”Where the action is” är en bra festival, ett bra initiativ. Stockholm behöver en bra rockfestival. Arrangörerna har haft fingertoppskänsla och fått dit en sådan bra blandning av artister att publiken också är trevligt blandad, i olika åldrar.
Men varför straffar vädrets gud arrangemanget med bedrövlig regnväder? Det undrar jag.
Som tur var slutade regnet en bit under under festivalen och på första kvällens finalnummer med Neil Young var det packat med festivalbesökare som sjöng med i ”Rockin ´ in the Free World”.
Själv är jag jättenöjd efter första festivaldagen. Jag hann nästan se allt jag planerat och upptäckte också två nya artister som jag inte lyssnat på mycket på tidigare, men kommer att ha koll på framöver: Kristofer Åström och Florence Valentin.
Kristofer Åström fick hoppa in för Existensminimum, som lämnat återbud.
Vilket kanske var bra för festivalen. Han hoppade in med kort varsel och bjöd på rockig show där hans gitarrspel bitvis starkt påminde om kvällens toppnamn Neil Young.
Här finns Kristofer Åström på MySpace och här är hans hemsida.
Jag erkänner: jag hade faktiskt missat bandet Florence Valentin tidigare.
Nu fattar jag inte att jag hade missat dem. Festivaler är bra, alltid hittar man ett nytt band eller en ny artist. För mig var det Florence Valentin den här gången. Punkindieproggrockbandet som slår alla på näsan som säger att det inte finns svenska band som tar ställning i samhällsfrågor. Florence Valentin har rejäl politisk attityd.
De finns förstås på MySpace.
Festivalbloggen noterar att Florence Valentins sångare tackade kungen för att marken i Djurgården upplåts till musikfestivalen WTAI.
Lite kortfakta om Florence Valentin från Wikipedia:
Florence Valentin grundades 2002 och fick sitt genombrott året därpå med låten ”Allt dom bygger upp ska vi meja ner”. För allmänheten blev bandet känt när de framförde låten på Sen kväll med Luuk. Debutalbumet Johnny Drama släpptes 2004 på MNW:s anrika etikett Mistlur och distribuerades av Bonnier Amigo. Uppföljaren Pokerkväll i Vårby Gård, släpptes i juni 2007 på skivbolaget Bonnier Amigo. 25 mars 2009 släpptes bandets tredje fullängdare Spring Ricco (Startracks)
Enligt Florence Valentins frontman, Love Antell, har gruppnamnet inspirerats från Johnny Bode.
Festival har positiva sidor, men en del trista. Det brukar bli grisigt och nerskräpat. Men det kämpade festivalvolontärerna hårt med att hålla rent, de plockade undan skräp hela tiden. Men att det blir en del fylla är en annan skräpsak, som är svårare att göra något åt. När vi stod och väntade på Pixies spelning kom ett stort gäng svenska män i trettioårsåldern instövlande, trängde sig in förbi oss andra som stått där och hållit platser. De stövlade på så där som en del gör, som tycker att de äger världen. Högljudda och rätt berusade. De gjorde narr av Pixies fans som stod och väntade. Några minuter innan Pixies skulle ut på scen stod tre-fyra personer vid sidan av scenen och kikade ut. En av dessa var överviktig.
”Hö, kolla fettot” sade en av de där fulla 30åringarna.
Minuterna senare hade den runde mannen trätt in på scenen, tagit gitarren och börjat sjunga. Snacka om att Pixies sångare ägde scenen och de brötiga fyllfula männen fick så de teg.
Under Pixies blev publiken galen av punkglädje och de hoppade och knuffades. Jo, det är kul att folk trivs, men det är lite jobbigt när de har öl i händerna också och risken är att de spiller ut öl på omgivningen. Men en av dessa var oerhört talangfull i att lyckas undvika att spilla ut ölen.
Pixies spelning var jättebra. Förstås. Det kommer mer om det i Kulturbloggen senare. Men jag tyckte inte LO-ballongerna passade in. Undrar vad LO betalat för att få ösa in ballonger under Pixies spelning.
Seasick Steve – vilken skön blueskille. Det finns inte många sådana bluesgubbar idag.
Och The Pretenders ägde scenen. Synd att de spelade så tidigt som 16.30. Jag tror att många inte hann dit tills dess.
Och finalnumret: Neil Young, har förstås ett eget inlägg.
Här är mina bilder från WTAI 2009.
Seasick Steve:
Andra bloggar om: musikfestival, musik, blues, rockmusik, Stockholm, WTAI, The Pretenders, Seasick Steve, Pixies, LO, Florence Valentin, Kristofer Åström
[…] En av höjdarspelningarna på "Where the action is" i början av sommaren i Stockholm var bluesmannen Seasick Steve. Här bloggade jag om WTAI och Seasick Steve i somras. […]