• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Robyn på 3Arena – ensamhet, eufori och en utebliven överraskning

18 oktober, 2026 by Thomas Johansson

Robyn på 3 Arena. Foto: Lea Johansson Maliniemi

Betyg: 4+ 3Arena, 32 124 i publiken.

Det finns få artister som lyckas göra dansgolvets ensamhet till en gemensam upplevelse på samma självklara sätt som Robyn. På 3Arena förvandlas hennes elektroniska pop till en känslomässig berg- och dalbana där eufori och vemod går hand i hand. Det är en efterlängtad hemkomst, men också en påminnelse om varför Robyn fortfarande tillhör den internationella popens allra mest särpräglade namn.

Efter sommarens ombokningar och den irritation som följde har det funnits en del frågetecken kring Stockholmskonserten. Men när musiken väl tar över hamnar allt annat i bakgrunden. Öppningen med ”Blow My Mind” följs av ”Fembot” och ”Talk to Me”, och Robyn etablerar snabbt kvällens grundformel: pulserande elektronik, kompromisslös rytmik och melodier som stannar kvar långt efter att basen tystnat.

Det visuella uttrycket är stilrent och futuristiskt snarare än överlastat. Robyn behöver inga stora gester för att dominera scenen. Med sin kyligt eleganta utstrålning rör hon sig mellan klubbens mekaniska precision och popstjärnans självklara närvaro. Det är en konsert som stundtals känns mer som en enorm nattklubb än en traditionell arenashow.

Foto: Lea Johansson Maliniemi

Men det är i mötet mellan dansen och det sårbara som Robyn verkligen blir oöverträffad. När tempot tillåts sjunka och känslorna får större utrymme blir konserten mer än en parad av välkonstruerade poplåtar. Här finns både den vuxna erfarenhetens eftertanke och den där omedelbara smärtan som gör att hennes musik aldrig bara blir en fråga om snygga beats.

Det märks också att katalogen är ovanligt stark. De nyare låtarna tillför en annan nerv, men det är när de välbekanta melodierna får ta plats som arenan lyfter på allvar. ”Hang with Me” blir ett intimare ögonblick mitt i det stora formatet, medan de dansanta numren håller publiken i rörelse. Robyn förstår att en riktigt bra popkonsert inte handlar om att ligga på maximal intensitet hela tiden, utan om att veta när man ska släppa in ljuset – och när man ska låta mörkret stanna kvar.

Kvällens enda avvikelse från turnéns ordinarie setlist blir också en av de mer förbryllande detaljerna. En låt av Teddybears letar sig in i repertoaren, och visst hinner förväntningarna vakna. Skulle det bli ett oväntat gästspel? Skulle Teddybears själva dyka upp på scenen och förvandla överraskningen till något extra? Men några gäster syns aldrig till. Det blir en liten antiklimax i en konsert som annars vet hur den ska bygga förväntan och leverera urladdning. Samtidigt är det just sådana avvikelser som gör en turnéspelning lite mer oförutsägbar än ännu en väloljad repris.

Och så kommer avslutningen. När ”Dancing on My Own” samlar publiken i en enda massiv allsång suddas gränsen mellan scen och läktare ut. Låten, som bär på en ensamhet större än de flesta arenor, blir plötsligt ett kollektivt lyckorus. Det är både sorgligt och triumferande, och precis där någonstans finns Robyns storhet.

Allt är inte fullständigt perfekt. Den elektroniska ljudbilden kan stundtals ta över på bekostnad av detaljerna, och några partier når inte samma känslomässiga höjder som de starkaste ögonblicken. Men helheten är tillräckligt övertygande för att invändningarna ska kännas små i efterhand.

