• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

TV-serie

Säsong 4 av Orange is the new Black kommer 17 juni

10 juni, 2016 by Redaktionen

orangeisthenewblack4

Fredag 17 juni har säsong 4 av kultserien Orange is the new Black premiär på Netflix.

Att serien inte följer verkligheten i denna berättelse som ju bygger på verkliga händelser, vet vi ju redan. I tredje säsongen bröt Piper och hennes fästman deras förlovning. I verkligheten höll de ju ihop hela tiden och fortsatte att leva tillsammans efter hennes tid i fängelse. Men nu vet vi inte alls hur det ska gå i serien. Ska Piper och den där vidriga kvinnan Alex bli ett par som håller ihop?

Serien är enligt Netflix deras mest sedda tv-serie.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Netflix, Orange is the new black, TV-serie

Crossing Lines säsong 3 – bättre är de två första säsongerna

26 maj, 2016 by Rosemari Södergren

crossinglines_season3

Crossing Lines
Skapad av Edward Allen Bernero och Rola Bauer
Första säsongen hade premiär den 9 juni 2013 öppningen av tv-festivalen i Monte Carlo. Det var första gången en tv-serie fick öppna festivalen.
Visas i Sverige på Netflix
Tre säsonger finns och alla tre går att se på Netflix

Crossing Lines är en tv-serie om ett gäng tuffa poliser i Europa som tar hand om fall som berör flera länder. Om en seriemördare kidnappar och mördar en ung kvinna i ett land och sedan dumpar liket i ett annat land kan det vara svårt för poliserna i de enskilda länderna att få överblick, att lösa fallet.

Polisstyrkan arbetar nära Internationella brottmålsdomstolen ICC (International Criminal Court,i Haag, Nederländerna. Initiativtagare till polisstyrkan är Michel Dorn, en domare på ICC, som spelas av Donald Sutherland.

Crossing Lines är helt klart inspirerad av den amerikanska succé-tv-serien Criminal Minds. Det märks i uppbyggnad av karaktärer i dramaturgin, hur vi samtidigt som vi får följa spännande fall också sakta får lära känna de olika polisernas bakgrund och livssituation. Båda serierna är relativt jämställda i tillsättningen av rollerna. Där är några män och några kvinnor och minst en som är mörkare i huden.

Ett plus för Crossing Lines är att handlingen utspelar sig i Europa och att karaktärerna kommer från olika europeiska länder. Det är kul att se bilder och miljöer från Frankrike, Belgien, Danmark, Slovakien och övriga europeiska länder.

Crossing Lines skiljer sig i de två första säsongerna dock rejält från såväl Criminal Minds som andra liknande serier på en punkt: i Crossing Lines kan en huvudkaraktär plötslig bli skjuten och dö. Helt utan vidare. Ja inte utan vidare förstås. De har ett farligt jobb, men en serie brukar inte ta död på sina huvudkaraktärer.

Nu har säsong 3 kommit och då är det inte många kvar alls från den ursprungliga polisstyrkan, förutom domaren Michel Dorn är det Arabela Seeger (spelad av Lara Rossi) och den fantastiska IT-teknikerna och hackern Sebastian Berger (spelad av Tom Wlaschiha).

De första två säsongerna hade Donald Sutherland en mer undanskuffad roll. Nu i tredje säsongen tycks seriens producent och regissör förstå att utnyttja hans storhet och de har låter honom träda fram och bli något av en huvudkaraktär. Det var lite haltande i de två första säsongerna – vem var huvudkaraktären? Den amerikanske polismannen Carlton ”Carl” Hickman (spelad av William Fichtner) eller polisstyrkans chef Louis Daniel (spelad av Marc Lavoine) eller vad det domaren Michel Dorn? I den tredje säsongen är rollerna tydligare – och det är till seriens fördel.

Det förvånar mig, men jag tycker faktiskt att den tredje säsongen är bättre är de första två. Jag tycker inte ens det är nödvändigt att se de första två säsongerna. Om du blir nyfiken på serien går det alldeles utmärkt att börja med den tredje säsongen direkt.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Crossing Lines, Donald Sutherland, TV-serie

Tankar om tv-serien Marseille med Gérard Depardieu

23 maj, 2016 by Rosemari Södergren

marseille_tvserie

Marseille är namnet på Frankrikes näststörsta stad – och det är också titeln på en tv-serie som nyligen släppts på Netflix. I en av huvudrollerna ser vi den omtalade franska skådespelaren Gérard Depardieu. Serien är den första Netflixproduktionn av en fransk tv-serie och den hade frans premiär i juli 2015.

