Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Marina & the Diamonds till Storsjöyran, missa inte våra intervjuer med henne

by

Marina & the Diamonds och Håkan Hellström klara för musikfestivalen Storsjöyran i Östersund, 28-30 juli.

På festivalens hemsida står det:

Engelska Marina & the Diamonds, hela Sveriges Håkan Hellström och norske Hans-Erik Dyvik Husbys nya supergrupp Doctor Midnight and the Mercy Cult.
Det är tre av artistnamnen som Storsjöyran nu presenterar till sommarens festival.
Klara för Yran är också Veronica Maggio, Rebecca & Fiona, Graveyard, Carl Norén och Armand Mirpour.

Du har väl inte missat Kulturbloggens två intervjuer med Marina & The Diamonds:
Marina har vuxit in i rollen som popstjärna – intervju
Intervju med Marina & The Diamonds och bilder från spelningen i Stockholm

Relaterat: DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturbloggen träffar truppen bakom dockteatern Systern från havet, av Ulf Stark

by

Dockteater är en teaterform som alltid fascinerat mig. Både marionettdockor som handdockor, eller masker. Dockteatrarna har ofta turnerat runt och spelat på gator och torg och inte räknats in bland de fina teaterakademierna. Fast det har förstås ändrats en del på det under senare tid och i en del länder finns det högskoleutbildningar för dockmakare och dockspelare.

Att göra en föreställning med dockor kräver många olika talanger. Dockan ska skapas för att signalera det skådespelarna och regissör vill säga, den ska kunna röra sig på sätt som stämmer överens med karaktären och kanske samspela med skådespelaren.
När jag hörde att Marionetteatern, som numer flyttat in på Stockholms Stadsteater, snart har premiär på en ny dockteater-föreställning ville jag gärna intervjua regissören och skådespelarna och jag skickade iväg en förfrågan till pressavdelningen. Vad glad jag blev när jag ganska snabbt fick svar med ett ja från regissören.

Här är intervjun:

Måsars skri och ljudet av mjuka havsvågor kommer att välkomna barnen när de träder in salongen. Ett stort tyg omsluter rummet och ger en känsla av att befinna sig i ett stort tält. Barnen får sätta sig på kuddar framför scenen. Dockor i olika storlekar, masker och människor kommer att spela upp ett magiskt spel om ett ämne som berör de flesta barn, om att få en syster man inte vill ha eller att vara den oönskade systern.

Marionetteatern har premiär 26 februari på ”Systern från havet” som skrivits av Ulf Stark. Berättelsen är skriven direkt för teatern och bygger inte på någon bok.

Ulf Stark är så fantastisk, hans texter är så fyllda av både poesi och uppkäftighet, säger Helena Nilsson, pjäsens regissör.
Ulf Stark upprörs av situationen för ensamkommande flyktingbarn och hur de tas emot i Sverige. Han ville skriva något om barn som måste lämna sitt hem och valde att göra det utifrån det som hände under 1940-talet då 70.000 finländska barn fick lämna sitt land under kriget och tas emot i svenska hem.
– Med tanke på hur Sverige har tagit emot flyktingbarn så tycker jag inte vi kan säga att vi är världens mest barnkära land, säger Ulf Stark i en intervju på Stockholms stadsteaterns hemsida.

Handlingen kretsar kring två småflickor, Margareta och Sirkka.
Margareta är för mycket ensam tycker hennes föräldrar. Hon önskar sig en hund, jättemycket. Istället får hon en syster från Finland.
Sirkka måste lämna sitt land och sin mamma och pappa för att det är krig. Pappa måste ut i kriget och hinner inte lära henne att cykla, istället får hon åka över havet med en adresslapp kring halsen och med sin lilla slitna tyghund i handen.

– Jag hoppas att de ska bli berörda av det här ödet, och att de kan känna med båda tjejerna. Det är okej att som Margareta bli sur om man inte får en hund utan får ett krigsbarn istället. Barn är fyllda av längtan, hopp och lek, och kan känna igen sig själva i mycket, säger Ulf Stark.

De flesta barn i Sverige träffar idag i sin förskola eller i skolan barn från länder i krig eller oroligheter. Många barn får också uppleva hur de kan få nya syskon när föräldrar skiljs och träffar en ny sambo som har barn med sig till det nya hemmet.

Föreställningen berättas ur barnens perspektiv. Det är ju två berättelser, Margaretas och Sirkkas berättelse.
– Barnen ska kunna känna igen sig och vi hoppas att det känns lätt att förstå varför Margareta blir svartsjuk och lite elak, säger Helena Nilsson.