Robyn lämnar 3Arena med en konsert som förenar klubbens frihet med arenapopens stora känslor. En fyra hade varit ett starkt betyg. Plusset kommer av de där ögonblicken när musiken går från att vara något vi dansar till något vi delar.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning

13 oktober, 2026 by Redaktionen

Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning
Emma Klingenberg i ”Tove Jansson och musiken”. Premiär 6 februari på Kulturhuset Stadsteatern. Foto: Carl Thorborg

Konsertföreställning om Tove Janssons kärlek till musiken har urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Ett pressmeddelande berättar:

Den finlandssvenska skådespelaren och sångaren Emma Klingenberg tar med publiken på en musikalisk färd genom Tove Janssons liv från barndomens stimmiga fester till den fria horisonten som vandrar runt hennes ö Klovharun i Finland. ”Tove Jansson och musiken” har urpremiär 6 februari 2027 på Kulturhuset Stadsteatern.
– Kom och låt dig överraskas. Det blir djärvt, underfundigt och färgrikt, säger Emma Klingenberg.
Allt började för åtta år sedan. Emma Klingenberg letade efter noter till en konsert med Tove Janssons visor och kom över en av hennes privata anteckningsböcker som till hennes överraskning var full av obekanta vistexter.

Det blev startskottet till en flera år lång forskande skattjakt, en färd genom arkiv, källare och inte minst Tove Janssons ateljé. Fynden var ibland häpnadsväckande. En musiksamling på tusen c-kassetter och flera hundra LP-skivor. För att inte tala om den hejdlösa Stora Mymmelsången som Tove skrev på femtiotalet som en hyllning till alla små spöken dvs. homosexuella.

– Jag samlade mina fynd och berättade om dem i min bok ”Detta är min målarsång – Tove Jansson och musiken” (2025). Nu blåser vi liv i bokens vistexter och ljudlandskap – och det tillsammans med den mångsidiga musikertrion bestående av Matilda Bådagård, Fredrik Myhr, och Pär-Ola Landin. Dessutom får vi höra glimtar ur hennes och livspartnern Tuulikki ”Tooti” Pietiläs gemensamma kassettsamling, säger Emma Klingenberg.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Tove Jansson

The Orchestra – Cirkus, Stockholm

12 oktober, 2026 by Thomas Johansson

The Orchestra på Cirkus

Betyg: 3+

Det blev aldrig riktigt den där sista kvällen med Jeff Lynnes ELO i London som jag hade tänkt mig. Jag var där för att se den allra sista spelningen med Jeff Lynne’s ELO, men konserten ställdes in. Därför blev det en grej för mig att se The Orchestra, med musiker från ELO och ELO2, när de nu kom till Cirkus i Stockholm.

Förväntningarna var ganska tydliga redan från början. Det här skulle bli en kväll med välbekanta låtar, stråkar, stora refränger och en rejäl dos nostalgi. Och precis så blev det.

The Orchestra vet vad publiken vill ha. ELO låtskatt är full av melodier som fortfarande håller, och när de väl sitter där i ryggraden behövs det inte mycket för att locka fram både leenden och allsång. Musikerna kan sitt material och levererar med gediget hantverk. Det finns gott om skäl att uppskatta kvällen, inte minst för alla fantastiska melodier som fortfarande fungerar så bra live.

Men det finns också en skillnad mellan att förvalta ett arv och att vara den som en gång skapade det. Utan Jeff Lynne blir jämförelsen ofrånkomlig, och även om låtarna finns där saknas något av den särpräglade magi som gjorde ELO till ELO. Det är kompetent och underhållande, men sällan riktigt överraskande. Några verkliga toppar som lyfter konserten över det förväntade infinner sig aldrig.

Det är också där betyget landar. En trea hade varit en fullt rimlig sammanfattning av en godkänd och trivsam nostalgikväll, men plusset kommer av styrkan i låtmaterialet och musikernas förmåga att hålla det levande. Samtidigt räcker inte hantverket och igenkänningen hela vägen till en fyra. För det hade krävts mer nerv, fler överraskningar och en starkare känsla av att uppleva något utöver en väl genomförd hyllning till det förflutna.

Londonkvällen som aldrig blev av går förstås inte att ersätta. The Orchestra gav mig ändå möjligheten att återvända till musiken, om än i en annan form.