Marseille skildrar en maktkamp om borgmästartiteln i Marseille. Gérard Depardieu spelar den äldre borgmästaren Robert Taro som i första avsnittet är på väg att snart sluta som borgmästare och sluta med politiken, för att ägna sig åt familjen. Det är i alla fall vad han säger till journalister. Han har sysslat med politik i fyrtio år och känner sig lite trött på den världen. Säger han. Han har till och med förberett allt för vem som ska över, den yngre politikerkollegan Lucas Barrès (spelas av Benoit Magimel: ett namn att lägga på minnet, han lär dyka upp i flera franska och andra filmproduktioner).

Kanske planerar Robert Taro att han på så sätt ändå kan fortsätta och styra eftersom han som mentor har greppet om Lucas Barrès. Tänker han i alla fall.

Då händer något som vänder upp och ned på det mesta och den gamla borgmästaren bestämmer sig för att ännu en gång ställa upp i borgmästarvalet och en hård och ful maktkamp startar.

Delvis kan serien ses som en fransk variant av den amerikanska versionen av House of Cards, eller kanske den ska ses som en parodi på House of Cards?

Marseille har dock flera andra spår i handlingen är House of Cards. Den visar tydligt att fransk politik är på många sätt väldigt annorlunda än amerikansk. I det första avsnittet bygger Marseille på en del klyschor och kliver om franska politikerns inställning till sex, men några avsnitt in i serien försvinner detta och jag tycker vi får en intressant skildring av samhället i Marseille.

Marseille gör personerna relativt trovärdiga. Hur fula knep många än tar till i maktkampen har de fortfarande drag av mänsklighet kvar och de är helt möjliga att tro på. Det gäller i stort sett alla karaktärer förutom några maffialedare som är lite ytligt skissade som enbart onda.

Serien skildrar maktkampen i den franska politiska världen, men den skildrar också samhället Marseille med dess problem med stora klyftor mellan människor och ghettot där de utslagna och fattigaste bor och där kriminaliteten växer. Serien skildrar också människor i sorg och vad som kan hända när någon får veta att hen är svårt sjuk och kommer att bli förvirrad, kraftlös och inte kunna leva det liv hen är vad vid.

Säga vad man vill om Gérard Depardieu, men han är en duktig skådespelare och han är helt klart en av seriens behållningar. Att se honom i en hel serie är intressant. Även om det är lätt skrämmande att se hur fet han är nu. Jag undrar hela tiden om han verkligen ska klara hela sig genom alla avsnitt innan han får hjärtattack. Hur kan en man bli så fet? Vi har olika kroppar och olika lätt för att gå upp i vikt, men det är rätt läskigt hur överviktig han är.

Jag fastnade också för den unga skådespelerskan Stéphane Caillard som spelar borgmästarens dotter Vanessa.

Den irländska film- och tv-kritikern Seamas O’Reilly är betydligt mer negativ till serien är vad jag är. Han skriver bland annat:
Marseille is a hot mess, but Depardieu remains watchable throughout. His hangdog charm brings a depth to the show that neither its plotting nor script deserve, even if a combination of age, poor lighting and bad make-up leave him looking like a crumpled Yorkshire pudding that’s been put into a suit. He spends most of his scenes in a flop sweat, and it’s often unclear if said perspiration is his or the character’s.
….

Everyone’s favourite spherical tax exile plays Robert Taro, the embattled mayor of Marseille, whose reign is threatened by his erstwhile lieutenant Lucas, played with scenery-devouring abandon by Benoit Magimel (a Eurosaver menu Mads Mikkelsen). Marseille also delves into Taro’s family relationships, life in the city’s projects, regional political intrigue, and the criminal underbelly connecting the above. Unfortunately, Marseille does not execute this rich melange very well. At best, it has the dramatic solidity of a scandalously undercooked soufflé; at worst, it’s basically a sexed-up parody of House of Cards.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Gérard Depardieu, Marseille, Netflix, TV-serie

25 april har Game of Thrones säsong 6 premiär både i Sverige och i USA

13 april, 2016 by Redaktionen

gameofthrones6

Game of Thrones säsong 6 har premiär på HBO Nordic 25 april. Och det betyder att det är premiär för svenska tittare samtidigt som det är premiär för denna fantasyseries sjätte säsong också i USA.
Har du missat någon av de tidigare fem säsongerna så finns de, förstås, tillgängliga också på HBO Nordic. Samtliga säsonger är också släppta till försäljning på dvd. Säsong 5 släpptes på dvd/bluray tidigare i vår.

