Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Existentiella frågor

Filmrecension: High Life – en besvikelse, tyvärr

by

High Life
Betyg 2
Svensk biopremiär 20 september 2019
Regi Claire Denis

Ett tiotal mördare och grova brottslingar har sluppit undan dödsstraff i utbyte mot att delta i en rymdfärd. De har gått med på att skickas ut i rymden för att ta sig igenom ett svart hål och på så sätt hjälpa vetenskapen. De flyger nästan i ljusets hastighet, vilket gör att tiden nästan står still för dem, de åldras inte alls i samma takt om människor på jorden.

Filmen nuddar vid stora, spännande existentiella frågor och har duktiga skådespelare i rollistan, som Juliette Binoche och Robert Pattinson. Men även om vissa scenbilder är oerhört suggestiva och konstnärligt vackra tappar filmen fokus. Handlingen haltar och är allt för seg. Det kunde blivit ett mästerverk men nu blir det alldeles för långsam och utan något riktigt drama eller handling.

Det är som om regissören inte litar på kraften i de existentiella frågorna utan måste krångla till historien. Regissören har valt att låta det mesta vara mystiskt och obegripligt för oss från början och sakta förstår vi vem som är vem och vad som har hänt. Det blir mer som ett upplägg liknande thrillers av Agatha Christie, vi som tittare ska undra vad allt är istället för att låta det spännande frågorna kring universum och oändligheten bära filmen.

Juliette Binoche spelar en läkare som är med på rymdskeppet. I början av filmen är det lätt att tro att hon är med för att som läkare utföra experiment. Efter ett tag visar det sig att hon är besatt av idén att få fram barn genom att ta sperma från männen och ägg från kvinnorna. Hon framstår som mer och mer galen allt eftersom. Det känns som att den skildringen får ta över för mycket.

Jag är besviken eftersom temat för filmen lockar mig, jag hade höga förväntningar. Den är fotomässigt mycket snygg, rent av konstnärligt, men som film blir den för seg och för spretig och oklar.

I ett pressmeddelande om filmen står:
Ikoniska franska regissören Claire Denis (White Material, 35 Shots of Rum) frammanar i High Life ett kammarspel om föräldraskap och sexualitet i en inhuman miljö, och driver sina skådespelare till mästerliga prestationer.

Nja, det är synd att det blev fokus på sexualitet i en inhuman miljö istället för frågorna om universum, tid och mörka hål.

I rollerna: Juliette Binoche, Robert Pattinson, André Benjamin (André 3000) och Mia Goth.

Att föreslå högre pensionsålder visar brist på respekt för livet

by

Moderaterna och deras stödpartier vill höja pensionsåldern. Eller mer korrekt: de vill höja åldersgränsen för hur länge man har rätt att behålla en anställning – från dagens 67 till 69 år.

Visst: det finns en brist på frihet att den som vill jobba kvar inte har lagstöd för att göra det.
De välbeställda brukar ordna det ändå. Den som har eget exempelvis bestämmer ju själv. Så visst: det finns en orättvisa i att den som är pigg vid 67 och vill fortsätta jobba två år till inte har den friheten att säga till arbetsgivaren att hon/hon vill fortsätta jobba.

Men det finns en hel mängd argument mot att höja pensionsåldern. Peter Johansson tar upp bland annat:

Moderaternas åtgärd ökar utbudet av arbetskraft, inte efterfrågan. Idag har vi en massarbetslöshet, vilket innebär att det akuta problemet inte är brist på arbetskraft, utan ett överskott på arbetskraft. Att höja pensionsåldern kommer med att andra ord inte att ge fler arbetade timmar, utan enbart förhindra att nu arbetslösa kommer i arbete.

Ett annat problem är det som Tomas Eneroth tar upp i intervju med DN:

Socialdemokraterna tvekar att gå med på att höja pensions­åldern till 69 år. –?Det största bekymret är det motsatta: att många inte kan jobba till 65 år, säger Tomas Eneroth (S) till DN.se.

Men borde inte politik och samhällets utveckling ha med människans villkor i livet att göra?
Livets gång är att vi åldras, får erfarenheter, förhoppningsvis blir visare (fast det ska gudarna veta att inte alla blir, en del fastnar istället i sin egotripp och förakt för andra) och samtidigt får kroppen olika krämpor.
Ett mänskligt samhälle höjer inte pensionsåldern.
Ett mänskligt samhälle vill inte att vi ska jobba ihjäl oss utan vi ska också ha tid i livet för att tänka, träffa människor vi tycker om, resa, delta i kulturevenemang, ha tid att samtala, tid att strosa, tid att engagera sig i annat än jobbet.

Till vilken nytt ska vi bygga välfärden om det bara är några få som har ekonomiska resurser nog att njuta av livet?

De existentiella frågorna borde finnas med i samhällsdebatten. Varför ska vi höja pensionsåldern? Varför ska vi jobba, jobba, jobba?
För vems vinning?
Varför lever vi överhuvudtaget? För att skapa inkomster åt chefer?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,