• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Way Out West: Mapei lika perfekt som en stänkare i krysset

9 augusti, 2014 by Redaktionen

mapei1

Mapei, Linné
Way Out West 8 augusti 2014
Betyg: 5

I sommar har en kritikerdebatt rasat i kvällspressen, vars bakgrund är att Kjell Häglund reagerade på vad han ansåg vara oberättigat höga betyg till nyproducerad svensk populärmusik. Trots att jag kan instämma i hans huvudtes, går jag på instinkt och delar ut en fullpoängare till en förmåga vars karrär ännu är i sin knoppning. Inför ett fullsmockat ljublande tält bjöd Mapei — med två otroligt duktiga musiker samt två expressiva dansare — på en fulländad intensiv orgie. Fick vara med om ett soulparty som golvade mig som är född på 50-talet och älskar genuin svart musik.

Mapei föddes i USA av mamma från Liberia och med Stockholm som bas står hon sig väl i den internationella konkurrensen. Kan inget mer om 28-åringens biografi eller varför hon inte blivit mer uppmärksammad hos en större krets. Faktum kvarstår: Hon var enastående på att blanda rap med smäktande soul, ibland skiftade hon till att göra funkigare sånger. Kvinnan är utrustad med skimrande mäktiga röstresurser och hon känns äkta helt igenom. Hon behöver inte liknas vid eventuella förebilder. Utgår från att hon är kapabel till fler mästerverk i paritet med hennes megahit Don´t wait.

I introt till showen får vi trumsmatter, cymbaler och klockljud. Sedan brakar det loss och stämningen blev elektrisk. Undrar om hon har åstadkommigt något motsvarande tidigare eller om samspelet på scen och det omedelbara gensvaret i tältet helt enkelt var livekänslan när den är på topp. I en låt där refrängen löd I´ve been here before avrundade basisten på ett mycket elegant sätt. För en gångs skull var ljudet ypperligt balanserat och de för mig okända musikerna kunde blomma ut, fäste mig vid hur sammansvetsade de var. Blir nästan rörd av att minnas hur raffinerade de var, hur smarta de var som undvek att fläska på på fel ställen. Basisten spelade förresten också keyboarrds emellanåt. Extranumret var ett sanslöst hiphop-fyrverkeri. Mapai i hatt och med färgglad dräkt sa sig vara supernöjd med WOW, minst lika nöjda var vi som fick ynnesten att uppleva en sällsynt livsbejakande konsert.

Text: Mats Hallberg

Arkiverad under: Musik Taggad som: Mapei, Musikfestival, Recension, Way Out West

Way Out West: Deafheaven stenhårt men vackert

9 augusti, 2014 by Redaktionen

DeafheavenWOW

Deafheaven, Linné
Way Out West 9 augusti 2014
Betyg:4

Är Deafheaven ett black metal-band som klippt sig, bytt ut nitarna och grisblodet till tighta jeans, skjortor och en Drake-tröja, eller är de ett shoegaze-band som skruvat upp tempot en aning och börjat vråla ut texterna? Sanningen ligger nog någonstans däremellan. Det enda vi vet för givet är att om det finns en festival Deafheaven hör hemma på så är det Way Out West. Ja, till och med mer än de skulle passa vid Glasklockorna i Gävle.

Kalifornska Deafheaven är nog det hårdaste vi hört och förmodligen någonsin kommer att få höra på denna etablerade festival. Men det känns inte annat än rätt, som om de skapades för varandra. Redan vid första ögonkastet på Sunbather är det tydligt att det inte är en vanlig black metal-skiva och bara några sekunder in i Dream House bekräftas självklarheten.

Publiken som lyckats ta sig upp till den tidiga speltiden strömmar fram till Linnétältet som lyckligtvis gjorts om till ett mycket mer lämpat, mörkt, intimt tält som passar perfekt. Och ingen lämnar besviken. Kompositionen trollbinder och growlandet knyter samman konceptet som ett kompleterande instrument snarare än något avskräckande. Det är kraftfullt, majestätiskt, oerhört vackert.

Det har diskuterats ifall post-metal är en legitim genre och de flesta tycker nog den är obehövlig i ett redan överflödigt hav av etiketter. Men om vi ska beskriva det George Clarke, Kerry McCoy, Daniel Tracy, Stephen Clark och Shiv Mahera ägnat sig åt de senaste fyra åren med ett (två?) ord är det utan tvekan det bäst lämpade. Och att påstå att ett metalband inte bara kan uppträda på Way Out West utan även lyckas näst intill fylla Linnétältet redan klockan ett på dagen — samt bli tokhyllade av besökarna — låter ju nästan som en chimär.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Deafheaven, Way Out West

Way Out West: Conor Obersts bjuder på en uttömmande festivalupplevelse

9 augusti, 2014 by Redaktionen

Conor Orbest WOW

Conor Oberst, Flamingo
Way Out West 9 augusti 2014
Betyg:3

Bright Eyes-profilen som redan som fjortonåring slog igenom med Commander Venus och geniförklarades och förespåddes en ljus framtid har under den senaste tiden hamnat lite i blåsväder och uppmärksammats av mindre smickrande anledningar. Men efter att nyligen ha blivit rentvådd från vad som visade sig vara falska anklagelser som skakat om hans rykte är han nu i toppform och visar oss att han inte är att räkna bort. Conor är muntrare än någonsin när han flitigt plöjer igenom likväl eget material som klassiska Bright Eyes låtar.

