• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Spiders – Shake Electric

27 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

spiders

Artist: Spiders
Titel: Shake Electric
Betyg: 4

70-talsrock där melodierna får stå i fokus. Ja, precis som med skivbolagskompisarna i Graveyard och en hel våg av likasinnade band som kommit fram de senaste åren hör en direkt från vilken era musiken de fyra medlemmarna i Göteborgska Spiders har vuxit upp på kommer från: varje ton osar 70-tal, fast med mindre betoning på det hårda. Det är mer glamrock; ekon av T. Rex, Kiss och Heart går att urskilja. Vissa gitarrslingor för till och med tankarna till Bowie-gitarristen Mick Ronsons dagdrömmar från månåldern. De här spindlarna kanske inte kommer från Mars, men de sticker ut från mängden.

Shake Electric följer upp det P3 Guld-nominerade debutalbumet Flash Point från 2012 och är deras mest melodiska samling låtar hittills. Mycket är sig likt men om förra albumet var smalare, råare och mer rakt på så är ljudbilden denna gång lite mjukare. Lite snyggare, betydligt mer intressant. Mattias Glavå som tidigare jobbat med band som Broder Daniel och Dungen står för produktionen och resultatet är att de hittat lite nya vrår att utforska, som i nedtonat bluesiga Hard Times, titelspåret som har ett oslagbart driv eller Give Up the Fight med sina utsökta gitarrslingor. Och så sångerskan Ann-Sofie Hoyles röst som kommer fram som ännu mer karismatisk än på debuten. Shake Electric är ett album som inte bara placerar Spiders som ett av landets mest intressanta rockband utan dessutom borde kunna attrahera fans av andra genrer.

Bästa spår: Shake Electric, Give Up the Fight, Hard Times

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Shake Electric, Spiders

Ariel Pink framför två nya låtar med femteklassare

27 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

arielpink

Upptrappningen till Ariel Pinks kommande album pom pom har tagit en del intressanta vändningar, inte minst när han ironiskt hintade om att han hade blivit ombedd att skriva låtar åt Madonna:

– They need something edgy. They need songwriting. She can’t just have her Avicii, her producers or whatever, come up with a new techno jam for her to gyrate to and pretend that she’s 20 years old. They actually need songs. I’m partly responsible for that return-to-values thing. I guess it’s called ”throwback”, but the first record was so good because of the songs. It’s been a downward slide since… ”Ray of Light” is not cool. And all the other stuff she’s done after that, it’s not like it matters. It really shows a drain of values. People need more substance in their mac-and-cheese. People need more sugar or something.

– Madonna and I have never heard of Pink. M has no interest in working with mermaids, twittrade sedan Madonnas manager Guy Oseary. Till sist skrev Ariel:

– I haven’t heard from Madge in the past 24hrs. Was it something I said? #thankyou #bigmouth #nexttime

Nu har videoklipp från när han framför versioner av de två nya låtarna Jell-o och Picture Me Gone tillsammans med femteklassarna i P.S. 22 dykt upp på YouTube. Du kan se klippen här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ariel Pink

Skivrecension: Beatrice Eli – Die Another Day

27 oktober, 2014 by Redaktionen

beatriceeli

Artist: Beatrice Eli
Titel: Die Another Day
Betyg: 3

Äntligen! Äntligen första plattan. Äntligen ut ur skuggan, fram i ljuset. Och äntligen får hon – Beatrice Eli – visa på sin fulla potential. Att hon kan stå på egna ben. Die Another Day är Äntligen skrivet i versaler.

Det började med Godheten, Kent-låten där Beatrice sjöng tillsammans med Joakim Berg och Co och lyckades överglänsa huvudmännen. Därefter Girls, vårens mest befriande popdänga om hur Beatrice vart än hon vänder blicken ser sexiga, vackra och intressanta kvinnor.

