En undersökning visar sig att 17 procent av cheferna kollar upp den arbetssökande på nätet. Yngre chefer gör det i mycket större utsträckning än äldre. Det vanligaste skälet är att de vill se om den sökandes personlighet passar in på företaget, skriver DN.
men det konstiga är att alla tar det som något negativt. Att en person är aktiv på Internet, har många kontakter och snabbt kan får fram information, borde vara positivt.
Om jag ska anställa någon skulle jag tycka att det är positivt om den personen är aktiv i Facebook, Twitter, Jaiku och bloggar och kanske använder sig av Bambuser. Absolut. Det skulle väga över till den personens fördel. Jag skulle hellre anställa en person med bra kontakter på nätet än en som inte är med i sociala nätverk. Utan tvekan.
Men den här undersökninga av ManPower har ett skumt resultat. De unga cheferna är mer benägna att söka efter uppgifter på Internet om en person som funderar på att anställa. Det är logiskt, Men samtidigt har det i flera fall sm varit negativt för den person som det gällt. Den arbetssökande har inte fått jobbet.
En av fyra chefer som har undersökt den sökandes lämplighet via nätet har sållat bort honom eller henne. Det kan handla om fotografier eller formuleringar som gör att arbetsgivaren finner den sökande olämplig.
I och för sig kan man fundera på vad det är för slags chefer som tycker det är negativt om en anställd har vänner på Internet. Sådana personer, som inte förstår nyttan av internet, borde kanske inte vara chef. Det borde ju vara tvärtom: finns en person inte på Internet kan man undra vad det är för någon. Vad har han/hon att dölja?
Helsingsborgs Dagblads ledarblogg kommenterar undersökningen:
Bra eller dåligt? Man kan ju faktiskt också tänka sig att en nätkoll gör att arbetsgivaren blir mer nyfiken, mer positiv.
Det är bara att konstatera att vi har det här mestadels i vår egen hand. Vad andra säger om oss kan vi inte påverka. Vad vi själva lägger ut råder vi över – och får stå för.
Det är klokt. Man bör vara medveten om att allt man säger och gör på internet kan bli synligt på något sätt. Stå för vad man säger och gör i livet, oavsett om det är på internet eller utanför nätet.
Anne-Marie Ekström har också bloggat om undersökningen, liksom Blogge, Signerat Kjellberg, Ronge och Ulrika Falk.
Relaterat: E24
Andra bloggar om: facebook, twitter, jobb, sociala nätverk
Hej Simone, jag läste om den här undersökningen. Inget nytt under solen. Redan när jag var arbetslös under en tidigare period i mitt liv så letade arbetsgivarna på nätet om vad jag skrivit och gjort.
Redan då hade jag funderingar om detta och varför. Min politiska uppgift har inget att göra med min förmåga att jobba på en arbetsplats.
Då under den förra tiden så fick man t.o.m frågor när jag var på anställningsintervju om min förmåga att inte prata politik med mina arbetskamrater. Inga svårigheter svarade jag alltid då och det står jag fortfarande för.
Är det förbjudet så är det! Jag kan emellertid konstatera att på många arbetsplatser är det en ständig fråga att diskutera aktuella politiska frågor.
Emellertid brukar jag ligga lågt när debatten ökar och lyssna.
Jag tycker också att det borde vara ett plus att man är socialt aktiv – såvida man inte uppvisar tokextrema åsikter då kanske.
Om jag fattat rätt så skapar alltså arbetsgivaren ett facebook-konto för att kunna kolla om de arbetssökande finns på facebook, men även om man hittar folk där så ser man ju inte så mycket av vad de gör om man inte addar dem som vänner. Eller tänker jag helt fel nu?
Jag har förstått att många är rädda för att synas alls på nätet. Många läser men kommenterar inte för att det de säger inte ska användas emot dem i något senare skede. Den nojjan tror jag faktiskt är lite ”typisk svensk”, vi är i stort rätt så ängsliga att stå för våra åsikter – de kanske inte delas av andra och då blir gruppen inte längre sammanhållen