• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Way Out West: Ought är ett namn att lägga på minnet

16 augusti, 2015 by Jonatan Södergren

ought

Ought, Pusterviks lilla scen
15 augusti 2015
Betyg: 5

Ought är ett av festivalens stora utropstecken.

Ute öser regnet ner, men det är svettigt inne på Pustervik när den kanadensiska kvartetten Ought intar den lilla scenen på övervåningen för sin första Sverigespelning någonsin. De får bara spela i en halvtimme, men under denna halvtimme lyckas de imponera stort. Det är den sista, men också den bästa spelningen jag hinner med att se under årets Way Out West.

Framför allt rör det sig om postpunk-influerade, rytmiskt malande låtar som byggs upp dynamiskt, där det är den upptrappande energin som får refrängerna att verkligen lyfta. Att se Ought live just nu känns som att se Joy Division eller Talking Heads som unga. Det sprudlar av vitalitet och en textrad som framförs med särskilt tryck är “I’m no longer afraid to die cause that is all that I have left / And I’m no longer afraid to dance tonight cause that is all that I have left” ur Beautiful Blue Sky från deras kommande album, Sun Coming Down, som släpps i september.

Frontmannen Tim Beeler Darcys scenrörelser, kanske i synnerhet hans smått besatta ansiktsuttryck när han blundar, för tankarna till Ian Curtis. Energin smittar av sig i hela lokalen. Så gott som alla som trängs på övervåningen hoppar och sjunger med i låtarna och när spelningen är över kommer en frälst främling fram till mig och ger mig en kram för att det var så bra. Potentialen finns där för att Ought ska bli ett stort band, se bara på The War on Drugs resa sedan de fyllde Lilla Hotellbaren i Stockholm för några år sedan. Förhoppningsvis återvänder de till Sverige för en egen spelning så snart som möjligt, för jag behöver mer.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ought, Pustervik, Way Out West

Bildgalleri: Peter Hook and the Light på Stockholms Kulturfestival

15 augusti, 2015 by Redaktionen

hook1

Medan resten av New Order fortsätter utom honom väljer Peter Hook att turnera med låtar från Joy Divisions och New Orders klassiska album i repertoaren. När Stockholms Kulturfestival har Storbritannien som tema har de bokat in basisten från Manchester för en spelning på Gustav Adolfs Torg tillsammans med sitt band The Light. Vår fotograf Emma Andersson var på plats:

hook2

hook3

hook4

hook5

hook6

hook7

Arkiverad under: Musik Taggad som: Peter Hook, Stockholms kulturfestival

Way Out West: Polarpristagaren Emmulou Harris bjöd på fulländande harmonier

15 augusti, 2015 by Mats Hallberg

emmylou

Emmylou Harris & Rodney Crowell, Flamingo
14 augusti 2015
Betyg: 5

Kvällen före hade bandet varit i London, utgår från att de gjorde folk saliga. Råkade notera att några facebookvänner var lyriska efter denna avskalade föreställning i Göteborg. Ljudet var osedvanligt sympatiskt, låg på sådan nivå att undertecknad vågade sig nära, klanger utkristalliserades oklanderligt. Och då jag inte finner något att anmärka på utdelas högsta betyg. En får ta i beaktande att jag inte är någon riktig kännare av crossover-country, vilket innebär att jag bara ibland blev så rörd som jag hoppats på.

Huvupersonen själv var, om inte rörd, så påtagligt glad för det behagliga vädret och för publikens reaktioner. Hon ville bli inviterad igen för att få spela mer i Sverige, tyckte uppenbarligen att tiden var snålt tilltagen. Hon och bandet var märkbart inspirerade.

Bandet består av sex personer, varav tre i hatt. Omgående lanserade de ett anslag som bröt av från i princip alla andra gig på WOW. Man utstrålade ett självklart lugn, seriositet och värme. Kanske inte så konstigt med tanke på att den 68-åriga kvinnan uppnått ikonstatus och belönats med en drös utmärkelser. En innerlig öppning växlade över till uptempo med solo på telecaster av australiensaren Jedd Hughes. Många fick säkerligen gåshud då Crowell framförde sitt paradnummer Till I gain control again. Att få njuta av ypperlig stämsång parat med karaktäristisk pedal steel i Love hurts kan ju heller aldrig bli fel. I 70-talets början upptäcktes Harris på allvar, efter att ha odödliggjort en tolkning av låten tillsammans med Gram Parsons, vars dödsfall -73 var en stor förlust för country-världen. Emmylou berättar för oss att året efter mötte hon radarpartnern Rodney. Slut på historiken!

Utgår från att de förvånansvärt många i åldern 65+ på WOW fick sitt lystmäte under detta set. Ibland serverades låtskatten lunkandes med skönt gung, ibland river man av sånger i rockösigt tempo och ibland kommer som nämnts de genuina balladerna. Överraskades av hur man mestadels fjärmade sig från det klämkäcka typiska Nashville-soundet. Musiken tangerade stundtals blues, honky tonkv stomp och rockabilly. Vid ett tillfälle piskades trumskinnen så att en högastighetststakt frammanades och giarristen gick därefter loss alldeles kolossalt. Tilltalades av att basisaten ofta trakterade ståbas, vilket var till gagn för hur helheten svetsades samman.