Att Beatrice är gay är inget hon sticker under stolen. Tvärtom. Die Another Day är en feministisk pamflett om att komma ut och om gränslös kärlek till kvinnor. Beatrice är arg, förvirrad och lycklig, allt på samma gång – lycklig över att äntligen få uttrycka allt det hon känner, få öppna sitt hjärta för oss och samtidigt spy galla över de som förtjänar det. Hon är trött – trött på att hålla tyst, trött på alla heteros och trött på fega kvinnor som inte vågar vara ärliga med sig själva och sin omvärld.

Destruktiviteten når sin kulme i Equality – ”I don’t care about equality, don’t have time to care about myself, I’ll be anything you like, I’ll be anyone you want me to be as long as you need me”. Smärtsam lyssning är också Coward – en fin pianoballad a la Frida Hyvönen om att inte våga visa sina känslor. Det är kraftfull popmusik framförd av en självsäker och kaxig Beatrice som sjunger med övertygelse likt en ung Debbie Harry. Som helhet är skivan ooriginell och andra hälften känns ojämn, men frihetskänslan hålls intakt albumet igenom. Beatrice går från klarhet till klarhet i Die Another Day, hennes Moment of Clarity.

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Beatrice Eli, Die Another Day

Wildbirds & Peacedrums: ”Vi försökte ta en paus ifrån varandra men det gick inte”

24 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

wildbirds

Trummor och sång, that’s it. Det är allt som behövs när gifta paret Mariam Wallentin och Andreas Werliin, eller Wildbirds & Peacedrums som de kallar sig, återuppstår och hittar tillbaks till sina rötter. Rhythm ges ut den 29 oktober och är deras första album på fyra år. Kulturbloggen ringde upp Andreas som sköter trummandet.

Mellan 2008 och 2010 släppte ni ett album per år. Efter soloutflykter är ni efter fyra års uppehåll nu tillbaka med nya albumet Rhythm. Hur har solokarriärerna påverkat Wildbirds & Peacedrums?

– Vi har inte kunnat hålla oss ifrån varandra under de här fyra åren. Vi har ju faktiskt jobbat ihop. Jag har spelat med Mariam the Believer och Mariam har gästat Fire! Orchestra. Vi försökte ta en paus ifrån varandra men det gick inte. Men en kan säga att de här olika samarbetena väckte oss och har fått oss att inse att vi klarar oss alldeles utmärkt som en duo. Vi behöver inte en massa annat folk.

På vilka andra sätt märks det att det gått fyra år sedan senaste albumet?

– Vi har flyttat till Stockholm, det är en stor förändring. Och så har vi startat ett skivbolag. Men framför allt har vi lärt oss mycket om alltifrån inspelningsprocessen till hur man gör en skiva. I och med att vi startade skivbolaget kunde vi den här gången spela in allting själva. Så kunskapen och lusten att göra allting själva är den stora skillnaden, till skillnad från förut när vi gjorde en skiva och inte riktigt förstod hur eller ens varför.

Vad var utgångspunkten när ni påbörjade arbetet med Rhythm?

– Utgångspunkten var egentligen bara att det skulle kännas kul. Vi tog pausen för att vi behövde den, punkt. Om vi sedan skulle dra igång den här maskinen igen så var det viktigt att vi fick göra det på vårt eget sätt; det skulle låta precis så som vi vill att det ska låta, det skulle kännas på scen så som vi vill att det ska kännas på scen. Vi var väldigt öppna för vad som skulle hända och lät det ta all den tid det tog, och det tog ändå ett och ett halvt år att hitta någonting ens en gång. Vi försökte spela in flera gånger men kände att vi inte var mogna. Vi funderade mycket kring om vi skulle samarbeta med annat folk, till slut kände vi att vi ville gå tillbaks till där det började. Bara trummor och sång. Fast nu har vi lite mer erfarenhet, så det blev lite bättre än det brukar bli.

Wikipedia definierar rytm som ”en periodisk variation”. Själva ordet kommer tydligen från grekiskan och betyder tempo. Hur skulle ni beskriva rytm och hur kan ni använda er av rytmen för att skapa något som är unikt för er?

