• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Beats – magiskt och hotfullt, vackert och fult – allt på en gång

20 september, 2019 by Rosemari Södergren

Beats
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 september 2019
Regi Brian Welsh

En elektrifierande film om den elektriska musikscenen, om att vara ung och vilja göra uppror och om kärlek till musiken. Snyggt fotograferad i svartvitt. Fotot gör att det känns äkta, som om vi är med där det händer då rave var hett och drog i många ungdomar.

Handlingen utspelar sig i Skottland undre 1990-talet då den brittiska regeringen inför en lag som förbjuder människor (syftar främst på ungdomar) att samlas kring musik där rytmiska trummor är utmärkande. Musiken är givetvis högst påtaglig filmen igenom med band som The Belleville Three, Carl Craig, Leftfield, The Prodigy, Lee ‘Scratch’ Perry, Plastikman, LFO, Hudson Mohawke och Orbital.

Shanner och Johnno är två unga män som bor i samma, fattiga och slitna område. De har varit vänner sedan barnsben och nu är de på väg mot olika håll i livet. Lorn Macdonald som Shanner och Cristian Ortega som Johnno är fantastiska unga skådespelare. Vi lär se dem i fler filmer. Shanner är tuff och kaxig, på ytan, en streetsmart överlevare men ändå lojal och under den tuffa ytan är han både känslig och ledsen. Hans utgångspunkt i livet är inte den bästa. Han är arbetslös och bor tillsammans med sin äldre kriminelle bror Fido som misshandlar honom. Johnno är däremot på ytan både blyg och försiktig men innerst inne stark och tuff. Johnno bor med sin mamma och yngre bror och styvfar Robert som är polis.

Att Johnnos styvfar är polis krånglar till tillvaron både för Johnno och styvfadern när Johnno hittas med en grupp som olagligt samlats kring en högtalare med musik. De andra ungdomarna vill inte att Johnno ska följa med på rave, han kanske skvallrar till sin styvfar. För styvfadern är det oerhört generande att hans styvson hittas i ett sådant sammanhang.

Johnno är på väg att flytta med sin familj. Hans styvfar och mamma har fått tag på ett boende i ett finare område. De har krav och förväntningar på att Johnno ska sköta sig och avancera inom sitt jobb. Hans mamma och styvfar är inte alls förtjusta i att Johnno umgås med en person som Shanner, som de betraktar som avskum.

En dag exploderar allt. Shanner har fått tag på en inbjudan till en riktig ravefest och han övertalar Johnno att följa med, som ett sista äventyr tillsammmans. Det blir magiskt och hotfullt, vackert och fult – allt på en gång. Beats är en uppväxtskildring som träffar rakt in i hjärtat. En film där det går att känna med alla karaktärerna, alla är mänskliga och trovärdiga. En helt underbar film om att vara ung och det känns som att den äldre generationen inte begriper vad det handlar medan den äldre generationen vill skydda de unga från att hamna i missbruk och annan som kan förstöra deras liv.

Filmskaparen Steven Soderbergh som slog igenom 1989 med den unika filmen Traffic, Sex, lögner och videoband har producerat.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Elektronisk musik, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Quick – filmen om den största svenska rättsskandalen

20 september, 2019 by Birgitta Komaki

Quick
Betyg 3
Svenks biopremiär 20 september 2019
Regi: Mikael Håfström

En film om Sveriges största rättsskandal.
När Thomas Quick erkänner mord efter mord är polisen nöjd. När han döms för åtta mord kan han betraktas som Sveriges värsta seriemördare. Polis och åklagare har uppfyllt sin uppgift och allmänheten är nöjd, liksom anhöriga till mordoffren. Problemet är bara ett – alla erkännanden är osanna. Fabricerade av polis och utredares tryck och Thomas Quicks vilja att vara till lags. Belöningen för Quick blir ökad tilldelning av de ångestdämpande läkemedel han brukar.

När journalisterna Hannes Råstam och Jenny Kûttim börjar undersöka morden och ta kontakt med Quick visar det sig att hela historien är en stor rättsskandal. Filmen grundar sig på Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare.” Filmen visar den grundliga research som utförs och om hur bevisen kan plockas ner ända till minsta förmodade benbit. Framför allt visar den hur Quick manipuleras att erkänna genom ledande frågor.

