Kulturhuset stängde förra helgen en feministisk dansföreställning för att någon sett föreställningen i förväg och skrivit på Facebook att han kände sig kränkt eftersom en vers ur Koranen skulle läsas under föreställningen.
Det måste vara det hittills sämsta argumentet – och det mest rasistiska – för att stänga ett kulturevenemang på grund av islam. Om jag vore muslim skulle jag känna mig kränkt över att jag uppfattas som så hotfull och farlig att en föreställning måste stängas för att en vers ur Koranen skulle läsas.
Det är flera saker som är farliga för samhället med den här reaktionen att stänga något så fort någon och i synnerhet en muslim, anses vara kränkt. För det första blir det väldigt konstigt att ett samhälle och dess kulturutövare måste följa riktlinjer för en religion de oftast inte ens själva omfamnar. För det andra bygger dessa reaktioner på ett ständigt förmodat hot från muslimer. Om muslimer är så extremt farliga: då är det en fruktansvärt hot för vår demokrati. Då borde den frågan tas upp ordentligt. Vill vi leva i en värld där vi på grund av hot från muslimer måste stänga kulturevenemang?
Mustafa Can som själv är muslim reagerar på detta och skriver i en krönika i SVD:
Först av allt tackar jag er för att ni som ansvariga på Kulturhuset beslutade att ställa in en dansföreställning eftersom en av dansgrupperna använt en tonsatt bön ur Koranen. Visst blir det fel fokus om musikstycket med koranverserna skulle vara med. Föreställningens syfte var trots allt att lyfta fram kvinnors roll inom urban danskultur.
Om jag till exempel ska göra en 60-minuters naturfilm om björnar och har med några minuters bilder på uttrar som råkar vara i närheten – ja, hur skulle det se ut? Tittarna kanske skulle strunta i björnarna.
På sätt och vis har de extrema grupperna vunnit slagit, eftersom kulturinstitutionerna viker sig. Som Lena Andersson skriver i en signerat ledare i DN:
Flera islamiskt motiverade våldsaktioner mot konst och konstnärer har förekommit på senare år. Varje händelse är illa nog men det som förgiftar kulturklimatet är ängsligheten de väcker, de förebyggande åtgärderna, den förekommande försiktigheten. Kulturinstitutionerna går på glödande kol. Så fort ett fåtal klagar viker man sig och kan sedan inte ens förklara ordentligt om orsaken är säkerhet, hänsyn till sårade känslor eller något annat.
Kulturhuset som stängde dansföreställning på grund av Facebook-uppdateringar, ännu ett steg mot en ofri kultur. Och förmodligen av det sämsta skälen hittills. Skälen har varit luddiga och inte sagt något utan istället, inte klargjort något utan istället gett upphov till desto fler dimridåer och spekulationer – samt ökat på misstroendet mot muslimer. Så alla är förlorare.
För övrigt noterat jag att Gunilla Brodej gärna vill ha ett nytt operahus men inte nämner förortsteatrarna som hotas av nedläggning:
Ett land med Birgit Nilsson på 500-sedeln, Astrid Lindgren på tjugan och Hammarskjöld på 1000-lappen kan rimligen inte sakna skolbibliotek, köra ut flyktingar eller ha en huvudstad med det sunkigaste operahuset i hela norra Europa.
Relaterat:
Teatermagasinet, Humanistbloggen och Soldatmamman, liksom bloggen Medelklass och Olssons tankar.
Läs även andra bloggares åsikter om islam, yttandefrihet, koranen, censur, rädsla, dans, Kulturhuset
Alltid vid tal om förtal av religioner, inkl av islam, tänker jag på Magnus Betnér’s bidrag i hans tidigare serie I ditt Ansikte. Dvs då han gjorde följande:
1) Gick ut stenhårt o superdissade alla kristna & kristendomen inför en kristen lyssnargrupp..
2) Gick ut mega lamt o inställsamt inför en grupp muslimer – när det var dags att driva med islam & muslimer..
–> Hans personliga ‘hat mot kristendomen’ respektive ‘inställsamma rädsla inför islam’ är tydligen STARKA drivkrafter i hans person!