– Det som rytm egentligen definierar är allt som händer mellan olika pulse; luften som finns emellan slag, emellan toner och emellan ord. Jag tror att det är vår definition av rytm. Själva utmaningen är att göra en låt med nästan enbart rytmer. Det måste finnas tillräckligt mycket rymd kvar för att lyssnaren ska kunna fylla ut det själv.

Den här gången består musiken bara av sång och slagverk, ändå känns det som att ni lyckas hitta nya sätt att utforska dessa instrument. Hur gör ni för att det inte ska bli repetitivt efter så många år ihop?

– Vi är båda fanatiska i det här att inte fastna i gamla hjulspår, både vad gäller oss själva och vad som har gjorts i historien. Vi försöker verkligen att ta alla chanser som går att åtminstone försöka hitta någonting som känns nytt och fritt från historia. Vi experimenterar och söker ständigt i våra instrument.

Blir det svårare att få det att låta nytt för varje album?

– Ja, det är klart. En blir ju hela tiden mer och mer trygg och bekväm. Det finns hela tiden saker som har fungerat, då blir det lätt att ta till de knepen igen.

Var det av den anledningen ni gjorde era sologrejer? För att ni ville hitta nya metoder?

– Kanske. Sologrejerna kommer ju fortsätta att finnas, det är viktigt för oss att ha många olika samarbeten och få röra oss bland olika folk.

Hur går det till när ni skriver en låt ihop?

– Mariam står alltid helt och hållet för texten. Ibland har hon några textfragment så ses vi i replokalen och improviserar. Jag sitter vid mitt trumset och hon vid en mikrofon, så har vi gjort från första start. Vi gör det ihop på plats. Det finns aldrig någonting klart innan vi ses.

Så processen är väldigt intuitiv?

– Verkligen.

Går ni tillbaka och ändrar något i efterhand eller försöker ni behålla det så rått som möjligt?

– Både och. Man vill ju renodla idéerna, så på ett sätt går man in och ändrar och förtydligar, men när vi väl ska spela in så handlar det bara om råhet och energi. Så det hoppas vi finns kvar på skivan.

Vill ni att det ska låta som att ni spelar live?

– Det ska åtminstone kännas som det.

Har låtskrivandet ändrats sedan ni började skriva låtar ihop som Wildbirds & Peacedrums?

– Egentligen inte, det går ofta väldigt fort och det känns som att många låtar har funnits innan vi gör dem.

Jan Gradvall skrev i sin recension av Rhythm att det var den mest fysiska musiken han hört sedan Siouxsie and the Banshees-sidoprojektet The Creatures från 80-talet, och tidigare har ni jämförts med bland annat jazz och Björk. Vad tycker ni om att liknas vid andra artister?

– Alla har sina olika referenser. Klyschan är att man inte gillar att sätta en etikett på sig själv för då börjar man formas efter den. Vi försöker leva eftet det. Vi har egentligen ingen aning om vad det är vi gör för musik förutom att vi har en väldigt begränsad instrumentation. Om folk behöver göra jämförelser så gör de det, det är jag fine med. För min egen skull försöker jag inte kommentera det ens en gång.

Ni har ju hållit på ett tag nu, tycker du att det kommit några nya band som delar er inställning till musik?

– Överlag har så kallad experimentell musik fått en större marknad, mer lyssnare och en större spridning. Om man nu kan räkna oss som ett experimentellt band. Det finns kanske lite väl mycket musik idag, det är svårt att hålla koll på allting.

Följer ni mycket ni musik eller vad lyssnar ni på?

– Ja, vi följer det mesta som släpps. Dels är det intressant ur samhällets synvinkel, men även produktionsmässigt. Men vi gräver också längre bak i olika länders musiktradition. Jag lyssnar jättemycket på klassisk musik och hip hop. Mycket gammal jazz.

I er förra intervju med Kulturbloggen från 2008 (som du kan läsa här) berättade du att ni var mer intresserade av ljud än musik. Är det något du fortfarande håller fast vid?