Ett pressmeddelande skriver:
Efter de chockerande händelserna i slutet av femte säsongen – Jon Snows blodiga öde i händerna på Castle Blacks myterister, Daenerys nära-döden-upplevelse i Meereen och Cerseis offentliga förnedring på Kings Landings gator – samlar sig nu de överlevande från Westeros och Essos för att med alla medel nå sina personliga och högst osäkra öden. Välkända karaktärer skapar nya allianser för att stärka sina strategiska chanser att överleva. Samtidigt dyker nya karaktärer upp för att utmana maktbalansen i öst, väst, nord och syd.

Emmy- och Golden Globebelönade Game of Thrones är tillbaka med tio nya avsnitt i säsong sex, på måndag 25 april (samtidig premiär med USA), med nya avsnitt varje måndag. Fantasyserien, som är baserad på George R.R. Martins storsäljande fantasybokserie, är en storslagen krönika om den episka maktkamp som rasar i ett vidsträckt och våldsamt kungarike.

Säsongens återvändande skådespelare innefattar bland andra Emmy- och Golden Globebelönade Peter Dinklage (Tyrion Lannister), Nikolaj Coster-Waldau (Jamie Lannister), Lena Headey (Cersei Lannister), Emilia Clarke (Daenerys Targaryen), Aidan Gillen (Petyr ”Littlefinger” Baelish), Diana Rigg (Lady Olenna Tyrell), Sophie Turner (Sansa Stark), Maisie Williams (Arya Stark) och Jonathan Pryce (the High Sparrow).

Fler skådespelare som är tillbaka är Alfie Allen (Theon Greyjoy), John Bradley (Samwell Tarly), Dean-Charles Chapman (Tommen), Gwendoline Christie (Brienne of Tarth), Liam Cunningham (Davos Seaworth), Natalie Dormer (Margaery Tyrell), Nathalie Emmanuel (Missandei), Jerome Flynn (Bronn), Iain Glen (Jorah Mormont), Isaac Hempstead-Wright (Bran Stark), Conleth Hill (Varys), Kristofer Hivju (Tormund Giantsbane), Michiel Huisman (Daario Naharis), Michael McElhatton (Roose Bolton), Hannah Murray (Gilly), Iwan Rheon (Ramsay Bolton), Carice van Houten (Melisandre), Indira Varma (Ellaria Sand) och Tom Wlaschiha (Jaqen H’ghar).

Nya i rollistan är Pilou Asbaek, Essie Davis, Souad Faress, James Faulkner, Richard E. Grant, Ian McShane, Joe Naufau, Freddie Stroma och Max von Sydow.

I september 2015 vann Game of Thrones 12 Emmypriser, vilket är rekord för en serie under ett år.
Bland annat belönades den för Outstanding Drama Series, Outstanding Supporting Actor in a Drama Series (Peter Dinklages andra vinst i denna kategori), Outstanding Directing for a Drama Series (David Nutter), Outstanding Writing for a Drama Series (David Benioff och D.B. Weiss), Outstanding Production Design for a Narrative Contemporary or Fantasy Program (One Hour or More), Outstanding Casting for a Drama Series, Outstanding Single-Camera Picture Editing for a Drama Series, Outstanding Makeup for a Single-Camera Series (Non-Prosthetic), Outstanding Sound Editing for a Series, Outstanding Sound Mixing for a Comedy or Drama Series (One Hour), Outstanding Special Visual Effects och Outstanding Stunt Coordination for a Drama Series, Limited Series or Movie.

Arkiverad under: Scen Taggad som: fantasy, Game of Thrones, HBO, TV-serie

TV-serien Happy Valley – ännu en imponerande brittisk deckare

3 april, 2016 by Rosemari Södergren

Photographer: Ben Blackall

Happy Valley, tv-serie
Av Sally Wainwright
Regi: Euros Lyn, Sally Wainwright och Tim Fywell
Premiär på Netflix i april 2016
Betyg 4

Happy Valley är ännu en imponerande brittisk deckare. Den första säsongen hade premiär i BBC One i Storbritannien i april 2014 och visas nu på Netflix, ifall du missade när den gick på SVT. Säsong två hade brittisk premiär i februari 2016. Det är en mycket högkvalitativ tv-serie och andra säsongen dyker säkert upp både på SVT och Netflikx så småningom också. Serien är visserligen delvis till formen en deckare eftersom den handlar om poliser och brott och kriminalitet. Men framför allt är det en serie som skildrar människor och hur vi agerar i olika pressade situationer i livet. Det serien så starkt skildrar är hur exempelvis hur människor kan dras in i kriminalitet. Det är också en berättelse om att leva med sorg.