Att vara dockteater-skådespelare är speciellt, de ska både jobba med sig själva och dockorna. Dockspelarna i Marionetteaterns trupp är också dockmakare och har skapat dockorna. Stina Wirséns teckningar ligger till grund för dockorna.

I föreställningen ingår en mängd olika dockor och samma karaktär finns i olika format.

Flickorna ska vara i centrum och föräldrarna lite mer fragmentariska, men ändå påtagliga, berättar Anna Hallberg, dockspelare och dockmakare.

Föräldrarna är därför oftast masker som skådespelarna håller framför sitt ansikte. Fast det finns en uppsättning av små figurer, där också föräldrarna finns med. Små figurer som spelar i ett format av tittskåpsteater, för att illustrera något som spelas upp i minnet eller i tankarna.

Flick-dockorna är stora, nästan lika stora som fyraåringar. De har rutiga klänningar på sig.

– Vi ville att dockorna skulle ha så mycket som möjligt kvar av känslan från Stina Wirséns skisser. Så var ha handmålade rutor på tyger som vi sedan sedan kläderna av, berättar Anna Hallberg.

Scenen som är en halvcirkel är inbonad av blåa trasmattor. Måsar i trä kommer att flyga över salen, ljud av havsvågar och måsars skri och en mängd olika dockor i olika storlekar. Räkna med en magisk föreställning när ”Systern från havet” har premiär.

Här kan du se en liten cyklande docka.
Bilder på fler dockor finns under filmklippet.


Pjäsen är tänkt för barn från fyra år.

Regi: Helena Nilsson
Scenografi och kostym: Peter Holm
Dockdesign: Stina Wirsén
Ljudcollade och bild: Appel
Medverkande: Magnus Erenius, Malin Halland, Anna Hallberg, Kay Tinbäck du Rees

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intervju med Kebnekajse

by

På 1970-talet var Kebnekajse Sveriges högsta och flitigaste band.
Jag träffar gitarristen Kenny Håkansson och trummisen Pelle Ekman på fryshusets cafe en solig måndag. De är just nu aktuella med ny platta och spelningar runt om i landet.

Den 25e februari släpper Kebnekajse nya skivan ”Idioten”, hur skulle ni beskriva den?
K: Det är svårt att beskriva just skivan. Kebnekajse började med att spela folklåtar. Men senare har man ju börjat öppna upp för lite annat. Vi har brutit upp den traditionella folkmusiken och blandat den med såndant som vi gillar.

Står den nya skivan ut på något sätt, till skillnad från era tidigare skivor?
K: Jo, absolut. Denhär gången har vi lämnat över mixningen helt. Tidigare har vi mixat det mesta själva, men nu kände vi att någon annan fick göra det. Om det blir positivt eller negativt, det får vi se när skivan väl släpps.

Kebnekajse var upplöst i nästan 30 år, vad fick er att komma tillbaka?
K: Det var några som ringde och frågade om vi ville spela på en musikfestival på skeppsholmen 2002. Då hade vi inte träffats på väldigt många år, men vi samlades och spelade och det var riktigt kul.
P: Det var väldigt nostalgiskt, både för publiken och oss.
K: Ja, men vi började rätt försiktigt. Så det tog ett tag, sen släppte vi en skiva 2008.

Känner ni någon press på er, att ni måste hålla en viss standard för att göra fansen nöjda? Ni var ju ändå ett väldigt populärt band på 1970-talet.
K: Nej, den ända pressen kommer från oss själva. Det är mycket roligare att spela idag, det är så mycket mindra pretantioöst.
P: Har vi någonsin varit pretantiösa? Då spelade vi ju bara för att det var kul.
K: Mjo, nu är det väl lite mera på allvar. Vi är ju både äldre och mognare nu än vad vi var då.

Ja nu fick jag ju nästan svaret på min nästa fråga, har ni ändrats mycket, då och nu?
K: Nej, den största skillnaden är väl att vi var många fler som spelade i bandet förr.
P: Alla har ju blivit duktigare musiker också.

Är det viktigt för er att hålla er till en viss genre?
K: Ja, vi vill ju hålla oss inom vår sfär.
P: Jag ser oss som ett rockband med inslag av annan musik. Folkmusik och världsmusik. Fast det är fel ord. Världsmusik.
K: Vi försöker ju hålla oss inom ett område, men bryr man sig för mycket så tappar man karaktären. Vi försöker ju dock alltid låta ”Kebnekajse”.

Musik har ju kommit rätt långt sedan ni började. Är det svårt att vara nyskapande i dagens musikklimat?
K: Vi föddes ju på en bra tid när det kommer till musik. Man kunde improvisera och hitta på.