– Till viss del. Det är otroligt viktigt hur det låter och trumset handlar kanske mer om ljud än musik. Konstigt sagt av mig ändå, måste jag erkänna, för det beror väl på vad man definierar som musik och vad skillnaden mellan musik och ljud är.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Rhythm, Wildbirds & Peacedrums

Grattis Monica Törnell – årets legitimerade legend

24 oktober, 2014 by Redaktionen

moncatornell

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND som tillkom för några år sedan på initiativ av de båda musiklegenderna MIKAEL RAMEL & WILLE CRAFOORD utdelades i år till artisten MONICA TÖRNELL i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord i Gävle.

Motiveringen lyder:
Som en ikon i en eon kommer hon alltid tillbaka
via sig själv eller i låtskatten från sin månekaka
Vår salut riktas:
Till vintersagan Ingica – för alla sångriff som aldrig dör ut
en evigt blommande etörnell – ständigt lika förut som förut

Monica Törnell var en av Cornelis Wreeswijks fynd inom svensk musik som gick direkt in det svenska folkdjupet. Året var 1971 och under några år turnerade hon med Cornelis. Med sig hade hon delar av eliten inom svensk musik, som Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson, Björn Ståbim.fl. 1972 släpptes hennes första LP som också var det året för hennes genombrott. Scenen var Visfestivalen i Västervik och skivan ” Ingica” blev en succé. Förutom Cornelis fanns Björn J:son Lindh samt Janne Schaffer med. Hon gjorde duett med Cornelis på hans album Visor, svarta och röda . Med Ola Magnell gjorde hon duetten låten ”Man ska vara två” på hans första LP ”Påtalåtar”.

Precis som Ola Magnell hade hon svårt att bli accepterad av proggpubliken. Monica har många likheter med Ola Magnell just i att texterna är vackra, ordrika och känslofyllda. Och båda spelade skivor in på kommersiella skivbolag. Det räckte inte att vara bra den politiskt orienteringen gick före.

Hon var också kritisk mot musikrörelsen och sa 1977 att hon hoppades att denna ”skall börja gå vidare. Inte vara så enkelspåriga, snöa in på en sak och tjafsa om det. Bli mer öppna och debattera”.

Monica greppade inte bara visan, hon rörde sig mot jazz, folkton och rock. 1975 kom den engelskspråkiga skivan ”Don’t Give a Damn” vilken producerades av Björn J:son Lindh. Albumet var ett slags revolt mot bilden av henne som vissångerska och innebar även att hon alltmer vände sig från proggrörelsen, då man inom denna rörelse tydligt tagit ställning för att svenska artister bör sjunga på svenska. Hennes sångröst kom i medierna att jämföras med Melanies och Janis Joplins, men hon nämnde själv även den franska chansonskolan som inspiration.
1984 är året jag fastnat på, Ted Ströms otroligt vackra Vintersaga som hon sjöng in på skivan Mica. En Vintersaga, tål att lyssnas på än idag. ” Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten och från havet blåser en isande råkall vind… det är då som det stora vemodet rullar in över alla frusna drömmar i monarkin…” får vi inte vindil över kinden och varm själ av de orden.

Att Monica Törnell blev 2014 år Legitimerade Legend av Mikael Ramel och Wille Crafoord tycker jag är att verkligen befästa vilken artist Monica är och ge erkännande åt hennes mångsidighet, oräddhet för att gå sin egen väg.

Monica Törnell blev den fjärde att ta emot utmärkelsen och får jag säga det själv – fan vilket bra val.

Monica Törnell fick den hittills fjärde utmärkelsen och tidigare ”Legitimerade legender” är Claes Janson (2013) och de två skaparna av denna utmärkelse Mikael Ramel och Wille Crafoord.

Foto: Claes Bengtsson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Monica Törnell

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 644
  • Sida 645
  • Sida 646
  • Sida 647
  • Sida 648
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in