Handlingen utspelar sig på landsbygden i Yorkshire. Huvudpersonen är polisinspektören Catherine Cawood. I en småstad där fylla, droger och tonårsgraviditeter är en del av vardagen leder hon ett team av kolleger.

happyvalley2Huvudrollen Catherine Cawood spelas suveränt och trovärdigt av Sarah Lancashire. Hon bor med sin syster Claire, före detta narkoman, och sitt barnbarn Ryan. Tidigare var Catherine inom kriminalpolisen men då hennes dotter som artonåring tog livet av sig orkade Catherine inte med att vara kriminalare då hon tog beslut att ta hand om sin dotters sex veckor gamla baby, Ryan. Babyn kom till genom en våldtäkt. Serien startar då Ryan är åtta år och
Catherines värld vänds upp och ner när Tommy Lee Royce, mannen hon menar bär ansvaret för hennes dotters död, släpps från ett längre fängelsestraff. Tommy Lee Royce ska ha våldtagit Catherines dotter och är därför far till Ryan, fast det vet han inte om.

Catherine är övertygad om att Tommy är farlig och att det inte kommer att dröja länge förrän någon mer råkar illa ut. Hon är fixerad vid att försöka hitta honom och hon vet inte själv riktigt vad hon ska göra när hon hittar honom. Kanske kommer hon att oskadliggöra honom på ett olagligt sätt. Hon vet inte själv.

Tommy Lee Royce spelas förresten av den duktige skådespelaren James Norton som är aktuell i SVT i kostymdramat Krig och Fred. Han är duktig skådespelare, fast skiljer sig från övrig brittisk skådespelarelit genom att han är så väldigt snygg och fager. Det kan ligga honom lite i fatet i den här rollen, men han fixar det suveränt ändå. Britterna har ofta en känsla för att få tag på duktiga skådespelare som kan se ut som en helt vanlig vem-som-helst, till skillnad från de amerikanska filmernas rollistor som ofta fokuserar mer på ett vackert yttre.

happyvalley3Jag är också väldigt imponerad av Siobhan Finneran som spelar Claire Cartwright, Catherines syster och lille Rhys Connah som spelar åttaårige Ryan Cawood, Catherines barnbarn.

Serien är så fängslande och skildrar människor som vi ofta är. Den som förlorat ett vuxet barn som Catherine gjort, kommer i princip aldrig över det. Det är en sorg man bär med sig livet ut. Och det påverkar alla i familjen och släkten.

Samtidigt får vi följa den tystlåtne revisorn Kevin Weatherill som upplever att han inte är uppskattad på jobbet och dessutom känner han sig rejält lurad. Företagets ägare startade företaget tillsammans med Kevins pappa men snodde det sedan. Kevin är desperat efter att ge sina döttrar en bra utbildning och plats på privatskola. Han ber sin framgångsrike chef Nevison om en löneförhöjning. När Nevison nekar händer något inom Kevin; han anlitar den lokala smågangstern Ashley för att kidnappa Nevisons dotter mot en lösesumma. Men när Ashley involverar Tommy Lee Royce i kidnappningen dröjer det inte länge förrän det börjar spåra ur. Samtidigt som polisens sökande efter Nevisons dotter intensifieras når Catherines besatthet av Tommy nya höjder.

Första säsongen har sex avsnitt och det är svårt att slita sig.

Britterna har också ofta, som i den här tv-serien, en förmåga att ha med människor av olika bakgrund utan att det ser krystat ut. Kvinnor i viktiga roller och som tuffa poliser och människor från olika nationalitet i rollerna. I svenska serien kan detta ofta se mer krystat ut. Kanske har det att göra med att Storbritannien varit ett land med många medborgare från all världens olika hörn i många fler år än Sverige har.

Rollista
Sarah Lancashire – Catherine Cawood, polisinspektör
Steve Pemberton – Kevin Weatherill, revisor
Siobhan Finneran – Claire Cartwright, Catherines syster
George Costigan – Nevison Gallagher, företagsledare
Joe Armstrong – Ashley Cowgill, brottsling
James Norton – Tommy Lee Royce, straffad knarkhandlare
Charlie Murphy – Ann Gallagher, Nevisons dotter
Rhys Connah – Ryan Cawood, Catherines barnbarn
Rick Warden – Mike Taylor, polis

Arkiverad under: Scen Taggad som: BBC, Happy Valley, Sally Wainwright, Sarah Lancashire, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 25
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in