Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Södra teatern

Anna von Hausswolff på Södra Teatern

by


Anna von Hausswolff släppte sitt debutalbum ”Singing from the grave” i början av maj – och det hyllades av alla kritiker. Men hon var hajpad också före albumet kom och det talades om henne bland många musikintresserade. Så det var med höga förväntningar jag begav mig till konserten på Södra Teatern.

Ridån gick upp och en ensam ung kvinna läste ett poem och slog på en triangel. Det var magiskt och gav tonen på vad vi hade att vänta oss: inte bara en musikföreställning utan något mer: som när musik växer och är konst och teater och performance.

Den unga kvinnan sprang ut och in trädde två kvinnor: en som satt sig med en akustisk gitarr och en ung kvinna med långt ljus hår som satte sig vid den stora flygeln. Det var Anna. Kvinnan som stått med triangeln var hennes syster Maria von Hausswolff.

Första sången – Track of time – spelade hon munspel till. Akustisk gitarr, munspel, flygel och Annas sång – det var som Bob Dylan-inspirerat på något sätt. Och jag kände på en gång att trots att jag gillade debutalbumet är hon ännu bättre live.

Det var ett varierat program. Efter några sånger med den akustiska gitarren till stöd till hennes sång och flygel gjorde hon några sånger helt själv med flygeln.

Då märks det verkligen vilken stämma hon har. Det har väl sagts förr: men hur kan en så liten och ung kvinna ha så stark röst och säga så mycket med sin röst och sina sånger? Det är inte texterna bara utan hur hon utför sångerna.

Sedan kom trummisen och elgitarristen in på scen och det blev ös och full fart. Som rock med flygel.

Behöver jag säga att publiken inte ville sluta applådera? Det blev två extranummer varav det ena är en av mina favoritlåtar med henne då hon gör en cover på [ingenting]:s ”Medan vi sov”.

Både [ingenting]:s version och Annas version kan du lyssna på här förresten:

[ingenting]: Medan vi sov
Anna von Hausswolff: Medan vi sov


Relaterat:
Recensioner av debutalbumet:
Sydsvenskan, Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dags för Krautrock-festival

by

Fredag 30 april kl 19:00, Södra Teaterns Kägelbana, då är det dags för Krautrockfestival på Södra teatern i Stockholm.

Här ett pressmeddelande med mer information:

Årets festival är den tredje i rad och kommer i huvudsak att belysa genren från två olika håll; electronica/dance och punk/noise. På den elektroniska sidan är vi stolta att presentera franska Zombie Zombie och engelska Subway (Soul Jazz). Zombie Zombie gör drivande dansmusik med

influenser som Neu!s ”motorik” rytmer, skräcksoundtracks och Italodisco. Subway, en elektronisk duo med bakgrund i Technoscenen gör atmosfärisk men dansant kraut-disco.

Dessutom presenterar vi tre band från Stockholm som är betydligt mer rockorienterade, utan att för den skull hänfalla åt några trötta poser; fantastiska punk-krauttrion Paper, som efter många års slit till slut trängt igenom mediebruset, Estroboscorpio som med sin omisskännliga blandning av smutsig electronica, no wave och kraut utnämnts till rättmätiga bärare av Suicides mantel, och sist men inte minst är vi mycket stolta att återse orgelduon Mackaper på vår scen. Sedan deras bejublade spelning på Krautrock STHLM 2007 har de spelat in och släppt det kritikerrosade debutalbumet ”When All is Sad and Dawn”.

En lika bred spännvidd kraut-relaterad musik utlovas från skivspelarna; allt från dance till noise, psychedelia till italodisco. DJ:s är Luciano Leiva, Gustav Bendt, Leon Muraglia (från Kosmische, uk), Fly Interzone och Mother.

Artisterna:
Zombie Zombies musik sammanför krautrock, 70-talsskräckfilmssoundtracks och synth-disco. Med live-trummor och analog elektronik som synthar, orglar, theremin och trummaskiner frammanar de skrämmande ljudlandskap, lika atmosfäriska som dansanta. Deras mästerverk till debutalbum, ”a land for renegades”, gavs ut 2008. Uppenbara referenser är John Carpenter, Can, Goblin, Suicide, Silver Apples, Giorgio Moroder, Fuglesang och Apparat Organ Quartet. www.myspace.com/therealzombiezombie