3+ – starka låtar, skickliga musiker och en rejäl dos nostalgi. En bra kväll som motsvarade förväntningarna, men aldrig riktigt överträffade dem.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

12 oktober, 2026 by Mats Hallberg

vecka 41 6-9/10 2026

Lunchteatern – Göteborgs Stadsteater

I början av året sammanställde showartisterna Eileen H Lind och Lena Nilsson en föreställning om Dolly Parton, förutom att vidta självklar research översattes sexton av hennes låtar till svenska. När duon nåddes av det sorgliga beskedet om hennes bortgång fick programmet ett lite annorlunda utseende. En levnadshistoria skulle skildras och bilden av en synnerligen framgångsrik karriär som gjorde avtryck skulle tecknas. Till sin hjälp har man projektioner (främst foton på countryikonen), tillgång till melodier genom backtrack, glittriga kläder, boots och hattar samt instrument såsom dragspel, cajon och tamburin. Stadsteatern servar förstås med teknik i form av ljud och ljus. Får väl erkänna att jag pinsamt nog inte äger några plattor med denna målmedvetna legendar , vars herostratiska status grundas på 53(!) Grammy-nomineringar och hundra miljoner sålda plattor. Hennes utseende, integritet, enorma låtskrivarådra samt kristna tro och fattiga fast kärleksfulla uppväxt i stor syskonskara ska också vägas in, faktorer som definierat Parton vars humor, slagfärdighet och godhjärtade sida gjorde henne älskad. I showen med underrubriken ”Två röster, ett hjärta och låtarna vi aldrig glömmer” behandlas följaktligen uppräknade egenskaper och fakta. En av de svenska beundrarna heter Nina Persson. Minns att jag hörde henne i utsökt hyllningskonsert för cirka femton år sedan i Hagakyrkan med Göteborg Finest (Gunnar Frick, Bengan Blomgren, Stefan Bellnäs och Johan Håkansson).

Jag fick en impuls tidigare under veckan, kom på att tid och lust samverkade. Infann mig därför vid baren på den som vanligt helt fullsatta Lunchteatern under fredagens finalföreställning. Insåg att jag sett en av kvinnorna på scen i ett annan Lunchteater på samma scen i våras, nämligen Stora röster och höga klackar med Funky Divas. Resulterade nog den gången i bara en uppskattande redogörelse på facebook. Hos firma Lind & Nilsson finns meriter från Allsång på Skansen, konstellationen Funky Divas, flera program på Soppteatern och Lunchteatern i Göteborg och sannolikt en mängd körjobb. Lind är tydligen bosatt på Orust och uppväxt i Oslo.

Inledningen är stämningsmättat effektfull med utdragna toner i moll på dragspel av Nilsson, vilka understryker den chock det oväntade dödsfallet innebar. Lind kliver därpå upp på scen och börjar berätta om objektet för denna tribut. Innan de river genombrottet, tillika megahitten Parton förknippas med, får vi veta att hyllningen ursprungligen tillkom för att hedra och uppmärksamma 80-åringen synonym med amerikansk genuin underhållning. För att vara uppriktig avverkas Jolene utan att soundet sätter sig på önskvärt sätt. Lyckligtvis passerar inte övriga tolkningar förbi. De gör istället avtryck, ibland med besked.

Låtarna görs antingen som duetter eller tas om hand av någon av dem. Ofta kompar då den andre. Berömde dem efteråt för fyndiga svenska texter. Duon sjunger givetvis oklanderligt, fraserar utsökt och textar tydligt. Fallenheten för smidiga duetter är påtaglig. Country-legendarens personliga favorit Coat of Many Colors (titellåt från album tidigt i karriären) görs elegant som tjusig duett. Mellan musicerandet tillförs berättelsen betydelsefulla biografiska data. Vissa inslag gränsar till gestaltande scener, även om kvinnorna avstår från att agera ut dokumentationen. Dolly Partons fäbless för glamour kommenteras och framhävs genom glittriga kläder. Publiken aktiveras stundtals (se bild ovan) och en skäggig man får föreställa Kenny Rogers. Att deras föredömliga teamwork dessutom inbegriper referenser till dem själva är ett lyckat grepp.

