• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Monica Törnell får Cornelispriset 2024

11 juni, 2024 by Redaktionen

Monica Törnel

En enhällig jury har utsett Monica Törnell till 2024 års stipendiat och vinnare av Cornelispriset.

Ett pressmeddelande berättar:
En mycket värdig vinnare helt i Cornelis anda. Det känns väldigt roligt att Monica också blir den första vinnaren sedan Stiftelsen kunnat höja summan. Cornelispriset ligger nu på hela en miljon kronor!” – Anton Strand, ordförande i Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne.

Cornelispriset är ett stipendium som sedan 1988 delats ut årligen av Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne och är idag det största svenska musik- och kulturpriset. Cornelispriset 2024 går till sångerskan och låtskrivaren Monica Törnell, upptäckt av Cornelis och kanske allra mest känd för sin odödliga inspelning av ‘Vintersaga’. Förutom talrika skivor och turnéer i eget namn har Törnell även melodifestivalseger med Lasse Holm, duett med Small Faces-sångaren Steve Marriott, Dramaten och framgångar i Japan på CV’t. Prissumman höjs till 1 miljon och är därmed Sveriges största musikpris vid sidan av Polar Music Prize.

Juryn till Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne skriver:
– Monica är en sångerska med stor bredd, hon sjunger visor och rock med precis samma trovärdighet, har skrivit många minnesvärda sånger och gjort många fantastiska tolkningar av andras. Monica har haft flera samarbeten med Cornelis som också bidrog till hennes nationella genombrott 1971.

Monica Törnell säger:
– Det förändrar mitt liv. Det skapar trygghet och det är inte oväsentligt. Det känns jättebra! Två veckor efter att Cornelis såg mig uppträda på pappas restaurang i Söderhamn 1971 så skickade han och Bim ett vykort och undrade om ‘Lilla Fröken’ kunde tänka sig att komma och hälsa på dem. Ja, jag blev förvånad för folk hade ju sagt att jag var bra på att sjunga sedan jag var åtta år men det var ju sällan någon återkom på riktigt. Hela historien finns på baksidan av min första platta ‘Ingica’ från 1972.

Cornelis tog också med Monica på den turné som följde på skivan “Spring mot Ulla, spring! Cornelis sjunger Bellman”. “Cornelis, Bim, Björn J:son Lindh och jag hängde hos Cornelis och Bim i Skåne och läste om Bellman, lyssnade på Bellman. Cornelis var ju väldigt beläst och hade tryckt i sig allt om Bellman han kunde hitta och berättade långa historier om hur epistlarna och sångerna kommit till. Så hjälptes vi åt att välja ut vilka låtar han och jag skulle sjunga.”

På frågan om Cornelisfavoriter kommer ett par olika svar: “‘En visa om ett rosenblad’, för att det är en sån vacker liten historia, jag brukar sjunga den. ‘Telegram för en bombad by’ sjöng jag in när DN intervjuade mig i samband med min 70-årsdag för ett par veckor sen. Den är ju tyvärr alltid aktuell. ‘Cool Water – På Den Gyldene Freden’ sjöng jag på minneskonserten. Fast den gången fick det bli på kyrkogården för kyrkan hade brunnit ner. Och så finns det en obskyr liten sak som heter ‘Mjällvisa från Altea’ som jag gillar. Men det finns ju hur många som helst såklart.”

BAKGRUND OCH HISTORIA Cornelispriset är ett stipendium som sedan 1988 årligen delas ut av Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne. Pristagaren ska vara minst 35 år, behärska svenska språket, vara verksam i Sverige och vara musiker, diktare, bildkonstnär eller annan likvärdig konstnär. Pristagaren får inte tidigare ha sökt och erhållit ett statligt, kommunalt eller fackligt stipendium. Stipendiets storlek är beroende av stiftelsens innestående kapital, vilket gör att prissumman varierat genom åren. Första året erhöll vinnaren 15 000 kronor, men summan har sedan dess successivt ökat och i år delas 1 miljon kronor ut. Detta gör att Cornelispriset idag är det största svenska musik- och kulturpriset vid sidan av Polar Music Prize.