Subway är en kosmiskt förening av influenser – tysk krautrock från 1970-talet (Cluster, Kraftwerk, Neu, Harmonia, Ash Ra Tempel), 80-talets Detroit science fiction techno (Carl Craig, Juan Atkins, Jeff Mills) och en antydan till italiensk och europeisk disco (Danielle Baldelli möter Cerrone, Space, Moroder och Jarre). Den Londonbaserade duon Subway (Michael Kirkman och Alan James) har gjort musik ihop sedan 2000. Deras senaste album, ”Subway II” (Soul Jazz 2009), har beskrivits som drömsk men drivande post-dancemusic.
Recension: http://brokenearrr.blogspot.com/
www.myspace.com/subway2006

Mackaper gör psykedelisk musik byggd kring trummaskinbeats och vintage-toner ur gamla elorglar. I grunden är Mackaper en duo, Markus Hulthén och Per Nyström från Concretes, men ofta spelar de expanderade till ett sexmannaband. De har skapat ett unikt sound som är lika delar melankolisk svensk progg, hypnotiska motorik-riff, och vilda utbrott av frijazz. ”Tale of Tales remixed”, remixer av Ultra El (Estroboscorpio, Happiness) och Skwee-fantomen Joxaren släpps på iTunes och Spotify den 26 april.
Recension: http://62.119.189.55/cm/2.145/kultur-noje/skivrecensioner/mackaper-when-all-is-sad-and-dawn-1.1042771

http://www.myspace.com/mackaper

Estroboscorpio är smattrande trummaskiner, fuzz bass, MS20-noise, ylande sång, överstyrd orgel, blinkande stroboskop och skrikande feedback. Hypnotisk krautrock blandas med postpunk och industrinoise. Julafton för fans av Suicide, Chrome, tidiga Cabaret Voltaire, Throbbing Gristle och Spacemen 3 utlovas! Estroboscorpios kassettalbum med det passande namnet ”More Power” är släppt på Airwaves nya sub-label ”Satellites”. Downloads kommer.

http://www.myspace.com/estroboscorpio

Paper är en kraut-punk trio med Calle Olsson från The Bear Quartet och Paddington DC på keyboards och Peter Backebo från Audionom på karakteristiskt manglande elgitarr. Paper levererar 2 minuters hardcore-manövrar följda av långa monotona, nästan transcendentala, treackordsvariationer.

Deras utmärkta debutalbum ”An Object” gavs ut i februari av Imperial och Novoton. Referenser är Wire, NEU! och Joy Division.

Recension: http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/paper-an-object-1.1042768

http://www.myspace.com/paperstockholm



Krautrock STHLM är en endagsfestival organiserad av skivbolaget Airwaves Music i samarbete med Södra Teatern. Syftet med festivalen är att lyfta fram den samtida Krautrockscenen som ett i allra högsta grad levande fenomen i ständig utveckling. Huvudakter tidigare år har varit de tyska 70- talslegenderna FAUST och norska Salvatore. Vi har visat upp internationella akter som Theremin-virtuosen Dorit Chrysler, svenska kultband som Audionom och Chicken El Diablo och fångat upp akter som Ikons och Pistol Disco innan de slagit igenom.

www.krautrocksthlm.com www.airwavesmusic.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tips: Havana d’Primera – Bra musik från Kuba – på Södra teatern

by


Spännvidden inom den kubanska musiken är stor, här finns allt från legendariska stororkestrar till hiphop, funk, jazz, samba och den nya timban. Sedan Ry Cooders project Buena Vista Social Club gjorde sitt segertåg över världen på 1990-talet har den haft ett grepp om en publik långt utanför landets gränser.

Södra Teatern presenterar två akter från Kuba i vår. Först ut är Havana d´Primera som kommer den 25 mars. Ett par veckor senare, den 8 april kommer en av de intressantare sångarna ur den nya unga generationen, albumaktuella William Vivanco. Båda kvällarna föregås av kurser i salsadans.

Om Havana d´Primera från pressmeddelande från Södra Teatern:

Havana d´Primera bildades på 1990-talet av några av Kubas främsta musiker. En av drivkrafterna var att föra ut timban, en stil som påminner om salsa. Man ville återupptäcka dess magi men också skapa bättre arbetsvillkor för musiker. Hur det gick med den saken är väl oklart, men vad som står utom allt tvivel är att orkestern har erövrat en position som en av landets främsta. En starkt bidragande orsak till detta är trumpetaren Alexander Abreu, en av de bästa ur Kubas nya generation av musiker.