Att man fått tillstånd att använda en bandinspelning med Dolly Partons röst skänker en extra dimension av närvaro. Vi delges bakgrunden till listettan Islands In The Stream vars duett med Kenny Rogers här tolkas med bravur. Och publiken är med på noterna. En annan höjdpunkt visar sig vara Travellin´Thru, soundtrack från Transamerica från 2006 vars pådrivande, gungande rytm accentueras av Lind sittandes på en cajon. En imponerande talang som väcker uppseende i lika hög grad som kollegans handlag med dragspel.

Att Whitney Houstons wailande på I Will Always You, ett betydligt mer spritt soundtrack, är en cover i bearbetning känner numera en hel del till, men långt ifrån alla som utsatts för en låt reklamradiostationer hade dille på. Hos Houston kommer originalets avskalade innerlighet bort. De blonda skandinaviskorna gör i sin version ett mellanting av dessa skilda världar. Man undrar hur den hade låtit med Elvis som den var ämnad för. Kvinnorna som forskat i tillkomsten av hits förmedlar underhållande olika turerna kring spelfilmen Nine To Five och Partons ledmotiv. Den kongeniala texten sjungs delvis till ackompanjemang av dem själva på två virveltrummor för att markera låtens karaktäristiskt ”stress-beat”.

Balladen tillägnad den trofaste maken tillhör de alster där duon sjunger ut på ett övertygande vis. Vidare förmedlas en fin tolkning av Here You Come Again, en titellåt från 1977 som både var en framgång kommersiellt och hos kritiker då den renderade i hennes första Grammy. Hyllningen till artisten och älskvärda personen avrundas med ännu en titelsång. Jag som inte haft koll på karriären tar reda på att coveralbumet Those Were The Days släpptes 2005. Lustigt nog medverkar Mary Hopkin som med originalet från sent 60-talet fick en one-hit wonder, när hon som en av de första kvinnliga artisterna signades på Apple. Minns faktiskt den klämkäcka melodin med sin ordlösa refräng från Tio i topp och har kvar singeln.

Föreställningen Dolly på svenska fyller ett behov genom att lyfta fram en storartad karriär med utgångspunkt i countrymusiken. Flera ur den nöjda publiken kom fram till showartisterna efteråt och tackade för veckans Lunchteater.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Foto: Dexys Midnight Runners

7 oktober, 2026 by Peter Birgerstam

Dexys Midnight Runners

Dexy’s Midnight Runners på Pustervik
6 oktober 2026

Dexys Midnight Runners spelade tidigare i veckan i Stockholm och kommer att spela i Malmö efter Göteborgsspelningen på Pustervik. Konserten är uppdelad i två akter, där de först spelar nya albumet ”Love” för att därefter gå loss på de gamla hitsen.

Så här presenteras de på biljettsajten:
Dexys Midnight Runners bildades i Birmingham i slutet av 1970-talet och har sedan dess skapat ett alldeles eget uttryck. Med sin blandning av soul, pop, new wave och stark känslomässig intensitet blev bandet snabbt ett av Storbritanniens mest särpräglade och inflytelserika namn.
Genom åren har deras musik fortsatt att nå nya lyssnare och inspirera artister över hela världen. Låtar som “Come On Eileen”, “Geno” och “Jackie Wilson Said” har blivit tidlösa klassiker som fortfarande väcker både nostalgi och spelglädje.

Kevin Rowland i centrum
I hjärtat av Dexys finns fortfarande frontmannen Kevin Rowland. Med sin karisma, starka scennärvaro och kompromisslösa konstnärliga vision har han varit bandets drivkraft genom hela karriären. Hans uttryck är både explosivt och känslostarkt, vilket gör Dexys konserter till något mer än bara en rad klassiska låtar.
På scen förenas musikalitet, energi och dramatik i ett format där varje låt får leva fullt ut. Det är just den närvaron som gjort bandets liveframträdanden så uppskattade genom åren.

Dexys Midnight Runners

Dexys Midnight Runners

Dexys Midnight Runners

Dexys Midnight Runners

Dexys Midnight Runners

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Dexys Midnight Runners, Foto, Pustervik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in