Pristagaren utses av en jury bestående av representanter för såväl Aftonbladet som Expressen samt en oberoende advokat, som också ska verka som ordförande i stiftelsen. Sedan 2021 är det advokat Anton Strand som innehar denna befattning. Hela proceduren och upplägget för hur stiftelsen ska verka och hur detta stipendium ska delas ut stod stipulerat i Cornelis testamente, så stiftelsen och juryn arbetar utifrån Cornelis vilja. Några av de namnkunniga vinnarna genom åren är bland många andra Monica Zetterlund, Mikael Wiehe, Rickard Wolf, Lena Nyman, Thorsten Flinck, Sven-Bertil Taube, Lill Lindfors, Pugh Rogefeldt, Louise Hoffsten, Lasse Berghagen, Dogge Doggelito och 2023 års vinnare Ulf Dageby.

Årets prisutdelning sker under Cornelisdagen den 1 september på Mosebacketerrassen vid Södra Teatern, där Monica Törnell under galaliknande former kommer att motta årets stipendium och under kvällen kommer även David Ritschard, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Tonny Vreeswijk, Frida Franzén och Martin & Direktionen uppträda. Kvällen inleds av ett kåseri av Göran Greider med anledning av utgivning av hans dokumentärroman Nu när man är död om Cornelis. Konferencier: Nina Söderquist.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Cornelis Vreeswijk, Cornelispriset, Monica Törnell

Lyssna: Kleerup – Imagine Paradise

7 juni, 2024 by Redaktionen

Kleerup har släppt singeln ”Imagine Paradise”. Singeln är ett första smakprov på hans kommande album som släpps i höst.

Kleerup om låten:
”Den handlar om kärlek o förlåtelse, under tiden o bortom o just nu i livet.”

Arkiverad under: Musik

Storstilat genrefritt projekt flödar av referenser – Mattias Risberg Mining XL på Valand

3 juni, 2024 by Mats Hallberg

30/5 2024

Valand i Göteborg (arrangör: Jazzföreningen Nefertiti)

Måste erkänna att jag senaste tiden besvärats av prokrastinering, trots att förlamande självkritik vanligtvis inte gör sig gällande i skrivprocessen. Finns alldeles för många ursäkter att ta till. Behöver kämpa emot denna defekt för att kunna skildra en synnerligen rikhaltig konsert om vilken jag hade ringa förkunskaper. Vad som i en anda av avantgardism skulle kunnat bli alltför skrynkligt och konturlöst, blev istället till en fräckt förlösande succé. Att förväntade takter av kakafoni i marginalen ingick i konceptet förstärkte snarast en exalterande helhet.

Pianisten och kompositören Mattias Risberg har i princip gått under min radar. Hört honom live senaste åren på BAS och Brötz och läst intervju med honom om storskaliga Mining-projektet. Upprinnelsen till det var en beställning från Lindesbergs Kommun vars grundplåt kom från ett generöst arv. Boende och uppväxt i ett område i Bergslagen känt för sin gruvhantering valde frilansaren gruvdrift (jobbat en månad i gruva) som utgångspunkt för komponerandet av ett antal sviter. De fyra första har dessutom uruppförts på ett gruvområde utanför Guldsmedshyttan. Under konserten med sin tvära kast får vi lyssna på musik ur de fyra skivor som gjorts plus en ej utgiven svit. Inte sällan befinner sig soundet någon annanstans än i jazzens domäner, vilket kommer redogöras för närmare.

Liveupplagan av Mining går under beteckningen XL eftersom den innehåller fjorton personer inklusive bandledaren plus far och son Storm på ljud och video samt hans bror som turnémanager. På scenen huserar 64-åringen vid flygeln och sitt rhodes. Därifrån presenteras Sten Sandell på recitation och liveelektronik, vokalisten Jennie Abrahamsson, rytmsektionen bestående av giganterna Dan Berglund (kontrabas) & Morgan Ågren (trummor), Mattias Ståhl (vibrafon), David Stackenäs (elgitarr), stråkar i form av violinisterna Eva Lindal och Josefin Runsteen samt cellisten Leo Svensson Sander och på träblås Fredrik Ljungkvist och Per Texas Johansson. Blåssektionen kompletteras av trombonisten Mats Äleklint samt Susana Santos Silva på trumpet. Med något enstaka undantag har jag lyssnat på samtliga tidigare , inte minst live. I några fall sedan 90-talet! Flera av dem driver eller ingår i prisade konstellationer och har turnerat globalt.

foto Niklas Gran

Utan att upplösas i fritt flygande beståndsdelar är sviterna till sin struktur avancerade kreationer, vilka inte automatiskt lockar stora skaror. Förvisso oavbrutet spännande för öppna sinnen. ( Parallellt pågick en förhållandevis kändistät stödgala på Pustervik för affären MUG.) Publiken uppgick ändå till en nästan godkänd numerär. I och med att så mycket hände under två set vill jag ge mig på ett slags associativt referat kryddat med omdömen. Ljudet mixades förtjänstfullt, lyfte fram varje instrument, gjorde mig stundtals osäker på vilka instrument som framställde features. Raffinerat!

