidens kvalitetsteater?
Hur kommer den projektbaserade kulturekonomin att påverka scenkonsten?
Vilken plats har scenkonsten i den globala utvecklingen?

Vi träffas i en stad med dramatisk teaterhistoria, och med en bred och kunnig publik. Under fem dagar översvämmas Gävle av 130 föreställningar, seminarier, möten och mycket, mycket mer. Vi hoppas att publik av alla slag ska mötas under biennalen för att uppleva och diskutera teater.

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om teaterbiennalen, teater, scen, Gävle

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Gävle, Scen, Teater, teaterbiennalen

Hurra för Mikael Persbrandts blå ögon men Filip och Fredrik kunde vi varit utan under Oscarsgalan

28 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Hurra. Danska regissören Susanne Bier tog hem en Oscar-statyett för bästa utländska film.
Det var det närmaste en svensk framgång i år: en bild från filmen med Mikael Persbrandt som med sina blå ögon blickar ut mot hela världens Oscar-publik när filmens namn lästes upp.
Jag såg inte Persbrandt på någon tv-bild. Undrar om han var där alls?
Fast å andra sidan är han stor för oss, men ännu inte stor för de amerikanska hollywood-fotograferna.

Å, tv-sändningen var vedervärdig. Den största plågan var att höra Filip och Fredrik med deras idiotiska kommentarer under sändningen. För det första var det rätt okunniga och sade en massa felaktigheter.
Som att de hela tiden sade att Christian Bale spelar tjackpundare i The Fighter. Nej det gör han inte. Han spelar en crackmissbrukare. Tjack och crack inte samma sak.

Dessutom hade de inte vett att hålla tyst, inte ens när någon sjöng skulle de smutsa ner ljudbilden med sina tröttsamma kommentarer.

Faktum var att i det Twitterflöde jag följde var alla så trötta på Filip och Fredrik och en länk spreds där det gick att följa Oscarsgalan utan att störas av Filip och Fredriks lågvattensnack.

Ovanpå det var de amerikanska hollywood-reportrarna rätt tröttsamma med sitt alltför uppskruvade läge. Allt var ”stunning”. Och alla var ”so excited”. Snacka om att ha fallit pladask för glamouren. Är inte alla människor?

För övrigt var det flera filmer som fick ett par statyetter var, men allra finast statyetten gick till ”The King´s speech” som blev bästa film och Colin Firth fick statyetten för bästa manliga skådespelare för sin roll som den stammande kungen. Bästa kvinnliga huvudroll gick dock till Black Swans Nathalie Portman.

Bästa biroller gick både den manliga och den kvinnliga till The Fighter: Christian Bale och Melissa Leo.

Tom Hoopers förhandstippade THE KING’S SPEECH blev Oscargalans stora vinnare! Vid galan som avslutades i natt svensk tid vann filmen fyra Oscar, bland annat det mest prestigefyllda priset för Bästa film (producenter Iain Canning, Emile Sherman, Gareth Unwin) och dessutom Bästa regi (Tom Hooper), Bästa manliga huvudroll (Colin Firth) och Bästa originalmanus (David Seidler).

Bästa film: The King´s Speech
Bästa regi: Tom Hooper (The King´s Speech)
Bästa manliga huvudroll: Colin Firth (The King´s Speech)
Bästa kvinnliga huvudroll: Natalie Portman (Black Swan)
Bästa manliga biroll: Christian Bale (The Fighter)
Bästa kvinnliga biroll: Melissa Leo (The Fighter)
Bästa icke engelskspråkiga film: Hämnden (Danmark)
Bästa originalmanus: The King´s Speech (David Seidler)
Bästa manus baserat på annat verk: The Social Network (Aaron Sorkin)
Bästa animerade film: Toy Story 3

Relaterat:
Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, Kulturnyheterna 1, Kulturnyheterna 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Oscar, filmpriser, film, Mikael Persbrandt, Colin Firth, Kings Speech, Hämnden

Arkiverad under: Film Taggad som: Colin Firth, Hämnden, Kings Speech, Mikael Persbrandt, Oscar, Scen

Henning Mankells pjäs ”Svarte Petter” på Odenteatern – humor med samhällskritik

27 februari, 2011 by Rosemari Södergren


”Svarte Petter” som hade premiär på Odenteatern 25 februari är en svart komedi, skriven av Henning Mankell.

Tvåbarnsmamman Anna är arbetslös och sonen Fredrik, som också är arbetslös, spelar hellre luftgitarr än går till arbetsförmedlingen. När han inte pratar i telefon och ger gigantiska telefonräkningar. Räkningarna är dyrare än vad det finns för tillgångar i en fattig familj i början på 2000-talet.
Dottern Carola har visserligen ett jobb, fast inte särskilt välbetalt, och tycks ha hamnat i klorna på en inte särskilt trevlig pojkvän.
Då slår Lotto-guden till och Anna vinner över en miljon på Lotto.
Vad ska hon göra? Ska hon dela med sig av pengarna eller hålla det hemligt? Hålla det hemligt var inte särskilt lätt och begären hos omgivningen växer. Inte bara barnen vill ha sin del, den före detta mannen dyker upp med anspråk och dotterns pojkvän vill gärna ta hand om pengarna och placera i aktier.