Trots många utmärkta skådespelare i alla roller är det ändå David Dencik som Quick som ger ett bestående intryck. Hans lite trevande samtal och artiga kontaktlöshet förklarar mycket. Råstam (Jonas Karlsson) och Kûttim (Alba August) har mer traditionella roller likt utredare i många polisserier.

Filmen är genomarbetad men lite för lång och tappar tempot ibland. En illustration till att all research tar lång tid? Att historien är känd i förväg minskar spänningen och filmen tänder inte.
Alla övertramp som sker i rättsmaskineriet och på Säters sjukhus är precis de man har förstått ska ske. När man ser exteriören från Säters sjukhus ryser man. Men med en sådan otrolig historia kunde det ha blivit en mer spännande film. När verkligheten är så galen önskar man att filmen hade tagit vara på dramatiken. En större rättsskandal är svår att tänka sig och filmen är välgjord men tyvärr alltför nedtonad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Josefin & Florin

18 september, 2019 by Birgitta Komaki

Josefin & Florin
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 september 2019
Regi: Ellen Fiske och Johanna Karlberg

När singelmamman Josefin börjar tala med den unga killen Florin, som sitter utanför mataffären och tigger, anar hon inte vad som skall hända. Åtta månader senare gifter de sig, lyckligt nykära. Trots skillnader i ålder, nationalitet och kultur uppstår kärlek. Livet är romantiskt och båda är lyckliga. Men vardagen kommer med sina krav och kulturskillnader är inte alltid så lätta att överbrygga.
Florin är romsk rumän och hans familj i Rumänien har krav att han skall hjälpa dem med pengar. Familjen antar att han tjänar mycket pengar nu när han bor i Sverige. De förstår inte att han inte har inkomst. Josefin är förstående men inser att det måste bli ett stopp.
Kontakten med det svenska samhället är inte lätt. Florins besök på SFI för att lära sig svenska är ett svårt steg för en kille som arbetat med händerna och aldrig har studerat. När Florins pappa och bröder kommer på besök tar Josefin det mesta med gott humör men när han försvinner till Rumänien blir förhållandet satt på prov.

Filmen är en skildring av ett äktenskap med många utmaningar. Att två personer älskar varandra skildras äkta men att även hur relationen har problem. Josefin är både stark och kär, men också 6-barnsmor och hon mognar under filmen. Omgivningens reaktion på deras förhållande nämns bara i förbigående. Till exempel kallas deras hus
”Lilla Rumänien”. Man hade gärna velat se mer hur de blev bemötta i samhället. När tiggare bara diskuteras som ett kollektivt problem och man glömmer att alla är människor och individer blir det här en viktig film. Eventuella fördomar man har med sig till biosalongen smälter inför Florins sneda leende och hans bekymrade funderingar.

En dokumentär om två personer som möts i kärlek och vågar satsa på den.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Ad Astra – en yttre och en inre resa

17 september, 2019 by Hans Södergren

Ad Astra
Betyg 4
Regi James Gray
Svensk biopremiär 20 september 2019

En mäktig rymdfilm med Brad Pitt som får beröm av många internationella filmkritiker för sin roll som astronauten Roy McBride som far till solsystemets yttersta gräns för att söka efter sin far, Clifford McBride (spelas mycket bra av Tommy Lee Jones). Clifford McBride skickades ut på uppdrag att leta efter former av intelligent liv i universum men har varit försvunnen i tre årtionden.

Trots det storslagna perspektivet med rymdtemat är det en film som lika mycket handlar om nära relationer, det är en far-son-berättelse, som ibland blir lite för söt. Men att spegla universums storhet och de existentiella frågorna i en nära relation har sina poäng samtidigt.

Trots att Brad Pitt hyllas så för sin roll blir han emellanåt lite för mycket en Rambo i rymden, då han löser problem som uppstår lite för enkelt och lite för snabbt. Världen det utspelade sig i var tankeväckande men Brad Pitt var för mycket av actionhjälte för att det skulle bli riktigt medryckande.

Gillar du science fiction och rymdfilmer som berör frågorna kring existensen kommer du säkert att gilla den här även om den inte kommer upp till samma mästerliga nivå som Interstellar är det en sevärd film som sätter igång funderingar kring vad liv är och vad människor är.