Angenämt försynt inledning med vidlyftig recitation till en dominant, minimalistisk slinga. Lägger märke till en anstrykning av Stravinskij, en av influenserna angivna i PR-materialet. Övergår till ett beat vars förföriska puls minner om Zappa-hitten Peaches En Regalia. Exalteras av ett sound med förbindelser till konstmusik, progressive och symfoniska utvikningar. Då det i ett tidigt skede sjungs på tyska är man benägen att lägga in Krautrock som ytterligare en stilistisk jämförelse. Det skevar och spricker upp i ett eruptivt solo på trombon. Vad som stundtals riskerar att kantra tar sig ut ur tunneln, visar sig inte sällan svänga oerhört. Fäster mig vid Jennie Abrahamssons Kate Bush-aktigt svävande stämma och ett glänsande ensemblespel. Titellåten Magnitude The World från senast släppta svit – planerat som ett requiem med tanke på invasionskriget i Ukraina, klimatförändringar etc. – är definitivt en hit Den följs upp av drömskt alster som vecklar ut sig i en sinnrik konstruktion där Zappa-kopplingen återkommer. Musiken nystas in i ett dissonant parti varvid brasset sticker iväg, till synes oorganiserade. Registrerar fantastiskt basspel. Enligt en musiker i publiken kan udda tonspråk spåras till exempelvis Gentle Giant.

Andra set introduceras genom Per ”Texas” Johanssons melodi på klarinett jämte stråkar i en virtuos vibe. Gitarristen Stackenäs utbroderade solo därpå får mig att tänka på Alan Holdsworth och dennes innovativa storhet. Risberg driver på på rhodes assisterad av inspirerad rytmsektion där Ågren ger oss maximalt ös. Delikat feature levereras av Ståhl, varvid ett framrusande tema doftar Genesis. Oj vad stimulerande det är att lyssna och hänga med i skiftningarna! Identifierar en loopad slinga som tycks förekomma upprepade gånger och föra in minimalism á la Steve Reich i detta eklektiskt bedårande universum till brädden fyllt av infall. Noterar upphetsande duell emellan Ljungkvist och Santos Silva. I en avdelning uppstår ett krängande groove, återupplivar hur det kunde låta om Material. Vi förflyttas vidare med hjälp av ett bombastiskt intro för att hamna i en minst sagt spräcklig sekvens. Harpan manövrar fängslande i framkant.

Blir lycklig av hur olikartade sviter framförs av synnerligen framstående improvisationsmusiker. Ett oemotståndligt sprittande beat kreeras, övergår i solo på kontrabas vars snabba tempo och ton jag associerar till danske ikonen NHÖP. Urskiljer en upprymd konversation vibrafon – rytmsektion i en mycket minnesvärd tilldragelse som stundtals har drag av avantgardistisk happening. Inte utan att man i spretande solon av Ljungkvist tänker på exempelvis Albert Ayler. Vi får höra ett flertal bärkraftiga alster ur sviten Krantzkommun. Finalen tar ner intensiteten genom en lyrisk klang. Hålls i en vacker, lätt vemodig stämning anförd av stråkar, vilket erinrar mig om berömda soundtrack skapade av Michael Nyman. Sprudlande, utbuktande extranummer haglar av referenser: Fragment från Nusrath Fatteh Ali Khan, Healing Power live med Carla Bley, metriken hos King Crimson, Gil Evans & The Monday Night Orchestra i Live At Sweet Basil och Zawinul Syndicate poppar upp i mitt huvud. I ett extatiskt moment tar rytmtillverkare Morgan Ågren över, bjuder på uppvisning. Kontentan av min associativa text är att sviterna med sin arsenal av influenser gjorde succé när de framfördes live av ett makalöst kollektiv.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Skönsjungande trio levererar finstämd bluegrass med kvinnliga förtecken – My Dear Companion på Stora Teatern