Var en fröjd att få höra klassiker som Boulder to Birmingham, Pancho & Lefty, Red dirt girl jämte för mig obekanta alster. Duetten The travelling kind med ljuvligt smidigt komp blev en ny favorit. Harris ljusa spröda röst når högt, passar utmärkt ihop med den lagom sträva stämman hos Crowell.

Text: Mats Hallberg

Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik Taggad som: Emmylou Harris & Roney Crowell, Way Out West

Way Out West: Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken

15 augusti, 2015 by Jonatan Södergren

lotus

Flying Lotus, Linné
14 augusti 2015
Betyg: 4

Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken

”Okay my friends, you’re dead!” Efter att ha sagt de orden — som blinkar till titeln på förra årets hyllade album You’re Dead — bjuder Flying Lotus, eller Steven Ellison som han egentligen heter, på en nästintill fulländad festivalspelning där snygga 3D-animationer hjälper till att ge musiken ytterligare dimensioner. Att basen får hela kroppen att darra bidrar också till den sinnesutvidgande upplevelsen.

Trots att det krockar med Florence + the Machine är det många som lockats till Linnétältet — och alla som tagit sig dit håller nog med om att de får bevittna en show som helt enkelt inte går att slita sig ifrån. Mellan dubbla lager av skärmar där de olika animationerna projiceras radar Ellison upp låtar som berör alla sinnen; du vill dansa samtidigt som du bara vill stå still och iaktta den snygga showen. Plötsligt spelar han en låt med sitt rap-alias, Captain Murphy, strax följt av Kendrick Lamar-samarbetet Never Catch Me vilket får spelningen att musikaliskt byta riktning. Men det gör det bara ännu mer intressant. Avslutningsvis kan jag bara säga att jag tycker synd om alla som missade det, förhoppningsvis återvänder Flying Lotus till Sverige snart igen.

Foto: Annika Berglund

Arkiverad under: Musik Taggad som: Flying Lotus, Way Out West

Way Out West: Pet Shop Boys bjöd på audiovisuell elektronikfest

15 augusti, 2015 by Mats Hallberg

petshop

Pet Shop Boys, Flamingo
14 augusti 2015
Betyg: 4

Jag är inte dagligdags någon som grottar ner mig i populära Londonduons produktion. En gång tidigare har jag hört dem live, vilket var på Liseberg 2002. I längden är de för mycket av glamour och underhållning, emellanåt finns fog för schlagervarning och somligt de gjort bör rubriceras som kitsch. Hade jag varit ett fan skulle emellertid deras imponerande show varit en fullpoängare. I sina riktigt ljusa stunder har de en släng av Yello i sig, medan det vore orättvist att dra paralleller till de kalla kalkylerande konstnärerna i Kraftwerk.

Övervägande materialet ur deras nya enormt spektakulära show Electric verkar vara förinspelat. Vad Chris Lowe adderar från den högteknologiska maskin han sköter, är omöjligt för mig att veta. Efter att vi i en kvart diggat vad vi ser på duk och hör i perfekt inställda högtalare, tas den främre projektionsytan bort och vi skådar Neil & Chris plus två dansare. Klädbytena är nog minst ett halvdussin till antalet och i övrigt är det visuella på backdrop värt en längre redogörelse. Lägg därtill grön laser, geomteriska figurer, konfettiregn, suverän koreografi på plats. Ska inte orda mer om allt ögongodis, bara påstå att det överträffade allt vad jag sett tidigare i den vägen.

Mestadels behöll den avancerat konstruerade musiken oss i ett stadigt grepp under nittio minuter, även om gruppen alltid haft tendenser till att bli såsig i sitt uttryck.. Jag uppskattade det nya tyngre och hårda anslaget, vars höjdpunkter inträffade i olika collage. Till denna kategori hör låtarna Fugitive och Fluorescent. Man brassade verkligen på med dansant elektropuls i total symbios med lekfulla illustrationer. Lekfulla var också de direkta kopplingarna till Leonard Bernstein och Igor Stravinskij. Säcken med potenta listframgångar, idealiska inte bara på gaydiscon, knöts ihop med en fräck hitkavalkad. På detta pärlband kunde Go West, Domino Dancing, Always on My Mind samt It’s a Sin identifieras utan ansträngning. Och då hade man långt tidigare dammat av rökare såsom Suburbia och självklart West End Girls.

Duon, som var lyckliga för mottagandet de fick, gör knappast musik som vill förändra världen. Men det är rasande snyggt och medryckande. Gott så! I vår annars ofta dystra tillvaro behöver vi roas av loopar i kombination med beats och lättsamma snillrika melodier i dur. Tennant och Lowe var värda alla händer i luften som publiken gav dem, även om den allra mesta musiken vi hörde var förprogrammerat.

Text: Mats Hallberg

Foto: Annika Berglund

Arkiverad under: Musik Taggad som: Pet Shop Boys, Way Out West

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 521
  • Sida 522
  • Sida 523
  • Sida 524
  • Sida 525
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in