Med sig på scen har han albumaktuella Dawes som utöver ackompanin framöver även får framföra en egen låt som fungerar perfekt för att skapa variation i låtlistan just när det började bli lite monotont och ger Conor en chans att hämta andan inför avslutande numret, samtidigt som den stärker frågeställning gällande varför de inte själva fick en speltid på festivalen.

Det är i sin helhet en uttömmande festivalupplevelse som kan sammanfatta årets Way Out West i helhet. De nyare, egna låtarna, lyfts fram lite starkare och mer inlevelsefullt än resten av materialet men det finns alltid rum för gamla klassiker som hittar hem bland publiken.

 

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik, Recension

Way Out West: Blood Orange låter inte kryckorna hindra honom

9 augusti, 2014 by Jonatan Södergren

bloodorange1

Blood Orange, Linné
Way Out West 8 augusti 2014
Betyg: 5

Född i Texas, uppvuxen i Essex och numera bosatt i Brooklyn. När Dev Hynes inte är upptagen med att producera kreddiga hipster-hits åt artister som Solange och Sky Ferreira gör han med Blood Orange  en skön hybrid av funk och 80-talspop. Gamla aliaset Lightspeed Champion har han lämnat bakom sig för att med en närmast övermänsklig fingertoppskänsla skapa ett lika nostalgiskt som groovy sound som inte sällan för tankarna till en ung Prince.

Inför spelningen i Slottsskogen har han råkat ut för en olycka. Kryckorna kanske kan hindra honom från att dansa lika mycket som vanligt, men den påverkar inte hans karisma på scen. Hittills under festivalen är det få artister som har känts lika naturligt inbjudande; på något sätt känns det som att han får hela publiken att vara med och skapa stämningen inne i Linnétältet på fredagsförmiddagen.

Svenskättliga flickvännen Samantha Urbani (som med sitt band Friends bland annat har en låt som heter Vad fan gör du) gästar honom på scen under ungefär varannan låt. Resten av sexmannabandet, bland annat bestående av en saxofonist, bidrar även de till stämningen.

Låtlistan lutar tungt på senaste albumet Cupid Deluxe som släpptes ifjol. Avslutande Time Will Tell mynnar ut i ett medley av såväl Blood Oranges egna låtar Chamakay och You’re Not Good Enough, som Popaganda-aktuella kompisen Adam Bainbridge aka Kindness ett par år gamla singel House, och inte minst kvällens headliner OutKast och deras hit Ms. Jackson.

Arkiverad under: Musik

Way Out West: Bill Callahans delikata lo- fi en välgörande kontrast

9 augusti, 2014 by Redaktionen

billcallahan

Bill Callaha, Azalea
Way Out West 8 augusti 2014
Betyg: 4

En vän på radio Göteborg blev lite förvånad över att jag tidigare missat ett för finsmakare så aktat namn som Callahan från USA. Denne sparsmakade singer songwriter fick mig att associera till T Bone Bunett, både vad beträffar utseende och musikaliskt hantverk. Men han är absolut unik, har autentisk framtoning och vet hur man gör bärkraftiga låtar. Han och övriga tre i bandet gör en väldigt stillsam entré på Azalea-scenen i eftermiddagssolen.

Att framträda tidigt på dagen är en otacksam uppgift eftersom ytan framför scen är ganska glest befolkad. Rent musikaliskt gör han sin grej utan större åthävor och jag tilltalas av vad jag hör. Han och det följsamma bandet är sannerligen en total motvikt till många av festivalutbudets artister, som bekänner sig till underhållningsbranschens ytlighet.

Det enda som stör i början är återigen ljudet, vilket som vanligt handlade om att basmuller dränkte den i övrigt finkänsliga musiken Blev bättre efterhand med den saken. Äntligen fick jag lyssna på en diskret trumslagare, som ofta fyllde i med vispar, klickljud eller kantslag. Till slut önskade jag ändå att diskrete Adam Jones skulle fått större utrymme. Sologitarristen Matt Kinsey stod desto mer i blickfånget.

Han var mannen som såg till att med svajarm och pedaler liva upp vad som annars hade kunnat bli en i längden lite sövande tillställning. Var underbart att höra Matt Kinsey och hans läckra inlägg fyllda av väl avvägda mängder fuzz, rundgångar och distortion i annars enkelt uppbyggda sånger. Var en skön blandning av klösande dissonans och varsam långsamhet. Den gråhårige frontmannen som tidigare kallade sig Smog, för dagen iförd ljus kostym, har en mörk ganska ordinär röst som funkar i sitt sammanhang.

Jag var en förstågångslyssnare vars förväntningar infrriades med råge.
Text: Mats Hallberg
Foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bill Callahan, Musikfestival, Way Out West

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 689
  • Sida 690
  • Sida 691
  • Sida 692
  • Sida 693
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in