Alexander Abreu är vida erkänd som den största trumpetaren i sin generation. På meritlistan står samarbeten med Kubas främsta namn såsom Chucho Valdés, Irakere, Kubas Symfoniska Orkester, Issac Delgado med flera. Ett flertal av de album han medverkar på har vunnit eller blivit nominerade till Grammys och Latin Grammys, till exempel La Rumba Soy Yo, 2001. Från att ha varit en av de mest anlitade studiomusikerna har han klivit fram som frontman i Havana d´Primera. Orkestern har ett välförtjänt rykte som en av Kubas bästa. Och Alexander Abreu är otroligt populär, han vann t ex en omröstning som bästa trumpetare av siten timba.com. Timba är den genre de spelar, ibland kallad salsa men timban är egentligen en egen kubansk stil. Den är mer flexibel och innovativare än salsan och rymmer inom sig en mängd stilar.

Mer om Havana d´Primera på bandets hemsida där du också kan provlyssna.

Havana d’Primera, N-rike & Soto-Mayor, DJ Duste & DJ Sören torsdag 25 mars, kl 19-02, på scen: 21:00 Södra Teaterns Kägelbana, Stockholm.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intervju med Marina & The Diamonds och bilder från spelningen i Stockholm

by

Imaginära fans

Marina & The Diamonds debutskiva The Family Jewels släpptes i februari och hon är aktuell för en spelning på Way Out West i augusti. I samband med en promotionkonsert på Södra Teatern fick Kulturbloggen träffa den högaktuella popstjärnan vars riktiga namn är Marina Diamandis. The Diamonds är vad hon kallar sina fans.

”För fyra år sedan när jag var okänd och inte hade några fans uppfann jag mina egna fans och kallade dem The Diamonds.”

Nu har de imaginära fansen ersätts av fans som faktiskt existerar och att framträda inför dessa är vad hon gillar bäst med att vara musiker. Utöver musiken gillar hon att jogga, baka tårtor och att läsa feministiska böcker.

Hennes favoritförfattare är Emily Brontë.

Jämförd med Kate Bush

Hon började skriva musik när hon var nitton år. Trots alla jämförelser med Kate Bush så är hennes största influens den amerikanska låtskrivaren Daniel Johnston.

”Kate Bush är en begåvad musiker men hon var aldrig en förebild. Daniel Johnston däremot… jag är hans mest lojala fan. Han är så unik och trots att han sjunger som han vore tondöv och det låter som att låtarna är producerade av en tioåring har han ett kultfölje.”

”Do, or do not, there is no try…”

Hennes egen favoritlåt från skivan är I’m Not a Robot. Den tog fyra dagar att spela in och är hennes svar på hur det teknologiska samhället resulterar i att man inte längre kan relatera till andra människor.

Låtskrivandet är hennes sätt att avreagera sig när hon har ett problem. Ett återkommande tema i hennes texter är hur framgång i dagens samhälle bara mäts i materiella termer så som pengar, skönhet eller vem som har störst hus – sådant som egentligen inte betyder någonting – och hur när vi dör inte lämnar någonting värdefullt efter oss.

Ibland när hon är deprimerad letar hon upp citat och ibland kommer dessa citat med i en låt. Ett exempel är i Simplify där hon citerar Yoda:

”Do, or do not, there is no try”

”Får jag bjuda på lite lakrits?”

Jag bad henne säga det första hon kom att tänka på när jag sa saker som skulle sammanfatta hennes liv än så länge:

Grekland:
”Sol”

Wales:
”Flaggan”

London:
”Hattar”

Stockholm:
”Lakrits” (samtidigt som hon tar fram en skål med lakrits och frågar om jag vill ha)

Hollywod
”Falskt”

Kändisskap
”Falskt”

The Family Jewels
”Någonting naturligt… gröna löv”

Växa upp
”En hård värld”

Mode
”Offer”

Spela live
”Energi”

Konserten

Det är en väldigt intim spelning i Södra Teaterns bar och hon ackompanjeras bara av en basist och en pianist. Totalt spelar hon fem låtar:

Mowgli’s Road
Hollywood
Obsessions
Numb
I’m Not a Robot

Alla perfekta poplåtar. Även om hon gärna hade fått spela fler låtar så gav Marina & The Diamonds ett smakprov på vad som sannolikt kommer hamna på flera topplistor över årets bästa låtar.