I och för sig är filmen delvis spretig. Den är djupt filosofisk, den är fylld av action, den har vackra rymdbilder, fina närbilder (fotot av den hyllade svenske Hoyte Van Hoytema), den handlar om mänsklig psykologi och far-och-son-förhållandet. Å andra sidan gör det filmen bredare och djupare. Den hade förlorat på att bara vara action eller bara filosofisk. Nu skildrar den både en yttre och en inre resa.

Rymden är i extra fokus i år då det är femtio år sedan de amerikanska astronauterna, Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins, landade på månen med Apollo 11 som var den första bemannade rymdfärden som landade på månen, höjdpunkten i NASA:s Apolloprogram och en milstolpe i rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen. Sedan dess har det skapats flera storfilmer som utspelas i rymden, flera som ligger mer åt äventyrsformatet. Med Ad Astra tar regissören James Gray plats bland de filmskapare som gjort mer än så, som skapat en rymdfilm som handlar om de existentiella frågorna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brad Pitt, Filmrecension, Recension, Rymdfilm, Scen, Tommy Lee Jones

Filmrecension: High Life – en besvikelse, tyvärr

13 september, 2019 by Rosemari Södergren

High Life
Betyg 2
Svensk biopremiär 20 september 2019
Regi Claire Denis

Ett tiotal mördare och grova brottslingar har sluppit undan dödsstraff i utbyte mot att delta i en rymdfärd. De har gått med på att skickas ut i rymden för att ta sig igenom ett svart hål och på så sätt hjälpa vetenskapen. De flyger nästan i ljusets hastighet, vilket gör att tiden nästan står still för dem, de åldras inte alls i samma takt om människor på jorden.

Filmen nuddar vid stora, spännande existentiella frågor och har duktiga skådespelare i rollistan, som Juliette Binoche och Robert Pattinson. Men även om vissa scenbilder är oerhört suggestiva och konstnärligt vackra tappar filmen fokus. Handlingen haltar och är allt för seg. Det kunde blivit ett mästerverk men nu blir det alldeles för långsam och utan något riktigt drama eller handling.

Det är som om regissören inte litar på kraften i de existentiella frågorna utan måste krångla till historien. Regissören har valt att låta det mesta vara mystiskt och obegripligt för oss från början och sakta förstår vi vem som är vem och vad som har hänt. Det blir mer som ett upplägg liknande thrillers av Agatha Christie, vi som tittare ska undra vad allt är istället för att låta det spännande frågorna kring universum och oändligheten bära filmen.

Juliette Binoche spelar en läkare som är med på rymdskeppet. I början av filmen är det lätt att tro att hon är med för att som läkare utföra experiment. Efter ett tag visar det sig att hon är besatt av idén att få fram barn genom att ta sperma från männen och ägg från kvinnorna. Hon framstår som mer och mer galen allt eftersom. Det känns som att den skildringen får ta över för mycket.

Jag är besviken eftersom temat för filmen lockar mig, jag hade höga förväntningar. Den är fotomässigt mycket snygg, rent av konstnärligt, men som film blir den för seg och för spretig och oklar.

I ett pressmeddelande om filmen står:
Ikoniska franska regissören Claire Denis (White Material, 35 Shots of Rum) frammanar i High Life ett kammarspel om föräldraskap och sexualitet i en inhuman miljö, och driver sina skådespelare till mästerliga prestationer.

Nja, det är synd att det blev fokus på sexualitet i en inhuman miljö istället för frågorna om universum, tid och mörka hål.

I rollerna: Juliette Binoche, Robert Pattinson, André Benjamin (André 3000) och Mia Goth.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Existentiella frågor, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Ulla Fluur Second Time … Läs mer om Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi – Second Time Around med Ulla Fluur

Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

Den Grammy-nominerade popartisten Troye … Läs mer om Tv-serien The Shards får originalmusik av Troye Sivan, Leland och Hayes Warner

The Odyssey slår rekord

The Odyssey gör årets största premiärdag … Läs mer om The Odyssey slår rekord

Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Alexander Jönsson och Erik Forsström, … Läs mer om Kollektivet Stolt intar Prideveckan den 31 juli – etablerar en plattform för nyskriven queer scenkonst

Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Tomas Janzon Jazz … Läs mer om Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Odysséen Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Vaiana: Live Action Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Marilyn Crispell/ Anders … Läs mer om Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under … Läs mer om Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Donnez från Perstorp har utsetts till … Läs mer om Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in