”Svarte Petter” är skriven av Henning Mankell 2001 och är en komedi med mycket samhällskritik i. Humorn har en stark bismak av obehag och olust över vad samhället gör med människorna. Visst, vi skrattar, men inte så mycket, för det är alltför mycket som är sorgligt. Pjäsen skrevs 2001 och det har hänt mycket sedan dess. Idag är samhället om möjligt ännu mer fixerat på pengar. Girigheten hyllas än mer idag och arbetslöshet har idag förvandlats till slavarbete för den som kommit in i Fas3. Om Henning Mankell hade skrivit den idag skulle det blivit ännu mer absurd, tror jag.

Det är alltid tankeväckande att läsa något av Henning Mankell och det är samma sak med att se en pjäs skriven av honom. Odenteaterns scen, ligger i en mysig lokal, en trappa ned på Västmannagatan, nära Odenplan. Jag får samma sköna teaterkänsla som jag får när jag besöker mina teatervänner i London som brukar ta mig till små teatrar utanför de stora kommersiella kvarteren. Det börjar bli ett behov för mig att se minst en föreställning där varje säsong. Så det var att slå två flugor i en smäll: Henning Mankell som skrivit och scenen är Odenteatern.
Ett extra plus för Tess Paulsen som spelar Anna, mamman och Lotto-vinnaren.

I regi av Klas Ahlstedt

I rollerna ser vi:
Anna…………Tess Paulsen
Carola…………Erica Lernehav
Stefan…………Jesper Sjölander
Tomas…………Lars Franson
Hugo…………Klas Ahlstedt

Pressmeddelande om föreställningen hos Newsdesk.

Läs även andra bloggares åsikter om Odenteatern, Lotto, Henning Mankell, recension, scen, teater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Henning Mankell, Lotto, Odenteatern, Recension, Scen, Teater

Från premiären på Systern från havet, på Marionetteatern

26 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Sirkka bor i Finland med sin mamma och pappa som tycker mycket om henne. Margareta bor i Sverige och är lite ensam och önskar sig en hund jättejättemycket. Båda är två små flickor som inte börjat skolan än.
Finland hamnar i krig och Sirkkas pappa kallas in som soldat till den finländska armén. Bomber faller över finländska städer och byar, många barn skickas därifrån för att skyddas från kriget. Många av dessa barn kom till svenska familjer.
Margaretas mamma och pappa vill gärna hjälpa ett sådant krigsbarn – samtidigt som Margareta då skulle få en lekkamrat. Fast Margareta som önskar sig en hund så där jättejättemycket blir besviken och arg.
Är det konstigt att Sirkka inte säger ett ord när hon vet att hon inte är välkommen?

”Systern från havet” hade premiär på Marionetteatern, som håller till i Stockholms stadsteater, lördag 26 februari. Med i publiken fanns också en medelåldersman med långt grått hår. Det var Ulf Stark, författaren som skrivit pjäsen ”Systens från havet” direkt åt Marionetteatern.

Han var säkert nöjd. Dockspelarna och regissören hade tagit väl hand om berättelsen där de arbetar med flera olika slag av dockor. De två dockor som föreställer flickorna är i ungefär samma storlek som barn i fyraårsåldern. Mammorna och papporna spelades av skådespelare som hade en stor mask framför ansiktet. När händelser ur minnet eller i tankarna spelades upp var dockorna figurer målade på hårt underlag, några decimeter höga.
Scenen var en halvcirkel med blå trasmatta till golv och måsar fördes fram i luften och spännande ljud med klang av hav och vatten vibrerade i luften (skådespelare skapade ljuden med glas som hade olika mängd vatten).

Att dockmakarna som spelar dockorna syns tar inte bort magin, tvärtom tyckte den åttaåring som följde med mig på premiären att det är roligt att förstå hur de gör. Men jag tror att för de allra minsta var det lite för mycket. Det var två mindre barn, säkert inte en dag över fyra år gamla, kanske var de till och med lite yngre ändå, som båda tappade koncentrationen.

”Systern från havet” handlar ju om lite svårare saker, som svartsjuka och om flyktingskap. Marionetteatern har valt att inte flirta med publiken med lättköpta skämt. Berättelsen tas på allvar, vilket jag uppskattar men kanske inte alla barn som är fyra år kan hänga med i berättelsen.

Föreställningen är från fyra år. Dockorna som föreställer flickorna är precis i den storleken. Det var många av de mindre barnen tyckte det var jättekul att gå fram efteråt och få känna på dockorna.

Jag tror att föreställningen fungerar allra bäst för barn som är från sex år och öppet. Fast å andra sidan, barn är individuellt olika och även om en fyraåring inte förstår hela berättelsen kan han eller hon uppskatta andra saker i berättelsen.

Här har Kulturbloggen intervjuat regissören och dockmakarna när de repeterade föreställningen.
Här har en av dockmakarna en blogg.
Här har Teatermagasinet bilder från föreställningen.

Foto: Carl Thorborg
Bildenovan: Anna Hallberg och Malin Halland med dockorna Margareta och Sirkka i Systern från havet.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, barnteater, recension, scen, teater, Marionetteatern, dockteater

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, Dockteater, Marionetteatern, Recension, Scen, Stockholms stadsteater, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in