Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND som tillkom för några år sedan på initiativ av de båda musiklegenderna MIKAEL RAMEL & WILLE CRAFOORD utdelades i år till artisten MONICA TÖRNELL i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord i Gävle.
Motiveringen lyder:
Som en ikon i en eon kommer hon alltid tillbaka
via sig själv eller i låtskatten från sin månekaka
Vår salut riktas:
Till vintersagan Ingica – för alla sångriff som aldrig dör ut
en evigt blommande etörnell – ständigt lika förut som förut
Monica Törnell var en av Cornelis Wreeswijks fynd inom svensk musik som gick direkt in det svenska folkdjupet. Året var 1971 och under några år turnerade hon med Cornelis. Med sig hade hon delar av eliten inom svensk musik, som Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson, Björn Ståbim.fl. 1972 släpptes hennes första LP som också var det året för hennes genombrott. Scenen var Visfestivalen i Västervik och skivan ” Ingica” blev en succé. Förutom Cornelis fanns Björn J:son Lindh samt Janne Schaffer med. Hon gjorde duett med Cornelis på hans album Visor, svarta och röda . Med Ola Magnell gjorde hon duetten låten ”Man ska vara två” på hans första LP ”Påtalåtar”.
Precis som Ola Magnell hade hon svårt att bli accepterad av proggpubliken. Monica har många likheter med Ola Magnell just i att texterna är vackra, ordrika och känslofyllda. Och båda spelade skivor in på kommersiella skivbolag. Det räckte inte att vara bra den politiskt orienteringen gick före.
Hon var också kritisk mot musikrörelsen och sa 1977 att hon hoppades att denna ”skall börja gå vidare. Inte vara så enkelspåriga, snöa in på en sak och tjafsa om det. Bli mer öppna och debattera”.
Monica greppade inte bara visan, hon rörde sig mot jazz, folkton och rock. 1975 kom den engelskspråkiga skivan ”Don’t Give a Damn” vilken producerades av Björn J:son Lindh. Albumet var ett slags revolt mot bilden av henne som vissångerska och innebar även att hon alltmer vände sig från proggrörelsen, då man inom denna rörelse tydligt tagit ställning för att svenska artister bör sjunga på svenska. Hennes sångröst kom i medierna att jämföras med Melanies och Janis Joplins, men hon nämnde själv även den franska chansonskolan som inspiration.
1984 är året jag fastnat på, Ted Ströms otroligt vackra Vintersaga som hon sjöng in på skivan Mica. En Vintersaga, tål att lyssnas på än idag. ” Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten och från havet blåser en isande råkall vind… det är då som det stora vemodet rullar in över alla frusna drömmar i monarkin…” får vi inte vindil över kinden och varm själ av de orden.
Att Monica Törnell blev 2014 år Legitimerade Legend av Mikael Ramel och Wille Crafoord tycker jag är att verkligen befästa vilken artist Monica är och ge erkännande åt hennes mångsidighet, oräddhet för att gå sin egen väg.
Monica Törnell blev den fjärde att ta emot utmärkelsen och får jag säga det själv – fan vilket bra val.
Monica Törnell fick den hittills fjärde utmärkelsen och tidigare ”Legitimerade legender” är Claes Janson (2013) och de två skaparna av denna utmärkelse Mikael Ramel och Wille Crafoord.
Foto: Claes Bengtsson