Intevjuare: Jonatan Södergren
Foto: Anders Löwdin

Här kan du se henne framföra Mowgli’s Road:

Tips för dig som gillar Ane Brun

by

anebrun
Ane Brun i nytt samarbete, är rubriken på ett pressutskick vi fick häromdagen. Eftersom jag vet att många av Kulturbloggens besökare gillar Ane Brun vidarebefordrar vi detta utskick:
Ane Brun ger sig ut på ett sökande i musikhistorien. I projektet ”Modern Fantazias” gör hon tillsammans med Hans Ek och en kammarorkester tolkningar av bland andra Claudio Monteverdi, John Cage, Henry Purcell. Projektet får sitt uruppförande på Södra Teatern med två exklusiva konserter. Biljetterna släpps på måndag den 15 februari!

Efter hyllade album och otaliga konserter över hela världen gör Ane Brun nu konserten ”Modern Fantazias” med arrangören och dirigenten Hans Ek. Medverkar gör också en orkester bestående av 16 toppnamn inom svensk kammar- och improvisationsmusik. De handplockade musikerna kommer bland annat från kungliga filharmoniska orkestern. Anes låtar sammanfogas och färdas drömskt genom improvisation, renässans och modernism samt färgas och blandas med influenser och verk av stora tonsättare genom fem århundraden, bland andra Claudio Monteverdi, John Cage och Henry Purcell.

-Jag gillar att få använda min röst i sammanhang som utmanar mig, som att t.ex. sjunga musik av Henry Purcell, på mitt sätt. Så länge jag berörs av kompositionen och melodin spelar det ingen roll från vilken genre eller tidsepok låten eller stycket härstammar, säger Ane Brun. Jag är fascinerad av Hans Eks förmåga att sammanfoga musik skriven för flera hundra år sedan, 1900 talets konstmusik och min egen musik till en helhetlig musikupplevelse, tillägger hon.

Hans Ek har en unik ställning i svenskt musikliv. Han har bland annat samarbetat med Salem al Fakir, Malena Ernman, Louise Hoffsten, Ale Möller, Rebecka Törnqvist och Magnus Lindgren innan samarbetet med Ane Brun inleddes. Det har blivit ett samarbete bortom gängse regler och konventioner där tron på att våga söka det enkla står i centrum. Ett sökande som leder till beröringspunkter i musikhistorien som med en nästan retfull självklarhet dras till varandra.

Några internationella pressröster om Ane Brun:

”… a mix of Bjork’s unpredictability and Joni Mitchells directness…- time magazine”

”This entrancing norweigian singer songwriter evokes a haunted Dolly Parton minus the drawl. Her songs can be simply devestating, and at other times oddly reassuring” – spin magazine.

Medverkande:
Ane Brun, sång, gitarr
Hans Ek, Dirigent, arrangör
Jonas Lindeborg, Trumpet
Sören Hermansson, Horn
Stina Hellberg, Harpa
Karl Frisendahl, Trombon
Joakim Agnas, Trumpet
Erik Nilsson, Slagverk
Katarina Agnas, Fagott
Jonas Östholm, Piano
Anna Rodell, Violin, sång
Kristian Möller. Klarinett
Ionell Cristea, Klarinett
Linnea Olsson, Cello
Kjersti Sellevåg, Flöjt
Martin Höper, Bas
Emma de Frumeri, Violin

Modern Fantazies, fredag 9 & lördag 10 april kl 21.00, Södra Teatern, Stora Scen

Lite fakta om Ane Brun från Wikipedia:

Ane Brun, född Ane Brunvoll den 10 mars 1976, är en norsk sångerska och låtskrivare. Ane är född och uppvuxen i Molde men är numera bosatt i Stockholm. Hon driver sitt eget skivbolag, DetErMine Records.
2007 medverkade hon i en duett på Moneybrothers skiva Mount Pleasure som heter ”It Might As Well Be Now”.
Ane Brun höll en bejublad föreställning på Stockholms Konserthus den 3 oktober 2008. Framträdandet var en avslutning på hennes fyra månader långa ”Changing of the Seasons Tour”. Bara kort därefter gjorde hon en två veckor lång USA-turné. Den 16 september 2009 släpptes live-DVD/CD:n Live At Stockholm Concert Hall, skivresultatet av framträdandet i konserthuset året tidigare.

2009 medverkade hon även på Lisa Ekdahls skiva Give Me That Slow Knowing Smile

.

Ane Brun på MySpace.
Ane Bruns webbplats.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,