Var finner ni inspiration?
K: Inspiration kommer väl främst innifrån. Men sen påverkas man ju av saker runt omkring.
P: Nu har man ju hört det mesta och vi går inte ut så ofta längre, det är mest jobbigt. Så himla mycket folk överallt. Men jo, vi inspireras väl av varandra kanske. Vi är ju så himla många och alla har ju olika saker de inspireras av.

Vad händer nu i framtiden? Vad kan vi förvänta oss från Kebnekajse?
K: Det blir väl en liten turne för att presentera skivan, sen får vi ta det därifrån. I sommar blir det en del festivaler. Men som sagt, vi får väl se.

Kebnekajse släpper alltså skivan ”Idioten” den 25e februari, recension av skivan kommer upp på kulturbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annika Norlin intervjuar Andreas Mattsson inför nya albumet

by

Andreas Mattssons nya ”Kick death’s ass” släpps 18 februari. Annika Norlin från Säkert! har intervjuat honom.

När började du med den här skivan?
11/10 2007 kl 15.08 enligt datorn. Då började jag spela in en låt som jag trodde skulle vara med på mitt andra album. Nu kom den inte med, men i alla fall.

Hur visste du att den var färdig?
Jag gjorde några låtar till tv-serien Våra vänners liv på våren 2010. Två av dem blev så bra så att jag kunde ta med dem på min skiva. Och när jag räknade visade det sig att jag hade tio låtar som jag var nöjd med.

Berätta om titeln.
Jag såg en dvd med Richard Pryor. Han är rolig. Han pratade om hur John Wayne hade cancer och hur han opererade hjärtat och hur han kicked death’s ass. Det lät bra. Och jag behöver en titel för att känna att skivan är klar. Något som liksom fokuserar alla låtarna. Och allt man gör som är någon sorts kreativt arbete handlar väl i botten om att kicka death’s ass, att leva vidare.

När du och jag jobbade ihop för några år sedan märkte jag att du gick mycket på känsla. Du kunde till exempel säga ”Nu ska jag kolla på den där krigsfilmen i kväll, och sedan ska jag gå hit i morgon och lägga den där gitarren, så den blir arg nog.” Hur har du arbetat med den här skivan?
Eftersom mina egna skivor tar sån tid att göra så behöver jag inte dopa mig på det sättet. Jag kan vänta till en dag när jag känner mig arg om jag behöver spela något argt. Men precis som det finns method acting kan man ju tillämpa method singing eller method playing. Jag blev full en kväll, bara för att jag skulle sjunga in en låt nästa dag, och ville få den där tonen i rösten som man kan få när man är bakfull. Men det var så mycket tekniskt trassel den dagen, antagligen för att jag var just bakfull, och det tog sån tid, så bakfyllan försvann och jag hör det knappt själv. Det är ett hårt jobb ibland.

Din förra soloskiva, The Lawlessness Of The Ruling Classes, blev ju väldigt älskad. Hur skiljer sig Kick Death’s Ass från den?
På Lawlessness gjorde jag lite som jag tror att man gör elektronisk musik: om man vill att det ska låta mer lägger man på ett till instrument. Den här gången spelade jag istället starkare på exempelvis gitarren. Jag spelade också mer utan att tänka så mycket i förväg. Jag spelade liksom mer till musiken. Pelle Gunnerfeldt som mixat skivan tycker att jag har blivit mer samspelt med mig själv, och det stämmer nog. Men annars är det väl liknande ämnen som tas upp, och liknande ackord, och liknande röst. Fast den här gången spelar jag inte precis allt själv.

Vilken är din egen favoritlåt på skivan och varför?
Oftast är det I Am Seventeen. Den blev som jag hoppades att den skulle bli. Lång och med rätt atmosfär.
Vilka andra medverkar på skivan?
AA spelade jag in på musikhögskolan i Piteå. Jag var inbjuden för att föreläsa en dag, och för att spela in en låt med studiomusikereleverna en dag. De var väldigt bra på att spela och sjunga. Married With Kids och It Could Happen spelade jag in med 2/3 av Tape, Johan Berthling och Tomas Hallonsten, (den sista tredjedelen, Andreas Berthling, var tekniker), i deras studio. På 24 Bar Boogie spelar Anders Hernestam från Weeping Willows etc trummor. Pelle Gunnerfeldt har mixat.

Vad har inspirerat den här skivan?
Det gamla vanliga: Livet, folk, böcker jag läst, filmer jag sett, musik jag hört.

Intervjuat av Annika Norlin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intervju med Tommy K Johansson, som försörjer sig som bloggare

by

Att några unga tjejer som har flera hundratusen besökare i veckan på sina bloggar får rejäla inkomster på att blogga, det är ju välbekant. Men det går att försörja sig som bloggare också för den som har en annan inriktning. En som lyckas med det är Tommy K Johansson som har Sveriges största IT-blogg.

