Musik

Nina Hagen
Berns i Stockholm
Betyg 3

Punkdrottning och skådespelare, Nina Hagen är en tuff tjej med många talanger. Eller tjej och tjej, hon har hunnit fylla 56 men är ändå pigg och utstrålar massor av energi. Hon skuttade in på scenen, med imponerande långt kolsvart hår, som när ner över midjan, målad med illrött läppstift och mycket svart kring ögonen: en punkig kvinna med svart som dominerande färg på kläderna med ett slags kjolliknande rutigt plagg.

– Nu när du blivit så gammal ska du väl sluta måla dig?
Den frågan fick hon nyligen av en journalist när hon besökte bokmässan i Göteborg, berättade Nina Hagen.
– Men det tänker jag inte, sluta måla mig för att jag har en viss ålder, det vore ju åldersdiskriminering, sade Nina Hagen.

Hon har ett djupt engagemang mot diskriminering av vilket slag det vara må och hon brinner av ett samhällsengagemang, det märks. Nina Hagen pratar mycket mellan låtarna om orättvisor i världen. Hon berättade om sin rädsla för landet Israel som faktiskt har atomvapen, hon pratade om rasism av olika slag.

Egentligen är väl frågan om hon inte pratade lite för mycket? Hon berättade att hon blivit genomförkyld och skyller på luftkonditioneringarna på hotellen. Kanske ville hon kompensera att rösten inte riktigt räckte till med prat och underhållning. För ett är säkert, hon är cool och hon kan shoowa. Eller så är budskapet det viktigaste för henne nu för tiden, att hon helt enkelt vill ta vara på varje möjlighet att tala om att vi måste kämpa för fred och rättvisa i världen om och om igen, att vi aldrig får ta något för givet. Krafterna för krig och orättvisor slutar aldrig att kämpa och därför är motståndet något som alltid måste finnas.

Musikaliskt bjöd hon på ett lugn föreställning. Hon började med en sång som jag erkänner att jag inte vet vad den heter, men den lät som en musikalsång.
Sedan kom många gospelinspirerade sånger. Nina Hagen släppte ju ut albumet ”Personal Jesus” 2010 som är ett album med kristna gospelsånger.

Det blir lite speciellt att höra henne sjunga dessa sånger med hennes raspiga mörka stämma. Hon låter ärlig och förmedlar att det här är en kvinna som varit med om en del och vet vad hon sjunger om.

Hon berättade också att hon släpper ett nytt album i höst. Det albumet är ett rockalbum. Jag tror att en del i publiken gärna hade hört mer från det kommande albumet än hennes gospelalbum. Men framför allt var det helt klart en del som hade kommit dit för att få höra hennes gamla punklåtar. Flera i publiken ropade efter dessa låtar, men blev inte bönhörda.

Ett minus är också att det tog lite väl lång tid med byte av gitarr och att ställa in mikrofoner mellan låtarna, i andra halvan av konserten. Det verkade som om bandet inte visste vilka låtqr Nina Hagen ville att de skulle spela ibland. Och när de blev extranummer bjöd hon på en lång rad låtar, men alla akustiska. Det märktes att publiken hade önskat mycket mer punk och rock och ös då.

Repertoaren bestod till största delen av gospel och av politiska sånger som ”Soma Koma”.
Plus att hon bjöd på sin version av Abbas ”Like an Angel Passing Through My Room” som på tyska blivit ”Ich bin Du”.

Nina Hagen är utan tvekan är artist som trivs på scen, hon är bekväm och lugn på scen och skojar friskt och sjöng en Pippi Långstrum-visa a capella. Men hon borde nog ändå ha bjudit lite mer på sina gamla hits. Trots allt kommer många på en sådan här spelning för att få höra dem.

Du har väl inte missat intervjun Kulturbloggen gjorde med Nina Hagen inför spelningen på Berns?

Foto: Lena Dahlström

Relaterat:
Svenska Dagbladet om ett möte med henne under bokmässan och Göteborgsposten om hennes konsert i Annedalskyrkan i Göteborg.

Läs även andra bloggares åsikter om Nina Hagen, musik, Berns, punk, rock, gospel