Kulturen kan bli en valfråga – men i bloggvärlden är den osynlig, nästan

Kulturutredningen har presenterats – under stort pressuppbåd. I tv sade högerns kulturminister att det var det största pressuppbådet under nuvarande regeringens period. Kulturutredningen har skuggats av en skuggutredning, under ledning av Orionteatern.
Det talas om att kulturen kommer att bli en valfråga.

Kultur – vad är det? Mer än att ordet betyder “odla”? För mig är kultur det som ger livet värde: det som gör att vi är något annat än varelser som behöver föda och vatten och sedan behöver få ut slaskprodukterna. Kultur är det som får oss att vilja skapa: allt från att vi skapar hur maten ska se ut och smaka och dofta, vad vi ska få i oss för dryck, hur vi bor, hur vi talar med varandra, vilka berättelser vi berättar för varandra, vilka bilder vi skapar …

Kultur är för mig livsavgörande och det är något alla ska vara delaktiga i. Kultur ska våga ifrågasätta och inte alls bara vara ett kuttersmycke, inte vara vara ett tidsfördriv.

Vad betyder då kulturutredningen, vad föreslår den? Jag har själv inte hunnit mer än skumma igenom en del av den och bara hört lite från skuggutredningen.

Men i tv-nyheterna, från presskonferensen, sades det att kulturen mycket väl kan bli en valfråga. Det vore mycket bra om det blev så. I vilket fall har kulturutredningen uppmärksammats en hel del i medierna, det vill säga i de traditionella medierna. DN diskuterar kulturutredningen på ledarplats och är rätt kritisk:

TALET OM KULTURENS “vidare roll i samhället” riskerar dessutom att reducera kulturen till ett verktyg för andra politiska mål, som ökad turism eller högre tillväxt – kultur som ett medel eller utsmyckning i stället för ett kritiskt perspektiv på omgivningen.

Förslagen att stärka det regionala inflytandet över kulturpolitiken och slå samman ett stort antal myndigheter till några få “sfärer” går i samma riktning. Motiven som anförs för myndighetsslakten är att effektivisera och stärka kulturinstitutionernas politiska inflytande. Gott så. Men vad händer med specialistkompetens och professionalism när allt det som ryms under så vida begrepp som “konstarterna” eller “samtid, historia och livsmiljö” ska skötas under samma tak?

Men i bloggvärlden tycker jag kulturutredningen inte syns särskilt mycket. Markus på Sunday morning är en av få bloggare som tagit upp den. Han skriver bland annat:

Jag säger inte att de statliga satsningar inom kulturen inte har en viss effekt. Men från det är det långt till att det är “Paggans” rätt att Britney Spears väljer svenska låtskrivare. Det gör hon på grund av att de svenska låtskrivarna helt enkelt är bra.

Men som Hunter S Thompson sa: “Bara för att man är paranoid behöver det inte betyda att man inte är förföljd”.

På fytne.nu kan Ni läsa mer om den statliga kulturutredningen.

Ett ämne som har direkt anknytning till kulturen är upphovsrätt. Pirate Bay står inför rätta och rättegången drar igång på måndag. Det har däremot uppmärksammats rejält i bloggvärlden:

Det är lite synd att de här två sakerna inte tydligare kopplats samman.

Kulturutredningen säger bland annat:
Myndigheter slås samman – de i dag 24 enskilda kulturmyndigheterna grupperas i tre sfärer. Myndigheten för konstarterna sköter bidragsgivningen, Myndigheten för samtid, historia och miljö tar hand om det befintliga och det framtida kulturarvet. Myndigheten för arkiv, språk och bibliotek, Arkivverket, samlar all språkorienterad verksamhet.
Kulturpolitiska prioriteringar ska ske i enlighet med regeringens prioriteringar.
Nuvarande mål för enskilda kulturområden slängs i papperskorgen.
KB bas över biblioteken – Kungliga Biblioteket, som sorterar under utbildningsdepartementet, får nationellt ansvar för bibliotek.
Riksutställningar förlorar sin självständighet och samlas under den nya myndigheten för samtidsfrågor.
Statens kulturråd blir ny myndighet – Kulturrådet ska inte längre dela ut verksamhetsbidrag.
Rikskonserter försvinner – myndigheten för konstarterna tar hand om bidragsgivningen till konstnärer och upphovsmän.

En frän kritiker av kulturutredningen är Åsa Linderborg som skriver:

Kulturpolitiken blir näringspolitik. I linje med det ligger att konstnären ska ”stimuleras” som småföretagare och därigenom bli lojal med det samhällssystem som det borde vara en förbannad skyldighet att tolka och kritisera.

Själv är jag kluven. Jag tror Kulturrådet gick på i gamla spår och gav bidrag till samma gamla kompisar och att det var svårt för andra att slå sig in och få stöd.
Jag tror det är bra om fler kulturarbetare lär sig och får stöd att driva eget företag, överlag tror jag det är bättre att stå på egna ben än leva på bidrag, men jag är oerhört rädd för den fortsatta kommersialiseringen som kan bli en följd därav. Nöjesbevakningen har redan slagit ett järngrepp kring traditionella medier och jag är rädd att färre vågar göra utmanande kultur.

Martin Aagård har en viss poäng också:

Det var oväntat att få en kraftig sovjetisk upplevelse när den borgerliga kulturutredningen presenterades i går. Men när utredaren Ewa Swartz Grimaldi föreslog att staten ska inrätta något som heter ”Myndigheten för konstarterna” och förklarade att den nya kulturpolitiken innebär att kulturen ska stå i jämställdhetens, folkhälsans och näringslivets tjänst (det kallas ”aspektpolitik”, skitkonstigt ord) så kändes den sovjetryska ”statliga kommittén för konstfrågor” inte långt borta.

Relaterade bloggar: Röda Malmö och Ett hjärta rött.

Relaterat:
DN: Reaktioner på kulturutredningen
DN: Kulturutredningen bit för bit
Aftonbladet
Här kan du läsa kulturutredningen.

Andra bloggar om: kultur, högerregeringen, utredning, upphovsrätt, Pirate Bay