Relatively Speaking av Alan Ayckbourn
Premiär den 7 mars 2011 på
Plats: Teater Maxim
Pjäsen spelas på engelska
Relatively Speaking är en förvecklingskomedi i sann brittisk anda. Högt tempo, slingrig handling och ingen situation för bedrövande för ett humoristiskt sidospår.
Relatively Speaking är Alan Ayckbourns första framgångsrika pjäs och hade premiär på Duke of York Theatre 1967. Sedan dess har spelats både i West End och på Broadway. Mer än hälften av hans 76 pjäser har satts upp i Londons West End.
Realtively Speaking utspelar sig på sextiotalet och vi får höra den tidstypiska popmusiken när ridån går upp. Gregg vaknar av att telefonen ringer men ingen ger sig till känna.
Gregg och Ginny är nykära och denna morgon skall Ginny resa till landet och hälsa på sina föräldrar. Ginny har bråttom till tåget och Gregg går runt och undrar över blombuketter, chokladkartonger, mystiska telefonsamtal och inte minst ett par okända tofflor. Gregg är svartsjuk och Ginnys svar blir alltmer långsökta. När Ginny lämnat lägenheten bestämmer sig Gregg för att följa med Ginny till hennes föräldrar…
Det är inledningen till den två timmar långa förvecklingsfarsen. Hoppen från total förvirring till klarhet är många och de stunder aktörerna är överens om vad som pågår är korta. I sista minuten reds allt upp förstås, förutom en liten detalj….
Vems var egentligen tofflorna?
Förvecklingskomedier kan vara det mest irriterande som finns men så inte här. Rapp dialog, ett fint manus och skådespelare som har känsla för timing gör pjäsen rolig. Dessutom noterar jag att skådespelarna inte har mikrofoner (som annars är regel på teatrar nuförtiden) men de talar tydligt och naturligt och det är inte svårt att höra eller hänga med trots att de talar engelska. Klassisk, skickligt skådespeleri alltså.
Alan Ayckbourn har lyckats göra en snårig handling njutbar och begriplig och det är bara att tacka Maximteatern och alla inblandade för detta gästspel. Gästspelet varar en månad så det gäller att passa på.
Ett extra plus för den fina presentationen av regissören Maurice Thorogood före pjäsen.
Teatermagasinet har också recenserat föreställningen.
Läs mer om gästspelet på Maximteaterns hemsida
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Maxim, teater, gästspel, komedi, premiär, recension