31 maj, 2024 by Mats Hallberg

foton Leif Wivatt

29/5 2024

Stora Teatern i Göteborg

Kvinnorna som tagit sitt namn efter hyllat album av supertrion Dolly Parton- Emmylou Harris- Linda Ronstad bildades för några år sedan. På hemmaplan hade de inför ett par hundra hängivna fans inklusive familjer, release på sin andra skiva Well Of Time förstärkta i ett antal av sina låtar av kvinnokollektivet Göteborgs Countrykör. Medlemmarna heter Agnes Åhlund, Hannah Shermis och Lea-Marie Sittler. Av dem har jag kommit i kontakt med Åhlund bland annat i egenskap av teatermusiker, vokalist i Björn Petersson kvartett, en av stämmorna i Åkervinda och som hårdför och humoristisk feminist i duon Glitterfittan. Shermis är sångerska, låtskrivare, körledare och medlem i folk noir-duon Elkdstorm. Uppfattade jag presentationen av henne korrekt kommer hon ursprungligen från USA, blev därigenom lanserad som en äkta americana-musiker. Sittlers rötter finns i Stuttgart. Och hon kan visa upp en palett av uttryck och roller som exempelvis innebär att vara lärare, körledare, kompositör av filmmusik, improvisationsmusik på saxofon samt soloprojektet Lea & The Loved Ones.

Lyckade releasekonserten genomförs utan paus. Med två extranummer inräknade varar den i närmare en och en halv timma. Trion står vid scenens mittpunkt samlade kring en gemensam mikrofon med perfekt ljudupptagning. Några positionsförändringar vidtas beroende på vem som sjunger lead, eller om specifik stämma framhävs. Agnes trakterar cittra medan Lea-Marie spelar akustik gitarr och Hannah huvudsakligen banjo som ett par gånger byts till dulcimer. Noterar flinkt musicerande där banjon får sägas ha den viktigaste funktionen när det handlar om bluegrass. Många stränginstrument på bekostnad av rytmsektion och piano ackompanjerar således bländande vokala harmonier. Kan inflikas att det var premiär för min del vad beträffar My Dear Companion. Hade tidigare hört endast någon enstaka låt, vilket räckte för att lust skulle uppstå. I motsats till min initierade vän vars bilder jag publicerar förekommer det inte heller särskilt ofta att jag live lyssnar på liknande tongångar, vilket kan vara en avgörande orsak till att konserten inte riktigt fastnade på det sätt jag hade trott.

Utan att göra samma starka intryck som sina förebilder måste fastslås att stämmorna i förening äger trollbindande kvaliteter. Tre kristallklara röster vilka kompletterar varandra optimalt. Påpekar själva att vackra melodier blandas med den jädrar anamma-känsla som på det språk de uteslutande sjunger kallas ”grit”. Några egna original fogas sömlöst samman med traditionella countrylåtar, vars härkomst ibland leder tillbaka till inspirationskällorna Carter Family och Bill Monroe. Som bonus dessutom två ännu ej inspelade låtar.

Att kören på tjugo personer backar upp i en längre avdelning var givetvis också en trevlig bonus. De skulle i och för sig kunna ha visat framfötterna än mer, ur akustiskt hänseende inte nöjt sig med att bara vistas i bakgrunden. Med ett par dagars distans minns jag med välbehag särskilt ett par gospelaktiga dängor. Ur den klokt planerade repertoaren fylld av både eftertänksamma och riviga sånger ska titlar som Grant Us a Season, Mother, Yonder A Mountain och hjärtknipande Hard Times Come Again No More framhållas extra.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Brinner för att berätta med spännande skiftningar i sound – Brunnen av Charlie Brolund

30 maj, 2024 by Mats Hallberg

Charlie Brolund

Brunnen 4

Inspelad i Mälarhöjden Social Club och Norrmalmskyrkan Stockholm

Mix och master: Daniel Ögren

Producenter: Charlie Brolund, Erik Erkka Petersson och Jesper Lundquist

No Regrets Fonogram

Releasedatum: 12/4 2024

Brukar inte ta mig an för mig helt okända artister och låtmakare efter förfrågan. Men här finns lockbeten, inte minst medverkan av flera prominenta musiker jag hört live, recenserat eller känner till genom samarbeten. Individen Charlie Brolund gör mig i förstone förvirrad. Tolkar jag rätt betecknar sig personen som icke-binär efter några livsomvälvande händelser för ett par år sedan, vilket leder tanken till bland andra (Susanna) Loke Risberg och (Nina) Nino Ramsby. Hens röst låter dock kvinnlig. Har inte hela bilden klar för mig. Av det egengjorda materialet ska det senare i år bli en föreställning.