Kulturbloggen är nyfiken på honom och på hur han gör, vi hoppas få tips och inspiration så att vi kan göra något liknande. Jag som driver Kulturbloggen har som ambition att försöka leva på att vara bloggare. Därför tog jag chansen att få ställa några frågor till Tommy K Johansson.

Försörjer du dig som bloggare?
– Ja, helt och hållet!

Sedan när?
– Jag avslutade mina externa frilansuppdrag någon gång runt omkring sommaren 2010, och sedan dess har jag enbart haft inkomster från bloggandet.

Hur får du inkomst på bloggen?
Mina inkomster kommer så gott som uteslutande från olika former av annonsintäkter. Jag använder till exempel Google AdSense, som fungerar väldigt bra för mig, och därutöver är jag med i annonsnätverket Tailsweep.

En majoritet av inkomsterna kommer från affiliatenätverk. Dels kör jag vanliga annonser, men jag arbetar också mycket med sponsorlänkar. Jag har upptäkt att en kombination av dessa fungerar bäst. Jag tror detta kan bero på att de grafiska annonserna är varumärkesbyggande och inger förtroende inför produkterna, medan det är själva sponsorlänkarna som genererar klick och sedemera försäljning.

Jag använder mig av ett egetutvecklat system för att visa sponsorlänkar relaterade till bloggposternas innehåll – skriver jag om säkerhet, visas alltså sponsorlänkar om antivirusprogram.

När började du blogga?
– Jag startade min första blogg runt 1998, fast då hade man inte hittat på termen ”blogg”. På den tiden kallades det nätdagbok. Men den första blogg jag tjänat pengar på, är min IT-blogg (blogg.tkj.se) som jag startade i maj 2007.

Hur mycket tid ägnar du åt bloggen?

Jag håller som regel vanliga arbetstider, mellan 8 och 17. Men eftersom min fru är sjuksköterska och har aviga arbetstider, får jag anpassa mig lite – vilket naturligtvis går utmärkt eftersom jag kan jobba var som helst och när som helst. I genomsnitt jobbar jag nog 40 timmar i veckan.

Hur jobbar du med annonser?

De flesta annonser sköter sig själva, till exempel Tailsweep och AdSense. Främst arbetar jag med affiliateannonserna genom att finjustera dem, testa nya program, och putsa och fila på annonser och länkar. Jag försöker ha gott om tålamod vad gäller affiliateannonser eftersom sådana annonser måste köras rätt mycket innan man kan läsa av vettig respons.

Säljer du själv annonser?
– Det händer, men det är inget jag gör aktivt. Jag är en brutalt usel säljare, så det är inget jag ska syssla med.

Finns det annat sätt att få inkomst som bloggare?
– Har du tillräckligt med trafik och en bestämd målgrupp, går det att tjäna pengar på att sälja produkter och tjänster. Det tror jag är det bästa alternativet till annonser. Det kan vara allt från att sälja in sig själv som frilansskribent, till att starta en e-butik inom ett visst område.

I mitt fall har jag skrivit en e-bok om datorsäkerhet för nybörjare, som säljs via SMS-betalning. Det är ett bra exempel på passiv inkomst som drar in lite pengar utan att jag behöver göra något. Jag kommer med största säkerhet att skriva fler e-böcker i framtiden; det är något som passar min målgrupp.

Vilka råd har du till den som vill försörja sig som bloggare?
– Du måste brinna för det du bloggar om! Och du måste ha tålamod och vara villig att jobba hårt – speciellt i början. Sprid dina risker genom att använda så många intäktskällor som möjligt. Med det menar jag att du inte ska förlita dig enbart på Google AdSense eller några affiliateprogram hos Tradedoubler. Använd många affiliatenätverk, och många annonsnätverk.

Se till att fokusera på det du är bra på. Personligen är jag en katastrof när det kommer till pappersarbete, så jag har en revisor som sköter allt det åt mig. Det kostar en slant, men det är det värt. Att vara dumsnål tjänar du ingenting på.

Använd statistikverktyg som Google Analytics för att se vad dina besökare gillar på bloggen. Lär dig grunderna i sökmotoroptimering för att förbättra dina positioner i sökmotorer – härifrån kan du få många besökare, och den här typen av besökare är betydligt mer aktiva på att ta del av annonser jämfört med dagligen återkommande besökare.
Att vara yrkesbloggare handlar inte om att glida runt och shoppa och fika, och posta mobilfoton. Det är ett jobb precis som allt annat, och det kräver mycket arbete. Den största delen av min arbetstid går åt sådant som inte syns på bloggen – kontakter med läsare, samarbetspartners, PR-byråer och till exempel sådana här intervjuer. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,