Moderaterna och deras stödpartier vill höja pensionsåldern. Eller mer korrekt: de vill höja åldersgränsen för hur länge man har rätt att behålla en anställning – från dagens 67 till 69 år.
Visst: det finns en brist på frihet att den som vill jobba kvar inte har lagstöd för att göra det.
De välbeställda brukar ordna det ändå. Den som har eget exempelvis bestämmer ju själv. Så visst: det finns en orättvisa i att den som är pigg vid 67 och vill fortsätta jobba två år till inte har den friheten att säga till arbetsgivaren att hon/hon vill fortsätta jobba.
Men det finns en hel mängd argument mot att höja pensionsåldern. Peter Johansson tar upp bland annat:
Moderaternas åtgärd ökar utbudet av arbetskraft, inte efterfrågan. Idag har vi en massarbetslöshet, vilket innebär att det akuta problemet inte är brist på arbetskraft, utan ett överskott på arbetskraft. Att höja pensionsåldern kommer med att andra ord inte att ge fler arbetade timmar, utan enbart förhindra att nu arbetslösa kommer i arbete.
Ett annat problem är det som Tomas Eneroth tar upp i intervju med DN:
Socialdemokraterna tvekar att gå med på att höja pensionsåldern till 69 år. –?Det största bekymret är det motsatta: att många inte kan jobba till 65 år, säger Tomas Eneroth (S) till DN.se.
Men borde inte politik och samhällets utveckling ha med människans villkor i livet att göra?
Livets gång är att vi åldras, får erfarenheter, förhoppningsvis blir visare (fast det ska gudarna veta att inte alla blir, en del fastnar istället i sin egotripp och förakt för andra) och samtidigt får kroppen olika krämpor.
Ett mänskligt samhälle höjer inte pensionsåldern.
Ett mänskligt samhälle vill inte att vi ska jobba ihjäl oss utan vi ska också ha tid i livet för att tänka, träffa människor vi tycker om, resa, delta i kulturevenemang, ha tid att samtala, tid att strosa, tid att engagera sig i annat än jobbet.
Till vilken nytt ska vi bygga välfärden om det bara är några få som har ekonomiska resurser nog att njuta av livet?
De existentiella frågorna borde finnas med i samhällsdebatten. Varför ska vi höja pensionsåldern? Varför ska vi jobba, jobba, jobba?
För vems vinning?
Varför lever vi överhuvudtaget? För att skapa inkomster åt chefer?
Läs även andra bloggares åsikter om pensionsålder, samhälle, existentiella frågor, etik
Som det mesta annat som moderaterna gjort på arbetsmarknadsområdet så syftar en höjd pensionsålder till att öka utbudet på arbete, vilket ökar konkurrensen om de få jobb som finns. Detta sätter press på lönerna och det är just att få ner lönerna som är det viktigaste för moderaterna. Om sen arbetslösheten måste vara 6, 8 eller 10 % för att uppnå detta lär inte röra dem i ryggen så länge de kan komma undan med det.
Det är ju för jäkligt med valfrihet… och SAP undrar varför Stockholmarna inte vill ha dem längre.
Problemet är att folk saknar alternativ. Om jag själv fick välja vilket arbete som helst så skulle jag säkert klara av att arbeta till 69. Min far arbetade till 67, tack vare att han hade möjlighet att välja och vraka bland kunderna. Han tog bara de roliga jobben och tackade nej till de tråkiga jobben. Tyvärr är det få förunnat att hamna i den situationen.
De flesta tvingas att ta jobb som de helst inte ens vill ha, om pensionsåldern höjs.
Problemet är inte om man tillåts jobba till 69, utan att Sverige snart har EU:s lägsta pensioner i förhållande till intjänad lön.