Brunnen sammanlänkar tio låtar vilka med ett undantag skrivits av Brolund, både text och musik. Titeln sägs vara inspirerad av Pär Lagerkvists diktsamling Aftonland. Enligt hemsidan kretsar texterna kring känslor och minnen i en process om att släppa taget, våga träda fram och bli sann mot sig själv. Det berättas om uppväxt och utveckling, föräldraskap och om en mormor vars betydelse satt ljusa spår. Ett mål med sångerna är att väcka medkänsla, en tro på att låtarna kan skapa sammanhang och gemenskap. Deras antingen dramatiska eller poetiska dimension framhävs genom tydligt betonade formuleringar, med angenäma tonfall som påminner om Amanda Bergman eller den lika prisade litterära begåvningen Annika Norlin.

Ännu starkare dragningskraft än innehållet i verserna utgör för mig musiken, hur den på skiftande vis draperar ordens valörer. Charlie Berglunds röst inlindad i trolsk hammondorgel. Och detta i en allsköns blandning av stilar. Här botaniseras i rullande orgelsound á la Solar Plexus och Merit Hemmingsson. Psykedeliska utflykter, visor, pop modell klassiska singer songwriters, influenser från progressive av idag såväl som den gyllene epoken, stänk av folkmusik och sekvenser med jazzrelaterade inslag. I pressreleasen stakas fler relevanta referenser ut: Turid, Nico, Joni Mitchell, Monica Z, Billy Preston och Procol Harum.

Eftersom utrymmet inte är begränsat vill jag tala om vem som gör vad. Artisten det kretsar kring tar hand om det vokala inklusive körpålägg och lirar synth. Erik Erkka Petersson (Xenia Kriisin) spelar elbas men framför allt klaviaturer, närmare bestämt hammondorgel, kyrkorgel, tramporgel, piano samt synth. Den andre medproducenten Jesper Lundquist förekommer på elgitarr, nylonsträngad dito samt på elbas. Två fängslande trummisar jag hört live finns med. Rör sig om Wille Alin (också slagverk) respektive Gustav Nahlin. Daniel Ögren från hajpade Dina ögon spelar stålsträngad gitarr och elgitarr. En gitarrhjälte inom den progressiva sfären är Reine Fiske från främst Dungen. Han ingår också i imponerande sättningen. Vidare har vi Carl Greder på elbas, Frida Johansson på fiol, cellisten Jonas Bleckman och den välkände folkmusikern och skivbolagsbossen LIvet Nord på violinquinton, vibrafonisten Felix Martinz samt pianisten Alexander Zethson.

Den stora kören som bistår på fyra spår består av Mira Palme, Anna Ahnlund, Anna-Karin Westerlund, Anna Franzon, Anna Stenman, Sonia Wallfelt, Mirai Challis, Elin Andersen, Sime Edin, Katarina Sundman samt Rebecca Nordin. Oj så många som engagerats! För att slutföra ymniga redovisningen av fakta kan meddelas att pålägg gjorts i Umeå, Österrike och Bagarmossen. Och utgivningen av albumet har föregåtts av ett antal singlar släppta från i höstas och framåt.

Fångas av musiken, dess växlingar och vändningar. Lyssnar förtjust på renommerade musiker och hur snyggt de samspelar. Lägger märke till hur medryckande betoningar utformats för att i ett par ballader istället ta oss med till själsliga djup, vilket sker rörande med stråkars hjälp i Ditt porträtt. Tack verkar syfta på hens transformation, skildrar en i slutändan lycklig och nödvändig inre resa , medan löst sammanfogade Drömmars land utmynnar i en jazz-valsande fullträff. Urskiljer en fascinerande metodik i komponerandet genom anmärkningsvärda arr ur vilka det av patos frambringade texterna förmedlas.

Orden ligger längst fram i mixen. Ömsom gåtfulla, ömsom hoppfulla sjungs de övertygande i en anda av tillförsikt. En invändning i marginalen är att ett par låtar på slutet flyger över min perception. Hade förmodligen varit annorlunda om kyrkorgelns mäktiga toner ljudit i en förklarande föreställning. Refränger sveper fram med orubblig kraft invirade i psykedeliskt beat eller i en lika dynamisk singer songwriter tradition. Det är en omvälvande upplevelse att ta del av den sammanhängande böljande musiken. Man behöver vara beredd på att ta emot, inte ducka för pretentiösa anslag i den bevekande stämman.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in